Det behövs mer resurser och kunskap om hur man ska ta hand om traumatiserade flyktingbarn. På Diakonissanstalten i Helsingfors har man under tre års tid hjälpt 65 unga flyktingar med psykiska trauman.
Diakonissanstalten och Europeiska flyktingfonden ger nu ut en rapport om det treåriga KITU-projektet.
Arbetet har utförts professionellt, men mer resurser behövs för att kunna svara på ett växande behov av vård, skriver Diakonissanstalten i ett pressmeddelande. Tillsvidare är det oklart om Diakonissanstalten får fortsatt stöd för sin verksamhet.
Barnpsykoterapeuten Ann-Christin Qvarnström-Obrey har deltagit i projektet.
- Det handlar om den värsta sortens skräckupplevelser man kan föreställa sig. De här barnen och unga kan ha sett sina familjemedlemmar dödas och har kanske själva blivit hotade till livet och utsatta för våld, säger Qvarnström-Obrey.
"Tolk inget hinder"
Barn kan bli traumatiserade även om de inte själva har utsatts för våld. Barn påverkas också i fall av att en familjemedlem till exempel torteras men inte vill tala om saken.
Mer utbildning behövs bland hälsovårdspersonalen om hur man tar hand om traumatiserade barn, särskilt eftersom det ofta behövs tolk, påpekar Quarnström-Obrey.
- En tolks närvaro kan upplevas som skrämmande. En del tycker också att det inte går att jobba psykiatriskt med tolk.
Enligt Quarnström-Obrey har projektet visat att en tolk inte är något hinder för arbetet.
Blir unga utan stöd är risken stor för att problemen förvärras. Det i sin tur kan ta sig uttryck i till exempel våldshandlingar som kan bilda en ond cirkel.
- Våld föder våld om man inte får hjälp. Många unga pratar mycket om hämnd, de planerar att åka tillbaka till sina hemland för att ge igen.
Det är viktigt att cirkeln bryts.
- Om man inte förstår varifrån frustrationen kommer, vill man ofta hämnas och straffar sedan någon annan för det illamående man bär inom sig.