De gröna i Helsingfors verkar nu ha gett upp sina egna ideal till förmån för att ligga så nära Samlingspartiet som möjligt. Det här skriver Christoffer Gröhn i en analys.
De gröna har grundats av personer som värnar om naturen och om jämställdhet. Det är också värden som ofta ligger nära hjärtat hos välutbildade unga vuxna i större städer, vilka ses som partiets kärnväljare.
Nu verkar partiet ändå ha svikit sina ideal.
Att Helsingfors näststörsta parti De gröna har grundats för att värna om natur och miljö och inte motsätter sig att naturen försvinner i Helsingfors är ironiskt.
Förra veckan kunde Yle Huvudstadsregionen berätta att gröna fullmäktigeledamoten Jarmo Nieminen funderar på att grunda ett eget parti. Nieminen berättade att han personligen blivit tillfrågad om han vill grunda ett nytt miljö- och naturskyddsparti och att den tanken inte känns helt främmande.
Bakgrunden är den nya generalplanen i Helsingfors som i sin nuvarande utformning naggar Centralparken i kanterna. En stor del av De gröna stöder förslaget eftersom det samtidigt möjliggör stadsboulevarder som gör att fler bostäder kan byggas. Till exempel planeras Tavastehusleden bli en stadsboulevard vilket skulle leda till att en bit av västra Centralparken försvinner.
Nu finns ändå en stark proteströrelse mot generalplanen och för stadens grönområden. Att Helsingfors näststörsta parti De gröna har grundats för att värna om natur och miljö och inte motsätter sig att naturen försvinner i Helsingfors är ironiskt. Det kan inte ses som annat än ett misslyckande för partiet. Vilket parti ska naturvännerna nu vända sig till?
Man kunde ju tänka sig att någon av De grönas kvinnliga ledamöter skulle ha ställt sig upp och berättat varför partiet stödde en mindre meriterad man framom en mer meriterad kvinna. Men de var knäpptysta.
Och inte nog med det. På onsdagen valde fullmäktige Sami Sarvilinna till kanslichef. Valet stod mellan honom och Ritva Viljanen och diskussionen inför handlade mycket om kön. Vänsterpartierna ansåg att om Viljanen inte väljs kan man tala om diskriminering eftersom hon är mer meriterad än Sarvilinna.
De gröna skriver på sin egen webbplats att partiet från start sett frågor om jämställdhet, om den nordiska välfärdsmodellen och om miljö som viktiga (i den ordningen).
Man kunde ju därför tänka sig att någon av De grönas kvinnliga fullmäktigeledamöter skulle ha ställt sig upp i fullmäktige och berättat varför partiet stödde en mindre meriterad man framom en mer meriterad kvinna. Eller gett svar på tal då SDP och VF gick an om könsdiskriminering.
Men kvinnorna från De gröna var knäpptysta. Det var enbart manliga ledamöter från partiet som uttalade sig i debatten och alla slog fast att Sarvilinna är bättre.
Med ett drygt halv år kvar till kommunalval undrar man vad De gröna i Helsingfors håller på med. Tror partistrategerna att partiet genom att ligga så nära Samlingspartiet som möjligt blir störst i huvudstaden?