På Handikappolitisk- och personlig assistansdagen i Helsingfors på torsdag var svensk handikappservice på tapeten. Möjligheten till svensk servicen för personer med funktionsnedsättning i huvudstadsregionen varierar kraftigt beroende på diagnos.
Ulrika Krook, juridiskt ombud på Samarbetsförbundet kring funktionshinder, berättar att de enda grupper som har tillgång till svensk service är de vars tjänster tryggas via Kårkulla samkommun.
- Det finns många grupper som inte överhuvudtaget har möjlighet till svensk service. De tvingas helt enkelt gå till den finska sidan och det förutsätts att de kan finska. Det handlar bland annat om personer med neurologiska, psykologiska och neuropsykologiska diagnoser, och personer med nedsatt syn och hörsel, säger Krook. 
Ulrika Krook.Yle/Nicole Hjelt
Krook poängterar också att bristen på svenkspråkiga producenter inverkar på kundernas valfrihet. Trots att vissa har tillgång till service på eget modersmål, så är utbudet ändå ytterst begränsat. Social- och hälsovårdsministeriets Handbok för handikappservice, Vampo 2010-2015, behandlar inte heller rätten för språkminoriteter att få service på eget modersmål trots påtryckningar från handikapporganisationer.
Några steg i rätt riktning
Situationen är ändå inte helt hopplös. Krook förklarar att det trots allt görs saker som tyder på att man rör sig i rätt riktning.
- Delvis så gör man ju det med social- och hälsovårdsreformen, med tanke på hur man tryggar svensk service och valfriheten där, och delvis med upphandlingsprocessen, det vill säga hur de svenskspråkiga producenterna klarar sig i upphandlingen.
Trots den positiva utvecklingen ser Krook ändå kritiskt på huvudstadsregionen i förhållande till andra städer.
- Om man jämför med andra större städer det relativt bra här, men tyvärr så finns det allt för många som tvingas till den finska sidan, säger Krook.
“Allt har utvecklats så enormt”
Ulf Gustavsson, nuvarande sekreterare och tidigare ordförande för Finlands svenska handikappförbund, har varit rullstolsburen i knappa fyrtio år till följd av en ryggmärgsskada. Efter fyra decennier på hjul i vår stad har han ett brett perspektiv på vilka förändringar som skett och vad som ännu behöver utvecklas.
- Det har ju utvecklats så enormt att det nästan är svårt att beskriva det. Tidigare så var det ju andra som tog hand om en, nu har det ändrats så att man själv är sitt eget subjekt för verksamheten, förklarar Gustavsson.
- Allt har blivit oerhört mycket bättre, men det är klart att det finns vissa orosmoment, till exempel så bygger man inte tillräckligt med studiebostäder som är anpassade för personer med funktionsnedsättning i dag.
När det gäller svensk service vill Gustavsson påminna om att vi som svenskspråkiga har ett ansvar att trygga servicen på vårt eget modersmål.
- Väldigt mycket håller ju på att förändras i och med att den svenska servicen håller på att integreras i den finska inom social- och hälsovården. Det är väldigt spännande att se, det finns både positiva och negativa utsikter. Det handlar om hur aktiva vi är som svenskspråkiga, om vi håller ihop och påverkar så kommer det att gå väldigt fint, säger han.
Gustavsson är ändå lycklig över att bo i landets huvudstad.
- Annars bor vi nog i en så härlig stad. I morse körde jag runt Tölöviken när solen gick upp och vattnet var spegelblankt, och det var nog så vackert att det var alldeles hänförande.