I höst har det gått tio år sedan Juice Leskinen dog och i samband med det satsar Yle stort på denna Suomirockens ikon under juli månad. Redan i måndags gick startskottet med en Juice-temakväll på Yle Teema. Men filmerna som visades ligger också kvar på en enkom öppnad Juice Pop Up-kanal på Arenan.
Att Juice har haft en väldigt stor betydelse för den finska populärmusiken står utom all tvivel. Tillsammans med Hector, Dave Lindholm och några andra hörde han kring mitten av 1970-talet till de föregångare som började framföra egen pop och rock på det egna modersmålet.
Därför är han givetvis viktig. Men också bara som textförfattare har Juices lyriska kvaliteter och hans självklara fallenhet för rim och poetiska bilder lyfts fram. Det vackert sorgsna och melankoliska stråket i hans sånger har självklart också tilltalat det finska folket.
Också en sarkasmens mästare och evig rebell
Inte heller den humoristiska aspekten hos Juice kan man bortse ifrån. Jag minns själv att det för min del var några av hans mer nonsensmässiga trallar – typ Einarin polkupyörä, Se oli jautaa – som jag i ungdomsåren fastnade för vid sidan om hittarna Marilyn och Syksyn sävel. Med flera.
Och redan i så unga år tilltalades jag faktiskt också av hans tidvis till och med rätt elaka sarkasmer och ironier. Till saken hörde att jag ju på den tiden förstod finska bättre än engelska och kunde framför allt uppfatta nyanserna i språket bättre. Och uppskatta dem.
Att Juice till sin attityd ställde sig vid sidan om det etablerade samhället och verkade ge fan i vad som ansågs vara normen, gav ju också den rätta rocktrovärdigheten. Men hos föräldragenerationen var det här särdraget mindre uppskattat, vilket rubrikens citat är ämnat att syfta på; så lär en äldre lärarinna ha beskrivit Juice (med engelskt uttal som i drycken).
Juice i Svenskfinland
Likväl älskad av många av oss som vuxit upp på 1970- och 80-talen för det livsverk han åstadkommit för finsk populärkultur, det är han, Juice Leskinen. Men har han fortfarande någonting att ge för en lite yngre generation? Och framför allt, vilken betydelse har han haft i Svenskfinland?
För att få en aspekt på de här frågorna ringer jag upp Närpessångaren och låtskrivaren, Rickard Eklund som sedan i våras legat högt på Vegatoppens lista med sin fina låt, Finland. 
Nu är Juice i och för sig inte vid en första tanke den man spontant skulle jämföra Rickard Eklund med. Men som Finlandsskildrare (se låten Finland) har de kanske ändå någonting gemensamt? Där och i det att de båda framför sina sånger på det egna modersmålet, Rickard dessutom på sin kännspska Närpesdialekt. Så vad har Juice Leskinen haft för betydelse i Närpes?
Jaa-a, i Närpes? Det kan vara lite svårt för mig att uttala mig om, svarar Rickard på min onekligen lite enfaldigt generaliserande fråga.
- Jag har ju inte precis vuxit upp med Juice Leskinen och vad jag vet så har nog ingen av mina barndomskamrater gjort det heller. Men, medger han vidare, nog är han en känd profil och speciellt så här efter tonåren, så har hans namn dykt upp nu och då som en man som det lönar sig att lyssna på.
I synnerhet i texterna menar Rickard att man ska söka efter nyckeln till Juices storhet. En annan sak som Rickard vill poängtera handlar om det som jag också var inne på tidigare om att Juice inte verkar bry sig så mycket om vad omvärlden tycker och tänker.
- Det här är nog en del av Juices charm. Ärligheten, att våga vara sig själv, där tycker jag det finns något att ta till sig för var och en både som artist och konstnär och poet, säger Rickard.
Ett par Juice-översättningar
När jag fick höra om Yle Temas Juice-satsning erinrade jag mig från studietiden i början av 1990-talet en lite kul kuriosadetalj. Det var nämligen i samband med någon kurs som dåvarande professorn i Svensk litteratur vid Helsingfors universitet, Johan Wrede visade oss studenter ett par översättningar han gjort av Juice Leskinens berömda låtar Viidestoista yö och Syksyn sävel.
Dessa publicerades också i Nya Argus 7/1994 under rubriken Två dikter. Jag lyckas söka fram dem och skickar dem också åt Rickard Eklund som verkar genuint uppskatta översättningarna. 
Jo, de där är ju förstås verkliga klassiker och hörnstenar i Juice Leskinens diskografi och det var riktigt intressant att se dom här svenska översättningarna.
Och ett jo, får jag som svar på min följdfråga om Rickard tror att de också skulle gå att sjunga dem. I synnerhet Viidestoista yö menar han att skulle funka bra med den svenska texten.
Men per telefon vill han ändå inte spontant göra ett försök och det kan jag ha förståelse för. Det skulle nog ändå kräva lite mera förberedelse för att bli bra.
Nyversion av Viidestoista yö
Om än inte på svenska, så har det just av Viidestoista yö-klassikern nu i samband med Yles Juice-satsning gjorts en uppdaterad version för 2010-talet. Den framförs här av ett gäng lite yngre generationens artister bestående av bland andra Anna Puu, Anssi Kela, Janna (Hurmerinta) och rap-artisten Pyhimys.
Den har också Rickard Eklund fått ta del av för intervjun, men han är inte helt övertygad:
- Ja, originalet faller mig nog mer på läppen, men smaken är ju delad, säger han med ett litet skratt. Men nog tilltalar det säkert en viss målgrupp det där också.
Överlag när det kommer till sådana namn som Juice Leskinen, så ska man nog undvika att finslipa och producera för vackert, menar Rickard.
Jag tycker att det ska få finnas kvar lite av det där skitiga och… lite så där illaklingande, det måste få finnas kvar där i bottnen.
Illaklingande ja, det är ett sätt att uttrycka det. Men om sången inte precis var Juices styrka som artist, så lyckades han som bäst ändå beröra med sin röst. Och framför allt med sina texter.
En melankolins mästare
Så vad skulle Rickard Eklund själv ta fasta på hos Juice eller vad är det som gör honom relevant ännu idag?
- Nå, det är ju den där eviga melankolin som har funnits i flera hundra år inom den finska kulturen och där är han nog också en milstolpe. Han är som en vardagshjälte, en melankolins mästare och något av en finsk (Charles) Bukowski, tycker Rickard.
Det här, och sedan det som vi tidigare var inne på om ärligheten:
- Att våga vara sig själv, att våga yttra sina känslor, det sku jag säga, slår Rickard fast.
Och på det hela taget visar det sig att Juice Leskinen kanske betyder mera för Rickard Eklund än han själv kanske från början hade trott. Må vara att han inte kan uttala sig för hela Svenskfinlands del, men visst lyckas han sätta fingret på någonting väsentligt.
Här kan du lyssna på radiohörspelet Taivaallinen Aulabaari, som är en del av Juice-Pop Up-kanalen på Yle Arenan:
