I fredags presenterade regeringen sitt så kallade strukturpaket som ska bromsa statens skuldsättning och få ekonomin i balans. För att få ekonomin på rätt köl måste kommunerna sammanlagt spara in en miljard euro, genom att se över sina tjänster.
Enligt Mirjam Kalland, som är generalsekreterare vid Mannerheims Barnskyddsförbund (MLL), har man inte i förslagen utgått från barnens behov. I Morgonöppet funderade hon bland annat kring begränsningen av den subjektiva rätten till dagvård, delandet av hemvårdsstödet mellan båda föräldrarna, förhöjda dagvårdsavgifter för höginkomsttagare och centraliseringen av andra stadiets utbildning.
Vad säger du för det första om förslaget att begränsa den subjektiva rätten till dagvård?
- Det som är problematiskt här är ju det att man har ju inte gjort en barnkonsekvensanalys. Det här är ju inte ett sparpaket, utan en situation där allt för få ska försörja allt för många. Då måste vi vara försiktiga med att gå in för sådana lösningar som kanske på lång sikt skadar den grupp som i framtiden ska vara försörjarna dvs. barnen.
En annan tanke är att få kvinnor snabbare ut på arbetsmarknaden efter att de fått barn genom att hemvårdsstödet ska delas jämt av båda föräldrarna, vad tycker du om det här?
- Här är ju igen en sådan här logisk kullerbytta. Nu måste man besluta sig för att vad det är man diskuterar: diskuterar vi problemet med att allt för få försörjer allt för många och då är det så att vi vill ha kvinnorna snabbare ut tillbaka i arbetslivet punkt slut. Eller handlar det här om en jämställdhetsfråga. Då kan man ju fråga sig på vilket sätt det löser våra grundproblem om det i stället är papporna som stannar hemma. De som dessutom har högre löner och betalar mera skatt.
Så har vi dagisavgifterna som ska stiga för höginkomsttagare. Blir det här mera rättvist eller kommer det här att öka på klyftan mellan fattiga och rika, kommer det att leda till att det finns privata elitdaghem för de rika?
- Det är ju det som är risken. Var drar man gränsen för höginkomsttagare? En familj som har många barn och relativt goda inkomster kan ju drabbas ganska hårt av en sådan här lösning. Det kan verka vettigt och riktigt att höginkomsttagare kanske kan ta en större bit av den här kakan men det skulle vara skäl nog att göra barnkonsekvensanalysen också i det här fallet.
Att koncentrera gymnasier och yrkesinstitut till färre och större enheter. Enligt studerandeorganisationer leder det här till att allt flera unga som har gått ut grundskolan måste flytta hemifrån och löper sålunda större risk för att få problem både med den mentala och med den fysiska hälsan – vad säger du?
- Den här oron är befogad därför att det finns en alldeles färsk forskning som visar att dödligheten ökar bland unga som flyttar för tidigt hemifrån, så det är ett allvarligt hälsoproblem. Det vet alla föräldrar som har barn i tonåren att det behövs väldigt mycket föräldrastöd ännu i den åldern.
Samtidigt ska gymnasierna och yrkesinstituten få sin finansiering utgående från hur många som utexamineras, är vi på väg mot rätt håll i den här saken?
- Ungdomstiden är en tid av sökande och om en ung person märker att han eller hon är på fel bransch eller att gymnasiet inte var något för honom eller henne så bör man nog hålla fast vid den här möjligheten att man också kan byta i mitten av en utbildning. Det viktiga är att man lägger in också andra åtgärder som studiehandledning.
- Det som är bra i det här paketet är att man har ökat läroplikten till 17 år för att det är en ganska kritisk period i unga människors liv, just då när man är 15, 16 och 17 år. Om hjärnan hinner mogna lite och den unga hinner stabilisera sig så kan det faktiskt vara en skyddande åtgärd. Men på sätt och vis får jag en känsla av att man planterar träd och samtidigt så sågar man ner träd. Helheten är svår att få grepp om och än en gång saknas barnkonsekvensanalysen och den är inte något som Finland kan välja att göra eller att inte göra utan den är juridiskt bindande. Man bör göra den i alla beslut som gäller barn och unga.
Hur kommer det att gå med det här, vad har du för magkänsla?
- Det finns goda intentioner och det finns saker som är helt riktiga men det finns också orosmål där man inte egentligen har tagit hänsyn till barns och ungas mognadsnivå. Det gäller så väl dagisproblematiken som problematiken med andra stadiets utbildning. Jag hoppas att det här är en början där man sedan fortsätter och faktiskt gör de här konsekvensanalyserna och tittar noggrant på vad det har för effekter.