Politikerna vill sätta stopp för vårdledigheter som räcker flera år och vill begränsa mammornas möjligheter att vara hemma mer än ett och ett halvt år.
Efter det är det pappornas tur att sköta barnen eller så är det dagis eller andra former av dagvård som väntar barnen.
Vare sig den egna familjen påverkas eller inte provocerar förslaget.
Eva Eloranta är hemma med familjens andra barn Castor, 6 månader, och kommer att stanna hemma ännu ett år. Efter det börjar Castor på dagis liksom också storebror Max gjorde när han var lite på ett och ett halvt år gammal.
Den här lösningen har varit bäst och mest naturlig i familjen. Att det är mamma som är vårdledig beror på att det var hon som helst ville det.
- Jag tycker att det är familjernas sak att bestämma vem som är hemma och hur länge. Vi kommer inte att påverkas men jag tycker att det är lite helig mark hur man väljer att sköta barnen när de är små, säger Eva.
För Evas del har det inte kännts lockande att vara hemma flera år i sträck.
- Jag har ett jobb som jag tycker om och vill satsa på och jag tycker att det här är en passlig tid att stanna hemma. Jag vill vara både mamma och ha mitt jobb, säger Eva som säger att vårdledigheten redan nu inverkat på hennes karriär.
Maria Sundstedt i Vasa tycker att det är viktigt att inte tvinga på föräldrarna något som kanske inte passar i just deras familj. Men själv är hon beredd att överlåta den sista delen av sin vårdledighet till pappan.
- Han har uttryckt en sådan önskan och det tycker jag absolut att han ska få göra.
Anette Möuts är vårdledig men har ett jobb att gå tillbaka till. Anette påminner om att vårdledigheten också bidrar till andra unga kvinnor får in en fot i arbetslivet.
- Man glömmer abort dem som kommer in på jobbet som vikarier när vi vårdlediga är borta. Jag ger en annan person en bra start.
Trebarnsmamman Benita Stenlund har varit hemma i sju år nu.
- De här åren då barnen är små får jag aldrig tillbaka. Jag vill verkligen njuta av dem nu.