Om du promenerat längs med Norra kajen mot Vedkajen har du gått förbi Relandersgrund. Susanna Seppä räddade för 25 år sedan det då 100-åriga vraket från att skrotas.
Jag hade ingen kunskap om fartyg, och inga pengar, men jag visste att det här var fartyget jag ville ha. - Susanna Seppä
Susanna Seppä har inget sjöfartsblod i sina ådror, men efter att ha jobbat till sjöss några år visste hon att hon ville restaurera ett skepp och göra det till sin näringsgren.
- Då kom det gamla fyrskeppet Relandersgrund in i bilden. Jag hade letat i ett år, och så fick jag ett tips om att skeppet låg på sida och skulle skrotas vid varvet i Fredrikshamn, berättar Seppä.
En både brokig och bråkig historia
Relandersgrund är det äldsta fyrskeppet som finns kvar, byggt i Åbo år 1888. Fram till år 1917 guppade det utanför Raumo, tills det sänktes av ryska revolutionärer.
- Relandersgrund har alltså inga motorer, så efter att man bärgat fyrskeppet 1921 bogserades det till Tallinn. Där restaurerades det och sedan bogserades det till Åland där det fungerade som reservfyrskepp tills staten bestämde sig för att modernisera fyrskeppsverksamheten.
- Då Relandersgrund inte längre behövdes som fyrskepp så byggde staten om henne till ett mätningsskepp, och så fick hon förflyttning till Saimen.
I flere decennier guppade hon omkring i Insjöfinland, tills tre familjer kom på att de behövde en sommarstuga.
- Under hela 1980-talet fungerade Relandersgrund som en flytande sommarstuga, och köptes till slut av ett företag i Helsingfors som skulle ha henne som flytande kontor, berättar Seppä.
Men som bekant hettade casinoekonomin över, och företaget gick i konkurs samtidigt som Relandersgrund bogserades till Helsingfors.
Många uppförsbackar
År 1991 köpte sedan Susanna Seppä sin dröm, då bogseringsbolaget hade dumpat Relandersgrund på skroten i Fredrikshamn. Det var fartygets runda form som tilltalade henne mest.
- Jag hade ingen kunskap om fartyg, och inga pengar, men jag visste att det här var fartyget jag ville ha, berättar hon. Jag fick sedan ihop pengarna på något vis och lyckades köpa Relandersgrund.
I samma veva som Relandersgrund skulle på docka för att grundrenoveras, kollapsade Sovjetunionen och Estland införde marknadsekonomi. För Seppä visade det sig vara ett lyckodrag.
- Jag kunde inte tro mina ögon när jag fick offerterna från finska varv, prisen var skyhöga. Men i Tallinn var prisen på en helt annan nivå, så vi bogserade dit henne för upprustning.
Höll på att sjunka... igen.
År 1995 var Relandersgrund redo att inleda sin flytande kaffesäsong i Kotka, och låg i Kotka hamn i över tio år.
- Kommersen är ganska långsam i Kotka, så när jag fick chansen att flytta Relandersgrund hit så tog jag den, säger Seppä.
Det var fast på en hårsmån att Relandersgrund inte sjönk i Kotka hamn.
- När vi efter ett antal år skulle kolla hur skrovet mådde så fick vi en chock. Relandersgrund är gjord av järn, men under restaureringen hade varvet inte förzinkat bottnen, så det var helt genomrostat.
Seppä fick avbryta planen på att komma till Helsingfors och istället restaurera fartyget ännu en gång.
- Jag ringde runt alla vänner och bekanta för att få bidrag, för banken kunde inte längre hjälpa. Sedan fick jag också hjälp av Wärtsilä med reparationerna, så som tur kunde jag fortsätta min verksamhet. Relandersgrund är min dröm och mitt livsverk.