Hur ska det gå med den svenska servicen efter social- och hälsovårdsreformen och kommunreformen? Den frågan har Kommunförbundet bett Marcus Henricson svara på.
I en inte alltför avlägsen framtid kommer servicen i området kring Helsingfors antagligen att organiseras inom ramen för det som idag är HNS - Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
Vi talar om tiden efter kommunstrukturreformen och tiden efter social- och hälsovårdsreformen. Små spelare som Sibbo och Grankulla har antagligen köpts upp av jättelag som Helsingfors och Esbo och nu regerar metropolförvaltningen.
Eftersom den svenska servicen redan i dagens läge fungerar olika bra eller dåligt på olika håll i regionen har Kommunförbundet gett Marcus Henricson i uppdrag att utreda hur man bäst skulle kunna organisera den svenska servicen i framtiden – om det blir en metropolförvaltning eller något motsvarande.
Henricsons utredning berör bara de primära social- och hälsovårdstjänsterna och behandlar alltså inte till exempel specialsjukvården eller utbildningssektorn. I utredningen har han koncentrerat sig på de tvåspråkiga kommunerna i regionen; Kyrkslätt, Esbo, Grankulla; Helsingfors, Vanda och Sibbo.
Valfrihet för dem som vill
Henricson, som arbetat både inom den kommunala sektorn som kommundirektör i Korsholm och Borgå, och inom näringslivet som vd för Fontana Media, driver nu en konsultfirma.
I sin utredning presenterar han två huvudteser; för det första borde det finnas någon form av förtroendeorgan som ansvarar för den svenska servicen och för det andra ska invånarna fritt få välja var de vill ha sin service och den här valfriheten involverar också den tredje sektorn.
-De som kan och vill välja ska ha möjlighet till det, men för dem som inte kan ska det finnas färdiga lösningar säger Henricson.
Enligt Henricsons förslag ska kommunerna i också i fortsättningen ansvara för att det finns basservice inom räckhåll också för dem som inte orkar eller kan shoppa vårdlösningar.
- I ett regionalt valfrihetssystem kan man effektivt utnyttja regionens svenskspråkiga serviceresurser inom den offentliga, privata eller tredje sekorn säger Henricson
Nämnd för svenska ärenden
De svenskspråkigas intressen bevakas enligt Henricson bäst av ett förtroendeorgan med budgetansvar, alltså en egen nämnd. Nämndens uppgift skulle vara att säkerställa tillgången till svensk service, utveckla och koordinera den.
Den här nämndens ärenden kunde beredas av en grupp tjänstemän med särskilt ansvar för det svenska.
-Det skulle vara frågan om en direktör och sex experter, så inget jätteverk säger Henricson.
Nämndens medlemmar skulle utses av metropolfullmäktige och borde enligt Henricson vara svenskspråkiga.
Inte sämre på svenska
Om man fritt får välja sin service finns det två farhågor, den ena är att alla svenskspråkiga väljer vård på samma ställe vilket leder till att man kommer att vara tvungen att åka långt för att få vård på svenska – den andra är att svenskspråkiga väljer finsk service för att den är lättast att nå och då försvinner behovet för svensk vård.
-Min modell behöver inte innebära att vården koncentreras säger Henricson, istället kommer den service som redan finns att utnyttjas effektivare.
Henricson har intervjuat kommun- och stadsdirektörerna i Helsingfors, Vanda, Esbo, Grankulla, Kyrkslätt och Sibbo och de var alla rörande eniga om att det finns stora problem när det gäller språket inom just social- och hälsovården.
-De insåg alla problematiken men hade naturligtvis olika intressen när det gällde hur problemen borde lösas säger Henricson. Här föreslår jag därför ett regionalt valfrihetssystem så att de som vill fortfarande kan välja sin egen lokala hälsocentral i fortsättningen