Att professorer är tankspridda är ingen myt. Så säger Kristina Lindström som är nyutnämnda professor i hållbar utveckling vid Helsingfors universitet. Hon har också svaret på varför det är så.
Befattningen är en nystiftad svenskspråkig professur vid Helsingfors universitet, och är bunden till miljövetenskapliga institutionen inom bio- och miljövetenskapliga fakulteten i Vik. Den färska professorn var på gott humör när hon hälsade på i Morgonöppet.
- Jag är jätteglad och entusiastisk! Jag ser fram emot att få börja jobba med det här.
Vad handlar då hållbar utveckling egentligen om? Kristina Lindström är den första att erkänna att begreppet är minst sagt brett.
- Man kan till och med tycka att det låter ganska flummigt. Det handlar i korthet om att vi ska lära oss att leva på ett sånt sätt att vi kan överlämna jorden i gott skick till våra efterkommande.
Hållbar utveckling består av ekologisk, ekonomisk och social utveckling. Lindström själv är naturvetare och expert på den ekologiska biten, men för att nå bästa möjliga resultat vill hon få med de två andra delarna också.
- Det är väldigt viktigt att man kommunicera med forskare, studenter och andra lärare så att vi tillsammans kan jobba mot samma mål, dvs en bättre värld. Jag vill samverka med experter på andra områden.
Utåtriktade professorer
Nuförtiden anses det enligt Lindström allmänt att man uppnår bättre resultat om man samarbetar med andra än om man sitter ensam och funderar och forskar.
- Det finns färre och färre av de här professorerna som sitter ensamma och funderar på vetenskapliga problem.
Hon blir inte förolämpad när hon får den obligatoriska frågan ifall hon kommer att bli en tankspridd professor.
- Tankspridda är vi säkert ofta! Vi har så mycket att hålla reda på, och det ryms bara en viss mängd information i närminnet. Då blir man lätt lite tankspridd.