En arbetare skadades på metrostationsbygget på Björkholmen i Helsingfors.

Olyckan inträffade på fredag förmiddag på markytan strax invid en av ingångarna till metrostationen. En maskin välte omkull och en person blev i kläm mellan maskinen och ett sopflak.

Mannen fick allvarliga skador och fördes till sjukhus.

Västmetrons vd Matti Kokkinen berättar att det inte är den första olyckan som skett på Västmetrobygget.

- Under de senaste sex åren som Västmetrobygget pågått har vi haft 126 fall där folk skadat sig lindrigare så att de fått sjukledighet. Jag skulle säga att vi klarat oss rätt så bra hittills, konstaterar Kokkinen.

Högsta förvaltningsdomstolen gav inte tillstånd att skjuta vitkindade gäss som terroriserat odlingar i Vik i Helsingfors.

Vitkindade gäss har ställt till med besvär på en forsknings- och försöksgård. Gårdens föreståndare ansökte om specialtillstånd för att få skjuta tre gäss i veckan för att skydda odlingarna.

Den ansökande hade tidigare försökt hålla fåglarna borta med ljud och visuella medel samt genom att skydda odlingarna med nät. Tillstånd till detta hade beviljats av närings-, trafik- och miljöcentralen.

Andra metoder bör prövas

Då de här åtgärderna inte räckte ansökte man om tillstånd för att skjuta de vitkindade gässen. NTM-centralen avslog ansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen gick på NTM-centralens linje om att andra metoder inte hade prövats i tillräcklig utsträckning, och beviljade inte tillstånd.

Under de senaste årtionden har vitkindade gäss blivit allt vanligare. I huvudstadsregionen orsakar de obehag för bland annat parkbesökare. Dels kan gässen vara aggressiva, dels smutsar deras avföring ner gräsmattor i parkerna.

Fyra män kring en kvinna som ammar en av dem. Här ett av de konstverk som förbryllar i utställningen Skuggrörelser på Amos Anderssons konstmuseum.

Installationer, målningar, grafik och till och med textilkonst … variationen är stor bland de verk som museichefen Kai Kartio har köpt in under de senaste fem åren. Däremot är motiven rätt genomgående mörka, ödesmättade.

Elina Merenmies "Alla träd är mina", bläck på papper, 2013. Bläck på papper, Elina Merenmies arbete Alla träd är mina, 2013 Bild: Copyright Amos Anderson Art Museum

En annorlunda sommarutställning

Så ingen skir sommardukning här alltså.Men kurator Katariina Timonens förhoppning är att utställningen skall få ge sommarvarma besökare möjlighet till svalka inne bland skuggorna.

Nyanskaffningarna gäller både arbeten av konstnärer som varit representerade i samlingarna redan tidigare och helt nya konstnärskap. Pengarna för nyförvärv räcker till ett tiotal verk per år, berättar Timonen.

Ett lugnt vemod

Bland dem som har flera verk i samlingarna finns Viggo Wallensköld, känd för sina ensamma gestalter. Elina Merenmies står för en detaljexakt expressionism, vilket också hennes två bläckteckningar av huvuden med hårsvall är exempel på.

Paul Osipows Gång III, olja på duk, 2014. Målning av Paul Osipow: Gång III Bild: Copyright Amos Anderson Art Museum

Paul Osipows färska målning Gång III är förhållandevis färggrann, med klargult, blått, rött, violett, grönt, orange som kontrasterar emot svarta fält.

Färsk pristagare

Camilla Vuorenmaa, som nyligen belönades med finska Konstakademins pris, presenteras med verket Camouflage från 2014. Hon har karvat in och målat ett mångtydbart väsen på en grov träyta.

Detalj ur Camilla Vuorenmaas Camouflage. Målat och karvat på trä. 2014. Camouflage av Camilla Vuorenmaa, detalj ur målning och gravering på trä, 2014. Bild: Copyright Amos Anderson Art Museum

Antti Oikarinen har en installation liggande på golvet. Minutiöst har han målat av golvets stenstruktur på ett antal runda mdf-skivor. Lätt går man kanske förbi dem, i tron att de är genomskinliga plexiskivor.

Den diande mannen

Kari Vehosalos arbete hör till Katariina Timonens favoriter på utställningen. Och jag måste hålla med om att det verkligen aktiverar många skikt i en.

Perspektivförskjutningarna i den förment naturalistiska stilen med de många konsthistoriska anspelningarna fascinerar och de många tolkningsmöjligheterna inspirerar. Titeln Corruption of the Working Class (greatest is love) minskar inte heller mystiken.

Människans bräcklighet

Till de för museet helt nya konstnärerna hör Raumobon Pia Salo. Hon har länge fascinerats av öde hus, vilket också syns i hennes installation Näkymättömyyden aste (Graden av osynlighet).

Salo har funderat mycket över teman som frånvaro, vad som händer när någon fjärmas och rentav försvinner och grader av osynlighet, genomskinlighet och minnets bräcklighet.

Snart slut på museiepok

Katariina Timonen är vemodig över att utställningen Skuggrörelser på sitt sätt representerar slutet på en tid i konstmuseets historia. Samtidigt är hon ivrig inför allt det nya som flytten, förmodligen 2017-18, kommer att innebära till området invid Glaspalatset i Helsingfors.

Katariina Timonen, kurator på Amos Anderssons konstmuseum. Katariina Timonen, kurator på Amos Anderssons konstmuseum Bild: Yle/Mi Wegelius

Andersson är bara femton år gammal men var bäst av alla damer i stavkarnevalen i Somero. Det är bara Elina Lampela som har hoppat bättre i samma ålder.

Femtonåriga Andersson var bättre än Ida Beate Østhus, som var etta i damklassen med resultatet 380.

Esbo IF-hopparen är ett stort stavlöfte och innehar finländska juniorrekord för 14-åringar och 12-åringar. På torsdagen blev det nytt personbästa.

I vintras klarade Andersson samma höjd inomhus – också det ett juniorrekord. Utomhus har hon ännu jobb att göra. Elina Lampelas juniorrekord för 15-åringar är på 402.

Finländskt årsbästa för Salomäki

I herrklassen stod Eemeli Salomäki för resultatet 540 – inhemskt årsbästa. Jere Bergius tog sig över 520 och tog hand om tredjeplatsen i tävlingen.

De kompletta resultaten finns här.

De blåvitrandiga hade det svårt att få spelet att stämma i Tammerfors. Ilves bjöd upp till dans mot ligaledaren och knep en poäng med ett sent mål.

Tammerforslaget är näst sist i fotbollsligan, med elva poäng på tretton matcher – men bjöd trots det tabellettan HJK på en ordentlig utmaning i Tammerfors.

I början lät Ilves HJK diktera tempot med elva man klart på den egna planhalvan, men skapade trots det en hel del framåt. Tomi Petrescu hade en gyllene chans att föra upp hemmalaget till 1–0, men lobbade tätt utanför.

I den andra halvleken hade Mika Lahtinen ett minst lika gyllene läge då han kom en mot en mot Saku-Pekka Sahlgren i HJK-buren – men misslyckades.

Men med fem minuter kvar av matchen kom belöningen. Jonne Hjelm skyddade bollen på ett exemplariskt sätt och knorrade in den efter det via stolpen. 1–1 och en välförtjänt poäng för Ilves.

Kun #ilves tasoittaa, jeesuskin tuulettaa! #Veikkausliiga pic.twitter.com/VQcJv9pjkH

— Juha Halme (@HalmeJuha) June 26, 2015

Tanaka med typiskt mål

Atomu Tanaka såg länge ut att bli HJK:s matchvinnare på fredag.

Det var ett typiskt mål som japanen bjöd på i den 57:e minuten. Först en klurig löpning, sedan en utmärkt bollmottagning och till slut ett välplacerat skott i det vänstra hörnet.

Intresset var stort när ligaledaren kom på besök till Tammerfors – Tammela stadion var slutsåld och 5050 ögonpar följde med matchen på plats.

Probably my favourite stadium in Finland - a packed Tammela, despite the rain #veikkausliiga pic.twitter.com/84wVYQX89P

— Escape To Suomi (@EscapeToSuomi) June 26, 2015

HJK leder nu ligan med sju poäng, men tabellen är haltande – HJK har spelat två matcher mer än ligatvåan RoPS.

Resultat:
Ilves–HJK 1–1
Ilves: Hjelm 85
HJK: Tanaka 57

Fem snabba frågor om Minna Canth!

((vis:948075))

Ryska Alisa Zhabenko bor i Berghäll med sin partner och njuter av att öppet kunna berätta om sitt samkönade förhållande.

Alisa Zhabenko flyttade från Ryssland till Helsingfors för att bo med sin finländska partner i fjol.

Det är kämpigt att vara en hbt-person i Ryssland. Jag utarbetade strategier för vem jag skulle berätta sanningen för.

I Finland kan paret leva öppet i registrerat partnerskap, vilket Zhabenko inte hade kunnat drömma om i Ryssland.

Zhabenko säger att ryska hbt-flyktingar har ökat dramatiskt sedan den ryska så kallade antihomolagen stiftades år 2013.

Olika organisationer uppskattar att våldet och de negativa attityderna mot sexuella minoriteter har ökat i Ryssland efter att antihomolagen stiftades. Hur många som sökt asyl i Finland på grund av att de tillhör en sexuell minoritet statistikförs ändå inte.

- Jag har märkt att många ryska hbt-invandrare döljer sin läggning också i Finland. De är säkert rädda för att råka ut för samma diskriminering här, säger hon.

Det finns i själva verket många samkönade par med barn i Ryssland - men de måste dölja att de lever som en familj.

I Finland njuter Zhabenko av möjligheten att kunna kruxa i alternativet "registrerat partnerskap" i blanketter och att slippa hitta på historier som förklarar hennes kvinnliga sällskap.

- Det är kämpigt att vara en hbt-person i Ryssland. Jag utarbetade strategier för vem jag skulle berätta sanningen för och för vem jag dolde att jag är lesbisk.

Själv utsattes Alisa Zhabenko aldrig för fysiskt våld, men nog förnedrande och homofobiska antydanden.

Doktorerar på samkönat föräldraskap

I höst inleder hon sina doktorsstudier i genusforskning vid Helsingfors universitet. Ämnet är lesbiska kvinnors moderskap i Ryssland.

- Det finns i själva verket många samkönade par med barn i Ryssland - men de måste dölja att de lever som en familj. De registrerar sig som singelmammor, vilket är en statligt och socialt accepterad status i det ryska samhället. Men lesbiska par lyckas ändå ganska bra med att skapa strategier för att få barn, uppfostra dem och klara sig i vardagen trots att deras stödnätverk är litet. Stödet från de lesbiska mammornas egna mammor är viktigt, säger Zhabenko.

Varifrån härstammar den ryska homofobin?

- Det är mycket komplicerat. Min tes är att den traditionalistiska politiken genomsyrar hela samhället och påverkar medborgarnas attityder. Hbt-personer och deras icketraditionella familjer passar inte in i den ryska synen på en familj.

Hur ska du fira Helsingfors Pride?

- På fredagen var jag inbjuden tillI USA:s ambassad för att träffa ryska hbt-personer och på lördag ska jag delta i Pride-paraden och picknicken efteråt.

Ett laboratorium som skolelever odlat svamp i ska resa till rymden. Laboratoriet skjuts upp från Florida till den internationella rymdstationen ISS.

Laboratoriet ska automatiserat odla svampar i ett tyngdlöst tillstånd.

Utrustningen tillhör kristliga skolan i Esbo, och den har planerats och gjorts av eleverna i skolan. Under förra läsåret har eleverna odlat olika svampar som lämpar sig för tyngdlöshet, värme och torka.

Helsingfors universitet har också deltagit i projektet.

Raketen med laboratoriet skjuts upp på söndag.

Vad tänker du på när du hör månggifte eller polyamori? Österländska harem kanske, eller muslimskt kvinnoförtryck? Serien Big Love möjligtvis, eller kanske du till och med börjar fundera på moral och etik?

Under Prideveckan i Helsingfors ordnar föreningen Polyamoria ry olika tillställningar, diskussioner och mötesplatser för polyamorösa och andra intresserade.

Iivari Koutanen som är sekreterare i föreningen är själv lite tveksam till om vi egentligen ens behöver en grupp som ser till de polyamorösas intressen.

I och med att polyamorin blivit mer känd och vanlig, börjar människor ha det som sin sekundära identitet, menar han och syftar på att en har flera identiteter av vilken någon alltid är starkast.

Normkritik

Polyamori är inte samma sak som polygami. Medan polygami betyder månggifte, och är i lag förbjudet i Finland, är polyamori utövandet av en kärleksrelationen med flera parter samtidigt. En del kallar det också för öppna förhållanden.

Dagens samhälle styrs långt av känslor, vi låter ofta det vi känner påverka vårt intellekt. Därför ser en del polyamorösa förhållanden i ett negativt ljus.

– Det går ju helt mot normerna, men normer är ju de facto föränderliga, säger Iivari.

Moralpanik

En sak som ofta kommer upp i polydebatten är moral. Är det moraliskt att ha flera förhållanden samtidigt? Ämnen som tas upp är ofta svartsjuka och hämnd, hur går de ihop med polyamori?

Under ett diskussionstillfälle ordnat av Polyamoria ry under Prideveckan i Helsingfors framkommer det ändå att de flesta polyamorösa förhållanden ofta kan innehålla mer kommunikation än monoamorösa förhållanden.

– Innan man går in i polyförhållanden kan det vara viktigt att fundera kring om man ens klarar av att hålla ihop ett enda förhållande, för att inte prata om flera på en gång, säger en av deltagarna.

Kommunikation och åter kommunikation

Det krävs gemensamma spelregler, mycket diskussion och planering av kalendrar. När ska en träffa vem.

Det normativa, och modernt västerländska, sättet att se på ett kärleksförhållande mellan två parter är att man inte ska behöva prata om spelregler, man är två och det är det.

En förhållandetriangel kan ändå aldrig vara helt liksidig och därför menar Polyamoria ry att det är så otroligt viktigt med kommunikation. Hierarkierna i ett polyförhållande kan vara antingen betryggande eller förtryckande, då måste man prata om det.

– Många anser polyamöra vara hedonister eller personer som bara vill ligga runt, men det handlar helt enkelt om att inte vilja begränsa en annan människa, säger Iivari Koutanen.

Men är inte polyamorösa hedonister?

– Det är önskvärt att alla på något sätt ska vara hedonister, så länge en inte skadar någon annan med sin hedonism.

Mera om polyamori kan du läsa på sajten Morethantwo.com.

Fredagens besked från USA om att alla samkönade par ska få gifta sig gav deltagarna i Helsingfors prideparad en extra orsak att fira. Inom den finlandssvenska HBTQ-rörelsen var många positivt överraskade över beslutet.

- Jag blev jätteförvånad, det var sjukt häftigt. Jag hoppas andra länder kommer att ta exempel av USA, säger Stefan Eklöf som under lördagen deltog i prideveckans höjdpunkt, prideparaden i Helsingfors.

Eklöf får medhåll av Anne Sjökvist, som också deltog i paraden.

- Jag visste inte ens att något liknande var på gång. Jag blev positivt överraskad, det är hur bra som helst, säger hon.

På Regnbågsankan, som arbetar för sexuella minoriteter i Svenskfinland, säger även ordförande Oscar Ohlis att beslutet var oväntat.

Ordförande för Regnbågsankan, Oscar Ohlis, är glad över nyheten från USA. Oscar Ohlis, regnbågsankan Bild: YLE/Isabella Mattsson

- Plötsligt fylldes allas Facebook-flöden med vad som hade hänt. Det är en väldigt viktig symbol utåt, USA är ändå ett land med mycket makt, säger Ohlis.

Transfrågan akut

I Finland är translagen den mest brådskande HBTQ-frågan som borde åtgärdas, säger Oscar Ohlis. I dagsläget är transpersoner bland annat tvungna att sterilisera sig för att få göra en könskorrigering.

Ohlis tvivlar ändå på att regeringen självmant kommer att driva de här frågorna.

- Jag tror inte de alls kommer att driva den, men samtidigt tror jag inte heller man sätter käppar i hjulet för den, för okunskapen om de här sakerna är så stor, säger han.

Enligt Ohlis är det viktigt att Regnbågsankan själv lobbar och driver på dylika frågor för att något ska hända.

Prideparaden gav färg till Helsingfors

Dagens frågesport handlar om de ödesdigra skotten i Sarajevo. Hur väl kan du din historia?

((vis:948076))

I denna bildjämförelse ser man hur Helsingfors stadskärna har växt sedan början av 1900-talet.

Yle Huvudstadsregionen har rotat i bildarkiven för att bjuda på en bild av hur Helsingfors har förändrats under ett drygt sekel. I tidigare artiklar har läsare förfasat sig över rivna byggnader och försvunna vyer.

I den här artikeln kan man tydligt se hur småhusområden, fabriker och hamnar har flyttat längre bort från stadskärnan medan invånarantalet har ökat.

Bild: Singe Brander - Helsingfor stadsmuseum, Yle/Petter West

Mellan åren 1823 och 1965 tillverkade man socker i Tölö. Fabrikspiporna från Tölö sockerfabrik intill Tölöviken syntes långa vägar. På 1960-talet flyttade Tölö sockerfabrik bort från Helsingfors centrum och 1993 byggdes Finlands nationalopera på samma plats.

Bild: Signe Brander/Helsingin Kaupunginmuseo, Yle/Petter West

Fram till 1900-talet var Tölö ett villaområde utanför centrum. Tölö Sockerfabrik lockade också arbetare till området. Arkitekterna Gustaf Nyström och Lars Sonck har gjort stadsplanen för Tölö som blev klar år 1906. Bilden är tagen av Signe Brander vid nuvarande Minervagatan 3, år 1912.

Bild: Signe Brander/Helsingin Kaupunginmuseo 1908, Yle/Petter West

Vid Mannerheimvägen 108 står stenpelarna från Helsingfors västra tull, Esbo tull eller Fempennistullen ännu kvar. Tullen fick senare namnet Tölö tull. Här, mellan Tölö by och Mejlans, gick stadsgränsen år 1906. Signe Branders bild är från 1908.

Bild: Signe Brander/Helsingin Kaupunginmuseo, Yle/Petter West

Lummigt småhusområde utanför centrum år 1908 och hörnet av Cygnaeus- och Museigatan i Tölö år 2015. Bägge fotograferna har stått vid platsen som i dag är Museigatan 18 och fotat mot nord-nordost.

Bild: Broström K.O./Helsingin kaupunginmuseo, Yle/Petter West

På den färska bilden från Observatorieberget ser man inte Olympiaterminalen för alla träden, men bilden från mitten av 1920-talet visar skutorna vid Helsingfors Skeppsvarv Ab. Den ursprungliga bilden är tagen längre bak, nära nuvarande Kvarnvägen.

Bild: Signe Brander/Helsingin Kaupunginmuseo, Yle/Petter West

Nationalteatern fotograferad från Kajsaniemiparken. Nationalteaterns byggnad stod klar 1902 och var då det största teaterhuset i Norden. År 1954 fick teatern en tillbyggnad för Lilla Scenen som vätter ut mot Kajsaniemiparken.


Före 1925 var parken en hemtrevlig och idyllisk park för picknicker och promenader. År 1925 godkände stadsfullmäktige planer som ledde till att parken, som då var i dåligt skick, gjordes om. I samma veva byggdes den dåvarande naturdammen om till en bassäng.

Bild: Helsingfors stadsmuseum / Rosenbröijer A. E., Yle/Petter West

De gamla tågskenorna till Sörnäs hamn har ersatts med Tågvägen. Sörnäs hamn anslöts till järnvägsnätet på 1860-talet, strax efter att Finlands första järnväg från Helsingfors till Tavastehus blivit färdig. Kronomagasinet med ingång från Tavastvägens bro står kvar.


Magasinet har fungerade som sädesmagasin för den säd staten samlat in som skatt. Bilden är tagen av fotograf A. E. Rosenbröijer i början av 1900-talet.


Källor: Virtualhelsinki.net, Korttelit.fi, Helsingforsisk Stadsatlas, Rakennustieto.fi, Finna, Helsingfors stad.

Kastriot Kastrati har varit guld värd för HIFK i de två ligamatcher som han har spelat för klubben. I söndagens match gjorde han igen mål när HIFK kryssade mot IFK Mariehamn.

HIFK inledde matchen mot IFK Mariehamn mycket starkt men det dröjde till mitten av den andra halvleken innan laget kunde spräcka gästernas nolla.

I den 62:a minuten byttes nyförvärvet Kastriot Kastrati in och han behövde bara sex minuter på sig för att från nära håll sätta in ledningsmålet. Det här var anfallarens andra mål på två matcher i den röda tröjan.

Kastriot Kastrati Bild: Str / Lehtikuva

– Målen är mer som en bonus, jag skulle hellre ha tagit tre poäng. Visst är det bra för självförtroendet att göra mål, sa Kastrati till Yle efter matchen.

I den 81:a minuten kom kvitteringen som en blixt från en klar himmel. Brian Span chippade snyggt in 1–1 bakom Carljohan Eriksson i hemmamålet. Det här var Spans andra mål den här säsongen.

Båda lagen hade några riktigt fina målchanser under matchens sista minuter men kampen slutade 1–1 och därmed delade man på poängen.

– Det här var en match som vi borde ha vunnit. Vi grämer oss ganska mycket för vi gick miste om två viktiga poäng, säger HIFK:s mittfältare Fredrik Lassas till Yle Sporten.

Kokko gjorde mål igen

I Jakobstad besegrade RoPS FF Jaro med 1–0. Matchen såg länge ut att sluta mållös men i den 87:e minuten fick gästerna en straff som Aleksandr Kokko satte säkert i mål.

Det här var Kokkos tionde mål i ligan den här säsongen och han är nu i ensam ledning i skytteligan. RoPS har nu vunnit tio av sina tretton senaste matcher och laget är nu fyra poäng efter HJK i toppen av tabellen.

Jaro fick spela stora delar av den andra halvleken med tio spelare efter att Peter Opiyo drog på sig ett rött kort.

Resultat:

HIFK – IFK Mariehamn 1–1

FF Jaro – RoPS 0–1

Hur mycket vet du om scoutingrörelsen?

((vis:948104))

En raket som skulle till den internationella rymdstationen ISS exploderade en stund efter uppskjutningen i Florida i går. Nasa vet inte vad som orsakade explosionen.

Raketen SpaceX Falcon 9 var obemannad och uppskjutningen var ett rent rutinuppdrag, berättar den amerikanska rymdfartsmyndigheten Nasa.

Tanken var att raketen skulle föra förnödenheter till rymdstationen ISS. Sammanlagt gick knappt 2 500 kilogram mat, reservdelar och andra förnödenheter upp i rök.

Också ett laboratorium som skolelever i Esbo hade odlat svamp i förstördes i olyckan.

Det var meningen att det automatiserade laboratoriet skulle ha odlat svampar i tyngdlöst tillstånd.

Det har gått drygt 70 år sedan civila tyska och ungerska medborgare i Finland internerades. Gunvor Brettschneider skulle fylla elva år när fångenskapen började i oktober 1944.

"Internerade barn på andra barackens trappa sommaren 1945" Ett svartvitt foto Bild: privat

Hysch hysch kring interneringen

Det är först på senare år interneringslägren i Finland har diskuterats. Den här tiden i Finlands historia har tystats ned. Gunvor Brettschneider, före detta rektor vid Svenska social- och kommunalhögskolan och socialattaché vid Finlands ambassad i Stockholm, säger i sitt sommarprat att en del föräldrar förbjöd barnen att tala om interneringslägren, andra lät självmant bli att göra det.

- Inom vår familj talade vi om ”det var före lägret” eller ”det var efter lägret”. Det var svårt, det var omöjligt att förklara för jämnåriga, men också för vuxna vad vi hade varit med om.

- Det var stigmatiserande, vi skämdes. Vi hade förlorat en del av människovärdet.

Vi backar i tiden.

Det var den 19 september 1944 som vapenstilleståndet mellan Finland och Sovjetunionen slöts. I avtalet förband sig Finland att avväpna de personer tillhörande tyska armén som blivit kvar i Finland och överlämna dem till de allierade, inom parentes Sovjetunionen, och att internera alla tyska och ungerska medborgare som befann sig i landet.

Man beslöt till en början att finländska kvinnor som var gifta med tyskar eller ungrare, barn under 15 år, vuxna över 65 och sjuka skulle lämnas utanför interneringen.

Men eftersom man inte fick ihop tillräckligt många personer, många hade lämnat Finland och satt sig i säkerhet i Sverige eller Tyskland, omprioriterades beslutet om att inte internera kvinnor, åldringar, sjuka eller barn.

Således sändes 78 finländska kvinnor och 76 barn till ett och ett halvt års fångenskap bakom höga taggtrådsstängsel.

Dagboksanteckningar

Gunvor Brettschneider, då knappt elva år gammal, har skrivit dagbok från tiden i interneringslägren i Oitti på Tyynelä och Knipnäs i Ekenäs. Hon läser bland annat utdrag ur sitt tummade blå häfte, korta berättelser som får håren att resa sig och tårarna att bränna bakom ögonlocken. Och då är det i första hand de positiva händelserna flickebarnet Gunvor skriver om i sin dagbok.

Gunvor Brettschneiders blå, tummade dagbok från tiden i interneringslägren 1944-1946 Bild: YLE/ Tiina Grönroos

Dagboken: ”Den 17 maj 1945. I dag har vi fått karameller och leksaker, pappersdockor och böcker från Tyska kolonin i Sverige. Alla barn fick 43 eller 44 karameller var. De var så goda. Så fick de mindre barnen leksaker eller pappersdockor. Magnhild och Runa fick varsin pappersdocka och jag fick en ritbok och färgkritor .”

Magnhild och Runa är Gunvors äldre systrar. Gunvor berättar hur suget efter något gott var stort eftersom det inte fanns speciellt mycket mat till de internerade eller personalen på lägret.

- Det blev mest kålrötter och morötter i olika former och förfrusna potatisar i en sås som påminde om rågmjölsvälling.

Det är speciellt två maträtter som barnen minns från lägret i Oitti; den ena bestod av soppa kokad på malda torkade ärter som legat så länge i säckarna att det simmade vita maskar i ärtmjölssoppan. Den andra maträtten kallades potatisskalslåda. Mjölkransonen var ett halvt glas per dag.

Många barn blev så undernärda att de skickades till släktingar och bekanta utanför lägret. Dödsfall ville man undvika.

Oro för deportering

Barnen på interneringslägret lyckades ändå hitta på lekar och det inrättades också en skola eftersom det bland de internerade fanns läroverkslärare, folkskollärare, barnträdgårdslärare och präster.

Gunvor visar upp sin rosa prinsessklänning som hennes mamma lyckades sy till en teaterpjäs som sattes upp under interneringen. Gunvor Brettschneider visar upp den rosa prinsessklänning hennes mamma lyckades sy trots materialbrist. Bild: Privat

Oron, rädslan och otryggheten var ändå ständigt närvarande. Det gick rykten om deporteringar till Sovjet, vilket betydde Sibirien, eller Tyskland. Störst var rädslan när kontrollkommissionen kom på besök och alla internerade skull ställa upp sig för räkning i matsalen.

- De vuxnas oro påverkade oss barn. Hundrasextio vuxna inspärrade bakom taggtråd i obestämd tid. Olika politiska åsikter, konflikter, ”agenter” bland de internerade, spänning, misstrogenhet. Vi barn lärde oss att inte synas, att inte störa, att inte väcka förargelse.

Flytten till Ekenäs

En dag i november 1945 kom beskedet att lägret i Oitti skulle läggas ned. Alla skulle packa ner sina saker och infinna sig i matsalen. De internerade fördes till Hyvinge järnvägsstation sent på kvällen. Tåget var ett specialtåg som fick vänta långe på sidospår på många stationer. Resan tog hela natten.

- Vi var övertygade om att vi förs ur landet. Jag minns ännu den dels euforiska, dels skräckfyllda stämningen. Euforisk därför att man ville ta ut det sista eftersom vi trodde vi skulle skickas till Sovjet, skräckfyllda eftersom speciellt barnfamiljerna fruktade vad som skulle hända när vi nådde ändstation.

- Ändstationen visade sig vara Ekenäs och så började en ny trist tid i det nyinrättade interneringslägret i Knipnäs sinnessjukhus.

Över 300 personer inhystes i sjukhusbyggnaden. Efter ett års internering började människornas nerver vara på bristningsgränsen. Det ryktades om självmordsförsök och mentala problem. Också för barnen blev Knipnäs tristare, inga utelekar och likaså slut på inneträffarna.

- Så äntligen, den 16 mars 1946 kom beskedet – befrielsen!

Våra föräldrar, båda i femtioårsåldern, fick börja livet i friheten med två tomma händer.

Efter ett och ett halvt år i isolering blev det att starta om från noll. De internerades egendom hade konfiskerats och överförts till Sovjetunionen som ersättning för Tysklands krigsskulder. Hemmen upplöstes, möbler, husgeråd, banktillgodohavanden med mera beslagtogs. Till och med barnens leksaker och bankböcker hade konfiskerats för att betala krigsskulden.

- Så jag kom aldrig mera hem. Hemmet fanns inte mera. Vi flyttade till Vasa, till vår mormors stuga. Den var så liten att pappa inte kunde bo med oss utan bodde i en tjänstebostad nära sitt jobb.

- Våra föräldrar, båda i femtioårsåldern, fick börja livet i friheten med två tomma händer och tre tonårsdöttrar att försörja i efterkrigstidens Finland.

Lång kamp för att få ett erkännande

År 2003 blev Guvor Brettschneider intervjuad av sin vän, journalisten Mikko Määttälä. Barndomen kom på tal och också tiden som internerad. Mikko blev intresserad och började forska i riksarkivet. Han intervjuade andra internerade och gjorde tv-dokumentären Vankileirien Suomi – Fånglägrens Finland.

- Vi kom för första gången underfund med att beslutet om våra mammors och vår internering inte överhuvudtaget var en del av vapenstilleståndsavtalet, som man låtit oss tro i 60 år, utan hade fattats av vårt eget lands regering! Insikten kom som en chock och väckte hos många känslor av bitterhet och svek.

Efter dokumentären fördes diskussioner om att frågan borde utredas närmare. Gunvor Brettschneider blev en av medlemmarna i arbetsgruppen. En lång kamp började. Arbetsgruppen krävde att finska staten skulle erkänna frihetsberövandet och att de tidigare internerade skulle få en symbolisk ersättning för tiden bakom taggtråd. Arbetsgruppen krävde också rehabilitering på samma sätt som veteranerna.

Den 1 september 2014 trädde lagen om ersättning av staten åt vissa internerade civilpersoner i kraft. Lagen kom efter elva års kamp.

- Våra mammor är borta, likaså många av barnen. Men de som ännu lever får på ansökan en ersättning på 3000 euro för tiden bakom taggtrådsstängslet. Någon rehabilitering ingår inte i paketet.

- Min syster Runa avled samma dag som lagen trädde i kraft.

- Den andra september, dagen efter, fick jag motta priset som Årets Fredrika. En av motiveringarna till priset var mitt arbete för att få till stånd lagen om ersättning för interneringen. Så blandades en stor sorg med tillfredsställelsen över att ha nått ett mål, som betydde så mycket för så många.

Gunvor Brettschneider sommarpratar i Radio Vega den 29.6.2015 kl 10.05 och 18.03. Du kan också lyssna på hennes sommarprat på Yle Arenan.

Här hittar du listan på alla Vegas sommarpratare 2015

Bibliotekarie Anna Söderström i Munksnäs bibliotek i Helsingfors efterlyser mer utbildning i att bemöta hotfulla situationer på jobbet. I dag får de bara en pamflett.

I Sverige har det under några veckor pågått en debatt om säkerheten på landets bibliotek. Där har rapporterats om rånförsök, misshandel och hot mot personalen på bibliotek i Stockholm.

Lika allvarliga fall verkar ändå inte ske på biblioteken i Helsingfors, men bibliotekarie Anna Söderström har ändå varit med om en del.

- Det händer allt möjligt på biblioteket och det finns flera olika slags kunder och olika behov. Därför räcker det inte att bara vara bibliotekarie. Ibland blir jag inblandad i en konflikt mellan tonåringar och då borde jag ha verktyg att lösa den konflikten.

Ibland blir jag inblandad i en konflikt mellan tonåringar och då borde jag ha verktyg att lösa den konflikten.― Anna Söderström

- Eller så kan det komma in en person som är på dåligt humor och vill provocera. Det borde finnas en person på biblioteken som är van att jobba med ungdomar, vid sidan av oss bibliotekarier.

Får bara en pamflett i dag

Söderström säger att bibliotekarierna egentligen inte alls får utbildning i att hantera hotfulla situationer.

- Vi har en pamflett där det står hur vi ska agera i olika situationer. Där finns riktlinjer för hur vi ska gå till väga. Det skulle säkert vara bra att få mer information om det uppstår en allvarlig situation.

Efterlyser du mer utbildning i att hantera hotfulla situationer?

- Det skulle inte skada. Jag kan väldigt lite om hur man ska agera. Det är tur eftersom jag inte råkat ut för någonting allvarligt hittills, säger Söderström.

Finns inte resurser för väktare

Ari Tirri är säkerhetsansvarig vid biblioteken i Helsingfors och säger att personalens utbildning om hotfulla situationer består av direktiv och föreläsningar.

- Om det uppstår en situation där bibliotekspersonalen måste ingripa fysiskt ska man ta kontakt med en väktare. Ingen ska själv ingripa, säger Tirri.

Enligt honom finns det inte resurser att ha väktare på plats i biblioteket hela tiden.

Han säger att personalen i första hand ska diskutera med besvärliga kunder.

- Det är ändå sällan det händer något allvarligt, säger Tirri.

Dörren i biblioteket ska vara öppen för alla, säger bibliotekarie Anna Söderström. Munksnäs bibliotek. Bild: YLE/ Christoffer Gröhn

"Jag har ibland känt mig otrygg"

Bibliotekarie Anna Söderström vill inte ha väktare i biblioteket hela tiden.

- Jag anser att det inte finns ett behov av väktare där jag jobbar eller har jobbat.

Har du varit rädd på jobbet?

- Nej, inte direkt. Jag har upplevt situationer där jag har känt mig otrygg och då har jag ofta tagit kontakt med en kollega. Det är lättare att hantera situationen då.

Söderström vill att biblioteken också i framtiden ska vara öppna för vem som helst. Hon säger att stadsdelen där biblioteket ligger präglar hurdana situationer man råkar ut för.

- Mitt första jobb som bibliotekarie var i Östra centrum. Det var ett annorlunda bibliotek än de jag jobbat i efter det (Richardsgatans bibliotek och Munksnäs). Där fanns ett väldigt varierande klientel och socioekonomiska skillnader mellan människor märktes. Det klimat som råder i samhället avspeglas också i biblioteket, säger Söderström.

Trubadurskeppet Jakten Alexandra har anlänt till Lovisa och ligger redo för en veckas turné längs den nyländska kusten. Ombord finns nordiska vissångare med ett fullspäckat program både till havs och på land. Första konserten ges vid Skeppsbron i Lovisa med artister som Frida Andersson, Øyvind Sund och Ola Aurell på scen.

Cara Hjelt hör till trubadurerna vid Skeppsbron, Lovisa, tisdag kväll Cara Hjelt, Sällskapet Visans Vänner i Helsingfors

Gustav Klingstedt från Vinylerna och Cara Hjelt från moderföreningen, Sällskapet Visans Vänner i Helsingfors hör också till artistgardet i Lovisa. Konserten ges vid Skeppsbron kl. 18.

Trubadurskeppet är Helsingfors visvännernas synligaste satsning 70-års jubiléet till ära. Det blir sammanlagt sju viskonserter längs vägen och seglatsgeneralen Henrik Huldén har ett styvt jobb bakom sig.

Henrik Huldén har planerat Trubadurskeppets seglats. Själv sjunger han bl.a i Pellinge på onsdag kväll Henrik Huldén, Sällskapet Visans Vänner i Helsingfors Bild: H Victorzon

- Det har varit ett pussel att få konserterna och seglatsetapperna att passa in i våra gästartisters sommarkalendrar. Men ett roligt pussel för våra artister har verkligen velat vara med i dethär projektet, säger Henrik Huldén.

Frida Andersson i Lovisa

Frida Andersson är en av artisterna vid Skeppsbron på tisdag kväll.

- Frida Andersson kommer att bjuda på både gammalt och helt nyskrivet material, säger Henrik Huldén.

Senare i sommar uppträder Andersson bland annat hemma i Ekenäs och som förband till Roxette i Vasa 15 augusti.

Det har gått två år sedan första albumet med låtar på svenska kom, Håll mej hårt. Nu är Frida Andersson igång med nya låtar och en ny skiva så småningom. Första singelsläppet Paradiset, som hon gör tillsammans med Bo Sundström från Bo Kaspers orkester, rullar redan på spellistorna både i Sverige och Finland.

Ola Aurells skruvade visor

Ola Aurell är också en av gästartisterna ombord på Trubadurskeppet. Han är inbokad för spelning i Lovisa på tisdag kväll.

Ola Aurell bjuder på galna och roliga visor Ola Aurell, stå-upp komiker, vissångare, Sverige

Ola Aurell är en svensk stå-upp komiker, som också skriver egna visor. Ofta åt det mer fantasifulla, för att inte säga galna hållet. I recensionerna efter första albumet år 2012 skrev någon att det är han som fört visan in i 2000-talet.

Han är känd för vispubliken i Hangö, där han uppträtt på Nordisk Visfest, men i övrigt är han ett nytt namn för den finlandssvenska vispubliken.

- Ola Aurell är en mycket bra liveartist. Han skyr heller inga ämnen i sina texter. Han sjunger om allt från döden till sjukdom och barnamord, säger Huldén.

Ett exempel på de lätt skruvade visorna av Aurell är Finlands Nationalsång.

Norska Øyvind Sund

Øyvind Sund är Trubadurskeppets norska gästartist och också han är med på turnépremiären i Lovisa.

- Øyvind Sund bär vidare traditionen med berättelser om människor och deras livsöden. Han har t.ex gjort en hel skiva med visor om sina morföräldrar, berättar Henrik Huldén

Øyvind Sund har sjungit visor allt sedan 70-talet och är en välkänd trubadur i hela Norden. Han har fått Alf Prøysen priset och han har gett ut flera visskivor under årens lopp. En av de kändaste visorna är den om hans egen morfar och mormor, Karl och Kathinka.

Efter tisdagens konsert vid Skeppsbron i Lovisa seglar Trubadurskeppet mot Pellinge, där det blir konsert på Solhälla på onsdag kl. 18. Sedan står Café Carusel i Helsingfors i tur på torsdag kl. 18 och på fredag morgon bjuder visvännerna på en nordisk visfrukost på Hanaholmen, Esbo kl. 7.30.

På fredag kväll har Trubadurskeppet nått Porkala, där det blir konsert på Rigårdsnäs kl. 18. På lördag uppträder trubadurerna både på sommartorget, Scola och på Walhalla i Barösund.

På söndag avslutas turnén med konsert i Skärhalla, Skåldö kl. 16.

Vega Visor om Sällskapet Visans Vänner i Helsingfors, 70 år, måndag 29.6 kl. 21.05 och söndag 5.7 kl. 8.05.

Henrik Huldén berättar om Trubadurskeppet i Vega Visor (repris från 1.6.2015)

Trots att Skatuddens pariserhjul inte blev någon succé det första året har det varit en lönsam investering.

Det säger Finnair Skywheels operativa chef Heikki Häyhä till Yle Helsinki.

Vi hade en lite dålig start, men i juli och augusti hade vi så mycket besökare att det kompenserade för den sena starten.

De nådde målsättningen för besökarantalet under det första året.

- Vi hade en lite dålig start, men i juli och augusti hade vi så mycket besökare att det kompenserade för att vi kom i gång så sent, säger Häyhä.

I fjol låg fokus på att få pariserhjulet att snurra tryggt. Nu har vi också satsat på att göra hela området trivsammare så att våra besökare ska stanna här lite längre.

Få ville åka under vintern

Pariserhjulet snurrade också på med full fart fram till årsskiftet. Men under vinterns mörkaste period stannade besökarantalet under målsättningen.

- Vi hade förväntat oss fler besökare under vintern eftersom pariserhjulet också är gjort för vinterbruk. Men det beror säkert på att de flesta förknippar pariserhjul med sommarhalvåret.

Häyhä är ändå nöjd med det första året.

- Vi betalar ännu tillbaka för investeringskostnaderna, men det har gått så pass bra att vi vill fortsätta.

I år har de också kunnat satsa på trivseln runt omkring pariserhjulet.

- I fjol låg fokus på att få pariserhjulet att snurra tryggt. Nu har vi också satsat på att göra hela området trivsammare så att våra besökare ska stanna här lite längre, säger Häyhä.

Under det första året var ungefär hälften av besökarna utländska turister och resten finländare.

Namnen på Ringbanans nya stationer är plockade rakt från historieböcker och gamla kartor.

Namnen beskrev de element som gjorde platsen särskild.

I och med Ringbanan som öppnar på onsdagen får Vanda också fem nya tågstationer – Veckal, Kivistö, Aviapolis, Flygplatsen och Lejle.

Områdesarkitekt Timo Kallaluoto vid Vanda stad berättar att döpandet av stationerna krävt mycket bakgrundsarbete. Han har varit expert i arbetsgruppen som funderat över namnen.

Enligt Kallaluoto härstammar en del av dem från så tidigt som medeltiden. Då namngavs platser ofta enligt vad man såg.

- Ortnamnen beskrev de element som gjorde platsen särskild. På så sätt var de lättare att känna igen.

Vehkala - Veckal

Stationen Veckal har fått sitt namn efter en äng som för första gången nämnts i skrift 1774. Det svenskspråkiga namnet Veckal äng har sannolikt sitt ursprung i ett gammalt finskspråkigt namn, Vehka-alho. Ordet ”alho” har betytt en låg äng, men redan på 1900-talet blev uttrycket föråldrat.

Kivistö ligger vid en gammal språkgräns. Söderut hade byarna svenskspråkiga namn, norrut endast finskkspråkiga.

- Ordet förekommer fortfarande i många ortnamn i närområdet, säger Kallaluoto.

På 1970-talet grundades stadsdelen Kvarnbacka på området. Enligt Kallaluoto kunde man ändå inte döpa stationen efter stadsdelen.

- En station som finns i Alavo heter redan Kvarnbacka, så vi fick komma på något annat.

Veckals station. Tågstationen i Veckals. Bild: Liikennevirasto

Kivistö

Helsingfors-Vanda är en internationell flygplats. Utan ett engelskt namn löper man risken att turisterna av misstag blir av vid till exempel Aviapolis.

- Kivistö rå förekommer redan på en karta från 1690-talet. Gränsmärket fanns ungefär där Kivistö skola i dag ligger. Namnet beskrev den stenrika markytan, berättar Kallaluoto.

Kivistö station saknar en svenskspråkig översättning.

- Kivistö ligger vid en gammal språkgräns. Söderut hade byarna svenskspråkiga namn, norrut endast finskspråkiga.

Tågstationen i Kivistö. Tågstationen i Kivistö. Bild: Liikennevirasto

Aviapolis och Flygplatsen

Av de nya stationsnamnen är Aviapolis det modernaste. Enligt Kallaluoto började man på 1990-talet marknadsföra området som en så kallad flygplatsmetropol.

- På 2000-talet införde man sedan namnet Aviapolis. Det är ett marknadsföringsnamn för området som täcker flera stadsdelar.

Aviapolis. Tågstationen Aviapolis. Bild: Liikennevirasto

En av de nya stationerna har även ett engelskspråkigt namn, nämligen Flygplatsen (Airport). Trots att de officiella språken i Vanda är svenska och finska ville namngruppen också uppmärksamma turisterna.

- Helsingfors-Vanda är en internationell flygplats. Utan ett engelskt namn löper man risken att turisterna av misstag blir av vid till exempel Aviapolis, säger Kallaluoto.

Tågstationen vid Helsingfors-Vanda flygplats. Tågstationen vid Helsingfors-Vanda flygplats. Bild: Trafikverket

Leinelä - Lejle

Stadsdelen Lejles namn härstammar från Leileberget, en backe som kan hittas på områdets kartor från 1700-talet.

- Stavningen med bokstaven ”j” förekommer först senare i samband med platser som Lejlemark, säger Kallaluoto.

Enligt Kallaluoto har namnet ursprungligen betytt torvmark som ligger vid berg eller hård mark.

- Leileberget som fanns här västerut från stationen fick alltså sannolikt sitt namn av våtmarken bredvid.

Lejle station. Tågstationen i Lejle. Bild: Liikennevirasto