Många före detta närståendevårdare berättar om tung och ogenomtränglig ensamhet, säger Liisa Melin, som koordinerar Helsingforsmissionens svenskspråkiga projekt för ensamma seniorer.
- Att ta hand om sin anhöriga är ett tungt arbete, och ett ensamt sådant. Natt och dag sköter man om någon. Om den anhöriga går bort står man mitt i allt utan någon alls.
Liisa Melin berättar att många närståendevårdare tar kontakt med Helsingforsmissionen i det skedet då den anhöriga har gått bort. Seniorstationen där ger kostnadsfritt professionell hjälp.
- Man måste vara aktiv och be om hjälp, och våga tala ut om sina känslor. Vi brukar säga: Dela din värld så blir du inte ensam.
Men om man inte orkar be om hjälp?
- Alltid orkar man inte det. Då måste omgivningen lägga märke till det och berätta för den här människan att hon har möjlighet att få hjälp.
Om det finns någon i omgivningen...
- Ja, precis. Om det finns någon.
Sparpaket med dödlig utgång?
Det är givetvis inte enbart närståendevårdare som lider av ensamhet, utan det är ett sorgligt vanligt problem, särskilt bland äldre.
Kommunernas strukturpaket med planer på att spara in 300 000 euro inom äldrevården, bland annat genom att uppmuntra gamla att bo hemma länge, skrämmer Liisa Melin.
- Det låter grymt! Redan nu är situationen väldigt svår. Det här kommer att leda till mera ensamhet, det är så. Jag tror att man sparar på helt fel ställe.
Hon påminner om att det varannan dag är någon person över 65 år som begår självmord i vårt land, och menar att det här är starkt relaterat till ensamhet.
- Jag är rädd att siffran kommer att stiga. Om man är sjuk, om man inte har några anhöriga, om det enda sällskap man har är hemvården som kommer på besök... Om man inte då är ensam, när är man det?