En viktig kugge i HJK:s lag fortsätter i Helsingforsklubben. HJK:s bästa målskytt förra säsongen, Alfredo Morelos, har tecknat ett treårskontrakt med klubben.

Den 20-årige Morelos spelade förra säsongen på lån i HJK, men klubben utnyttjar nu en köpoption i kolombianens kontrakt. Enligt HJK:s webbplats är transfern ekonomiskt sett den största i klubbhistorien.

Enligt Helsingin Sanomat betalade HJK kring en halv miljon euro för spelaren. Transfersumman skulle därmed vara den största som en finländsk klubb betalat för en enskild spelare.

Gjorde succé förra säsongen

Morelos gjorde förra säsongen 16 mål på 30 ligamatcher och valdes till ligans bästa anfallare. Utöver ligamålen gjorde han även sju mål i finska cupen och fyra mål i Europa League-kvalet.

– Den unge anfallaren tog med sina fina insatser direkt en plats i öppningselvan och han visade att han har kommit till "Klubi" och Europa för att göra karriär och mål. Han har alla förutsättningar att ta stora steg i karriären ännu, säger chefstränaren Mika Lehkosuo på klubbens webbplats.

Före flytten till HJK spelade Morelos i sitt hemland med Independiente Medellin.

Ett radhus i Kusas började brinna i natt. Elden antändes av en marschall som lämnats kvar bredvid ytterväggen utanför en av lägenheterna när invånarna gått och lagt sig för natten.

Invånarna väcktes av sitt brandlarm och kunde larma räddningsverket som snabbt fick elden under kontroll.
Invånarna måste evakueras, men ingen skadades.

Lägenheten utanför vilken elden startade fick skador på tak och ytterväggar, de två övriga lägenheterna i radhuset rökskadades.

Västra Nylands räddningsverk påminner om vikten av att vara försiktig med ljus och annan levande belysning. Lågor och öppen eld ska aldrig lämnas obevakade.
Utomhuseldar ska placeras tillräckligt långt från antändningsbart material och man bör vara aktsam på att marschaller blir lättare anefter att de brinner och vinden kan ta tag i dem.

Enligt Urheilusanomat kommer basketlaget Espoo Uniteds före detta sportchef, Aleksi Valavuori, att stämma klubben och dess ägare Jussi Salonoja.

Valavuori fick sparken från klubben efter kränkande kommentarer om homosexuella på Twitter. Han skrev bland annat att Espoo United inte anställer homosexulla.

Efter avskedandet verkade det som om Valavuori skulle godkänna sitt straff.

– Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag gjorde ett misstag och accepterar konsekvenserna. Men en homofobiker är jag inte. Vad jag vill minnas så har jag ofta försvarat minoriteter och jämställdhet. Tyvärr begravs allt det goda under en dum tweet, skrev han då i ett utlåtande på Twitter.

Ändrade åsikt

Men nu är det en annan ton i skällan. Urheilusanomat, som ägs av Iltasanomat, avslöjar att Valavuori nu tänker stämma klubben och ägaren Jussi Salonoja.

– Så är det, jag har fått information av Valavuoris advokat att han stämmer oss, bekräftar Salonoja till Urheilusanomat.

– Jag vet inte vad man ska tycka om saken, eftersom vi i samförstånd avtalade om att upphäva kontraktet. Det här är en stor överraskning.

Enligt Urheilusanomat vill inte Valavuori själv kommentera saken.

– Jag kan inte kommentera saken på något vis. Det är inte i mina händer, säger Valavuori.

Hockeyligans disciplinnämnd har delat ut sitt straff för HIFK-spelaren Joe Finleys tilltag i matchen mot Pelicans på lördag. Finley stängs av i en match.

Domarteamet missade att Finley sparkade undan fötterna på Pelicans-anfallaren Antti Tyrväinen och gav därför inget straff. Efter att disciplinnämnden tagit incidenten till granskning bedömdes Finley ha gjort sig skyldig till slewfooting.

Se situationen här:

Straffet för slew footing är en matchs avstängning.

Därmed är Finley avstängd då Helsingfors IFK möter Ilves i ligan på onsdagkväll.

REGEL 160 – SLEWFOOTING – SLEW FOOTING
DEFINITION: En spelare som på ett farligt sätt angriper en motståndare bakifrån genom att sparka
undan benen eller fötterna på denne, eller som fäller en motståndare bakåt genom att dra denne
baklänges samtidigt som foten eller benet används för att sparka undan motståndares fötter eller
ben. Effekten av en slewfooting är att motståndaren våldsamt fälls till isen utan möjlighet att
försvara sig själv. Källa: IIHF:s regelbok

Rätten ska behandla höstens mest omtalade misshandel, där en deltagare i nynazistiska Finska motståndsrörelsens demonstration misstänks ha orsakat en kritisk förbipasserandes död. Åtalet läses i Helsingfors tingsrätt strax innan jul.

Åklagaren har väckt åtal mot en av Finska motståndsrörelsens centrala figurer, för grovt dödsvållande och grov misshandel. Åtalet gäller de omtalade händelserna på Stationsplatsen i Helsingfors i september.

Enligt åtalet handlar det om en spark i bröstet som ledde till att offret dog senare.

Helsingfors tingsrätt börjar behandla fallet den 21 december. Helsingfors häradsåklagare meddelade om åtalet i dag på onsdagen.

"I mitt Finland behöver man inte vara rädd" har någon skrivit på gatan på platsen där misshandeln skedde. I mitt Finland behöver man inte vara rädd Bild: Yle/Helena von Alfthan antifascism,antirasism,Elielplatsen,finska motståndsrörelsen,Helsingfors centralstation,jimi karttunen,Misshandel

Behandlingen tar några dagar

Den misstänkta sparken inträffade i samband med Motståndsrörelsens demonstration i september i höst. Sparken gjorde att offret föll och behövde sjukhusvård.

Efter att ha kommit hem från sjukhuset dog offret och dödsorsaken visade sig vara en skallskada som uppkom i samband med att han föll.

Polisens förundersökning blev klar den andra december. Brottsmisstankarna hårdnade under förundersökningens gång.

Åklagaren uppskattar att det tar några dagar att behandla fallet i rätten och rättens avgörande kommer senare som ett kanslibeslut.

Finska motståndsrörelsen är en gren inom Nordiska motståndsrörelsen som demonstrerade på Helsingfors gator också under självständighetsdagen. Demonstranter från Nordiska motståndsrörelsen marscherar på Helsingfors gator. Bild: Yle/Dan Granqvist demonstration,Finlands självständighetsdag,nordiska motståndsrörelsen

En av motståndsrörelsens grundare

Den misstänkte heter Jesse Torniainen och nekar till brottet.

Torniainen är en av Finska motståndsrörelsens centrala figurer. han var med då organisationen grundades 2008 i Uleåborg, enligt polisen.

Han har fler våldsbrott bakom sig.

Riksdagsledamoten Ari Jalonen (Sannf) är upprörd över 612-marschdeltagarnas beteende på Sandvikens gravgård i Helsingfors på självständighetsdagen.

Enligt uppgifter i tidningen Iltasanomat har medlemmar i rörelsen stökat till det på begravningsplatsen och lämnat efter sig ett stort antal facklor.

Dessutom hade någon anlagt en brasa i en skål som ingår i fredsbevararnas minnesmärke och det fanns skräp i trapporna som leder till Hjältekorset.

Anställda vid församlingen har under onsdagen städat upp på gravgården.

Sannfinländare kallar det för gravskändning

Ari Jalonen kommenterade händelserna först på Facebook. Han kräver att den som har gjort sig skyldig till gravskändning ska ställas till svars för sina handlingar.

Jalonen har tidigare fungerat som fredsbevarare i Libanon.

Fackeltåget 612 marscherade på självständighetsdagen från Tölö torg till Sandudds begravningsplats.

612-fackeltåget marscherar in på Sandudds gravgård. Ytterhögerns 612-fackeltåg marscherade till Sandudds begravningsplats för att lägga ner ljus på gravarna. Bild: Yle/Dan Granqvist 612,demonstration,fackeltåg,finlands självständighetsdag,Finlands självständighetsdag

2 000 personer deltog

612-fackeltåget arrangeras av en förening som säger sig vara politiskt obunden.

612-fackeltåget brukar ändå betecknas som ytterhögerns fackeltåg. Bland annat nynazistiska Nordiska motståndsrörelsen, rörelsen Suomi Ensin som förespråkar stängda gränser, samt nationalistiska Suomen sisu deltog.

Suomen sisu har också marknadsfört evenemanget som en del av sitt program under självständighetsdagen.

Enligt polisen samlades omkring 2 000 personer i Sandudd.

Bildkonstnären Isabella Chydenius vill förstå vad gränser betyder. Med det finska passet har hon alltid varit fri att resa nästan vart som helst. I sitt aktuella verk låser hon in sej i ett galleri i en veckas tid.

Kvinnan ligger på mage i en vit säng under vita täcken i ett vitt rum. Hon skriver något i en anteckningsbok, lutar hakan mot handflatan. Jag vrider runt på bilden i olika vinklar och märker att väggarna inte alls är bara vita - delar av dem är täckta av pastelliga skisser, mer eller mindre halvfärdiga målningar, kvinnokroppar i olika positioner. Jag klickar bort fliken ett tag och försöker jobba med annat, men är snart tvungen att återvända till livestreamen. Nu ser hon ut att ha somnat, bara det blåa håret sticker ut under det fluffiga täcket.

Bildkonstnären Isabella Chydeniys är mitt inne i en performans.

Verket Lock In går ut på att hon just nu sitter instängd i galleriet Creat Space i Helsingfors i en veckas tid, för att leva och arbeta och sova - och helt enkelt se vad som händer. På söndag den 11 december avslutas performansen med en utställning eller installation, där publiken får komma in i galleriet för att ta del av vad hon skapat under veckan. Allt streamas direkt på nätet i 360 grader.

Chydenius har en internationell karriär, hon bor stora delar av året i Kapstaden i Sydafrika. Tidigara studerade och jobbade hon inom modebranscen både i Paris och London, men bytte bana då modevärlden kändes för ytlig och utseendefixerad. Idag jobbar hon med teman som fred och hållbarhet. Hon blandar oljemålning och blandteknik med collage och stora installationer, och har under det senaste året haft utställningar på fyra kontinenter.

Då jag intervjuade henne inför performansen sa hon att hon funderat mycket på hur omgivningen påverkar oss.

- Det är jättelyxigt att jag har möjlighet att åka runt världen med mitt finska pass, jag kan komma nästan överallt.

isabella chydenius Bild: Isabella Chydenius isabella chydenius

I Sydafrika är skillnaderna människor emellan påtagliga. Apartheidlagarna innebar en massa gränser och påverkar fortfarande folks liv. Chydenius har vänner i Kapsataden som inte har nån orsak att nekas visum till Finland, för att komma och hälsa på henne, men ändå har det hänt.

- Det är orättvist. Ju mer jag reser, desto mer förstår jag hur lyckligt lottad jag är som inte behöver tänka på gränser.

I galleriet finns endast ett stort fönster ut till den vintriga Albertsgatan. Bilar och bussar susar förbi, mänskogestalter skyndar åt olika håll, ljuset förändras längs med eftermiddagen. Med jämna mellanrum stannar någon utanför och tittar försiktigt in. Kvinnan ligger ovanpå täcket och tittar upp i taket, undersöker sina egna händer. Långsamt rullar hon över från ena sidan till den andra.

Undrar hur kosmopoliten Chydenius påverkas av att plötsligt vara instängd inom så tighta gränser. Hon är inte uppkopplad på nätet och har ingen telefon. Däremot får hon lyssna på musik och läsa böcker. Och arbeta såklart, måla. Sådant som kan ta en till andra ställen, även om en fysiskt är instängd, begränsad.

- Jag hoppas att vi nån dag kan leva i en värld där alla kan vara tillsammans. Men jag förstår att det är en lång väg dit, säger Chydenius.

Allt börjar från var och en själv, menar hon. För att kunna påverka ojämlijkheten i världen och sprida positiva tankar, är det viktigt att vara okej med sina egna funderingar.

isabella chydenius Bild: Isabella Chydenius isabella chydenius

Ändå är det rätt extremt att låsa in sej i en hel vecka. Men Chydenius menar att det känns svårt att veta vad mer hon kan göra, om hon inte först utforskar vad gränserna gör med henne.

- Jag har varit så privilegierad att jag inte riktigt fått känna av vad gränser egentligen är eller betyder. Därför vill jag börja från det här extrema utrymmet med strikta fysiska gränser.

Jag dras till videolänken flera gånger under dagen, fastnar i långa stunder framför min skärm. Nu sitter kvinnan på sängkanten, hon är helt klädd i vitt. Hon dricker grön juice ur ett glas, långsamt långsamt. Ställer glaset på en bordsyta. Stiger upp och promenerar ett varv runt rummet. Stannar, tittar ut genom fönstret, sträcker på sej. Sedan plockar hon upp en pensel.

Isabella Chydenius verk Lock In pågår till den 11 december på galleriet Creat Space på Albertsgatan i Helsingfors.
Det går att följa med performansen i realtid på isabellachydenius.com.

Dålig hårdag? Inga problem - här finns frissa. Make kan också lösa sig. Liksom en snygg bild till CV:n. Så är det bara att marknadsföra sig själv.
Åttatusen högskolestuderande och utexaminerade väntades till onsdagens rekryteringsmässa Contact Forum i mässcentrum i Helsingfors.

Mässchef Anna Lilja. Rekryteringsmässan Contact Forum 2016. Anna Lilja. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle anna lilja

Det är 32:ndra gången mässan arrangeras, men det är premiär i själva mässcentrum.

Mängder av högskolestuderande på jakt efter sommarjobb, deltidsjobb eller kanske till och med något mer långsiktigt. Rekryteringsmässan Contact Forum 2016. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle fötter

Rekryteringsmässan Contact Forum 2016. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle contact forum

Själv ge ett första intryck

Janina, Sofia och Elsa är 20, 21 och 22 och är här för att dra folk till den bank de representerar.

- Mässan behövs, det här är jättebra! Tröskeln att söka jobb är här lägre och det blir direkt en face to face-kontakt och man har möjlighet att själv ge ett första intryck, konstaterar Janina.

- Speciellt i dagens läge då är svårt att få både sommarjobb och deltidsjobb så är det bra att man kan visa att man är intresserad, säger Sofia.

- Förra året gick jag själv runt här och försökte få jobb. Tycker att det är jättebra att den ordnas, säger Elsa.

Tidigt ute

Mässchef Anna Lilja har jobbat i ett sexpersoners team för att få ihop de 750 företags- och organisationsrepresentanterna som sökt sig hit.

- Det är en jättebra möjlighet för unga att redan nu i december få sitt sommarjobb sökt. Samtidigt är det en utmärkt tillfälle för arbetsgivarna att hitta kompetent personal, säger Anna.

Utrikesministeriet är med i arrangemanget och i år har man en mängd utländska organisationer och företag med på mässan.

Iiro får skägget stajlat. Inka håller i kammen. Rekryteringsmässan Contact Forum 2016. Iiro. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle contact forum

Mycket är väldigt praktiskt inriktat. Man bör helst ha med sig sin färdigskrivna CV. Men sen kan man få lite stylinghjälp både av frisör och make up-kunniga och så kan man passa på och ta en proffsig bild i mässtudion till sin CV.

Inga selfies här nej. Rekryteringsmässans fotostudio. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle contact forum

- Så är det bara att stiga fram till de företag man är intresserad av, säga mojn och så har man typ 30 sekunder på sig att marknadsföra sig själv, sammanfattar Anna Lilja.

Juha Laaksos företags moderkoncern gör allt från rymduppskjutningsplattformer och jaktplan till telekommunikation, men det är inom det sistnämnda man söker finländsk personal. Juha laakso på rekryteringsmässa. Bild: Ulrica Fagerström/ Yle juha laakso

- Vår bransch förändras nu och vi hoppas hitta nya förmågor här. Unga som har sådant telekommunkationskunnande som vi tidigare inte behövt men som nu blivit viktigare då utvecklingen tekniskt gått så snabbt framåt, konstaterar Juha.

Vill du också höra de intervjuade? Gå till denna länk.

Tölöbor har fått hämta upp sin post på hittegodsbyrån. Det har redan gjorts två polisanmälningar om försvunnen post.

Yle Uutiset skriver om ett fall där en Tölöbo har fått hämta upp sin post på hittegodsbyrån efter att den hittats på ett tåg. När Tölöbon plockade upp sin post, visade det sig att hela trappans brev och tidningar fanns där.

- Det finns sex våningar i vårt hus och i högen fanns åtminstone nio bostäders post. En del av kuverten hade öppnats, berättar invånaren Maija Soini-Ruohonen.

- Vi undrar om annan viktig post har tappats bort och vem som har öppnat breven.

Två polisanmälningar

Soini-Ruohonen gjorde genast en elektronisk polisanmälan. Också Posten ska göra en polisanmälan.

Vid Posten vet man ännu inte hur brev -och tidningshögen har hamnat på tåget.

- Vi litar på att våra anställda följer postlagen, säger Eikka Urpilainen vid Posten.

Det är inte uteslutet att någon utomstående har begått ett brott och fått tag på breven. Tölöfallet påminner om händelserna på Drumsö i oktober då hundratals kunders brev hittades på marken.

HIFK har vaknat ordentligt. Poängen strömmar in på kontot – och nu har också Roope Hintz hittat rätt. Han blev den stora matchvinnaren i gamla hemmahallen.

Efter knappt nitton år i Ilves-tröjan packade Roope Hintz väskan och klev på tåget söderut inför förra ligasäsongen. Den talangfulla anfallaren tog nästa steg i karriären när han skrev på för HIFK.

Fjolåret bjöd på en hel del. Skador präglade en del av säsongen, men det Hintz mest kommer ihåg är nog guldet i junior-VM på hemmaplan.

Att han avrundade säsongen med ett långt slutspel och en slutlig finalförlust mot Tappara är däremot något som är betydligt tyngre.

Firade inte

Den här säsongen startade Hintz i sjukstugan, men nu är han tillbaka med eftertryck. I måndags fick han kallelse till hockeylandslagets EHT-matcher nästa vecka, vilket blir hans lejondebut, och den framgången följde han upp på bästa sätt på onsdagen.

HIFK gästade Ilves i jakten på nya poäng – Helsingforslaget hade knipit poäng i sex raka matcher. Det blev en fortsättning på den trenden.

Hintz blev stor hjälte. I den tredje perioden pangade han dit två puckar och avgjorde matchen. Av respekt mot sin moderklubb valde han att inte fira målen nämnvärt.

– Vi gjorde viktiga mål i tredje perioden. Jag fick utmärkta passningar och jag kunde knappt missa där, säger Hintz.

Sport tog skön seger

Sport såg ut att gå mot fjärde förlusten på fem matcher i Jyväskylä. Med mindre än tretton minuter kvar att spela låg laget under med 3–0 mot JYP.

Då vaknade örnarna till liv. Via mål av Markus Nenonen, Tuomas Vänttinen och Ville Viitaluoma tog Sport matchen till förlängning.

Det var i sig osannolikt – och väl där fullbordade Vasalaget vändningen. Joel Kiviranta blev matchvinnare för Sport, som var i stort behov av en framgång.

– Vi kom igång. I omklädningsrummet kom vi överens om att köra för fullt i tredje. Det fanns inget alternativ. Vi visste att det skulle kunna bli en vändning om vi gjorde ett mål, säger Nenonen.

I onsdagens tredje match tog Tappara två poäng mot Ässät. Sebastian Repo avgjorde i förlängningen.

Resultat:

Ilves–HIFK 1–4 (0–0, 0–1, 1–3)
Mål: 0–1 Lennart Petrell (Juhamatti Aaltonen, Teemu Eronen), 0–2 Roope Hintz (Juuso Puustinen), 1–2 Olli Vainio (Tapio Laakso, Otto Koivula), 1–3 Roope Hintz (Juhamatti Aaltonen, Juuso Puustinen), 1–4 Juhamatti Aaltonen (Corey Elkins).

JYP–Sport 3–4. e. förl. (2–0, 1–0, 0–3, 0–1)
Mål: 1–0 Janne Kolehmainen (Sami Niku, Tuomas Pihlman), 2–0 Antti Suomela (Joonas Nättinen, Mikko Kalteva), 3–0 Jani Tuppurainen (Sami Niku, Juha-Pekka Hytönen), 3–1 Markus Nenonen (Ari Gröndahl, Lassi Kokkala), 3–2 Tuomas Vänttinen (Olavi Vauhkonen, Ari Gröndahl), 3–3 Ville Viitaluoma (Joel Kiviranta, Tommi Tikka), 3–4 Joel Kiviranta (Olavi Vauhkonen).

Ässät–Tappara 1–2 e. förl. (1–0, 0–0, 0–1, 0–1)
Mål: 1–0 Jarno Kärki (Niko Ojamäki), 1–1 Teemu Nurmi (Henrik Haapala, Veli-Matti Savinainen), 1–2 Sebastian Repo (Veli-Matti Savinainen, Valtteri Kemiläinen).

För ett år sedan blev Ali och Linnéa rikskändisar. Mitt under den hätska diskussionen om våldtäkter och gatupatruller berättade vi om 79-åriga Linnéas vänskap med Ali, som var asylsökande från Irak. Nu har ändå solskenshistorien överskuggats av sorg.

- Du måste lära min fru att laga potatismos när hon kommer hit. Det är min favoritmat här i Finland, säger Ali.

- Inga problem, det är lätt att laga. Vi kan ha potatismos med lax till julafton, säger Linnéa.

Ali skär upp en honungsmelon i Linnéas kök i Kyrkslätt. Han bor på några minuters gångavstånd i en egen lägenhet, men kommer hit nästan varje dag.

- Den där glada pojken som brukade komma hit är borta. Han småler inte längre, säger Linnéa.

Till och med BBC ringde

Ali och Linnéa blev rikskändisar för snart ett år sedan. Då diskussionen om våldtäkter och gatupatruller var som intensivast i Finland berättade Yle om Linnéa som hade anställt en asylsökande till sin assistent. Lokaltidningarna ringde upp Linnea och till och med brittiska BBC. Alla ville berätta om Linnéas och Alis vänskap.

Linnéa som hade haft besvär med sitt ben och satt i rullstol hade kommit på idén att fråga på flyktingförläggningen i Evitskog om där fanns någon som kunde hjälpa henne. När Linnéa såg Ali visste hon genast att de skulle komma överens.

Ali hjälpte Linnéa att handla i januari. Linnéa och Ali handlar. Bild: Yle/Sara Rigatelli familjeåterförening,Irak,linneá mynttinen

Ali hjälpte Linnéa i fem månader och Kyrkslätts kommun betalade honom 300 euro i månaden för assistentjobbet. I maj då Linnéa blivit bättre och inte längre behövde rullstol upphörde avtalet. Men Ali har fortsatt att ta hand om Linnea. Hon är hans familj och han är hennes.

- Det var ju jag som hjälpte henne till en början, men nu har det blivit tvärtom. Hon stöder mig. Hon är den enda jag har, den enda som förstår mig, säger Ali.

I våras fanns det hopp. Ali hade fått asyl och flyttat till ett eget hem. Han började kämpa för att få sin familj från Irak till Finland. Först måste familjen resa till Turkiet för att lämna in sin ansökan. Det finns bara en finländsk ambassad som tar emot ansökningar och den finns i Ankara.

I september fick Alis familj visum till Turkiet och reste till Ankara men efter att de stigit av planet blev de inte insläppta i Turkiet.

- Vi förstod ingenting, vi hade ju blivit beviljade visum, säger Ali som också hade rest till Turkiet för att hjälpa sin familj med att lämna in ansökan.

De turkiska myndigheterna grep Alis familj och höll hans fru och två döttrar i 15 timmar utan mat och vatten.

- Nu senare har det klarnat att vi hade överträtt reglerna för visum år 2013 när vi hade varit i Turkiet. Vi hade kommit till Turkiet med turistvisum men sedan stannat där och ansökt om flyktingstatus. Det är helt normalt och man brukar få ett intyg som man visar upp vid gränsen så att det inte ska bli problem. Nu säger myndigheterna ändå att vi inte kan resa till Turkiet på fem år.

Svårt att koncentrera sig på finska verbböjningar

Ali har nu skrivit till flera politiker för att be om hjälp. Han hoppas att Finland ska göra ett undantag och tillåta hans familj att lämna in sin ansökan vid någon annan av Finlands ambassader.

- Flera andra europeiska länder tillåter en att lämna in sin ansökan vid fler än en ambassad. Varför kan vi inte vi få lämna in vår ansökan vid Finlands ambassad i Teheran eller i Beirut?

- Jag förstår inte hur man har tänkt då man har gett mig asyl, men inte vill ordna så att min familj ska kunna komma hit. Myndigheterna visste ju att jag har familj.

Ali har svårt att koncentrera sig på studierna i finska då han hela tiden tänker på sin familj. Ali studerar finska. Bild: Yle/ Jyrki Ojala ali,Irak

Frågorna är många. Ali tänker hela tiden på sin familj och hur han ska få dem hit. Han säger att han har svårt att koncentrera sig på studierna i finska. Det går inte att ta in verbböjningarna just nu. Linnéa förstår hur det känns.

- Jag begriper inte hur Finland har tänkt att sådana som Ali ska kunna integreras då de inte får vara med sina familjer. Vi har ju inte råd med mentalvård åt våra egna och snart har vi alla de här som måste leva utan sina familjer, de blir ju tokiga, säger Linnéa.

Ali och Linnéa går ofta och fiskar till Vårnäs bro i Kyrkslätt. Linnea och Ali fiskar. Bild: Yle/Sara Rigatelli linneá mynttinen

Inte heller Linnéa har kunnat sova på den senaste tiden. På byrån finns bilder av hennes egen familj. Linnéas eget liv har genomsyrats av familjeband som spruckit gång på gång. Senast när hennes barn tog avstånd från henne i samband med uppståndelsen kring relationen till Ali. Hon saknar sina barn och barnbarn.

- Jag somnar bra men sen vaknar jag av hemska drömmar. Jag drömmer att det har fallit ner en bomb som träffat Alis döttrar och de ligger skadade på marken. Det är så hemskt, för jag är lite synsk av mig, och de är ju också min familj nu.

Obs debatt diskuterar familjeåterförening torsdagen den 8.12 på Yle Fem klockan 19:55. Riksdagsledamöterna Ville Niinistö (De gröna) och Wille Rydman (Saml.), samt flyktingaktivisten Nytte Ekman svarar på Alis och Linnéas frågor.

Valet av chef för byggnadstillsynscentralen i Esbo har lett till flera besvär. En tidigare flickvän till stadens direktör för teknik- och miljösektorn Olli Isotalo fick jobbet men enligt staden borde han inte ha jävat sig. Han var ändå förhindrad att fatta beslut. Kvinnan som valdes uppfyller inte stadens egna anvisningar om behörighet.

Valet gjordes i mitten av november och den nya chefen Sirkku Malviala ska tillträda efter årsskiftet. Tjänsten är på viss tid och pågår till början av maj 2019. Veronica Rehn-Kivi har haft tjänsten men tog plats i riksdagen när Carl Haglund (SFP) lämnade den i somras.

Tjänstens behörighetskrav är lämplig högre högskoleexamen, att vara insatt i byggnadstillsynens uppgifter, att känna till den tekniska sektorn och byggande samt att ha erfarenhet av chefsjobb. Sammanlagt sökte 13 personer tjänsten och av dem ansågs 11 uppfylla behörighetskraven.

Sammanlagt sökte 13 personer tjänsten och av dem ansågs 11 uppfylla behörighetskraven.

Mäkelä har en arkitektutbildning från Tammerfors tekniska högskola (nuvarande Tammerfors tekniska universitet) medan Malviala är byggnadsarkitekt med examen från Tammerfors tekniska institut (motsvaras av yrkeshögskola). Malviala har senare tagit en magisterexamen i förvaltningskunskap med kommunalpolitik som huvudämne.

Tjänsten som byggnadstillsynschef i Esbo blev ledig när Veronica Rehn-Kivi tog plats i riksdagen. Veronica Rehn-Kivi Bild: YLE/Christoffer Gröhn grankulla,politik,stadsfullmäktige i grankulla,veronica rehn-kivi

Personalen protesterar mot valet på bred front

Både Mäkelä, som inte fick tjänsten, och anställda vid byggnadstillsynscentralen har besvärat sig över valet. Omkring 30 personer eller mer än hälften ur personalen har skrivit under besväret.

I besvären frågas om Malviala uppfyller behörighetsvillkoren. De anställda hänvisar till byggnadstillsynscentralens egna anvisningar om behörighet och att Malviala inte uppfyller dem. I anvisningarna står att centralen ska ledas av en chef som är byggnadsinspektör. Enligt markanvändnings- och byggförordningen ska en byggnadsinspektör ha en lämplig högskoleexamen inom byggnadsbranschen.

De anställda hänvisar till byggnadstillsynscentralens egna anvisningar om behörighet och att Malviala inte uppfyller dem.

Personalen anser att det inte är ändamålsenligt att Malviala valdes när det fanns sökande som uppfyllde behörigheten i anvisningarna och som har lång arbetserfarenhet från chefsjobb vid byggnadstillsynscentralen i Esbo.

Malviala har jobbat som byggnadsinspektör i Kangasala kommun mellan 2004 och 2012. Under de sista fyra åren hade hon en chefsposition. Därefter har hon varit byggnadstillsynschef i Tavastehus. Solja Mäkelä har sedan 2008 varit bygglovschef i Esbo och var före det bygglovschef i Sibbo i åtta år.

Byggnadstillsynscentralens konstruktionschef i Esbo, Kari Pajanne förbisågs också i valet. Han har haft den tjänsten sedan 1997 och är diplomingenjör till utbildningen.

Malviala hade förhållande med Isotalo

Flera källor uppger för Yle Huvudstadsregionen att Sirkku Malviala har haft ett förhållande med direktören för teknik- och miljösektorn, Olli Isotalo. Enligt uppgift ska förhållandet ha tagit slut för omkring fem år sedan.

Malviala bekräftar förhållandet för Yle Huvudstadsregionen. Hon säger att hon bara har träffat Isotalo några gånger efter det.

I normala fall borde Isotalo som högsta chef inom byggnadssektorn i Esbo ha fattat beslut om tjänsten, men nu står det i beslutet att Isotalo har varit förhindrad. Därför har förvaltnings- och utvecklingsdirektör Harri Kivinen fattat beslutet.

I Solja Mäkeläs besvär frågar hon om Isotalo har deltagit i valet och om han kan anses vara jävig. Staden svarar på Mäkeläs frågor med att valet har gjorts av Kivinen och att inget har framkommit som tyder på att Isotalo kan anses vara jävig. Han har helt enkelt haft förhinder på grund av arbetsresa, semester eller liknande, uppger staden.

Olli Isotalo säger att han på grund av brådskan med västmetron inte har haft tid att intervjua de sökande.

- Jag har inte haft något med valet att göra, säger Isotalo.

Han säger att om han skulle ha deltagit i beslutet hade han tagit ställning till om han är jävig men nu har han inte gjort det.

Olli Isotalo är styrelseordförande för Västmetrobolaget och säger att han på grund av västmetron inte har haft tid med valet av ny byggnadstillsynschef. Olli Isotalo, nyvald teknisk direktör i Esbo Bild: Pekka Sipola esbo,olli isotalo,teknisk direktör

"De interna anvisningarna är gamla"

Harri Kivinen säger till Yle Huvudstadsregionen att han själv har fattat beslut om vem tjänsten ska gå till. Kivinen anser inte att Malviala inte uppfyller behörighetskraven.

- Tjänstens behörighetskrav är inte samma som byggnadstillsynscentralens egna anvisningar om behörighet. Anvisningarna är gamla och kan inte tillämpas på en stad av Esbos storlek. Till exempel leds byggnadstillsynen både i Helsingfors och i Vanda av en jurist, säger Kivinen.

Han är överraskad över att personalen på byggnadstillsynscentralen har besvärat sig över valet.

Inte första gången

Det här är inte första gången en utnämning i Esbo väcker starka reaktioner och Olli Isotalo har varit inblandad tidigare.

Tidigare under hösten protesterade en del av stadens social- och hälsovårdsnämnd när omsorgsdirektör Juha Metsos fru Elina Kylmänen valdes till chef för äldreomsorgens långvård. Två nämndmedlemmar från Sannfinländarna antecknade avvikande åsikt i mötesprotokollet. De lyfte fram att intervjun och lämplighetstestet med Kylmänen hade gjorts i ett tidigare sammanhang när hon sökt en helt annan tjänst. Nämnden ansåg ändå efter omröstning att inga fel hade begåtts i samband med valet.

Olli Isotalo hamnade igen i blåsten när det kom fram att hans bror representerat byggbolaget Lujatalo i möten med staden. Lujatalo har byggt Esbo stads nya sjukhus i Jorv och kostnaderna för sjukhuset har stigit med 25 miljoner euro från 150 miljoner till 175 miljoner.

I ett och ett halvt år kommer brobygget i Hertonäs att föra bussarna på undantagsrutt. Det gäller de bussar som kör österut längs Österleden.

Busslinjerna 58, 58B, 90A, 92N, 96N, 97N och 841N kör på undantagsrutt från och med i dag, vilket innebär att flera hållplatser dras in.

HRT publicerade en karta om undantagsrutterna på sin webbplats i går.

Ändringarna i busslinjerna beror på byggarbetet med bron som byggs över Österleden.

Om du befinner dig i närheten av Senatstorget i Helsingfors klockan 12 kan du få höra hundratals sångare stämma upp i Jean Sibelius kända sånger. Tillställningen ordnas med anledning av Jean Sibelius födelsedag och den finländska musikens dag som firas i dag, torsdag.

Tillställningen börjar klockan 12 och det är fritt fram för vem som helst att ansluta sig till kören.

Helsingfors församlingar står bakom tillställningen och körerna sjunger tre sånger: Julvisa (Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt), Soi kunniaksi Luojan och Finlandia. Kören leds av Seppo Murto.

Sibelius föddes för 151 år sedan, den 8 december 1865. Sibelius-Akademin ordnade ett likände evenemang i fjol då Sibelius 100-årsjubileum firades.

Ungefär 200 personer har anmält sig till evenemang på Facebook, men 800 personer är intresserade.

(Yle Uutiset/Esa Koivuranta)

Rutgers universitet i USA har jämfört webbplatserna i olika storstäder världen över. Man jämförde webbplatserna i fem olika kategorier och enligt 104 olika kriterier.

Helsingfors stads webbplats klarade sig speciellt bra i kategorierna medborgare och aktivitet, integritetsskydd samt säkerhet och användbarhet. Helsingfors får också positiv feedback för att staden aktivt diskuterar med stadsborna på webbplatsen. Stadens webbplats är ett ställe där helsingforsarna både kan diskutera aktuella ärenden med varandra och få svar på frågor av stadens representanter.

Det är nu för sjunde gången som jämförelsen görs och Helsingfors klarar sig bättre än någonsin tidigare. Staden har nyligen förnyat sin webbplats, så att den är bättre anpassad för mobiltelefoner och tabletter.

Enligt undersökningen har Seoul den bästa webbplatsen i världen. Efter Helsingfors kommer Madrid, Hongkong och Prag.

Fredagen den 9.12 släpps biljetterna till (delvis) återförenade Guns n’ Roses spelning lördagen den 1.7 i Kantola-parken i Tavastehus.

Dyrare s.k. “golden circle”-biljetter och VIP-paket med sillsmörgås och ljusrött toapapper i Bajamajan har redan funnits till salu i några dagar.

I väntan på sommarens hetaste biljetter vill vi veta hur det gick till när bandet spelade i Finland för första gången 1991.

Handen upp om du såg Gn'R 1991 Rockpolisernas Playmobil-gubbe gillar Guns and Roses Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos guns and roses,guns n roses,rockpoliserna

Såg du Gn'R back in the day?

Vi skulle vilja höra anekdoter och minnen av er som såg Guns n’ Roses när de spelade i Finland för första gången den 13 och 14 augusti 1991 i Helsingfors ishall!

- Sov du i sovsäck utanför biljettjänsten när biljetterna släpptes?
- Bongade du Gn’R-medlemmarna när de anlände aspackade med flyget?
- Vad hände på hotellet?
- Festade du med bandet när en del av dem var på Tavastia för att se Black Crowes som spelade i Helsingfors dagen innan?

"Inte under denna livstid"

“Världens farligaste band” kallades de i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Spillror av den sanningen lever kvar än idag men risken för inhiberade eller avbrutna konserter, massförstörelse och dåligt tajmade överdoseringar på hotellrum är nuförtiden väldigt liten.

Axl W. Rose har t.o.m. dykt upp i tid på jobb under återföreningsturnén och han skötte exemplariskt sina inhopp i AC/DC när Brian Johnson fick problem med hörseln. Och vi lyfter på cylinderhatten för Axl som skötte det och G’nR:s turnéstart sittande på Dave “Foo Fighters” Grohls tron efter att han bröt benet efter allra första reunion-giget på Whiskey A GoGo. "Not in this lifetime" syftar på Axls gamla svar på frågor om en reunion med Slash.

"Axl/Dc" axl rose och angus young Bild: © www.splashnews.com/ All Over Press axl rose,guns n roses

Men även om vi säkert kan se fram emot en bra show och en lång varierande setlista med material ända från Appetite for destruction till Chinese democracy så är allt det där ju ändå litet tråkigt jämfört med hur det var då när det begav sig och Gn’R ännu var farligast i världen.

Bandets lineup i Finland 1991 bestod av Axl Rose, Slash, Duff McKagan, kompgitarristen Izzy Stradlin, trummisen Matt Sorum och keyboardisten Dizzy Reed.

Utgivningsdatumet av albumen Use your illusion I och II hade skjutits fram gång på gång och när dagen för konserterna kom hade skivorna ännu inte synats till i affären så en stor del av de nya låtarna var obekanta för publiken.

Setlistan från första kvällen 1991 kan ni se här.

Den första av de två slutsålda konserterna bjöd också på en klassisk Axl-incident när sångaren mitt i allt lämnade scenen när de skulle spela Welcome to the jungle. Bandet fortsatte instrumentalt och jammade och drog trummsolon och Izzy sjöng 14 Years tills Axl behagade komma tillbaka 20 minuter senare. Efteråt kom det fram att Axl blev sur på Slash & co. som drog för länge på introt till låten.

Så här lät det i ishallen när Axl Rose tappade nerverna på Slash som drog ut på introt till Welcome to the jungle. Videon och fotona är uppenbarligen från något annat gig.

Här ett till klipp.

En riktigt redlöst berusad Duff McKagan blev intervjuad av Heli Nevakare för musikmagasinet "Rockstop" och den intervjun kan du se i arkivet nedan:

Hör av dig och dela dina Gn'R-minnen!

Såg du Gn’R då i Finland eller någon annanstans under bandets storhetstid? Berätta för oss hur det var i kommentarsfältet nedan eller maila direkt till lasse.gronroos@yle.fi.

Maila gärna foton om du har sparat din biljett eller plåtade bandet back in the day!

Fredagen den 9.12 snackar vi mera om Guns n’ Roses i Vega Dag.

Guns n’ Roses kommande konsert och tidigare bravader kan diskuteras i vår egen facebook-grupp “rockpoliserna” så gå med om du inte redan gjort det!

Not in this lifetime? Logo Bild: Guns N' Roses guns n roses

Känslorna, skolvägen och framtidsprognosen. Dessa är sakerna som rör om i lugnet bland vårdnadshavarna till elever i Smedsby skola i Esbo, då staden nu ska se över sitt skolnät.

Mikael Federley är direktionsordförande för Smedsby skola i Esbo, och talar för många föräldrar då han ventilerar sin oro. En oro som inte enbart gäller det emotionella bandet mellan hemmet och skolan.

- För det första: hur det går med principerna om en trygg skolväg, som uppmuntrar till att gå eller cykla, ifall skolan läggs ned, frågar sig Federely.

Då den här typens frågor dyker upp på agendan så tenderar folk att bli oroliga.― Mikael Federley, direktionsordförande.

- För det andra: i vårt upptagningsområde har tillväxtområden inte tagits med i analysen, säger han och syftar på Storåker som ännu till stor del är obebyggt.

”Oron växer”

För familjen Federley påverkade närheten till skolan valet av adress. Smedsby skola är populär även utanför sitt egentliga upptagningsområde, menar han.

- Vi gjorde en familjeenkät i skolan, och det visade sig att många skolbarn kommer till Smedsby istället för sin egen närskola, för att avståndet är kortare, säger direktionsordförande.

På torsdag kväll (8.12) ordnas en informationskväll i Mattliden för Esboföräldrarna. Mikael Federley tänker definitivt sitta i publiken.

- Jag vill se vilka förslag gällande det svenska skolnätet som kommer att föreslås till nämnden Svenska rum, säger han.

Hemma hos Federleys har telefonen gått het.

- Många familjer har tagit kontakt med både mig och andra direktionsmedlemmar. Då den här typens frågor dyker upp på agendan så tenderar folk att bli oroliga.

Att åka långfärdsskridskor ger härliga naturupplevelser, men rätt utrustning är a och o. Eva-Lotta Backman-Winqvist älskar turerna ute på isen utanför Helsingfors.

I fjol vintras var det många som gick igenom isen på Bodom träsk i Esbo, en person drunknade.. Många skridskoåkare rörde sig på isen som var bedrägligt tunn.

Eva-Lotta Backman-Winqvist från Finlands långfärdsskrinnare berättar att de tänkt på att folk kan se långfärdsskridskoåkarna och tro att det är tryggt att fara ut på isen utan säkerhetsutrustning.

- Det är en risk som vi talar om inom klubben. Vi försöker åka skridskor på ställen som inte är så offentliga. När säsongen börjar är det oftast på små sjöar, till exempel de små sjöarna i Noux. Sedan fryser det till efterhand, det kan komma snö på sjöarna och havsisen börjar frysa till. Men vi rör oss alltid i grupp, så händer det någon nånting kan de andra hjälpa till. Det är en viktig sak. Bege dig aldrig ensam ut på isen, utan ha någon med dig som kan hjälpa, säger Backman-Winqvist.

Eva-Lotta Backman-Winqvist har isdubbar kring halsen - om något händer kommer hon upp på isen igen med hjälp av dem. Eva-Lotta Backman-Winquist klädd för skridskofärd utanför Munksnäs Bild: Yle/Helena von Alfthan eva-lotta backman-winquist

Det räcker inte att skaffa sig ett par långfärdsskridskor. Resten av utrustningen är minst lika viktig. Det första Backman-Winqvist gör är att försiktigt gå ut på den hala våta isen och knacka med sin stav i isen.

Det som ser ut som skidstavar är två ispikar. Utan dem ger hon sig inte ut på isarna.

- Stavarna är mina känselspröt. När jag rör mig på isen hackar jag med stavarna i isen. Går staven igenom isen är isen för tunn, då ska jag backa. Utan mina stavar tar jag mig inte med långfärdsskridskor på isen, säger Eva-Lotta Backman-Winqvist.

Runt halsen har Backman-Winqvist två isdubbar och en visselpipa. Med isdubbarna kan hon ta sig upp ur havet, om det värsta skulle hända och hon åkte i. På ryggen har hon en ryggsäck med ett ombyte av kläder.

Backman-Winqvist visar hur det går till vid mattbryggan i Munksnäs. Det är mycket vatten på isen, det är inte idealiskt före. Skridskoåkare på grå blank is utanför munksnäs, kägeluddens skyskrapor skymtar i morgondiset Bild: Yle/Helena von Alfthan eva-lotta backman-winquist,Långfärdsskridskoåkning,långfärdsskridsskoåkning,skridskoåkning

Eva-Lotta Backman-Winqvist tycker de finaste skridskoställena i huvudstadsregionen finns vid kusten.

- Förra vintern stod jag utanför Skanslandet och såg inåt mot Sveaborg. Det var en häftig känsla. Då hade vi Gråhara fyr ganska nära också på andra sidan farleden. Det var en magisk känsla, säger Backman-Winqvist.

För ett tag sedan bad vi om era småstadsberättelser och fick in många svar. De gav olika bilder av de små städerna i Svenskfinland och det som händer under ytan i dem. Vi sammanställde delar ur berättelserna här.

Berättelserna kunde såväl gå långt tillbaka i tiden som vara dagsaktuella.

Esbo är Finlands näst största stad men var en gång en lantlig idyll nära Helsingfors. Känslan för hemtrakten påminner, lite som i Väinö Linnas trilogi ”Här under polstjärnan” också om tiden är en annan, om familjen som drömde om ett hus och jobbade för drömmen:

Som så många andra byggde Pappa ett egnahemshus efter kriget... Det var på 1950-talet... vi sparade först till tomten... sedan sparade vi och byggde sockeln... sedan sparade vi igen och byggde till vattentak... Mamma ritade huset... och vi gick till en känd arkitekt och bad honom rita enligt detta... han sköt dock Mammas papper åt sidan... så vi tackade för oss och sedan slängde vi arkitektens ritning... och gick till en snäll byggmästare... och han gjorde som Mamma ville...Inredningen gjorde Pappa så långt som möjligt själv... minns att min syster och jag målade bräderna innan de restes upp... bygget tog sju år...

I en berättelse om Kristinestad uttrycker en skribent en längtan efter ett sammanhang med andra människor:

Min berättelse handlar inte riktigt om att faktiskt bo i en småstad. Men att känna sig hemma i en sådan. Att varje ledighet; sommar som höst, få komma dit hjärtat alltid längtar. Att jag faktiskt bara hinner köra till stugan, inte ens parkera, innan jag nås av ett meddelande på mobilen där det står "tror jag såg din bil köra förbi, är du här?!". Tänk, en stad där till och med jag blir igenkänd och känner igen vart och vartannat ansikte då man bara skall köpa mjölk i butiken.

Is i Vasa Vintersol över istäcke. Bild: Yle/Markku Hautala fruset,is,snö,vasa,vinter,österbotten

Österbotten är kanske inte en plats men har en gemensam historia i att människor rört på sig. För hundra år sedan åkte många människor till Amerika, idag är många österbottniska kommuner mottagare av människor i rörelse och på flykt:

I Malax hör jag flera språk varje dag, en relativt stor procent av befolkningen är invandrare och det har gått utan de vanliga integrationsproblemen man får höra om i städerna. I Helsingfors hör jag mest finska bara. Det känns mera multi-kulti här på laande än i stan.Jag vill inte flytta igen.

Och

Något jag verkligen uppskattar med Kristinestad är hur mycket mera levande staden blivit sedan det kom asylsökande och att det finns ett fint frivilligengagemang för dem. Det är något att vara stolt över. Den levande tvåspråkigheten i staden och nu det allt mer internationella inslaget ger en stämning som jag tycker om och det fungerar bra för olika kulturer att leva tillsammans och sida vid sida.

Språket i vardagen och kärleken till språk är också något viktigt:

Bor i Jakobstad. i en mångkulturell miljö där jag trivs väldigt bra. Här finns all den basservice man behöver. Får svensk service överallt. Det jag kan sakna är en större variation i utbud och ett folkvimmel att få inspiration av. Trots att kulturutbudet är stort så blir de lite enformigt i längden.

Samt

Jag e kokkolabo, talar grundspråtsi o älskar min stad!

Ca Bäck och Birger i dramaserien Lola uppochner Bild: Robert Nordström / Långfilm Productions 6265 2002 000,avsnitt 2,Carl-Kristian Rundman,carl-kristian rundman som birger stenqvist,lola uppochner,Mimosa Willamo,mimosa willamo som ca bäck,Yle Fem

En anledning till att vi just nu frågade om småstaden är att Svenska Yle på mellandagarna visar en splitterny tv-serie, Lola uppochner som utspelar sig i staden Flatnäs, inspelningarna gjordes i Ekenäs.

I serien förekommer det en hel del mygel, slitsamma människorelationer och utnyttjande. Vi fick också in berättelser som påminner om att småstadens litenhet för vissa är himmel och för andra ett helvete:

Min ort som jag kommer ifrån är en liten by i Närpes som är fylld med bybor som skvallrar och är väldigt nyfikna och framförallt är väldigt snälla på ytan när man träffas. När de kommer hem spyr de upp ord om hur konstiga och hemska de personerna de just pratade med är. Om man inte är som alla andra i den byn, då är man konstigt, ful o äcklig.

Min historia är att jag blev mobbad i lågstadiet o jag kände mig aldrig som de andra. Till skillnad från de vuxna sa de andra barnen vad det var fel på mej. Jag luktade ko. De andra föräldrarna hade för de mesta växthus som de skötte om o var mycket bättre än de andra. Var man annorlunda fick man inte vara med. Det finns mycket förnedrande saker jag har varit med om. Idag lever jag på ett annat ställe men jag lever ändå med de sår jag fick av deras ondska.

Frågan om klass och positioner i samhället kan vara avgörande för känslan för hembygden:

Har bott i min ungdom i Grankulla, och det är en håla utan like. Det enda positiva är närheten till Helsingfors, egentligen är Grankulla en sovstad för förmögna och inget annat. Några arbetsplatser av betydelse finns inte, och staden kan inte växa på grund av sin lilla yta, det är egentligen en sluten "klubb", som tar nya medlemmar bara om någon annan dör eller flyttar bort, och medlemsskapet förutsätter en tjock plånbok.

De svar vi fick in påminner om att Jakobstad och Ekenäs på många sätt fungerar som ett slag av urtyp för den finlandssvenska småstaden. Städerna är vackra, som ”sommarstäder” är de populära besöksmål för turister, de är havsnära, evenemangstäta, mysiga, familjer drömmer om att flytta in och på ytan finns det inte mycket att anmärka.

Jag är hemma från Ekenäs. Jag tog för några år sen steget ut i studielivet och flyttade bort från småstaden. Varje gång jag besöker Ekenäs är det som om tiden stått stilla och inget förändrats. Samma inavlade befolkning bor kvar, klagar på småstadslivet och besöker Santa Fe på fredag och lördag. Pensionärerna klagar på att mopederna låter för mycket och tonåringarna kontrar med att dricka mer energidryck och köra ÄNNU hårdare och ÄNNU mera vårdslöst.
Välkommen till Ekenäs, staden där tiden står still men det ändå var bättre förr.

Och

Hemma från Ekenäs, många kan säga att staden är för liten och att det är ett helvete när alla känner varandra. Inte jag, jag älskar det, vill flytta hem så fort jag är klar med studierna. I Ekenäs finns min familj, mina vänner och allt jag älskar. En säker stad med fina människor som tar hand om varandra.

Ur Lola uppochner Anna Svanbäck och Henrik Pettersson i dramaserien Lola uppochner. Bild: Robert Nordström / Långfilm Productions 6265 2003 000,avsnitt 3,julia hellén,julia hellén som anna svanbäck,lola uppochner,patrik kumpulainen,patrik kumpulainen som henrik pettersson,Yle Fem

Men här lite småortsaktivitet att ägna sig åt:

Svenska Yles premiär för Lola uppochner i Yle fem och Arenan närmar sig.

Mikael Forssell utesluter en fortsättning i HJK. Däremot kan han stanna kvar i Helsingfors. Antti Muurinen bekräftar att HIFK är intresserat. ”Det handlar inte om pengar”, säger HIFK-tränaren till HS.

Veteranen Mikael Forssell var ett mycket intressant nyförvärv till HJK inför förra ligasäsongen. Anfallaren förväntade sig mycket, men han fick ut väldigt lite.

Det blev mycket bänknötande i skuggan bakom succéspelaren Alfredo Morelos och när det stod klart att HJK missade guldet var han kritisk mot hur tränaren Mika Lehkosuo hade skött laget.

– Vår säsong var inte bra. Vi har spelat för långsamt framåt och har inte haft ett fungerande presspel på hela säsongen. Därför har vi förlorat matcher och mästerskapet. Vi förtjänade inte guld, sa han efter sista matchen mot SJK.

HJK-dörren stängd

I samma intervju medgav Forssell att säsongen var frustrerande. Han sa att han ska ta en dag i taget och se vilka alternativ som dyker upp.

Nu är åtminstone en dörr stängd. Efter att HJK valde en fortsättning med Lehkosuo är HJK ett avslutat kapitel. Det säger Forsells manager Erkki Alaja till Helsingin Sanomat. Forssell håller alla andra dörrar öppna.

– Jag älskar fotboll och jag vill spela. Jag stannar inte i HJK. HIFK är ett alternativ att titta på, säger han till HS.

Antti Muurinen är sugen på ett nytt samarbete med Mikael Forssell. Antti Muurinen under en presskonferens inför ett Helsingforsderby. Bild: Jarno Kuusinen / All Over Press Antti Muurinen,HIFK Fotboll

"Finns ett problem"

Det kan alltså bli en fortsättning i Helsingfors för Forssell, som numera har två barn. HIFK:s tränare Antti Muurinen, som har arbetat tillsammans med Forssell i både HJK och landslaget, säger att klubben är intresserad av anfallaren.

– Vi har fyra olika alternativ och jag vill ha tre av dem. Forssell är ett av alternativen.

Muurinen har pratat med Forssell och gjort klart vad som gäller.

– Jag sa till honom att det finns ett problem. Vi betalar inte en HJK-lön. Han är välkommen att träna och sedan bestämma sig. Då sa han att det inte handlar om pengar.

Kan avsluta karriären

Enligt Alaja har Forssell fört diskussioner med HIFK och dessutom finns ett visst intresse utomlands. Det tredje alternativet är att en av finländsk fotbolls allra främsta målskyttar genom tiderna avslutar karriären.

– Han har ett bra läge och kan bestämma om han vill fortsätta eller avrunda karriären.

Just nu har HIFK kontrakt med Pekka Sihvola. Muurinen vill också behålla Juho Mäkelä och Ville Salmikivi från förra säsongens anfallsbesättning.