Fotbollsvåldet har kommit till Finland
Det har blivit allt stökigare på de finländska fotbollsläktarna. Risksupportrarna bränner bengaliska eldar, slänger smällare och rusar in på planen. De slåss både på och kring stadion - och ordnar dessutom uppgjorda slagsmål som filmas och läggs ut på nätet. Fotbollshuliganismen har kommit till Finland, över 30 år efter att den fick sin nuvarande form i Storbritannien.
Speciellt i Helsingfors har lokalderbyna blivit explosiva tillställningar där massiva polisinsatser försöker hålla isär lokalkonkurrenterna HIFK:s och HJK:s risksupportrar.
Trots myndigheternas ansträngningar har huliganerna lyckats drabba samman före eller efter varje Helsingforsderby i år, och även vanliga supportrar har blivit angripna eller försatta i fara.
Ottelun loputtua isoja häiriöitä fanipäädyissä. Myös järjestysmiehiin käytiin käsiksi. #Poliisi tukee stadionin tyhjentämisessä #StadinDerby
— Helsingin poliisi (@HelsinkiPoliisi) September 30, 2016
Loppuhulinat. Suosittelen kattomaan kokonaan. On kurkunleikkauselettä yms. #StadinDerby #Veikkausliiga #HJK #HIFK pic.twitter.com/BifFk5yWI7
— Antti Järvinen (@AnttiJ4rvinen) September 30, 2016
Polisen förhindrade stort organiserat gruppslagsmål i samband med #StadinDerby #twittboll https://t.co/S1Vbg45nWT
— Yle Sporten (@YleSporten) October 3, 2016
Myndigheterna och Bollförbundet uppskattar att det finns sammanlagt ett hundratal risksupportrar i Finland. Någon exakt siffra är svår att ge, men de förekommer såväl i fotbollsligan som i första och andra divisionen.
Började på 90-talet
De finländska huliganernas historia sträcker sig tillbaka till slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Enligt flera källor var 116% Boys, en supportergruppering som följde Jokerits kortlivade fotbollslag FC Jokerit, först i Finland med att ta efter den brittiska supporterstilen.
En av de kändaste medlemmarna i 116% Boys var vänsterpolitikern och ex-ministern Paavo Arhinmäki. Arhinmäki har efteråt medgett att supportrarna gjorde sig skyldiga till en del övertramp.
Då var fotbollshuliganism eller våld kring fotbollen inget allmänt känt fenomen i Finland, men i dag har flera finländska fotbollslag risksupportrar på sina läktare.
En fara för vanliga supportrar
Överkommissarie Jere Roimu vid Helsingforspolisen har lång erfarenhet av polisarbete vid fotbollsmatcher. Han kan sina risksupportrar.
- De är ute efter att slåss, och för många är själva fotbollsmatchen en bisak, säger Roimu, som ser risksupportrarna som en direkt fara för den vanliga fotbollspubliken.
- Om vi tänker på våra lokalderbyn, så har vi hundratals människor på Idrottsgatan. Vanliga fans och familjer går in genom samma portar som risksupportrarna. Om det blir slagsmål så är det svårt att tänka sig att risksupportrarna bara skulle slå varandra, säger Roimu.
Också de flaskor, bengaliska eldar och smällare som slängs under supportrarnas marscher utgör en fara för alla som befinner sig i närheten.
Jere Roimu säger att det även förekommit oroligheter på stan efter matcherna.
Polisens saldo från höstens två derbyn
10.8.2016:
10 gripna
4 polisanmälningar
(sprängämnesbrott, motstånd mot person som upprätthåller ordningen, ordningsförseelse, ovarsam hantering)
8 straffanspråk
30.9.2016:
8 gripna
8 brottsutredningar (misshandel, sprängämnesbrott, vållande av personskada, motstånd mot person som upprätthåller ordningen, straffbart bruk av narkotika)
Ett avbrutet gängslagsmål i Kajsaniemi.
De tre lag i fotbollsligan som oftast pekas ut när man talar om stökiga supportrar är Helsingforslagen HJK (Sakilaiset, Ragazzi Helsinki) och HIFK (Stadin Kingit, IFK:s Yngre Grabbar) samt FC Lahti från Lahtis (Business City Casuals, Lahti Youth Casuals).
HJK tiger
När vi bad om att få intervjua de tre lagens högsta chefer så ställde bara två av dem upp. HJK meddelade per e-post att de har ett gott säkerhetssamarbete med myndigheterna, fotbollsligan, Bollförbundet och HIFK - och också supportrarna deltar. Några fler kommentarer ville HJK-ledningen inte ge.
HIFK portar
Det andra Helsingforslaget HIFK:s vd René Österman säger att supportrar som betett sig illa har blivit portförbjudna. Han tar som exempel ett slagsmål i Tammerfors sommaren 2015 där HIFK-supportrar misshandlade flera ordningsvakter.
- Både vi och polisen vet vilka de här killarna är, så styrelsen fattade ett snabbt beslut. Vi portade dem från våra matcher. Vi har ett internt system med gula och röda kort. Får du det röda är du avstängd på livstid, säger Österman.
FC Lahti för dialog
Även FC Lahti dras med en del bråkiga supportrar. För FC Lahtis vd Tomi Honkanen är de här grupperingarna inga riktiga fans. Risksupportrarna har helt andra intressen än det som är bäst för laget.
Honkanen säger att det är viktigt med en dialog mellan laget och supportrarna för att förebygga huliganism. 
- Det gäller att bygga upp en så bra kontakt som möjligt. Vi jobbar på att förbättra den dialogen, säger han.
Bland HIFK:s risksupportrar finns aktiva nazister från Finska motståndsrörelsen.
Bland HJK:s risksupportrar finns aktiva antifascister från Varisverkosto.
Rötterna i Storbritannien
Dagens fotbollshuliganism har på många sätt sina rötter i Storbritannien. Där fick huligankulturen sin nuvarande form på 80-talet, säger doktor James Treadwell från Birmingham City University. Han har studerat fotbollshuliganerna i flera år.
- England upplevde ett ekonomiskt uppsving, så de fotbollsintresserade unga männen hade pengar. De började klä sig i dyra märkeskläder, och klädseln blev ett sätt för de olika huligangrupperingarna att identifiera varandra, säger Treadwell.
80-talets välklädda våldsbenägna brittiska fotbollssupportrar började kalla sig för casuals. Subkulturen omfattade allt från kläder och musik till alkohol och droger. Men i centrum stod fotbollen och våldet.
Vi gillade att slåss.
Barrington Patterson har varit med ända sedan 80-talet. Han är en av ursprungsmedlemmarna i Birmingham Citys ökända huliganfirma Zulu Warriors, men säger sig ha slutat med huliganismen. I casualskretsar är han fortfarande mest känd som Zulu Baz eller One-Eyed Baz.
Zuluuuuuuuuuu! pic.twitter.com/owgOcS8xwm
— Barrington Patterson (@Iamzulubaz) February 17, 2014
- Jag och mina kompisar brukade slåss med skinnskallarna i Birmingham. De var alla medlemmar i det som då kallades Apex (Birmingham Citys tidigare huligangruppering). Det fanns ett par svarta killar som hängde med skinnskallarna, och en dag började vi prata med dem. De bad oss följa med på en fotbollsmatch och sa att det var slagsmål där varje vecka. Eftersom vi gillade att slåss så hängde vi med. Min första match var 1982 eller 1983, och jag kan inte komma ihåg vilka som spelade. Det fanns inga svarta bland publiken, bara skinnskallar. Men vi gillade det som hände efter matchen. Vi slogs med supportrarna och vi slogs med polisen. Så vi fortsatte att gå på matcherna, berättar Patterson.
Gruppen bytte namn från Apex till Zulu Warriors och blev med åren allt mer etniskt blandad.
Vi slogs med supportrarna och vi slogs med polisen.
“Zulu Baz” är före detta professionell kickboxare och MMA-fighter, men det var bara ett jobb, säger han i dag. Den verkliga kicken var att slåss mot andra huliganer kring fotbollsmatcherna.
- Ibland kunde vi vara fem grabbar på en match, och vi kunde stöta på 20 motståndare. Först tänkte man "helvete också", men sedan rusade man bara på dem. Det värsta man kunde råka ut för var ju att bli nerslagen och sparkad i huvudet. Adrenalinet pumpade, och vi slogs ofta mot flera motståndare än vi trodde att vi kunde klara, säger Patterson.
80-talet var årtiondet när casuals-huliganerna slogs på och omkring fotbollsarenorna. På 90-talet förändrades det. Säkerhetsarrangemangen på arenorna skärptes, och polisen hade fått upp ögonen för huliganerna på allvar.
Därför ordnades slagsmålen på annat håll, ibland också på en annan dag än matchen. Huliganernas inbördes kontaktnät blev allt viktigare.
- Grabbarna känner varandra. De åker utomlands på semester och träffar varandra, byter telefonnummer och etablerar kontakter. När matchen sedan närmar sig, så ringer de varandra och kommer överens om var de ska träffas och hur de ska ta sig dit, berättar Barrington Patterson.
Uppgjorda slagsmål också i Finland
De uppgjorda slagsmålen mellan huligangrupperna har också kommit till Finland. Nedan ser du ett par exempel. Överst är en video som laddades upp på nätet 6.5.2016. De som drabbar samman är HIFK:s Yngre Grabbar och Vaasa Youth, som är VPS risksupportrar.
Det är våld och misshandel. Varje slag är ett slag för mycket.
Den nedre videon visar ett uppgjort slagsmål mellan Ragazzi Helsinki (HJK) och 931 Boys (TamU). Den är uppladdad 9.10.2016. Enligt Spotlights källor har myndigheterna identifierat flera av slagskämparna, som har åtal att vänta.
-Det är våld och misshandel. Varje slag är ett slag för mycket, säger Jere Roimu vid Helsingforspolisen.
Hur ska problemet tacklas?
Den fråga samhället nu står inför är hur problemet ska hanteras. Ska vi satsa på att stoppa ett riskbeteende innan det växer sig alltför stort. Eller ska vi tiga ihjäl något som i dag är ett relativt marginellt problem?
I den finländska debatten har båda alternativen sina förespråkare. För britterna, som har tiotals år av erfarenhet, finns det bara ett svar.
“Ignorera inte våld”
- Våld ska aldrig ignoreras. Vi bör alltid ingripa mot personer som beter sig våldsamt mot andra, säger sergeant Mick Wilkinson, som arbetar som fotbollspolis i Birminghamregionen.
Han ger ett exempel på hur illa det kan gå även om förövarna inte ännu är förhärdade huliganer.
- Wolverhampton spelade mot Watford, och en Watford-supporter som var på väg till tåget blev överfallen av en grupp unga risksupportrar. De misshandlade honom och stampade på hans huvud. Han låg på sjukhus i tre månader efter misshandeln, och hans liv har förändrats drastiskt, berättar Wilkinson.
Fingers crossed that #WatfordFC fan Nick Cruwys pulls through. Just a normal bloke watching a game of football and this happens! 😔
— Leamington Wolves (@LeamWolves) March 8, 2015
Six people have pleaded guilty to the attack on Watford fan Nic Cruwys in 2015. https://t.co/DtFiWIhAU2 pic.twitter.com/aziawC7jfs
— West Midlands Police (@WMPolice) August 19, 2016
De tonåriga förövarna dömdes till stränga straff. De yngsta av dem var bara 14-15 år gamla när brottet begicks. Offret fick en bestående hjärnskada.
“Försök inte titta åt andra hållet”
Forskaren James Treadwell säger att man inte kan titta åt andra hållet och hoppas att problemet ska försvinna.
- Det hela kan eskalera mycket snabbt. Överallt där man spelar fotboll så förekommer trubbel, men den våldsinriktade casuals-kulturen är ett betydligt allvarligare fenomen. Och den kulturen kan sprida sig mycket snabbt.
“Huliganism är som pesten”
Också ex-huliganen Barrington Patterson säger att det bästa vore att kväva huligankulturen i sin linda. Men han ger inte mycket för att det skulle lyckas nu när huligankulturen har etablerat sig i Finland.
- Det kommer att bli värre. Huliganismen är som pesten. Ni kommer inte att kunna stoppa den, säger Barrington “Zulu Baz” Patterson.