I nio månader har tingsrätten lagt en mosaik av skärvor till bevis. Frågan är om bilden som framträder räcker för att döma den tidigare narkotikapolischefen som storskurk. Här är de huvudsakliga bevisen och bortförklaringarna.

Jari Aarnio är sedan tidigare dömd till tre års fängelse för bland annat mutbrott och missbruk av tjänsteställning. Den domen handlade om att han som ansvarig för polisens anskaffningar köpte utrustning av företaget Trevoc som han själv var delägare i.

Nu riskerar han betydligt strängare straff. Åklagaren yrkar på 13 års fängelse för ett otal brott. Den övergripande anklagelsen är att Aarnio ska ha lett en liga som smugglade in över tusen kilo hasch från Holland till Finland.

Förundersökningsmaterialet är enormt, bevisen är många och ofta tvetydiga.

Tingsrätten har nu grunnat på domen i nio månader, men vi tar det i snabbversion. Här är de huvudsakliga bevisen och bortförklaringarna.

1. Mobiltelefonerna: Är Aarnio den mystiske Bölemannen?

År 2011 smugglades stora mängder hasch in i tunnor från Holland. Flera personer dömdes då till långa fängelsestraff, men en fråga blev obesvarad. Fanns det ytterligare en person som ledde hela verksamheten?

Personen som kallats Bölemannen höll kontinuerligt kontakt med de andra smugglarna via ett tiotal mobiltelefoner. Nu hävdar åklagarna att dessa telefoner oförklarligt ofta befann sig på samma plats som Aarnio. En av mobilerna har man hittat i Aarnios garage.

Aarnio själv har hävdat att telefonerna har använts i polisarbetet för att kontakta informatörer. Eftersom de har använts av hans underlydande är det naturligt att de befunnit sig i hans närhet. Enligt försvaret är det bevisat att telefonerna har varit i narkotikarotelns bruk och att de använts av flera poliser.

Avgörandet försvåras av de dimridåer Aarnio skapade kring sina hemliga polisoperationer. Det finns ingen bokföring eller rapportering om de hemliga telefonkontakterna.

2. Kontanterna: Hur kunde Aarnio ha så mycket pengar?

Enligt åklagarna har Aarnio strött omkring sig drygt en halv miljon euro utöver sina normala inkomster.

Under hela förundersökningen kunde han inte ge några som helst svar på var pengarna kommit ifrån. Men i november 2015 slog det plötsligt Aarnio att han fått 447 000 euro av en sedermera död affärsman på parkeringsplatsen invid Stadsteatern i Helsingfors. Pengarna ska ha levererats av kuriren Veiko, vars identitet är omstridd.

Aarnio betalade visserligen aldrig skatt för pengarna, men det brottet är preskriberat. För Aarnio gäller det att trovärdigt visa att det inte handlar om narkotikapengar.

Åklagarna har haft svårt att köpa förklaringen.

3. Pengarna i trädgården: Planterades de i rabatten?

I maj 2014 hittade Centralkriminalpolisen 65 000 euro i ett plastämbare i en rabatt i Aarnios trädgård.

Åklagarna uppfattar det som ett ovanligt sätt att placera lagliga sparmedel och hävdar att det handlar om knarkpengar.

Enligt Aarnio är gömman iscensatt. Pengarna planterades av någon som ville Aarnio illa, hävdar försvaret och påpekar att Aarnios adress var känd.

Åklagarna anser att det är osannolikt att någon skulle ha gömt pengarna så väl om syftet var att de skulle upphittas. Dessutom, hävdar man, har Aarnio varit mån om att det ska spridas täckbark på tomten.

Sedlarna har nu undersökts noggrant. Aarnios fingeravtryck eller dna har man inte hittat på en enda av dem. Tingsrätten har fått ta ställning till hur troligt det är att någon skulle ha iscensatt sedelgömman.

Allt handlar om helheten

Som vi kan se finns inte något rykande vapen bland bevisen mot Aarnio. Tingsrätten får nu ta ställning till en mosaik av små skärvor till bevis. Frågan är om bilden som framträder räcker för att döma Aarnio.

Att bilden är en smula märklig räcker inte. För en fällande dom måste tingsrätten bevisa att han är skyldig. Jari Aarnio är inte tvungen att bevisa att han är oskyldig.

Tingsrätten offentliggjorde sin dom den 29 december.

Den tidigare fängelsedomen har Aarnio överklagat till Högsta domstolen.

Försäljningen av traditionella fyrverkerier borde förbjudas, anser Luonto-Liittos verksamhetsledare Leo Stranius. Förbudet är bara en tidsfråga, redan nu kunde fyrverkerierna ersättas av ljus- eller lasershower, anser han.

Stranius himlar sig över de rekordstora fyrverkerier som planeras i de stora städerna inför Finlands 100-årsjubileum.

- De väcker motstridiga känslor. Visst är det fint med festligheter men fyrverkerierna spyr ut tungmetaller i omgivningen. De sugs sedan upp i mark och vattendrag, beklagar Stranius.

De största städerna med Helsingfors i spetsen använder tiotusentals euro för jubileumsfyrverkerier vid årsskiftet.

Bestämmelserna för fyrverkerier skärps hela tiden.― Leo Stranius, verksamhetsledare, Luonto-Liitto.

Fyrverkeriernas negativa sidor är enligt Luonto-Liittos verksamhetsledare Leo Stranius ändå små jämfört med det avfall som uppstår vid energiproduktion eller via konsumtion. Fyrverkerier avfyras sällan, några gånger per år.

- Oljudet, som fyrverkerierna åstadkommer, drabbar främst djuren, påpekar Stranius. Allergiker kan också få symtom av röken som uppstår vid avskjutning. Årligen konstateras också flera skador i bland annat ögonen, särskilt bland unga.

- Skräpet efter fyrverkerierna är trist, konstaterar Stranius. Många privatpersoner och kommuner städar själva upp efter nyårsaftonen.

- Uppsamlandet kostar - och de pengarna kunde väl användas till annat, fastslår han.

Leo Stranius bedömer att det är realistiskt att få till stånd ett förbud mot fyrverkerier under de närmaste åren. Redan nu har tider och platser för avskjutning begränsats.

- Utvecklingen går mot att vanligt folk skjuter färre raketer, tror han. Däremot kommer offentliga institutioner och olika former av fyrverkeritävlingar att fortsätta.

Fyrverkeripjäserna har blivit mer miljövänliga, medger Stranius.

Tungmetaller behövs för att åstadkomma färger. Bild: Yle/Seppo Sarkkinen Bild: Yle/Seppo Sarkkinen fyrverkeri,klimat,radio vega,raketer

- För att få fram olika ljus- och färgeffekter behövs ändå tungmetaller, det kommer man inte ifrån. Jag hoppas också att fler miljövänliga alternativ presenteras innan pjäserna förbjuds för gott.

Jag hoppas att festandet kan anta nya former.― Leo Stranius, verksamhetsledare, Luonto-Liitto.

Stranius medger att ljusshowerna är annorlunda och inte helt kan ersätta traditionella fyrverkerier.

- Smällarna och sprakandet fattas, liksom upplevelsen av fara. Skador av olika slag förekommer ju årligen.

Miljöfolk ser gärna ljusshower i stället för fyrverkerier. Här är Domkyrkan i Helsingfors upplyst under Lux Helsinki. projektion på domkyrkan Bild: Yle/Anna-Sofia Nylund-Allén lux helsinki,luxhelsinki2016

Säkerhets- och kemikalieverket Tukes listar 29 ögonskador och 4 handskador i fjol, orsakade av fyrverkeripjäser. 135 bränder uppstod som följd av fyrverkerier. Både antalet ögonskador och bränder ökade jämfört med året innan.

Luonto-Liittos verksamhetsledare tror ändå på att världen förändras hela tiden och folk anpassar sig till nytt, också avsaknaden av traditionella fyrverkerier. Festandet och firandet kommer nog att fortsätta, men förhoppningsvis anta nya former.

Miljöskyddschef försiktig gällande raketförbud

Miljöskyddschefen vid Helsingfors stad Päivi Kippo-Edlund är mycket försiktig i sina kommentarer kring ett fyrverkeriförbud.

- Vi har ju lagstiftning att beakta här. Inte har vi utrett frågan heller, säger hon.

Päivi Kippo-Edlund är miljöskyddschef i Helsingfors. Päivi Kippo-Edlund är miljöskyddschef i Helsingfors. Bild: Yle/Anna Savonius Helsingfors,miljöskydd,päivi kippo-edlund

Kippo-Edlund säger också att man måste ha grunder för ett förbud. Vilka grunder åberopar man här när förbud föreslås, frågar hon.

Miljöcentralen får många frågor till sina sakkunniga men Kippo-Edlund har inte hört om frågor som skulle beröra raketförbud. Inte heller har hon fått frågan personligen. Ingen har heller frågat om alternativ till fyrverkerierna vid nyår.

Ljusshower tycker hon däremot att låter lockande.

- Det kunde man ju testa något tag. Det är ändå svårt att ingripa i folks nyårsfirande, traditionerna sitter djupt, säger hon. Som alternativ låter ljusshowerna ändå bra.

Etiken med fyrverkerierna är ett problem i och med olyckorna vid fabrikerna.― miljöskyddschef Päivi Kippo-Edlund.

De globala problemen med fyrverkeritillverkningen, som främst sker i länder som Kina och Indien, kan hon inte annat än beklaga.

- Man måste fundera hur hållbart eller etiskt fyrverkerierna är. Vi borde inte få orsaka problem annanstans med något vi gör här, läs köper och avfyrar raketer, säger Kippo-Edlund.

Under det gångna året har flera olyckor inträffat vid fyrverkerifabriker, den senaste i Mexiko.

Vad kan jag göra för det nya året 2017?― Leo Stranius, verksamhetsledare, Luonto-Liitto.

Enligt Luonto-Liittos verksamhetsledare Leo Stranius lönar det sig särskilt nu, inför jubileumsåret, att se framåt för egen del.

- Ta emot det nya året med nära och kära, uppmanar han. Vad kan det nya året erbjuda mig och vad kan jag själv bidra med.

Han uppmuntrar finländarna att fira - men utan traditionella fyrverkerier.

Läs mera:

Raketer för 40 000 euro bränns av för att fira Finlands 100 år - miljöaspekten beaktas inte

På nyårsafton ställer staten och Helsingfors stad till med gemensam stor fest. Höjdpunkten blir ett stort fyrverkeri som kostar 40 000 euro. Staden har inte tänkt på miljöaspekten när fyrverkeriet beställdes.

På nyårsafton ställer staten och Helsingfors stad till med gemensam stor fest. Höjdpunkten blir ett stort fyrverkeri som kostar 40 000 euro. Staden har inte tänkt på miljöaspekten när fyrverkeriet beställdes.

På nyårsafton firas inledningen av Finlands 100-årsjubileum med ett stort fyrverkeri vid Tölöviken. . Fyrverkeriet som produceras av Suomen pyrotekniikka ska ta åskådaren på en resa genom hela Finland och de fyra årstiderna.

Luonto-Liittos verksamhetsledare Leo Stranius anser att nyårsraketer kunde ersättas av ljus- eller lasershower. Det här eftersom fyrverkerierna lämnar efter sig tungmetaller i omgivningen.

Utvecklingsdirektör Laura Aalto på Visit Helsinki berättar att man inte tagit i beaktande miljöaspekten då fyrverkeriet konkurrensutsattes.

Att fyrverkerier kunde förbjudas har jag inte hört talas om. Helsingfors som alla andra storstäder har en lång tradition av att ordna fyrverkerier på nyårsafton.

Pris och konstnärlighet avgjorde konkurrensutsättning

Suomen pyrotekniikka valdes genom en konkurrensutsättning. De valdes på grund av priset, den erfarenhet företaget har av ordna fyrverkerier och på konstnärliga grunder.

Invigningsfesten för Finland 100-jubileumsåret ordnas på nyårsafton på Medborgartorget och kring Tölöviken i centrala Helsingfors. Helsingfors stad ordnar festen i samarbete med statsrådets kansli.

Helsingfors stad har samma budget för nyårsfesten som ifjol, 355 000 euro. Men till skillnad från tidigare år slås den här budgeten ihop med statens pengar. Ifjol kostade fyrverkeriet 20 000 euro, i år går festfyrverkeriet lös på 40 000 euro.

Läs mera:

Miljöaktiv förutspår: Ljusshower ersätter fyrverkerier

Det är bara en tidsfråga när fyrverkerierna förbjuds, säger Luonto-Liittos verksamhetsledare Leo Stranius. Det är i dag tekniskt möjligt att genomföra ljusshower av olika slag i stället, de förorenar inte och bullerskadorna kan också begränsas.

En kvinna grälade på barn och slog en kvinnlig bibliotekarie i Malmgård. Bibliotekarien Nahla Hewidy upplever att attacken hade rasistiska drag.

Hewidy arbetade vid lånedisken eftermiddagen innan julafton. Det var lugnare än vanligt.

Då hörde hon hur en kvinna i trettioårsåldern kom i gräl med några barn i tio-elvaårsåldern, först inne i biblioteket och sedan utanför. Hewidy gick för att medla i situationen.

Det var då kvinnan slog till henne.

- Jag tog hennes ryggsäck för att hon inte skulle försvinna från platsen, och så sprang jag in i biblioteket med barnen och ropade till min kollega att ringa polisen, säger Hewidy.

Drog bort hijaben

Kvinnan ska då ha följt efter in i biblioteket och börjat ropa och kasta saker omkring sig.

- Hon slängde en kortläsarställning av metall mot mig. Den kom farande rakt mot mitt ansikte men jag hann vända mig om så den träffade mig i nacken i stället, säger Hewidy.

- Kvinnan hotade döda mig om jag inte far tillbaka dit jag kom ifrån, och hon sa att man borde döda alla som är som jag.― Nahla Hewidy

Kvinnan drog också av Hewidy hennes hijab och slog henne i huvudet, och hotade att slå henne med en brandsläckare som fanns i närheten.

Kvinnan var i färd med att lämna platsen när polisen kom.

- Innan det blev jag slagen med allt möjligt som kvinnan lyckades få tag på.

Rasism

Nahla Hewidy är styrelsemedlem i Numu ry (Nuoret muslimit), som är en intresseorganisation för muslimer. Från och med årsskiftet kommer hon att vara ordförande för Helsingforssektionen.

Hon upplever att attacken hade rasistiska drag.

- Kvinnan hotade döda mig om jag inte far tillbaka dit jag kom ifrån, och hon sa att man borde döda alla som är som jag.

Barnen som kvinnan verbalt hade gett sig på hade enligt Hewidy invandrarbakgrund.

"Bibliotekarier deltar i barnens uppfostran"

Fredagens händelse har fått Hewidy att tvivla på det hon har upplevt som en viktig del av sitt jobb som bibliotekarie, nämligen att leda barn och unga till kunskap om olika kulturer.

- En av våra viktigaste uppgifter är att rekommendera barnen böcker att läsa. På det viset kan jag för min del ge bildning åt barn och unga och minska på rasism som de kan ha fått med sig från annat håll, säger hon.

Jag tycker att det är alarmerande att se åt vilket håll dagens Finland är på väg.― Nahla Hewidy

Just nu känns uppgiften ändå otacksam.

- Jag undrar om det alls går att bygga ett land där alla är ett och det inte har någon betydelse vilken religion man hör till eller vilket land man kommer ifrån. Jag tycker att det är alarmerande att se åt vilket håll dagens Finland är på väg.

Hewidy tror ändå att hon snart kommer att återfå passionen för ett arbete som hon uppfattar som mycket viktigt.

Oro och illamående syns i bibban

Chefen för Malmgårds bibliotek Helena Ohene Menu är ledsen och chockad över det som har hänt. Enligt henne kan man dock i biblioteken lätt känna av stämningen i samhället.

- Om det är dåliga tider och en känsla av allmän otrygghet syns det nog hos kunderna. Vi är ett gratis offentligt rum dit vem som helst kan komma, och också gör det.

Det handlar ändå så gott som alltid om att människor ger sig på personalen verbalt och inte fysiskt.

- Det här får ju en att börja fundera ifall det här rör sig om ett enskilt fall, eller om det är ett symptom på en allt mera utspridd hatkultur, säger bibliotekschefen.

Polisen undersöker fallet som misshandel. Den misstänkta är en 33-årig kvinna.

Den tidigare narkotikachefen vid Helsingforspolisen Jari Aarnio döms till tio års ovillkorligt fängelse för fem grova narkotikabrott och 17 andra brott. Tingsrätten ansåg att Aarnio hade en avgörande roll då en liga smugglade in hasch från Holland till Finland.

Straffet verkställs genast och polisen har för avsikt att hämta in Aarnio ännu idag.

I straffet beaktas också att Aarnio redan dömts till tre års fängelse för bland annat mutbrott. Sammanlagt blir straffet 13 år, det vill säga det maximistraff som lagen tillåter.

Häradsåklagare Pihla Keto-Huovinen är nöjd med domen.

- Han dömdes för de huvudsakliga grövsta narkotikabrotten och tingsrätten ansåg att bevisningen var stark.

Åklagaren är nöjd: Ett samhälleligt betydande beslut, säger Pihla Keto-Huovinen Åklagaren Pihla Keto-Huovinen som var en av åklagarna i fallet Jari Aarnio Bild: Yle/ Tiina Jutila pihla keto-huovinen,åklagare

Enligt tingsrätten är det nu bevisat att Aarnio är den så kallade Bölemannen som hade en nyckelroll när en liga som smugglade in 791 kilo hasch i tunnor från Holland år 2011 och 2012.

Aarnio höll enligt tingsrätten via ett tiotal mobiltelefoner kontakt med de övriga smugglarna. Mycket av rättegången kretsade kring om man kunde knyta Aarnio till de här mobiltelefonerna, men enligt tingsrätten står det utom all tvivel att Bölemannen är identisk med Aarnio.

Tingsrätten anser också att Aarnios rikliga användning av kontanter bevisar hans skuld. Aarnio själv har påstått att han fått närmare en halv miljon euro av en sedermera död affärsman på en parkeringsplats, och att någon skulle ha grävt ner tiotusentals euro i en plasthink i hans trädgård för att sätta dit honom. Tingsrätten köpte inte de här förklaringarna.

Tingsrätten: Aarnio störde utredningen

Tingsrätten ansåg att Aarnios brott var speciellt allvarligt eftersom han vid tidpunkten var en högt uppsatt chef vid narkotikaroteln vid Helsingforspolisen.

Under utredningen av haschsmugglingen 2012-2013 störde han avsiktligen utredningen upprepade gånger. I och med det gjorde han sig skyldig till ett otal grova och lindrigare tjänstebrott. Tingsrätten anser att Aarnio på ett hänsynslöst sätt missbrukade sin tjänsteställning.

Flera av brotten är ytterst graverande med tanke på Aarnios ställning inom polisen. Under rättegången hotade han ett vittne genom medlemmar av det kriminella nätverket United Brotherhood. Hotelserna bestod i att vittnet skulle anklagas falskt för incest och dödas. Aarnio försökte också medvetet sätta dit en oskyldig person för brott han själv begått.

Aarnio döms också att betala omkring 1,3 miljoner euro till staten. Dessutom tillfaller hans egnahemshus i Borgå staten och han förlorar sin militärgrad.

Fyra andra personer dömdes som medskyldiga för grova narkotikabrott till långa fängelsestraff. De är Keijo Vilhunen, Seija Kortekallio-Lampi, Mari Romano och Mikael Runeberg.

Runeberg är polis och har arbetat som kriminalöverkonstapel vid Helsingforspolisen. Han döms till tre år och sex månaders ovillkorligt fängelse och att förlora sin tjänst och sin militärgrad. I likhet med Aarnio döms han för grova tjänstebrott.

Flera andra personer fick lindrigare straff.

Helsingforspolisen kommer att lusläsa domen mot Jari Aarnio för att förebygga liknande brott inom polisinrättningen i framtiden. Polischef Lasse Aapio säger att vissa förändringar redan har gjorts.

Lasse Aapio, chef för Helsingforspolisen, säger till Yle att det finns skäl att ta lärdom av domen mot den tidigare narkotikapolischefen Jari Aarnio.

- Vi kommer att gå igenom beslutet inom polisinrättningen. Då ska vi särskilt se hur man har tagit ställning till hur polisinrättningen har jobbat och vad olika personer har gjort. Utgående från det ska vi se till att detta inte kan hända igen.

Flera ändringar har redan skett

För utomstående kan det lätt ha skapats en bild av att Jari Aarnio har fått husera utan övervakning och dokumentation. Enligt Aapio ska det nu bli svårare att begå liknande brott som Aarnio har gjort sig skyldig till.

- Under de senaste åren har vi gjort förändringar i hur man dokumenterar jobbet, samt kraftigt ökat övervakningen.

Skylt med texten Poliisi Helsinki, Helsingin poliisilaitos, Polisinrättningen i Helsingfors. Bild: Yle / Christoffer Gröhn helsingforspolisen,polisen

I samband med Aarniofallet har förhållandet mellan Helsingforspolisen och Centralkriminalpolisen fått sig en rejäl törn, men instanserna har redan en tid jobbat på att återställa förtroendet.

- Förhållandet har utvecklats positivt, och vi försöker också i framtiden jobba för att det inte ska uppstå situationer där det kan förekomma missförstånd. Vi utvecklar hela tiden öppenheten och genomskinligheten i förhållande till alla enheter.

Aarnio avsattes från sin tjänst vid Helsingforspolisen redan i samband med Trevoc-rättegången.

I Helsingfors firas århundradets fest på nyårsafton när startskottet lyder för Finlands 100-årsjubileum. Mannerheimvägen stängs av under kvällen och en stor del av kollektivtrafiken i centrum kör på undantagsrutter.

Finland 100-festen inviger hela landet hundraårsjubileum. Ungefär 60 000 personer väntas komma till festligheterna som ordnas på Medborgartorget och vid Tölöviken.

De festdeltagare som söker sig mot Tölöviken kan se händelserna på huvudscenen på en uppriggad stor skärm bakom Finlandiahuset. Strålkastare riktas mot Tölöviken och parken där. e festdeltagare som söker sig mot Tölöviken kan se händelserna på huvudscenen på en uppriggad storscreen bakom Finlandiahuset. Strålkastare riktas mot Tölöviken och parken där. Bild: Yle/Anna Savonius Finland 100

Festen inleds med program för barnfamiljer på eftermiddagen. Själva huvudfesten börjar kl. 22 och visas i TV1. Det blir ett stjärnspäckat program med dans, musik, filmer och ny cirkus. På scenen står bland annat Saara Aalto, Robin, Fork och Frida Andersson.

Stort säkerhetspådrag

Festens arrangörer ansvarar för säkerheten. Det är Helsingfors stad och statsrådets kansli som är värdar för festen. Det finns många ordningsvakter på jobb. Helsingforspolisen har en stor styrka på plats.

Det är förbjudet att ta med egna nyårsraketer till Finland 100-festen. Helsingforspolisen påpekar att det är förbjudet att avnjuta egna alkoholdrycker på allmän plats.

En massiv polisstyrka tryggar hela kärncentrum av Helsingfors, säger äldre konstapel Ben Sjöroos. Farthinder finns vid alla infarter. En massiv polisstyrka tryggar hela kärncentrum av Helsingfors, säger äldre konstapel Ben Sjöroos. Farthinder finns vid alla infarter. Bild: Yle/Anna Savonius Finland 100

Helsingforspolisen påpekar att det är förbjudet att avnjuta egna alkoholdrycker på allmän plats.

Mannerheimvägen stängs av på nyårsafton

Mannerheimvägen stängs av kl. 20 på lördag kväll på sträckan mellan Brunnsgatan och Helsingegatan. Också flera sidogator till Mannerheimvägen stängs av. Norra och Södra järnvägsgatan stängs av på sträckan mellan Arkadiagatan och Mannerheimvägen.

Också fotgängare ska vara förberedda på undantagsrutter. Cykelvägen Baana stängs vid den ändan som leder till Medborgartorget. Fotgängare som vill ta sig till festen på Medborgartorget från Kampen ska ta sig dit via Simonsgatan.

Fyrverkeriområdet har spärrats av med stängsel. Sju minuters raketshow utlovas. Fyrveriområdet har spärrats av med stängsel. Sju minuters raketshow utlovas. Bild: Yle/Anna Savonius Finland 100

Nyårsfestens höjdpunkt blir ett stort fyrverkeri vid Tölöviken. Strandpromenaden vid södra ändan av Tölöviken har redan stängts av. På nyårsafton stängs området mellan Finlandiahuset och Fågelsången av kl. 22-01.

Bussar och spårvagnar på undantagsrutt

I kollektivtrafiken körs extra trafik på nyårsafton och många bussar och spårvagnar är på undantagsrutt. Metron går tre timmar längre än vanligt och närtåg och bussar har extra insatta turer.

Flera busslinjer som vanligtvis kör längs Mannerheimvägen kör istället via Runebergsgatan. Spårvagnarna 4, 7A, 7B och 10 kör efter kl. 20 på nyårsafton via Arkadiagatan och Runebergsgatan.

Elielplatsens bussterminal stängs

Bussterminalen på Elielplatsen är inte i bruk kl. 20-02 på nyårsafton. Regionbussarna som vanligtvis kör från Elielplatsen kör till Hagnäs och avgår från en hållplats på Hagnästorgsgatan. Helsingforsbussarna 40, 43 och 63 kommer att köra till Kampen istället för Elielplatsen.

Postgatan mellan Sokos och Posthuset stängs av. Det påverkar bussarna 20N, 20V och 39 N som är på undantagsrutt under nyårsnatten. Mera information finns på HRT:s hemsida.

Hur ser den perfekta nyårsaftonen ut enligt dig. Ska det serveras korv och potatissallad eller något riktigt snofsigt till nyårsmiddag? Är raketer ett måste eller en onödig plåga?

Helena von Alfthan och Malin Valtonen är programledare i Yle Vegas nyårssändning och de vill veta allt om ditt nyårsfirande!

- Det ska bli gott med knackkorvar och potatissallad på nyårsafton, tycker Malin Valtonen som till vardags är redaktör på Yle Västnyland.

- Va, det har jag aldrig hört talas om! Det är klart att man ska räkor och champagne på nyårsafton, säger Helena von Alfthan som jobbar på Yle Huvudstadsregionen.

Häng med med på nyårsfest i Yle Vega kl. 19.15-00.30. på nyårsafton! Du är välkommen att ringa in till sändningen på 0600 11 12 13, alternativt kan du berätta om ditt firande i formuläret längt ner i artikeln!

Frida Andersson Sångerskan Frida Andersson Bild: Bildström frida andersson

Simon Zion. Simon Zion. Bild: Tv4 ekenäs,idol,simon reinikainen,simon zion,svenska idol,sverige,västnyland

Peppe Öhman Peppe Öhman Bild: ©Anna Maria Zunino Noellert peppe öhman

Under aftonen handlar det om nyårsfirandet både i Finland och ute i världen, det sias om framtiden och bjuds på livemusik av Simon Zion, som också blickar tillbaka på året som gått efter genombrottet i svenska Idol. Landslagskocken Samuel Mikander berättar om den perfekta nyårsmaten.

I Helsingfors invigs Finlands 100-årsjubileum. Vi pratar bland annat med artisten Frida Andersson och skådespelaren Oskar Pöysti som uppträder på festen.

Kaj Kunnas lyfter fram vilka finlandssvenska idrottare som lyckats bra i år och bokpoddaren Peppe Öhman berättar om sina favoritböcker från året som gått. Dessutom får du höra hur man firar nyår i Dubai, Ryssland och Thailand.

Nynazisten Jesse Eppu Oskari Torniainen dömdes på fredagen i Helsingfors tingsrätt till två års fängelse för grov misshandel. Åtalet om grovt dödsvållande har förkastats.

Tingsrätten såg inte ett straffrättsligt orsakssamband mellan Jimi Karttunens död och misshandeln som Torniainen gjort sig skyldig till. Därför förkastades åtalet om grovt dödsvållande.

Åklagaren yrkade på ett fängelsestraff på fem och ett halvt till sex år. Tingsrätten godkände åklagarens krav på att misshandelns ideologiska koppling och Torniainens tidigare domar borde skärpa straffet. Eppu Torniainen dömdes till två års fängelse för grov misshandel.

Tingsrätten förkastade försvarets krav på att straffet ska lindras. Försvaret motiverade sin ståndpunkt med att fallet fått så mycket uppmärksamhet i offentligheten.

Därför förkastades åtalet om grovt dödsvållande

Enligt ett läkarutlåtande från Tölö sjukhus har Jimi Karttunen skötts som en patient med missbrukarproblem. Karttunen har under sjukhusvistelsen använt mediciner som han inte ordinerats på sjukhuset.

Jimi Karttunen har inte följt sjukhusets anvisningar om vården under den tiden han varit på sjukhus. Efter att han kom hem har han använt rusmedel och läkemedel som inte ordinerats av sjukhuset.

Tingsrätten ser det som möjligt att Karttunen genom sitt eget beteende har gjort hjärnskadan värre.

Den omtalade misshandeln ägde rum lördagen den 10 september på Stationsplatsen i centrum av Helsingfors. Torniainen var där för att tillsammans med andra medlemmar ur nynazistiska Nordiska motståndsrörelsen dela ut tidningar.

Många ville sätta ljus och blommor på platsen där misshandeln skedde efter Jimi Karttunens död. Bilden är tagen i slutet av september 2016. Här blev en man misshandlad av Finska motståndsrörelsen Bild: Yle/Helena von Alfthan antifascism,antirasism,Elielplatsen,finska motståndsrörelsen,Helsingfors centralstation,helsingfors järnvägsstation,jimi karttunen,misshandel,politiskt våld

Några sekunder senare kom Torniainen springades ett tiotal meter ifrån och gjorde en hoppspark mot Karttunens bröst. Karttunen föll då bakåt mot asfalten och enligt hans kompis som hördes i tingsrätten bildades en blodpöl under hans huvud.

Karttunen fördes till Tölö sjukhus där han var intagen i fem dagar. Dagen efter att han kommit hem från sjukhuset ringde han nödcentralen hemifrån och fördes då på nytt till sjukhuset där han senare dog på kvällen fredagen den 16 september. Dödsorsaken uppges vara hjärnblödning.

Nekar till dödsvållande

Torniainen nekade under rättegången till åtalet om dödsvållande och erkände enbart misshandeln. Försvaret tog fasta på Karttunens missbruk av narkotika och att det kan ha bidragit till hans död.

Karttunens kompis som vittnade i rättegången berättade att han förde bensodiazepiner till Karttunen när han var på sjukhuset.

Misshandeln har fått mycket uppmärksamhet i offentligheten och enligt Torniainens försvar borde det leda till ett lindrigare straff. Torniainens försvarsadvokat sade i tingsrätten att hans klient har hotats på nätet och kallats för nynazist.

Domen har inte vunnit laga kraft utan kan överklagas till hovrätten.

Häradsåklagaren Anja-Riitta Rinkinen är besviken över domen eftersom åtalet gällande dödsvållande förkastades och straffet inte blev strängare p.g.a. rasistiskt motiv.

– Ett våldsdåd som riktar sig mot en person som motsatte sig rasistisk uppvigling kan anses ha ett rasistiskt motiv. Vi anses att offret var en sådan person, säger Rinkinen.

Åklagaren anser att motivet för den grova misshandeln var att offret hade kritiserat Finska Motståndsrörelsens demonstration.

Hon kommer att fortsätta yrka på ett fängelsestraff på 5,5-6 år då behandlingen fortsätter i hovrätten.

Händelsen har också lett till en offentlig debatt om nynazistiska motståndsrörelsen borde förbjudas i Finland. Och Polisstyrelsen beslöt förra veckan att väcka talan om att förbjuda rörelsen.

Artikeln uppdaterades kl 11.25 med mera detaljer om domen.
Artikeln uppdaterades kl 12.21 med orsaken till varför åtalet om grovt dödsvållande förkastades.
Artikeln uppdaterades kl.13:51 med åklagarens kommentarer.

Årsskiftet medför ändringar i passleveranserna vid Helsingfors-Vanda flygplats.

Polisens serviceställe vid flygplatsen kommer dagligen att vara öppet klockan 7.00-16.00 och betjänar i första hand flygpassagerare som snabbt behöver ett pass.

Från och med nästa år avhämtas snabb- och expresspass inte längre vid polisens serviceställe utan vid Matkahuoltos leveransställen. Snabbpasset blir klart på 2–3 vardagar. Leveranstiden för expresspasset är mindre än ett dygn. Normal leverans av pass sker inom 5–8 vardagar. Passet avhämtas i regel på Matkahuoltos leveransställe. Platsen väljs i samband med ansökan.

Expresspass kan avhämtas på något av följande tre ställen:

• Matkahuolto Helsingfors; Kamppi Köpcentrum Narinken
• Verkkokauppa; Stillahavsgatan 11, Helsingfors.
• R-kiosken vid Helsingfors-Vanda flygplats; Flygstationen, ankomsthallen i Terminal 2

Om leveranstiden för ovannämnda passtyper är för lång, till exempel om flyget avgår om några timmar, kan man få ett tillfälligt pass. Ett tillfälligt pass gäller för den aktuella resan. Passet kan utfärdas och skrivas ut till kunden vid polisens serviceställen för tillstånd.

I området som hör till polisinrättningen i Östra Nyland kan tillfälliga pass skrivas ut vid tillståndstjänsten vid huvudpolisstationen i Vanda, tillståndstjänsten i Träskända, tillståndstjänsten i Borgå och tillståndstjänsten på flygplatsen.

Servicestället vid flygplatsen betjänar kunder bara i brådskande fall och i regel främst flygpassagerare.

Mer information på www.poliisi.fi/pass

Kolla att passet är giltigt om du reser under nyårshelgen!

Polisen påminner alla som är på väg på resa utomlands under nyårshelgen att kolla passets giltighet. Om passet inte är i kraft kan man tvingas stanna hemma.

På grund av en uppdatering av datasystemet kan polisen inte skriva ut några pass under perioden 30.12. 2016 kl. 19 - 1.1. 2017 kl. 9.30.

Det betyder att inga tillfälliga pass heller kan beviljas - varken på Helsingfors-Vanda flygplats eller på någon annan av polisens servicepunkter.

- Jag vill inte ha någon främmande hemma hos oss över julen!
Pia Rinnes dotter var först förskräckt när mamman bjöd hem en sjuttonårig asylsökande pojke från Afghanistan att bo hos dem i fyra dagar över julen. Det var ändå något som Rinne tyckte att var viktigt att göra.

Ynglingen kom för snart ett år sedan från Afghanistan via Ryssland, och registrerades i Finland innan han for vidare till Sverige dit han egentligen var på väg. Han har sedan dess bott i Sverige, men blev strax innan julen skickad tillbaka till Helsingfors.

Via en facebookgrupp där hon är medlem blev Rinne bekant med en svensk familj som har tagit sig an pojken. De sökte efter svenskspråkiga stödpersoner åt honom.

- Jag skrev genast att jag ville hjälpa, och så bjöd jag in ynglingen att fira jul hos oss eftersom han inte känner någon här.

Spontanitet

Mannen från den svenska familjen och pojken kom på besök till familjen Rinne i Grankulla på onsdag, och dagen före julafton kom pojken ensam hem till familjen och stannade i fyra dygn hos dem.

- Många mänskor kanske skulle undra hur man vågar bjuda en obekant hem till sig för fyra dagar. Förstås måste man använda förnuftet, men jag tycker också att vi finländare borde glömma vår rädsla lite. Inte behöver allt vara så planerat på förhand som vi är vana vid. Lite spontanitet gör ingen skada!

Finländare har en tradition av att ställa upp med arbete och tid när det riktigt behövs. Det är mäktigt att se.― Annu Lehtinen, Finlands Flyktinghjälp

Den egna familjen var inte helt odelat förtjust över tanken.

- Först sa min dotter att "Mamma, jag vill inte ha någon främmande hit - julen blir förstörd!" Men hon lugnade sig nog.

En röd julgranskula. Bild: Yle/Jonas Blomqvist jul,Julen,julgransboll,julgransdekoration,julgransdekorationer,Julgranskula,julgransprydnad,Julgransprydnad,julprydnad,julprydnader,jylpynt

- Barnen lär sig att allt inte behöver vara noggrant planerat på förhand. De lär sig också att komma över blyghet; man kan nog umgås med människor som man inte känner.

Man behöver inte vara så rädd för att göra bort sig eller något sånt. Vi är alla människor.― Pia Rinne

- Nej den blev inte förstörd! Vi ändrade egentligen inte på något utan gjorde allt som vi brukar göra. Hon hade en riktigt bra jul.

Små möten

Att bjuda in en julgäst är inte det enda Pia Rinne har gjort. Hon berättar att hon och hennes familj har blivit bekanta med "nykomlingar", som hon kallar dem, i mottagningscentralen i Esbo. Hon och hennes man har anlitat ett par av dem för att hjälpa till med att renovera deras hus. Pia Rinne har också vid ett par tillfällen hjälpt dem med praktiska saker, som att hitta hyreslägenhet.

Familjen har bjudit hem flera av nykomlingarna på middag vid några tillfällen. Hon tycker att det är något som flera kunde göra.

- För en del var det första gången de hade blivit bjudna hem till en finländare, och då har det bott här i ett år redan. Alla behöver ju inte bjuda hem folk för flera dagar, men att bjuda hem någon på en kopp kaffe eller en bit mat är inte så svårt.

Alla behöver ju inte bjuda hem folk för flera dagar, men att bjuda hem någon på en kopp kaffe eller en bit mat är inte så svårt.― Pia Rinne

Små spontana möten är något som Pia Rinne tycker är viktigt.

Hon berättar om en man från Irak som hon har blivit bekant med. Han har berättat för henne hur han var ganska nyss anländ i Finland och var på promenad vid Gallträsk i Grankulla och råkade se en man som höll på att reparera en brygga. Mannen från Irak frågade om han kunde hjälpa till, och det slutade med att Grankullabon bjöd hem honom på kaffe.

En kopp kaffe kan betyda mycket. Bild: Yle/ Ellen Henricson kaffe,kaffekoppar,kaffepaus,lilla villan,nickby,sibbo

- Man kan gott göra sådana här spontana saker. Man behöver inte vara så rädd för att göra bort sig eller något sånt. Vi är alla människor.

Vill dra sitt strå till stacken

Det finns flera orsaker till att Pia Rinne engagerar sig i frivilligarbete, berättar hon. Hon tycker att hon som person är en sådan som vill hjälpa människor som har det lite sämre ställt.

Många säger att folk är så kalla och att ingen tar sig tid att hjälpa nuförtiden, men det är nog inte så.― Ari Hakala, Finlands Röda Kors

- Det är svårt att ens känna igen vårt land, som har blivit så rasistiskt. Jag vill dra mitt strå till stacken för att visa att det finns andra sätt att gå till väga.

Finländare bra på frivilligarbete

Annu Lehtinen som är verksamhetsledare vid Finlands Flyktinghjälp håller med Pia Rinne om att små möten i vardagen är viktiga och spelar större roll än vad man kanske kan tro.

- Möten mellan människor är något som är oumbärligt för att flyktingarna ska känna sig välkomna och för att kunna börja anpassa sig, säger hon.

Hon tycker att finländare över lag är bra på att göra frivilligarbete.

Det snart hundraåriga Finland är till stor del byggt på frivilligarbete.― Annu Lehtinen, Finlands Flyktinghjälp

Hon konstaterar att det hösten 2015 var rekordmånga som ville hjälpa flyktingar. Nu har antalet hjälpare sjunkit en del. Det är bara naturligt, tycker Lehtinen.

- Det var många som reagerade på nyheterna om flyktingar med att gå med som frivillig. Nu är de kvar som verkligen har möjlighet att binda sig för en längre tid.

Snöhjärta Bild: Yle/ Henrietta Hassinen alla hjärtans dag,hjärta,vändagen

Folk hjälper, men flera behövs

Finlands Röda Kors har i huvudstadsregionen mellan 300 och 400 aktiva frivilliga, som regelbundet arbetar med asylsökande.

- Det är ganska mycket, tycker Ari Hakala som är organisationschef för Helsingfors och Nylands distrikt.

Folk hjälper i dag mycket mera än för tio år sedan.― Ari Hakala, Finlands Röda Kors

- Många säger att folk är så kalla och att ingen tar sig tid att hjälpa nuförtiden, men det är nog inte så. Folk hjälper i dag mycket mera än för låt oss säga tio år sedan.

Helsingfors IFK:s målvakt Niklas Bäckström gör i kväll sin första match på nästan två månader.

Senast Bäckström vaktade IFK:s bur var den 10 november i matchen mot Ässät. I kväll gör han comeback efter skada då IFK möter HPK på hemmaplan.

Den 38-årige Bäckström återvände i höst till sin fostrarförening efter 16 år på annat håll. Säsongen 2006-2007 hade han den bästa räddningsprocenten i NHL då han representerade Minnesota Wild.

Med landslaget har han varit med om att ta OS-silver och OS-brons, samt VM-silver och VM-brons.

Helsingfors IFK, som förra säsongen slutade tvåa i ishockeyligan, ligger för närvarande på femte plats i tabellen. Tabellettan har 22 poäng till godo på IFK.

Barnklienterna inom socialskyddet i Vanda får inte träffa sin socialarbetare så ofta som de borde. Socialarbetarna anmälde själva sin arbetsgivare till regionförvaltningsverket, något som nu resulterat i anmärkning för staden.

Vanda stad har i dag fått en anmärkning av regionförvaltningsverket för att staden bland annat bryter mot barnskyddslagen. Socialarbetarna har inte kunnat träffa sina barnklienter tillräckligt ofta, och Vanda stad har inte utsett en ansvarig socialarbetare trots att barnskyddslagen kräver det.

Det var socialarbetare inom barnskyddet i Dickursby i Vanda som i våras gjorde en anmälan till regionförvaltningsverket, om sin egen arbetsgivare Vanda stad. Socialarbetarna var oroliga för sina klienters rättigheter och för att barnskyddslagen inte uppfylldes.

Träffade bara 15 procent av barnen

Staden har länge haft problem med resurs- och personalbrist. Socialarbetarna lyfte fram att de i medeltal hade 57 klienter per man. Till exempel hade en socialarbetare under ett år hunnit träffa bara 15 procent av de omhändertagna barnen ansikte mot ansikte.

Regionförvaltningsverket påminner att enskilda barns behov och rättigheter inte kan vänta.

Oron är att barnen inte har fått hjälp i tid, vilket de enligt lagen ska få.― Marja-Leena Stenroos, överinspektör

- Oron är att barnen inte har fått hjälp i tid, vilket de enligt lagen ska få, säger överinspektör Marja-Leena Stenroos vid Regionförvaltningsverket i Södra Finland.

Hon förklarar att det genast vid barnskyddsanmälan måste göras en tillräckligt grundlig uppskattning av barnets situation, annars finns det risk att problemen eskalerar. Enligt regionförvaltningsverket måste socialarbetare och annan personal inom barnskyddet träffa barnklienterna tillräckligt ofta personligen. Vanda har också haft problem med att göra upp klientplaner och uppdatera dem. Det har funnits alldeles för lite personal jämfört med antalet klienter.

Vanda: anställningar har gjorts

Regionförvaltningen hänvisar i sin anmärkning till bland annat grundlagen, som säger att alla ska tryggas tillgång till social- och hälsovård, samt till socialvårdslagen och barnskyddslagen.

Enligt Vanda stad har personalläget förbättrats efter att socialarbetarna klagade på situationen i mars. Flera lediga befattningar har fyllts antingen med fastanställningar eller tillfälligt anställda. Personalens arbete har också underlättats genom att de fått bärbara datorer och smarttelefoner.

Chefen för Vandas familjeservice Anna Cantell-Forsbom säger att hon tar anmärkningen på allvar, men att den gäller en svunnen tid. Hon försäkrar att staden har gjort många förbättringar inom barnskyddet.

- Vi måste förstås se oss i spegeln när både regionförvaltningsverket och våra arbetstagare har en bild av att Vanda inte har gjort tillräckligt för att förbättra läget, säger Cantell-Forsbom.

Hon räknar att 94 procent av socialarbetets vakanser har fyllts helt enligt behörighetskraven under den senaste veckan. Socialarbetarna har enligt den här veckans uppgifter haft i medeltal 41 barn per man som klienter.

Yle Helsinki, Varpu Helpinen

Läs mera:

"Barnskyddet är det psykiskt tyngsta socialarbetet"

Tunga beslut att fatta och alldeles för många klienter per socialarbetare. Det är verkligheten inom barnskyddet i flera städer. Bengt Lindblom har jobbat inom barnskyddet längre än de flesta orkar.

Vasa Sport höll länge ut men fick till slut ge sig mot KooKoo på hemmais. Samtidigt gjorde Niklas Bäckström sin comeback i HIFK-målet efter ett skadeuppehåll.

På Kopparön var det läge för Sport att bryta sin sex matcher långa förlustsvit då bottenlaget KooKoo besökte Vasa. I slutet av den första perioden frälste Markus Nordlund hemmapubliken då han inledde målskyttet.

Kvitteringen kom en period senare. Efter en mållös tredje period väntade sedan förlängning – där 13:eplacerade KooKoo kunde säkra segern.

Sport har nu förlorat sju matcher på raken.

Aaltonens dubbelsalva räckte inte för HIFK

I Helsingfors gjorde Niklas Bäckström en väntad comeback i HIFK-målet då HPK gästade ishallen på Nordenskiöldsgatan. Matchen blev ett riktigt målfyrverkeri direkt från start.

Redan efter den första perioden stod det 2-2 – bland annat tack vare att Juhamatti Aaltonen satte stop för HIFK:s otroliga mållösa svit i power play.

Före Aaltonens fullträff hade HIFK spelat 62 minuter i numerärt överläge utan att näta.

Efter den andra perioden stod det 3-3 mellan lagen och hemmafansen levde i hoppet om att HIFK skulle klara av att göra fyra mål på hemmaplan för den första gången för säsongen.

Resultatet blev ändå det motsatta och istället var det HPK som satte in två baljor i den sista perioden.

Svaret på frågan blev förstås nej. 3–5.#liiga #HIFK https://t.co/AGWuLjro6Z

— Filip Saxén (@FilipSaxen) December 30, 2016

Resultat, ishockeyligan:

HIFK – HPK 3-5 (2-2, 1-1, 0-2)

Jukurit – Ilves 0-2 (0-0, 0-1, 0-1)

Pelicans – JYP 0-4 (0-3, 0-0, 0-1)

Sport – KooKoo 1-2 (1-0, 0-1, 0-0, 0-1) efter förlängning

Tappara – Kärpät 3-1 (1-0, 1-0, 1-1)

TPS – SaiPa 3-0 (0-0, 0-0, 3-0)

Ässät – Lukko 2-3 (0-1, 1-0, 1-1, 0-0) efter straffar

Efter sju raka segrar i bandyligan fick Borgå Akilles nöja sig med ett kryss hemma mot Botnia på fredagskvällen. Efter den första halvleken ledde Borgålaget ännu med två mål.

Det var Denis Sadakov som inledde målskyttet i den femte spelminuten för Akilles. Efter en kvittering av Tero Määttälä kom en dubbelsalva av Sami Laakkonen och Rasmus Lindqvist – och Akilles gick in i pausvilan i en tvåmålsledning.

Gästande Botnia ångade ändå på under den andra halvleken. Tre minuter in i halvleken reducerade Kasperi Hirvonen till 2-3 och kvitteringen av Määttälä kom tio minuter före slutvisslingen.

Akilles ligger därmed igen tvåa i ligan, en poäng efter Kampparit som spelat en match mera. Botnia ligger för sin del fyra.

Resultat, bandyligan:

Akilles – Botnia 3-3 (3-1)

Narukerä – JPS 4-6 (2-2)

Veiterä – WP-35 3-6 (0-3)

Raimo Summanen gjorde sin comeback som tränare på fredagskvällen då Espoo United stod värd för Tuto i Yles TV-match. Mestisdrabbningen slutade i Esboseger och upprörda känslor i Åbolägret.

Hela 3000 åskådare hade tagit sig till Hagalund för att se matchen live, trots att matchen sändes direkt i TV2. En bidragande faktor kan vara Raimo Summanen, som gjorde sin debut som assisterande tränare för Esbolaget.

Matchen slutade också i hemmalagets favör. Emil Oksanen satte in segermålet 2-1 under de första minuterna av den tredje perioden. Tutos slutspurt resulterade inte i några fullträffar – vilket frustrerade både spelarna och tränaren Miika Elomo.

Elomo blev skickad till omklädningsrummet efter att han kokat över på grund av en utvisning.

Espoo United ligger nu elva i Mestis. Tuto ligger tvåa efter SaPKo.

För Karlebyklubben Hermes blev det en svettig seger mot KeuPa HT. Hermes klarade av att säkra segern i förlängning – slutsiffrorna 3-2 i Karleby.

Resultat, Mestis:

Espoo United – Tuto 2-1 (0-0, 1-1, 1-0)

Hermes – KeuPa HT 3-2 (0-1, 1-1, 1-0, 1-0) efter förlängning

Hokki – IPK 1-3 (0-1, 1-1, 0-1)

Jokipojat – Peliitat 6-2 (0-0, 2-1, 4-1)

JYP-Academy – SaPKo 5-1 (1-0, 2-1, 2-0)

LeKi – Kiekko-Vantaa 5-4 (0-1, 2-1, 3-2)

En bil har kört på flera människor på trottoaren vid Igelkottsvägens metrostation i Helsingfors.

Sju bilar var inblandade i incidenten, säger polisen till Yle Nyheter.

Enligt polisen är det sannolika händelseförloppet att en bil har kört in i flera parkerade bilar.

Tre personer har skadats. Det är i det här skedet oklart hur allvarligt skadade de är och om de alla är fotgängare eller om någon av dem också är bilist.

Artikeln uppdateras.

Helsingfors nya centrumbibliotek ska heta Oodi. Namntävlingen fick in ungefär 2600 förslag - av dem var 1600 olika namn.

Bibliotekets svenska namn är Helsingfors centrumbibliotek Oodi.

Juryn valde namnet Oodi (ode på svenska) eftersom man inte ville döpa biblioteket efter en enskild människa, skriver man i ett pressmeddelande.

Juryns ordförande biträdande stadsdirektör Ritva Viljanen säger att namnet skulle vara lätt att komma ihåg, kort och sitta bra i munnen. Dessutom ville juryn att det skulle vara lätt att böja namnet.

Namnet Oodi är också lätt att motivera för en internationell publik.

Enligt Svenska akademins ordlista betyder ode "högstämd lyrisk dikt". Ordet användes redan i forntidens Egypten och i antikens Grekland.

Det var Mirja Lounameri som kom på namnet.

Helsingfors centrumbibliotek Oodi ska öppna i december 2018. Byggnaden är planerad av arkitektbyrån ALA-arkkitehdit i Helsingfors.

Dagarna före jul ska jag flytta. Jag städar. Jag hittar saker jag inte visste att jag sparat på. Instucken i en gammal kalender jag hade när jag gick i gymnasiet för drygt 15 år sedan hittar jag mitt gamla busskort.

Det är av den sorten man använde i huvudstadsregionens kollektivtrafik innan de digitala kortläsarna kom: Ett pappkort med fotografi instucket i en plastficka, försett med stämpel med sista giltighetsdatumet. Det visade man sedan upp för busschauffören när man steg på. Plastfickans färg avslöjade var man bodde: Blått för Helsingfors, grönt för Esbo, rött för Vanda och gult för Grankulla.

Mitt busskort är gult.

Jag kan avslöja att det här busskortet inte längre funkar att använda i kollektivtrafiken, men jag tog med kortet på en liten utflykt med busslinje 212 som trafikerar mellan Helsingfors centrum och Kauniala krigsinvalidsjukhus i Grankulla. Huvudstadsregionens busskort från år 2000 i ett gult plasthölje. Bild: Yle/Eva Pursiainen eva pursiainen

Vi frågade efter era småstadsupplevelser och på basis av svaren skrev vi den här artikeln.Om Grankulla kom det in en kommentar som lyder så här:

Har bott i min ungdom i Grankulla, och det är en håla utan like. Det enda positiva är närheten till Helsingfors, egentligen är Grankulla en sovstad för förmögna och inget annat. Några arbetsplatser av betydelse finns inte, och staden kan inte växa på grund av sin lilla yta, det är egentligen en sluten "klubb", som tar nya medlemmar bara om någon annan dör eller flyttar bort, och medlemsskapet förutsätter en tjock plånbok.― Anonymt enkätsvar

Det är en sällsynt dimmig decemberdag, den här dagen jag besöker Grankulla. Uppfarten till Grankulla i dimmigt väder. Bild: Yle/Eva Pursiainen grankulla

Och för att jag vill försvara mig själv. Jag har ju bott där. Jag var inte i någon klubb, ingen sådan som kommentarsskribenten här avser. Samtidigt finns det många ångestladdade minnen från de sexton år av mitt liv jag tillbringade där.

Den här bensinmacken och gräsmattan intill var ett populärt tillhåll för mig och mina kompisar när vi var tonåringar. För några år sedan vann den andra macken konkurrensen om kunderna. Övergiven bensinmack. Bild: Yle/Eva Pursiainen Grankulla

Det hjälps inte, den övergivna bensinmacken gör mig vemodig. Övergiven bensinmack. Bild: Yle/Eva Pursiainen grankulla

Så här spelar man flöjt i Grankulla?

Sett från Österbotten kan hela nejden kring Helsingfors verka präglad av en snorkig attityd vare sig man bor i Myrbacka eller Westend - det tankesättet har jag mött. Men det finns nyanser.

Att det finns fördomar om Grankulla och Granibor, det har jag vetat om redan länge. Jag har alltid varit lyhörd för olika signaler i min omgivning: tonlägen, höjda ögonbryn, långa blickar, pauser. Det är möjligt att min tolkning inte motsvarar sanningen - den risken finns ju alltid - men tillräckligt många signaler av ett visst slag kopplat med just Grankulla ger vid handen att Grani väcker känslor hos folk. Och mig.

Ett exempel. Jag spelade tvärflöjt när jag var barn. Vid en tidpunkt var jag inte särskilt intresserad, det var svårt att få flöjten att ljuda vackert och det fanns andra hobbyer jag hellre höll på med, men plikttrogen som jag var fortsatte jag släpa mig till musikinstitutet en gång i veckan. Jag glömde bort att öva mina spelläxor och kom ofta till lektionen oförberedd. Läraren dolde inte sin irritation, men var alltid saklig. Utom en gång när jag inte klarade av att spela något jag borde ha övat på, minns inte längre vad det var. Då utbrast hen, “jaså är det så här ni spelar här i Grankulla?”.

Jag skämdes. Som den 12-åring jag var kunde jag inte lägga fingret på exakt vad skammen bestod av. Men förmodligen av den duktiga flickans indignation, men jag skämdes också för att läraren insinuerade att man här i Grankulla kunde spela så dåligt man ville men ändå få beröm, att man här inte behövde öva sig utan kunde köpa sig förmågan att spela tvärflöjt om man ville.

Eller, vad tusan menade hen egentligen? Kanske inget av det där, men den våg av skam som sköljde över mig i den stunden förde med sig alla de fördomar en någonsin kan ha om Grankulla och hur det går till där.

Grani var härligt som barn men vi skulle inte flytta tillbaka

För att försäkra mig om att jag inte bara idkar personlig psykoanalys av just min barndom inför öppen ridå kontaktar jag en handfull före detta Granibor. Det visar sig att nästan samtliga har en kollektiv upplevelse av att ha älskat att bo där som barn, men att vi aldrig skulle flytta dit igen. Vi kom och gick fritt från skolan och hem och till hobbyer och vänner. Allt låg nära till hands och det var tryggt och vackert.

Köpcentret i all sin glans: Det har öppnat flera lunchställen och caféer sedan jag senast besökt centrum annat än att som hastigast köpa något i mataffären. Det gläder en före detta granibo. Fasaden till Grankulla köpcentrum. Bild: Yle/Eva Pursiainen grankulla centrum

Det är så här jag bäst minns Grankulla centrum: Koppens bank, apoteket och pappershandeln Info (syns inte på bild) i skoaskliknande affärslokaler som numera rivits. En vy av Grankulla centrum på 1980-talet. Bild: Grankulla stad Grankulla

Granidagen firas i maj. Något år piffade man upp centrum och det fanns en springbrunn med en scen framför. Där stod jag med musikskolans band och uppträdde på en Granidag - pinsamt, förstås. (Notera skylten! Förbjudet att åka rullbräda!) Folkmassa i Grankulla centrum på 1990-talet. Bild: Grankulla stad Grankulla

Så här säger en av dem jag talat med. Hon föredrar att vara anonym men för enkelhetens skull kallar jag henne för Caroline:

Det var en riktig localcommunity. Mina dagisar, lågstadieskolan och högstadieskolan alla inom samma kvadratkilometer. Det fanns ju också mycket mera skog i Grani på den tiden, alla möjliga små stigar vi sprang omkring på. Och för att allt var så nära var inte våra föräldrar oroliga heller.

Visst är det ett privilegium att få växa upp på det sättet. Den här sortens uppväxt är vi säkert många i hela Svenskfinland som delar, vare sig skolgården låg i Kronoby, Pargas eller Sibbo.

I slutet av lågstadiet och högstadiet förändrades förhållningssättet till oss, och bland oss.

Byggarbetet i centrum har stått stilla länge, men nu har ett besvär gällande parkeringsplatsen dragits bort från Högsta Förvaltningsdomstolen och arbetet kan fortskrida. Galler framför byggarbetsplats, i bakgrunden Grankulla köpcentrum. Bild: Yle/Eva Pursiainen Grankulla

Det var i högstadiet då kompiskretsen började utvidgas över stadens gränser som jag som barn fick möta de första fördomarna. Esboborna kallade Grankullaborna för rika eller snobbar medan Helsingforsborna kallade Grankullaborna för landebor. Däremellan lärde man sig navigera socialt.

Det vore praktiskt med tanke på barnen

Skådespelaren Cecilia Paul har lunchpaus från repetitionerna till pjäsen Peggy Pickit ser Guds ansikte som hon ska medverka i på Svenska teatern. En del av sin paus ägnar hon och jag Grankulla, dit hon flyttade när hon började fyran. Hon märkte en skillnad till Baggböle, det område i norra Helsingfors hon kom ifrån.

- Jag förvånades och det kändes obehagligt: Man blev mobbad om man inte hade nya kläder och den nyaste cykeln. Så jag måste bara acceptera det att jag är annorlunda. Det är visserligen en hälsosam sak för barn att inte få allt som de pekar på.

När Cecilia Paul som vuxen funderat på om hon vill bo i Grani har svaret alltid blivit absolut nej.

Men det kan hända att jag har fördomar själv! Jag vet inte egentligen hur det är. Det finns ju en massa olika människor också där. Min bästa väns mamma var ensamstående skiftesarbetare, hos dem var det så att all mat var ransonerad. Det är inte bara de privilegierades stad. Men jag vet inget om hur det är nu.

Åh, bibban. Jag älskar bibban. Grankulla bibliotek, lådliknande byggnad i vitt tegel. Bild: Yle/Eva Pursiainen Grankulla,grankulla bibliotek

"Varukkan". Hit gick man på matrasten från högstadiet som ligger uppe på backen ovanför centrum. Som det snattades från den här butiken. Mataffär, Varuboden i Grankulla. Bild: Yle/Eva Pursiainen Grankulla,varuboden

Hon har ofta tänkt på att det vore praktiskt att bo i Grankulla med barnen då allt är nära, det finns allt som simhall och sportplan. Men hon får ångest av tanken på att flytta tillbaka.

- Jag föreställer mig att det finns ett tryck på att man ska bete sig enligt normen, och om man inte gör det är man en weirdo.

Också skön småstadsidyll

Men alla jag talat med delar inte upplevelser. För artisten Jannike Sandström, som också vuxit upp i Grankulla, var flytten tillbaka efter åtta studieår i Helsingfors en möjlighet att pusta ut.

- Jag stormtrivs som vuxen i Grani och här bor jag ännu trots att jag gjorde en avstickare på ett par år till Helsingfors då jag blev sambo. Nu tycker jag det är perfekt att leva ett mysigt småstadsliv som kontrast till alla resor och galenskaper jag gör som artist.

Hon har inte lagt märke till några klassklyftor, skillnader mellan folk och folk.
- I högstadiet, då man blev mer klädintresserad, fanns det kanske ett litet uns av vilka märkeskläder som var "inne" men det kunde lika bra vara något från H&M som alla gick omkring med. Eller så lade jag aldrig märke till sådant. Däremot när jag började gymnasiet i Norsen (i den södra delen av centrala Helsingfors, red.anm.) var det en helt annan grej med märkeskläder. Där var det mitt i allt en skillnad var ens halsduk kom ifrån.

Det fanns en tid då också jag tyckte att det bästa med Grankulla var närheten till huvudstaden. Järnvägsskylt: Grankulla, samt tågtidtabellsskylt som annonserar tåg mot Helsingfors. Bild: Yle/Eva Pursiainen Grankulla,Grankulla järnvägsstation

Hanna tacklade fördomarna med lögner

Mot slutet av lågstadiet och i högstadiet byttes barndomens sorgfria upptäcktsfärder i Grankullaskogarna ut mot självmedvetenhet och grupperingar. Caroline minns att det fanns tydliga normer i Grani. Spela handboll, festa, gå på dammiddagar (för tjejerna) eller ha bastukväll (för killarna). Vara tuff men ändå bra i skolan.

De som hörde till "finare folk", så som jag upplevde det då, var både från Grani och Esbo. Och i Helsingfors och Westend fanns de som hade pengar på riktigt och jag tyckte redan då att det var skenheligt då Helsingforsborna kallade oss Granibor för "finare folk".

Carolines egen kompiskrets var ganska varierad, där fanns personer med väldigt olika bakgrund, både från Grani och Esbo.

Jag tror absolut att det fanns privilegierade "fickor" i Grankulla, men inte att det var väldigt annorlunda än på andra områden där det fanns en koncentration av välbärgat folk. Det som gjorde att jag själv ville bort hade mer att göra med en allmän ångest över de små finlandssvenska kretsarna, oberoende om de bestod av Grani-, Esbo- eller Hesabor.

Finlands Monaco, kommunalskatteparadiset. När Hanna som ung vuxen kom ut i arbetslivet mötte hon fördomar av andra vuxna om sin finlandssvenskhet och sin hemstad.

Jag tacklade det med att börja ljuga att jag var hemma från Esbo och om ingen märkte att jag var finlandssvensk så lät jag bli att ta upp det.

Var din hemort finns är inte en geografisk fråga

Dags att sluta ruva på svårdefinierbar tonårsångest som klumpats ihop med en stad. Dags att fatta luren och ringa en expert. Sulevi Riukulehto leder en forskningsgrupp i historia och kulturarv vid Ruraliainstitutet som lyder under Helsingfors universitet. Det är ett världsunikt forskningsprojekt: Man försöker bland annat definiera vad som utgör människors hembygdskänsla.

Borta i Seinäjoki lyssnar Riukulehto tålmodigt på min berättelse om Grankulla. Sen konstaterar han:

- Stereotypier brukar ju innehålla ett visst mått av sanning. Det finns alltid en orsak till att de lever vidare, till att människor skrattar åt dem och till att stereotypierna får en del att bli harmsna, konstaterar han.

Riukulehtos forskningsgrupp försöker på olika sätt utreda vad hembygdskänsla består av. De undersöker inte Grankulla eller huvudstadsregionen, utan tittar på det sydösterbottniska sjödistriktet, orter som Alajärvi och Evijärvi, Lappajärvi, Vimpeli och Soini. Där flyttar folk betydligt mer sällan än i huvudstadsregionen, en stor andel av dem som deltog i enkäten hade aldrig flyttat.

Så här såg Granhultsskolan inte ut i min barndom. Det var en grå låda (partiet med rött) och vi hade bara gungor och en livsfarlig klätterställning, samt en stock som vi tävlade om att ha ner en motståndare ifrån (spelet kallades för pukkis, stocken blev vansinnigt hal när det var vått). Skolgård, Granhultsskolan i Grankulla. Bild: Yle/Eva Pursiainen granhultsskolan,Grankulla

När jag var barn var sportplanen täckt av asfalt så vi kunde inte träna med spikskor. Senare rustades den upp. År 1998 kom det franska landslaget hit för att spela en träningsmatch mot Finland. I Grankulla! Tänk! Sportplan med läktare. Bild: Yle/Eva Pursiainen Grankulla,grankulla sportplan

Jag frågar hur många som har en kluven eller till och med negativ inställning till sina hemtrakter. I Riukulehtos material finns ett påstående, “Hemtrakt för mig betyder samma som mitt barndomshem”. 10% av de som svarade var av fullständigt annan åsikt.

Jag misstänker att jag hade svarat ja på det här påståendet.

- Det här är det närmaste som finns av ett vettigt svar på din fråga. Det är inte helt oerhört att ställa sig negativt till sin hemtrakt, säger Riukulehto.

Det väsentliga enligt Sulevi Riukulehto är att hemmet och var det finns inte är en geografisk fråga. Många anser att en mental hemort är viktigare. Att man tillhör en grupp, inte att man kommer från en viss plats: Att göra saker på ett eget sätt hör inte ihop med geografi, utan mer med den egna släkten eller gänget.

- Var och en behöver ha en hemort där man känner sig som hemma, där man inte känner ångest. Det är väldigt viktigt. Det kan vara en subkultur, vänner, kompisar, släktingar, människor med vilka jag känner mig hemma.

För en klar majoritet i Riukulehtos forskning innebär hembygd samma sak som den nuvarande hemorten: 67% är av den åsikten. För personer som flyttat minst tre gånger i sitt liv stämmer det här påståendet in på väl.

Bakom sportplan löpte stigar in i skogen, över en bergsknall och hem till mig. Men, hmpf. Någon har byggt hus på min stig. Stig i skogen. Bild: Yle/Eva Pursiainen stigar

Jag letar mig fram längs med en ny rutt och stannar upp inför en vacker syn. Frusen vattenpöl. Bild: Yle/Eva Pursiainen vattenpöl

Jag hittar en annan stig. Det är väl så det går. En stig försvinner, andra uppstår. Stig i skogen. Bild: Yle/Eva Pursiainen stigar

- Det finns ingen siffra på vad man fäster sig mer vid, barndomshemmet eller det nuvarande hemmet. Det finns två skolor varav den ena anser att den enda riktiga hemorten är barndomens hembygd. Lika orubbligt stöd får de som inte tycker att barndomshemmet som plats inte spelar någon roll för dem. Viktigare är det exempelvis med sommarstugan som man fått planera och bygga själv från början till slut, säger Sulevi Riukulehto.

Högstadiet förändrade allt

Man får ju inte själv välja var man växer upp. Mina föräldrar har naturligtvis inte velat att jag ska känna så här när de valde en trygg och fin plats för oss barn att växa upp på.

Men i skolan kände jag starkt att jag fick kämpa för att inte bli mobbad eller utstött. Det ledde till många situationer som fortfarande skaver. Klasskamrater också jag skrattat spefullt åt för att själv inte bli den utpekade, den utstötta. Stenhårt nekat att jag sett eller hört någon mobbning förekomma när läraren krävt svar, för att inte vara den som tjallar. En medlöpare, usch. Utstött var jag ju tidvis i alla fall, trots försöken att hänga med i innecirkelns jargong. Jag fattade aldrig riktigt hur jag skulle bära mig åt för att få vara en i gänget - tills jag gav upp och hittade umgänge annanstans.

Gymnasiet i Grankulla lockade inte. Nej, jag skulle bort! Hela sex tågstationer bort till Södra Haga i Helsingfors! Gymnasiet Bild: Yle grankulla,gymnasiet,skola

I högstadiet bekantade jag mig med Internet och chatgrupper. En specifik grupp blev viktig för mig, där vi snackade strunt om kvällarna och gemenskapen var stark. Vi började umgås också IRL men jag var noggrann med att inte avslöja hur jag kände de här personerna som bodde utspridda över huvudstadsregionen. Gymnasiet i Helsingfors var en lättnad att komma till. Att få uppfinna sig själv på nytt - eller hitta vem jag verkligen var? - gav en frihetskänsla utan like. Jag började trampa upp egna spår, utvidga mina cirklar. Den ångest jag kopplade ihop med Grankulla började släppa.

Jag har fördomar mot Grankullabor

Vilket får mig att ana att också jag har fördomar. Jag tror att jag vet vad folk tänker om Grani. Samtidigt har jag ju ingen aning om hurudant det är att leva och bo där nu. Jag har inte vuxit med staden sedan jag flyttade därifrån, och staden har inte vuxit med mig - vi har glidit isär. Trots att jag gör regelbundna besök i mitt barndomshem stannar jag aldrig upp: Jag åker dit på familjemiddag, och sedan åker jag hem. Till mitt eget hem.

För nu går jag runt på de här barndomsgatorna. Jag går in till biblioteket och omsluts av samma värme som alltid då jag kom hit med mamma som barn eller cyklade hit med tio tegelstensromaner i ryggsäcken som tonåring. Där är exakt samma lilla lässal där jag pluggade på gymnasieprov. Samma hyllrader i gulnat trä - men cd-skivor i stället för vinyler på musikavdelningen.

Grankulla musikinstitut håller till i författaren Mikael Lybecks (1864-1925) gamla villa ovanför centrum. Vallmogård, gul villa i sten. Bild: Yle/Eva Pursiainen grankulla musikinstitut,vallmogård

Och visst var jag upprörd när stationshuset brann. Det kändes som att någon kastat teckningar man ritat som barn i en brasa. (Och efter upprustningen målade man stationen gul - den ska vara grön!)

Det brann på järnvägsstationen i augusti 2008. Grankulla järnvägsstation brinner. Bild: Creative commons / Lauri Rantala Grankulla järnvägsstation

Branden var en chock för många Granibor. Flera brandbilar och brandmän i släckningsarbete vid Grankulla järnvägsstation. Bild: Creative commons / Lauri Rantala Grankulla järnvägsstation

Vad gömmer sig bakom myten om Grani?

Caroline tror att det bakom myten om Grani gömmer sig en mycket mer obehaglig indelning i elit och “vanligt folk”, som går över stadsgränserna, och där Grankullas rika kretsar i själva verket bara är med på ett hörn:

Den indelningen består av nätverk och kontakter, gamla studiekompisar och kolleger och den täcker hela området inom Ring III. Jag tror också att skillnaderna blir synligare ju äldre man blir. Personer som hörde till samma fina bakgrund tenderade att träffas på Medi, Juri, Poli och Hanken och började umgås allt mer i sina egna fina kretsar.

Den diversitet som finns i barndomen och som kommer från att alla i början går i samma skolor försvinner längs med vägen.

Att formas till vuxen innebär ett behov att finna sin egen väg. För en del leder den vägen tillbaka till barndomens vyer, andra slår rot någon annanstans. Men definierande upplevelser från barn- och ungdomen färgar av sig på ens egen upplevelse av barndomens hemort. Det betyder inte att man inte skulle vara tacksam för allt det goda man fått.

Det kunde ha varit vilken annan plats som helst, upplevelser av utanförskap har man överallt. Och i övriga Svenskfinland och huvudstadsregionen är man också bekant med materiell förmögenhet, men fördomen handlar kanske om ett eget begär efter materiellt välstånd som ter sig mer tillgängligt i just Grankulla.

Under den tid i ens liv när man börjar definiera sig själv enligt olika gruppmarkörer, alltså tonåren, är det lätt att vara svartvit och dra gränsen för vem som får eller inte får vara med just vid rätt sorts skor eller efternamn. I andra skolor var förmögenhet förmodligen precis lika närvarande, som till exempel i gymnasieskolan jag gick i, men kanske fanns det en större diversitet i elevernas socioekonomiska status. (Kanske jag inte såg det på samma sätt i min lättnad att få välja min utgångspunkt själv). I andra delar av samma huvudstadsregion ansågs ju Grankulla vara “lande”.

Jag tar tåget hem till stan. Men järnvägen leder inte bara bort från Grankulla längre. Järnväg Bild: Yle/Eva Pursiainen järnväg

Mina hemorter: Grankulla, Helsingfors, Göteborg

Det är väl den sista etappen till att släppa taget om barndomen: Att bana en egen väg där man pejlar sina värderingar mot stereotypen, och har koll på var man själv ligger i jämförelse. När man kommit så långt kan man ju blankt strunta i allt vad stereotypier heter och, om man så önskar, flytta tillbaka till sin hemort.

Och förmodligen har de jag uppfattade som högstadiets innegäng sina högst personliga upplevelser av hur det var. Det är möjligt att vi delar samma känsla av utanförskap, men att jag i min ungdoms självcentrering inte förmått se att vi suttit i samma båt.

Jag önskar att alla får bo på just sin hemort, vare sig den ligger i barndomens landskap eller på ett helt annat ställe i livet. För en del är vägen dit knaggligare än för andra. Varför det är så kan jag ju spara för den där psykoanalysen.

Angående kommentaren om Grankulla som initierade hela den här texten, säger Hanna:

Jag tror att alla som vill och är intresserade av att vara med i "klubben" i Grankulla, får vara med. Beror förstås på vad som avses med "klubben"? Till Grankulla får väl vem som helst flytta, precis som till alla andra städer i landet?

Jag stoppar in busskortet i en låda med minnen som jag tänker spara. För tio år sedan hade mitt fynd fått mig att leta fram närmaste skräpkorg illa kvickt, nu kan jag dra på munnen och minnas sådant som var fint med att bo just i Grani. En sån här tudelning går alldeles bra att leva med. Jag har hittat min hemort i de kvarter i Helsingfors där jag bor med min familj, sommarstugan i mellersta Finland och på vissa platser i världen där jag tillbringat perioder av mitt liv.

Det gör litet ont att dra upp rötterna och plantera om sig någon annanstans. Jordmånen och näringen är annorlunda, liksom luften man andas och ljudvärlden som kommer därtill. Men det går an att göra sig ett eget hem på en annan plats. Det vore värre att förbli rotlös.

Kulturredaktionen skriver om teman relaterade till dramaserien Lola uppochner. Se den här:

En lite över 30 år gammal man körde på nyårsafton på flera fotgängare nära Igelkottsvägens metrostation i östra Helsingfors. Utöver föraren fördes tre personer till sjukhus.

En kvinna i 20-årsåldern skadades allvarligt och får ännu sjukhusvård. För de två personernas del som skadades mer lindrigt finns inget mer att informera, meddelar polisen.

Enligt polisens uppgifter i nuläget fick föraren en sjukdomsattack. Föraren har hörts både på händelseplatsen och på sjukhuset, och det har konstaterats att han inte använt rusmedel före olyckan.

Polisen fortsätter utreda händelserna på Igelkottsvägen och informerar vid behov mer om saken nästa vecka.