Just nu behöver ungefär tjugo pojkar i Vanda och Helsingfors män som kan ställa upp som stödpersoner. Män som har tid att umgås med pojkar som kanske aldrig haft manliga rollmodeller. Eero Knuutila har varit stödperson åt en fjortonårig pojke i två år och ångrar inte en sekund.
- Det är varken svår eller skrämmande och det känns fint att ge sin tid åt någon som behöver, berättar han och lutar sig tillbaka i sin soffa.
Knuutila träffar killen han är stödperson åt ungefär två gånger i månaden. De går på bio eller idrottar, men ofta träffas de bara över en kaffe och pratar.
- Det måste inte vara något stort man hittar på, berättar Knuutila och minns hur han i början trodde att han var tvungen att hitta på de mest fantastiska äventyr, förklarar han.
För Knuutila var det inte ett svårt val att bli stödperson och han ser gärna att flera män ställer upp.
Förhållandet med killen han träffar började lätt och har utvecklats till något djupare. Att han dessutom är man tror Knuutila att har gjort det lättare för honom och pojken att umgås med varandra.
- Jag har ju själv varit i hans ålder och gått igenom samma problem som han. Nuförtiden kan vi prata om svåra saker, om till exempel förhållanden med andra människor och kärlek. Han frågar mig om råd och jag försöker få honom att tänka på hur hans val påverkar honom i framtiden.
Gör vanliga saker
Piia Vanhatalo slår larm om bristen på stödpersoner.YLE/Carina Bruun
Piia Vanhatalo, koordinator för stödpersonsverksamheten vid Social-och hälsovårdsverket säger att många pojkar föredrar stödpersoner som är män.
- Män har varit pojkar en gång och många killar vill helt enkelt inte gå ut med kvinnor. Det är killar som kanske aldrig haft manliga rollmodeller och de behöver någon att prata med och någon som har tid med dem.
Vanhatalo tror att bristen på män kan bero på att män tror att uppdraget är svårare än vad det är.
- Det viktiga är att man har tid och att ens egna liv ser stabilt och bra ut. Det räcker att man gör helt vanliga saker med barnen, går på bio eller tar dem till simhallen, berättar hon.
”Han förstår mig”
Sextonåriga Eeki Tiihonen fick en stödperson redan i lågstadiet genom Ice hearts-verksamheten som arbetar med att stöda unga med lagidrott som verktyg.
Vi träffas i Vanda där han arbetar. Han har läroavtal med ett företag inom transportbranschen och han kommer ut från ett garage i blå overall. Han berättar blygt om sina upplevelser av att ha en stödperson.
- Det har varit jätteviktigt för mig att ha en stödperson. Vi brukar resa och hitta på annat roligt att göra, säger han.
Tiihonen träffar honom regelbundet på fotbollsträningarna. De rings och pratar med varandra om vardagliga saker
- Vi kan prata om allt möjligt och han förstår mig., säger Tiihonen och går tillbaka in till garaget.
12.9 ordnas ett informationstillfälle för män om stödpersonsverksamheten i lekparken Linjen i Berghäll. Måndagen den 9 september är sista anmälningsdagen. Här kan du läsa mer.