Helsingfors är ingen populär partner då det bjuds upp till kommunfusionsdans. Esbo vill fria till sina västliga grannar, Vanda blickar norrut mot Kervo- och Tusbyhållet.
Laura Kolbe, professor vid Helsingfors universitet och stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors anser att de styrande i grannkommunerna låter känslorna ta över.
- Det är en väldigt emotionell fråga för beslutsfattarna. Här anknyter man till uppfattningarna som finns om Helsingfors: tung byråkrati, en oflexibel administration och en arrogant politisk tradition, allt det här anses höra till Helsingforskulturen.
Kolbe själv tycker, kanske föga överraskande, att det här är inte motsvarar den verkliga bilden av Helsingfors som hon ser som en modern och trevlig stad, och som motorn och magneten som allting dras till i vår landsände.
Vår stad, min stadsdel
Vem som sist och slutligen går samman med vem i huvudstadsregionen återstår att se, men en sak är säker: även om Esbo och Vanda mot förmodan skulle välja att gå samman med Helsingfors så skulle det ta sin tid innan någon genuin metropolidentitet skulle ta form hos invånarna, tror Kolbe.
1946 genomfördes en stor inkorporation där bl.a. förorterna Brändö, Munksnäs, Haga och Malm införlivades med Helsingfors, och det dröjde 30 år eller så innan uppdelningen i det ”riktiga” Helsingfors och de inkorporerade försvann, säger Kolbe.
Men å andra sidan, påpekar hon, så är vi ju inte begränsade till en enda identitet.
- I bästa fall kan båda identiteterna leva bredvid varandra. Ser man på Brändö och Drumsö t.ex., de har varit självständiga och starka tidigare, och där lever nog Drumsö- och Brändöandan kvar fortfarande.
- Man drar nytta av den kommunala servicen, men behåller ändå en medborgerlig identitet som hör ihop med stadsdelen.
Så hur tror då Kolbe att huvudstadsregionens kommunpussel sist och slutligen kommer att läggas?
- Ingen aning! Det kan bli vad som helst, om man ser på dagens politik. Men vi hoppas på vettiga lösningar som baserar sig på en stark huvudstad.