Samtidigt som bostadslånen fortsätter att öka väljer allt fler urbana unga att bo på hyra i lyxbostäder. Både utbudet och efterfrågan på bostäder med en hyra på tusentals euro växer i centrala Helsingfors.
Det är allt mer trendigt att bo urbant. Bostadsförmedlare ser en ny trend i att unga finländska vuxna är beredda att hyra dyra bostäder i centrala Helsingfors i stället för att köpa eget. Främst handlar det om större splitternya bostäder på bra adresser.
Jukka Rantanen är vd för bostadsförmedlingskedjan Sb-hem. Han stötte nyligen på ett fall där en ny lägenhet på 100 kvadratmeter hade en hyra på 2 800 euro per månad.
- Många unga är i dag betydligt förmögnare än tidigare. Ofta vet yngre människor att de senare kommer att ärva en ägobostad. Då kan de uppleva att boendet i en egen bostad kommer automatiskt genom arv senare i livet. I sådana fall kan de välja att använda mera pengar på att leva så urbant som de vill medan de är unga, säger Jukka Rantanen.
Karriär viktigare än egen bostad
Tidigare har främst utlänningar på tillfälliga kommenderingar i Finland och personer som har förväntat sig att deras livssituation snabbt kommer att förändras varit intresserade av dyra hyresbostäder.
Delvis tänker unga finländska vuxna nu i samma banor.
- Många familjer vill inte förbinda sig till en enskild adress för någon längre tidsperiod till exempel på grund av föräldrarnas arbetskarriär. Då är det lättare att på hyra en splitterny bostad på en bra adress. Men det är ett alternativ som är betydligt dyrare än att köpa eget, säger Jukka Rantanen.
Lyxbostäder hyrs endast i tillväxtcentra
Den trend som Jukka Rantanen talar om syns dock endast i tillväxtcentra som Helsingfors och Tammerfors. Hans kollega Sebastian Karjalainen driver Sb-hem i Raseborg. Han har inte sett röken av någon ökad efterfrågan på dyra hyresbostäder.
- Ska du redan betala 800-900 euro i hyra i Raseborg så går du nog till banken och kollar ett hur stort lån du skulle få om du skulle amortera samma summa per månad, och det lönar ju sig absolut, säger Sebastian Karjalainen.
Han ser inte heller några tecken på att trenden med dyra hyresbostäder skulle hålla på att sprida sig till Raseborg.
- Nej. Här tänker man ekonomiskt och bor hellre lite längre från centrum om man då kan äga sin bostad. Det är klart att det finns fall där man har sålt en bostad och söker efter en större. Om det tar tid innan man hittar en bostad man vill köpa kan man kanske tänka sig att bo en tid på hyra. Men det ska vara till en skälig hyra. Någon ockerhyra är man åtminstone inte villig att betala i vår region, slår Sebastian Karjalainen fast.
Hyrorna kan sjunka utanför tillväxtcentra
I stället för lyxbostäder till hög hyra ser Sebastian Karjalainen en press på att sänka hyrorna i Raseborg.
- I Raseborg har det funnits gott om lägenheter att hyra. På senare tid har efterfrågan på dem minskat på grund av att hyrorna har stigit. Många av dem som har bott på hyra har valt att lyfta ett banklån och köpt en lägenhet. Nu står många hyresbostäder tomma.
Sebastian Karjalainen bedömer att de höga priserna i Helsingfors har att göra med att man väntar sig att regionen skall växa kontinuerligt. Han tror ändå att efterfrågan på lyxiga hyreslägenheter är begränsad.
- Lönerna har ju inte stigit lika snabbt som hyrorna för de dyraste lägenheterna i centrala Helsingfors. Det finns kanske en tillfällig efterfrågan på extra centralt belägna hyreslägenheter. Om det byggs många av dem tror jag nog ändå att de kommer att stå tomma i något skede, säger Sebastian Karjalainen.
En vuxen man dog i en cykelolycka i Olars i Esbo på söndag. Polisen misstänker inte i det här skedet något brott.
Det var en förbipasserande som hittade cyklisten på söndag förmiddag klockan 10.20. Mannen låg skadad på cykelvägen invid korsningen av Nygårdsvägen och Oppibackavägen.
Polis och räddningspersonal kallades till platsen men cyklisten dog av sina skador på olycksplatsen.
Polisen utreder nu dödsorsaken men misstänker inte i det här skedet något brott, berättar Lauri Hakkala vid polisinrättningen i Västra Nyland.
- Det verkar i det här skedet som om cyklisten av någon orsak har tappat kontrollen över sin cykel eller så har cykeln haft något mekaniskt fel. Så har han fallit och fått dödliga skador, säger Hakkala.
Inget brott misstänks
Polisen misstänker inte att någon annan varit delaktig i händelsen.
Den tekniska utredningen är ännu på hälft. Olycksplatsen har en sluttning men det är inte någon brant backe. Polisen utreder från vilket håll mannen kommit cyklande.
- Cykeln har kört på cykelleden precis där den ska. Mannen hade hjälm och annars också väldigt ändamålsenlig utrustning, säger Hakkala.
Vid allvarliga olyckor av den här sorten försöker polisen utreda om det finns något vid olycksplatsen som borde åtgärdas i trafikplaneringen, berättar Hakkala.
Sjukskötaren Laura Ahlgren är trött. Hon har jobbat som sjukskötare i 20 år, men har aldrig tidigare upplevt en liknande situation som nu. I dag jobbar Laura Ahlgren på mottagningscentralen för asylsökande i Evitskog i Nyland.
Här finns 370 boende, men bara 2 sjuksköterskor. Ahlgren säger att arbetet har varit intensivt ända från början i augusti 2015, då centralen grundades. Men arbetets karaktär har förändrats sedan dess.
Nu syns hopplösheten
- Till en början tog vi hand om fysiska problem. Många asylsökande var utmattade och hade kanske ådragit sig skador under flykten. Nu syns hopplösheten i stället, säger Ahlgren.
Många boende har sömnsvårigheter, ångest och depression, och de ordineras mer och mer psykofarmaka. Doserna är ändå små, av säkerhetsskäl, säger Laura Ahlgren. Vi har läkardag ca en dag per vecka, och hälften av de boende brukar ordineras tillfällig eller permanent medicinering.
Laura Ahlgren är sjuksköterskaLaura Ahlgren Bild: Yle/Markku Pitkänenlaura ahlgren
De allra flesta får avslag
Av de 370 invånarna i Evitskog har ca 90 procent fått avslag på sin asylansökan. Situationen är ingalunda unik, det här är läget på de flesta mottagningscentraler i vårt land.
Så inte undra på att stämningen är dyster. När Yle frågade hur stämningen var på centralerna sommaren 2016 svarade fyra av fem att den var ganska god eller mycket god. När enkäten upprepades i mars var under hälften av de tillfrågade av den här åsikten.
Migri skärpte linjen
Desperationen började sprida sig på mottagningscentralerna då Migrationsverket gjorde en ny uppskattning av säkerhetsläget i Irak, Afghanistan och Somalia, och enligt den uppskattningen hade läget förbättrats i de här länderna.
Samtidigt, sommaren 2016, ändrades utlänningslagen så att det inte längre gick att ansöka om skydd på humanitära skäl, om villkoren för asyl inte uppfylls.
Mellan maj och december fick 13 000 asylsökande avslag på sin asylansökan.
Den första chocken efter att linjen skärps har nu förbytts i apati, säger handledaren Yvonne Sandström vid mottagningscentralen i Evitskog.
Ingen orkar riktigt längre tro på att de ska få stanna
Ett negativt besked påverkar inte längre de asylsökande som tidigare, säger Sandström.
- Ingen orkar riktigt längre tro på att de ska få stanna i Finland, säger Sandström.
Under hösten rapporterades många självmordsförsök bland de asylsökande. Mellan augusti och november ska ett fyrtiotal självmordsförsök ha gjorts, men Migrationsverket slutade rapportera om dem av rädsla för att försöken skulle inspirera andra flyktingar till självdestruktivitet.
Vi ger sista ordet till sjukskötaren Laura Ahlgren.
- Jag kan bara ta emot deras sorg, det finns inget annat att göra än att hålla dörren öppen, säger hon.
Helsingfors IFK har tagit revansch på sin svajiga grundserie genom att slå ut Kärpät och TPS i playoffs. I semifinal ställs IFK mot Tappara, som besegrade Helsingforsklubben i ligaslutspelet de två senaste åren.
Helsingfors IFK och Tappara möttes i fjol i finalserien. Då vann Tammerforsklubben med 4-2 i matcher. Liksom i kvartsfinalserien våren 2015.
– Det är tredje gången gillt nu. Det har varit tuffa matcher mot dem varje gång. Vi har inte haft det lätt mot dem i år. Tappara är ett väldigt bra test för oss. Vi vill bevisa att vi börjat spela bättre, säger Daniel Grillfors som var med om de båda slutspelsförlusterna mot Tappara.
Daniel Grillfors har varit skadedrabbad under slutspelet. Svensken har spelat endast fyra av IFK:s nio slutspelsmatcher.Daniel Grillfors, Helsingfors IFKBild: Matti Raivio / All Over PressDaniel Grillfors,FM-ligan i ishockey,Helsingfors IFK (ishockey),ishockey
”Individuellt är de bättre än TPS”
Tappara vann grundserien i år men hade överraskande stora bekymmer att få lokalkonkurrenten Ilves på fall i kvartsfinal. Tappara vann med 4-3 i matcher.
IFK tog sig till semifinal genom att besegra TPS med 4-2 i matcher. Lagets formkurva pekar uppåt men chefstränaren Antti Törmänen vill inte dra långt gående slutsatser på basis av segern över grundserietvåan.
– Tappara är ett helt annat lag och har en helt annan spelstil. De har massor med erfarenhet och spelar med fyra kedjor hela tiden. Individuellt är de bättre än TPS.
– Tappara har den bästa målskytten (Veli-Matti Savinainen red. anm.) och bästa poängplockaren (Henrik Haapala red. anm.) i hela ligan. På så sätt blir det mycket tuffare. Det är så det ska vara. Fyra lag återstår och motståndet ska bli tuffare hela tiden, säger Törmänen till Yle Sporten.
Vändpunkten kom i februari
Helsingfors IFK:s bekymmer under grundserien är väldokumenterade. Man slutade nia, vilket var avsevärt sämre än förhandstipsen gjorde gällande inför säsongen.
Enligt Törmänen kom vändpunkten i medlet av februari då IFK värvade tre spelare från KooKoo. Jarkko Malinen, Kai Kantola och Ryan O’Connor är inga utpräglade matchvinnare men trion var ett välkommet tillskott då många i IFK:s trupp var skadade.
– Det blev en annorlunda stämning i omklädningsrummet. Plötsligt kom vi gång igen och fick självförtroende. Första kedjan började producera mer och mer. Det gick steg för steg. Vi insåg att vi att vi har ett bra lag och att vi har chansen att göra något stort under våren, analyserar Törmänen.
”Det ser överraskande bra ut”
Det går inte att ta miste på att IFK-lotsen är lättad över sjukstugan har tömts. Nu råder det en kamp om platserna i den spelande truppen.
– Det ser överraskande bra ut. Man kan vara glad över att vi har mer än tolv tillgängliga anfallsspelare. Nu är det inte längre så att de kuranta spelarna är garanterade speltid då de dyker upp. Det är bra, konstaterar Törmänen.
Enligt Daniel Grillfors har IFK höjt sig som kollektiv under slutspelet då man trotsat oddsen genom att nå semifinal.
– Då slutspelet började så började en helt ny serie. Vi hjälper varandra mycket mer på isen och gör enklare grejer på isen. Det är det som är grunden, säger svensken.
Semifinalserien mellan Tappara och Helsingfors IFK inleds i morgon i Tammerfors. Fyra segrar krävs för avancemang till final.
Cirka 50 människor har samlats utanför polishuset i Böle i Helsingfors för att demonstrera mot deporteringen av afghanska flyktingar.
De afghanska flyktingarna har förts till polishuset från flyktingförläggningen i Krämertsskog. Flyktingarna befann sig under måndagskvällen inne i polishuset. Enligt uppgifter i Helsingin Sanomat är det meningen att de ska flygas ut ur Finland på måndag kväll. Nyheten om deportationen nådde först de frivilliga i Finland via den internationella nyhetstjänsten Al-Jazeera.
Demonstrationen har ordnats av en grupp frivilliga inom ramen för projektet We see you. Människorättsorganisationer har kritiserat utvisningarna till Afghanistan på grund av det dåliga säkerhetsläget i landet.
Demonstranter håller upp skyltar om att Afghanistan inte är tryggt.Demonstranter utanför polishuset i Böle, som protesterar mot att asylsökande utvisas från Finland. Bild: Yle, Marianne Sundholmasylsökande,demonstrationer (samhälleliga händelser),Helsingfors
När Yle Huvudstadsregionen besöker platsen växer antalet demonstranter snart från omkring 30 till över 50. Det är främst finländare på plats men också asylsökande. De står vid polishusets olika garagedörrar och försöker stoppa bilarna som kör ut från dem.
- Stop deportations, no borders, no nations, ropar de och håller upp skyltar med ord om att Afghanistan inte är tryggt, och att inga barn ska sändas till döden.
Prästen Marjaana Toiviainen försöker övertyga polisen om att hon måste få kontakt med asylsökandena inne i polishuset.Demonstranter utanför polishuset i Böle, som protesterar mot att asylsökande utvisas från Finland. Bild: Yle, Marianne Sundholmasylsökande,demonstrationer (samhälleliga händelser),Helsingfors
Pastor Marjaana Toiviainen har varit aktiv i arbetet med de asylsökande länge och är också nu bland dem som sammankallat till demonstrationen. Hon säger att hon är på demonstrationen i tjänstedräkt och agerar enligt kyrkolagen.
Hon är upprörd över att hon inte har fått kontakt med människorna inne i polishuset. Bland afghanerna uppges det finnas sådana som i går lämnade in en ny ansökan om uppehållstillstånd i Finland. Sådana personer som har en ansökningsprocess på gång får inte deporteras.
- En av familjerna som fördes bort från mottagningen i Krämertsskog har lämnat in en ny asylansökan i går, säger Toiviainen. Jag har inte fått tala med dem fast jag har fullmakt för dem och är deras talesperson.
Saga Nyrén har frivilligarbetat med asylsökande i ett och ett halvt år nu.Demonstranter utanför polishuset i Böle, som protesterar mot att asylsökande utvisas från Finland. Bild: Yle, Marianne Sundholmdemonstrationer (samhälleliga händelser)
Saga Nyrén står med bland demonstranterna och har arbetat frivilligt med de asylsökande sedan september 2015 när de första stora grupperna av asylsökande från Irak och Afghanistan började anlända till Finland.
Varför känns det viktigt att stå här?
- Just nu vet jag inte om det är någon jag känner på flyget i kväll, men är det inte det nu är det på nästa flyg. Det här är mina vänner. Tidigare kunde man ta någon distans, men nu har jag känt dem så länge, de är människor precis som vi, säger Nyrén.
Det är så absurt, jag förstår inte det här längre. Snart kan vi inte tro på Finland, det är det som är så bekymmersamt!
Sunniva Drake står bland demonstranterna och var också med vid Krämertsskogs förläggning när afghanerna hämtades av polisen.
- Vi har pappren här och familjen har också i sina fickor gårdagens asylansökan. Så jag hoppas att polisen accepterar att de har en asylprocess på gång.
Drake belönades tidigare i år med yttrandefrihetspriset för sitt arbete med att synliggöra asylsökandenas situation. Enligt henne är Afghanistan inte en trygg plats att åka tillbaka till.
- Det är så absurt, jag förstår inte det här längre. Snart kan vi inte tro på Finland, det är det som är bekymmersamt.
Polisen bekräftar inte deporteringen
Poliserna som står vakt utanför polishuset är tysta och kan inte ge ut någon information om deporteringen. Inte heller polisledningen bekräftar deporteringen.
Klockan 21 flyttade demonstranterna sin demonstration till Helsingfors-Vanda flygplats.
Helsingfors IFK:s fotbollsligasäsong sparkar enligt matchprogrammet i gång på lördagen med ett bortamöte mot PS Kemi. Väldigt lite talar för att den matchen kan spelas eftersom konstgräset i Kemi inte är i speldugligt skick just nu.
Enligt Pohjolan Sanomat är stora delar av planen täckt av is och snö.
– Väderleksprognosen är inte lovande. Planen ser tröstlös ut idag, säger PS Kemis klubbdirektör Arto Hakala till tidningen.
Även om man skulle bli av med snön och isen tills lördagen, så kommer planen att vara stenhård. Det i sin tur leder till att skaderisken är stor. Hoppa över Twitterpostning
Fotbollsligans ledning fattar ett beslut i ärendet de närmaste dagarna. Alternativen är två om man inte kan spela i Kemi. Endera flyttar man matchen till Rovaniemi eller så skjuter man upp matchen till juli.
– Jag har pratat med HIFK:s lagledare Petteri Jutila och han godkänner att matchen spelas i juli. Det är också ur vår synvinkel det bästa alternativet, säger Hakala.
I en intervju för Iltasanomat säger han att han inte kan begripa varför ligans nordligaste lag måste spela på hemmaplan under öppningsomgången.
– Det är vanvettigt. Vi anhöll om att få spela hemmapremiär den 23 april, suckar Hakala.
Enligt ligans vd Timo Marjamaa kan man inte gå med på alla önskemål.
– Saken är inte så simpel. Vi kan inte placera matcherna med en pinsett. Vi måste se på helheten. I fjol spelade man på konstgräs i Kemi redan i mars, säger Marjamaa till Iltasanomat.
Sfp:s ordförande Anna-Maja Henriksson ifrågasätter myndigheternas bedömning av läget i Afghanistan. Hon vill betona att lagstiftningen skall följas, men också vikten av humanism.
Henriksson reste från Jakobstad till Helsingfors, och hamnade mitt i demonstrationen på flygplatsen. Hon beskrev stämningen som upprörd.
- Det är viktigt att lagstiftningen följs, men också viktigt att betona humanismen. Jag tycker det är skäl för myndigheterna att fundera på om man har en rätt lägesbild, säger Henriksson.
Demonstranter vid flygplast.Bild: Yle/Mikael Kokkolademonstration,demonstration vid flygplatsen
Att över 200 personer var på plats på flygplatsen mitt i natten betecknar Henriksson som ett uttryck för folks missnöje med hur myndigheterna har hanterat asylfrågorna, och en oro fört att de utvisade asylsökandena kommer att råka illa ut.
- Jag förväntar mig en diskussion i riksdagen om huruvida vi har en korrekt bedömning av läget i Afghanistan, säger Anna-Maja Henriksson.
Biaudet: Avstå från tvångsutvisningar till Afghanistan
Också riksdagsledamot Eva Biaudet (SFP) kräver att Finland avstår från tvångsutvisningarna.
- Afghanistan är enligt FN inte är ett säkert land. Till exempel i Tyskland har fem delstater redan stoppat tvångsutvisningarna efter att säkerhetsläget i Afghanistan försämrats, säger Biaudet i ett pressmeddelande.
Biaudet kräver ett omedelbart stopp på dessa tvångsavvisningar.
- Vårt välfärdssamhälle bygger på att den starka tar hand om den svaga och allas lika värde. Att ge skydd åt dem som behöver det är en mänsklig plikt.
Också De gröna reagerar emot avvisningarna
De grönas riksdagsgrupp kräver att avvisningarna omedelbart avbryts på grund av det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan. Finlands tillvägagångssätt måste utredas och internationella människorätts avtal måste följas i alla lägen, säger De gröna i ett pressmeddelande.
- De uppgifter som har kommit fram har visat att det sätt som dessa människor utvisats på måste ifrågasättas, och det ser ut som om deras rättsskydd inte har beaktats. Finland kan inte vara ett land som försätter till och med barn och gravida kvinnor i livsfara, säger De grönas partiledare Ville Niinistö.
Demonstranter på Helsingfors-Vanda flygplatsBild: Dan Granqvist, Yledemonstrationer (samhälleliga händelser),Helsingfors-Vanda flygplats
Det går dåligt för backhoppningen i Finland, men om möjligt går det ännu sämre för backhoppningen i Helsingfors. I Hertonäs i östra Helsingfors finns stadens enda hoppbackar, men i år ska den största backen rivas. Under backhoppningens guldår på 1950-1960-talen fanns det omkring 30 hoppbackar i Helsingfors.
Det finns tre hoppbackar i Helsingfors och de står alla invid Hertonäs idrottspark i östra Helsingfors. Hela området är omringat av ett högt staket och vid trappan till den största K46-backen påminner en skylt om att det råder hoppförbud i backen.
Backrekordet på 49 meter innehas av OS-guldmedaljören Toni Nieminen. Den största backen som kan användas i Helsingfors är K22-backen som står bredvid den större backen.
Backhoppningen i Helsingfors ser ut att gå ett sorgligt öde till mötes. Juniorerna lyser med sin frånvaro, det finns endast några enstaka av dem i hela staden. Mest aktiva är veteranerna och de är ledsna över hur dåligt backhoppningen mår i Helsingfors.
- Det är en katastrof. Det är mest veteraner som hoppar, juniorer finns det väldigt lite av, säger Kari J. Nyberg, som själv var backhoppare 1952-1964.
Ex-hopparen Kari J. Nyberg sitter uppe i backtornet i Hertonäs. Nyberg var aktiv backhoppare 1952-1964.Ex-backhopparen Kari J. Nyberg sitter uppe i backtornet i Hertonäs.Bild: Yle/Kristian Svenssonkari j. nyberg
Hoppbackarna i Hertonäs omringas av ett staket. Det finns också kameraövervakning på området.Hoppbackarna i Hertonäs omringas av ett staket. Obehörig vistelese är förbjuden.Bild: Yle/Kristian Svenssonhertonäs,hertonäs hoppbacke,varningsskylt
En solig vårdag är det tyst vid backarna och inga backhoppare syns till. Backarna har använts rätt lite redan i flera år, men nu kommer det att bli ännu tystare. Helsingfors stad har bestämt att den största backen ska rivas.
- Det är meningen att den största backen ska rivas i år. Vi har inte ännu bestämt hur det ska gå för de två mindre backarna. Inga planer på att bygga en ny backe finns, säger Juha Leoni, anläggningsmästare vid idrottsverket.
Orsaken till att backen rivs är att den är i dåligt skick.
- Staden har undersökt i vilket skick backen är. Att renovera den skulle kosta flera hundratusen euro, säger Joonas Lyytinen (Gröna) som sitter i idrottsnämnden i Helsingfors.
K46-backen i Hertonäs har kunnat användas året runt. Backen har varit i hoppförbud i över ett år på grund av dåligt skick.K46-backen i Hertonäs.Bild: Yle/Kristian Svenssonbackhoppning,hertonäs,hertonäs hoppbacke
Ex-backhoppare: Backen är i prima skick
Före detta backhopparen Kari J. Nyberg står uppe i backtornet i Hertonäs och blickar över Gammelstadsfjärden. Han håller inte med om att hoppbacken skulle vara i dåligt skick.
- Backen är i mycket gott skick. Alla som har varit här från Lahtis, Ounasvaara, Kuusamo och Kuopio har gillat backen, säger Kari J. Nyberg innan han har fått veta att backen ska rivas.
Nyberg var själv backhoppare mellan 1952 och 1964. Många av hans kompisar har fortsatt med backhoppning i veteranserierna men själv är han inte längre aktiv.
- I dag är jag 72 år gammal. Att kliva upp till backtornet kändes nästan som att hoppa, säger Nyberg.
Kari J. Nyberg blickar ner mot landningsbanan. Enligt Nyberg är Hertonäsbacken i gott skick - endast backhopparna saknas.Förre backhopparen Kari J. Nyberg tittar ner från backtornet i Hertonäs.Bild: Yle/Kristian Svenssonbackhoppning,hertonäs,hertonäs hoppbacke
30 hoppbackar i Helsingfors ett minne blott
Det finns endast ett fåtal aktiva backhoppare i Helsingfors och snart inga större backar att hoppa ifrån. I Helsingfors finns en förening för backhoppare, Helsingin Mäkihyppääjät. Ordföranden är över 80 år gammal.
Annorlunda var det på 1950- och 1960-talen då backhoppning var en populär idrottsgren i huvudstaden. Ännu på 1970-talet fanns det också stora planer på att bygga en K70-backe i Vik.
- Vi hade 30 stycken hoppbackar överallt i Helsingfors. Alla småbarn kunde se en backe och det var lätt att hitta dem. Vi ordnade till och med backveckor med omkring 100 deltagare, säger Nyberg.
Nuförtiden är utbudet av olika slags hobbier enormt. Frågan är vad skulle få barnen i Helsingfors att intressera sig för just backhoppning.
- I Norge finns det små mobila backar som man kan lasta i en bil. En backe kunde till exempel byggas upp på Narinken i Kampen. På det sättet skulle barnen få känna att det är roligt att hoppa. Men det skulle nog också behövas en stor backe, säger Nyberg.
- På 1970-talet fanns det färdiga ritningar på en stor 70 meters backe i Vik. När staden skulle ta ett beslut var åsikten att backhoppning inte är framtidens sport, säger Nyberg.
Efter att den största backen rivs finns det två hoppbackar kvar. Den större av dem är en K22-backe som lämpar sig för 6-7-åringar.Det finns tre hoppbackar i Hertonäs. Den största ska rivas år 2017.Bild: Yle/Kristian Svenssonbackhoppning,hertonäs,hertonäs hoppbacke,hertonäs idrottspark
Gammelstadsfjärden sett från K46-backen i Hertonäs.Utsikten från hopptornet i Hertonäs.Bild: Yle/Kristian SvenssonGammelstadsfjärden,gammelstadsviken,hertonäs
Det har florerat en hel del rykten kring de tvångsavvisningar till Afghanistan som verkställdes på måndag kväll. Enligt polisen är flera rykten falska.
Polisen har fått mycket kritik för att ha verkställt avvisningarna. Kritiken har kommit främst via sociala medier.
Nu vill polisen rätta till en del missuppfattningar om avvisningarna med ett pressmeddelande som skickades ut på tisdag förmiddag.
Polisinrättningen i Helsingfors har ingen rätt att göra egna bedömningar i fallen och deras lagstadgade skyldighet är endast att verkställa avvisningsbesluten.
Demonstrationer störde polisarbetet
Överkommissarie Hannu Pietilä vill dessutom klargöra en rad detaljer.
- Alla avvisade personer är vuxna, ingen var gravid, ingen ville ha någon assistans. Ombord på flyget fanns det läkare, representanter för Frontex (EU:s gränsmyndighet) och jämställdhetsombudsmannen. I Kabul togs de emot av en representant för den finska ambassaden och en representant för IOM (den internationella migrationsorganisationen), säger Pietilä.
Avvisningarna ledde till demonstrationer på flera håll i huvudstadsregionen, bland annat vid polishuset i Böle. Där stördes utryckningsfordon, även sådana som inte hade kopplingar till avvisningarna.
- Det var ingen fredlig demonstration utan aktivt motstånd mot myndighet. Polisen var tvungen att reda upp situationen, både handgripligen och i ett fall med pepparspray. Händelsen har anmälts som hindrande av tjänsteman, säger överkommissarie Jere Roimu.
Det fanns en hel del människor som delade rykten om avvisningarna på måndagen, och med detta spreds rykten som polisen alltså tillbakavisar.
Bland dem som spred rykten fanns bland andra De grönas ordförande Ville Niinistö. Han får nu ta tillbaka sina ord på Twitter.
Ville Niinistö uppmanar till lugn då läget är hektiskt. Han konstaterar att det inte fanns barn bland de avvisade och han ber om ursäkt för att ha spridit falsk information på Twitter.
Att en stor klass automatiskt betyder problem stämmer inte. Ett exempel på hur en stor klass kan fungera bra är musikklasserna, som finns på finskt håll i huvudstadsregionen. Det säger forskaren Sirkku Kupiainen vid Helsingfors universitet.
I Yles valkompass anser majoriteten av kommunlavalskandidaterna att gruppstorlekarna i skolorna redan nu äventyrar inlärningen. Städernas bildningsdirektörer tycker att undervisningsgrupperna är lämpligt stora i de svenska skolorna. I Helsingfors svenska skolor är det stora skillnader på undervisningsgruppernas storlek i årskurserna 1-6, men medeltalet ligger på 18-20 elever.
Forskaren Sirkku Kupiainen, Helsingfors universitet, har tillsammans med Ninja Hienonen skrivit boken "Luokkakoolla ei ole selvää yhteyttä oppilaiden osaamiseen", som handlar om klasstorlekar i skolorna.
- Om man tror att små klasser är bättre, så är de svenska klasserna i Helsingfors ganska lagom stora. Men i vår forskning kom vi fram till att det egentligen inte spelar någon roll hur stora grupperna är, säger Kupiainen.
Inte viktigt hur många utan hurudana
I sin forskning har Kupiainen och Hienonen kommit fram till att det som spelar en viktigare roll är hurudana barn som går i en klass.
- Om man har 25 välbeteende barn i samma grupp så är det inga problem, varken för läraren, inlärningen eller vad gäller kompisrelationer. Men det räcker med att det finns bara ett barn som stör de andra för att hela klassen ska ha problem. Då har läraren inte tid att lära alla elever och eleverna kan inte lära sig om man inte har ro att koncentrera sig, säger Kupianen.
Enligt Kupiainen delar man redan nu i stor utsträckning in elever utgående från det man vet om eleverna på förhand, till exempel på basis av den information som dagis ger.
- Att dela in svagare elever i små klasser är inte heller så bra, eftersom det då inte sker en sådan integration som skulle vara bra. Eleverna lär inte känna olika sorters kompisar, påpekar Kupianen.
Kupiainen säger att det inte är någon idé att ge någon rekommendation för hur stora klasser maximalt skall vara. Barn har olika behov; en del klarar av större klasser än andra.
Vi kom fram till att det egentligen inte spelar någon roll hur stora grupperna är.― Sirkku Kupiainen, forskare, Helsingfors universitet
- De som är i behov av mindre grupper skulle lida av sådana rekommendationer. I stället borde man fundera mera på hur många vuxna man har per elev, tycker Kupiainen.
Hur mycket lärarna belyser problematiken spelar också en roll.
- Visst finns det stora klasser med stora problem, klasser som är för stora för de barn som finns i dem. Det finns lärare som jobbar i klasser där de märker att det finns barn som inte får den uppmärksamhet som de skulle behöva. Men de här lärarna är också de som hörs, de som inte har problem talar inte om gruppstorlekar lika aktivt, menar Kupiainen.
De afghanska flyktingar som avvisades från Finland på måndag kväll får fortsatt stöd, trots att avvisningarna redan är verkställda.
Gruppen Minun Suomeni on kansainvälinen (på svenska: Mitt Finland är internationellt) har ordnat en ny demonstration mot avvisningen av afghanska flyktingar. Avvisningen skedde på måndag kväll.
Demonstration mot avvisningar av afghanska flyktingar. Medborgartorget i Helsingfors.Bild: Yle/Christoffer Gröhnavvisning,avvisningar,demonstration,medborgarplatsen,medborgartorget
Ungefär tvåhundra demonstranter fanns på plats på Medborgartorget i Helsingfors när demonstrationen startade, uppskattar Yles reporter på plats. Mer folk strömmade till, och polisen uppskattar att uppemot 600 personer har kommit för att visa sitt stöd för afghanerna.
En åsikt som hörs bland människorna på plats är att Afghanistan är ett land som är farligt att avvisa folk till. I fjol dog rekordmånga civila i Afghanistan. Nästan 3 500 civila dödades och uppemot 8 000 skadades i fjol, enligt FN-operationen Unamas årliga rapport.
Tal på demonstrationen.Demonstration mot avvisningar av afghanska flyktingar. Medborgartorget i Helsingfors.Bild: Yle/Christoffer Gröhnavvisning,avvisningar,demonstration,medborgarplatsen,medborgartorget
Försökte ta sig in på ministerium
Ett tjugotal demonstranter från Medborgartorget försökte ta sig in i inrikesministeriet senare på eftermiddagen rapporterar polisen som lugnade ner situationen.
Inalles fanns ett hundratal demonstranter utanför ministeriet.
Ingen greps utan det hela var ett hugskott från enskilda personer säger polisen på Twitter.
Ketään ei ole otettu kiinni paikan päältä. Poliisin tietojen mukaan sisään tunkeutuminen yksittäisten henkilöiden päähänpisto. #poliisi
— Helsingin poliisi (@HelsinkiPoliisi) April 4, 2017
Vill ställa politiker till svars
Bland demonstranterna på Medborgartorget finns Anja och Ari. Det tycker att det var hemskt att höra om händelserna på måndagen.
Ari och Anja.Två personer på demonstration på Medborgartorget i Helsingfors.Bild: Yle/Christoffer Gröhndemonstration,medborgarplatsen,medborgartorget
- Vi är här för att försvara asylsökande. Ingen bör avvisas till länder där mänskliga rättigheter inte respekteras, säger Anja.
Essi Kosola och Lassi Alhorinne har valt att delta i demonstrationen. De har lappar med texter om att Afghanistan inte är ett tryggt land, och att vägen dit är "motorvägen till helvetet", för att citera hårdrocksbandet AC/DC.
Essi Kosola, Lassi Alhorinne och hunden Bobik.Essi Kosola, Lassi Alhorinne och hunden Bobik på demonstrationen mot avvisningar på Medborgartorget.Bild: Yle/Christoffer Gröhndemonstration,medborgarplatsen,medborgartorget
Alhorinne vill ställa politikerna till svars för avvisningarna. Speciellt inrikesminister Paula Risikko får sig en känga, men även övriga politiker.
- Politikerna borde ta ställning, de ska säga att det här inte går för sig, de borde fokusera på den här saken eftersom människor dödas och mördas.
Henri Purje och Eva NilssonHenri Purje och Eva Nilsson på demonstrationen mot avvisningar av afghanska flyktingar på Medborgarplatsen i Helsingfors.Bild: Yle/Christoffer Gröhndemonstration,medborgarplatsen,medborgartorget
Eva Nilsson hoppas på en omvärdering vad gäller vilka länder som är farliga och vilka är trygga.
- Jag tycker att Migri borde analysera säkerhetssituationen i de här länderna och utreda om man verkligen kan skicka människor till Afghanistan, eller till exempel Irak eller Somalia.
Teo Comet Kortman är också kritisk till att människor skickas till Afghanistan.
- Vi accepterar inte att Finlands auktoriteter skickar personer till konfliktzoner utan att kunna garantera att de här personerna inte möts av tortyr eller bli dödade när de kommer fram.
Demonstration i centrala Helsingfors mot flyktingpolitiken.Bild: Ulrica Fagerström, Yleasylsökande,demonstrationer (samhälleliga händelser),Helsingfors
Demonstration mot avvisningar av afghanska flyktingar. Medborgartorget i Helsingfors.Bild: Yle/Susanna Sjöstedtdemonstration,medborgartorget
Demonstration mot avvisningar av afghanska flyktingar. Medborgartorget i Helsingfors.Bild: Yle/Susanna Sjöstedtdemonstration,medborgartorget
Demonstration mot avvisningar av afghanska flyktingar. Medborgartorget i Helsingfors.Bild: Yle/Susanna Sjöstedtdemonstration,medborgartorget
I en intervju för Kauppalehti tangerar Teemu Ramstedt ett ämne som man sällan hör ishockeyspelare uttala sig om. Bland annat att lönen spelar en central roll när man väljer var man spelar.
Att tala om lönefrågor och att spela där man erbjuds det bästa monetära kontraktet verkar vara något av ett tabu inom finländsk ishockey. Eller kanske rentav samhället över lag.
Ishockeyspelaren Teemu Ramstedt, som i fjol ledde HIFK till Ligans finaler, flyttade inför säsongen 2016-2017 till KHL-klubben Amur Habarovsk. Orsak? Knappast gjorde han det för att utvecklas spelmässigt, knappast heller för att få nya exotiska upplevelser. Vilket han i och för sig antagligen fick.
Pengarna lockar
Förmodligen var orsaken helt enkelt den att Amur Habarovsk som ligger i östra Ryssland alldeles vid den kinesiska gränsen erbjöd mest lön åt den 29-årige spelvirtuosen.
– Jag har redan länge tänkt på min karriär i termer av pengar och gått enligt lönen och var den ekonomiska nyttan är störst.
– Jag är väl medveten om att min sista match kommer i något skede. Sedan får jag inga kontrakt längre. Man måste förbereda sig för karriärens slut redan nu, säger Ramstedt i Kauppalehti.
Med andra ord tar han tag i ett område som man sällan hör ishockeyspelare uttala sig om: löner.
– Det är klart att pengar spelar en central roll. Ofta hör man spelare säga att lönen inte spelar så stor roll, men den har nog. Karriären är väldigt kort.
Pengarna lockar
Ramstedt fick sin första lönecheck som 18-åring: 2 500 euro i månaden. Det var vad TPS var färdig att betala åt spelaren som gjort mycket poäng i juniorserierna. Nuförtiden förtjänar Ramstedt – och många andra hockeystjärnor – hundratals tusen euro på årsbasis. Vissas löner, speciellt i NHL, har en nolla till på slutet. Genomsnittslönen för en ligaspelare i Finland är kring 80 000 euro i året, enligt Kauppalehti.
Som ung var Ramstedt begåvad också i flera andra grenar men valde att satsa på ishockey. Vilket med facit på hand visade sig vara en smart investering. Åtminstone monetärt.
– Jag var begåvad i många grenar men redan för pengarnas skull var det smartast att satsa på ishockey. Många vill inte medge det varken för sig själva eller offentligt, men visst inverkar det i valet av gren var man kan förtjäna pengar.
– Konkurrensen i ishockey är så hård att det är svårt att nå toppen. Å andra sidan förtjänar Finlands 75:e bästa ishockeyspelare helt andra summor än till exempel landets 75:e bästa tennisspelare. Och i skidåkning måste man vara alldeles på (världs)toppen om man överhuvud taget vill ha något fyrk.
– Jag vet till exempel att triatlonisten Kajsa Lehtonen har en kämpig proffskarriär trots att hon är en Finlands bästa idrottare. Man kan fråga sig om det rättvist, säger Ramstedt men påminner att ishockey har förtjänat sin plats som landets främsta gren.
Artistisk gymnastik eller redskapsgymnastik, som man ofta talar om i Svenskfinland, är en av de största och äldsta idrottsgrenarna i världen, skriver Karolina Stenfors-Roiha.
År 1881 grundades det internationella förbundet FIG (Fédération Internationale de Gymnastique) och det är således det äldsta av alla grenförbund. De första världsmästerskapen hölls redan 1903 och grenen blev en olympisk gren 1896 för männen och 1928 för kvinnorna. Grenen har utvecklats enormt sedan dess men grunden är fortfarande densamma: styrka, smidighet och otrolig akrobatik.
Redskapsgymnastik är en krävande och utmanande gren. Att göra volter och hoppa spagathopp på en 10 cm bred och 1,25 m hög bom, eller dubbelvolter med dubbelskruvar på mattan är något som kan se relativt lätt ut på TV, men före man kommer till det skedet krävs timmar efter timmar av träning och repetition. En elitgymnast tränar över 30 timmar per vecka. Till träningarna hör förutom att öva alla svårigheter på de olika redskapen även träning av styrka, vighet, koordination, balett, uthållighet och även uppträdande, eftersom grenen är en bedömningsgren där man också bedömer hur tävlingsserierna utförs.
Redskapsgymnastiken växer och mår bra. Trots att grenen är mycket krävande och nivån hela tiden höjs, verkar intresset för grenen öka. Gymnastikförbunden växer och föreningarna växer. I Finland tampas många gymnastikföreningar med hur de ska få in alla nya medlemmar och var verksamheten ska ske, då det inte finns tillräckligt med lämpliga träningsutrymmen. I det finska gymnastikförbundet Suomen Voimisteluliitto -Finlands Gymnastikförbund finns just nu ca 123 000 medlemmar fördelat på 374 föreningar.
Finska gymnastikförbundet erbjuder ett brett utbud av kurser, läger och tävlingar för olika åldrar och nivåer. Trots det finns ett starkt behov av gymnastikverksamhet på svenska. Finlands Svenska Gymnastikförbund FSG erbjuder verksamhet inom flera olika gymnastikgrenar. Till FSG hör just nu 42 föreningar med över 15 000 medlemmar.
Sektionen för redskapsgymnastik inom FSG har de senaste åren jobbat med att förbättra och utveckla verksamheten. Om man jämför med ca 10-15 år tillbaka så har både utbudet och intresset ökat enormt. I januari ordnades det senaste träningslägret för de lägre tävlingsklasserna och det samlade 90 gymnaster, både flickor och pojkar, över ett veckoslut i Kuortane. I maj åker de duktigaste flickgymnasterna på läger till Mariehamn och på sommaren samlas gymnasterna i Vierumäkis nyrenoverade gymnastikhall för att träna tillsammans en vecka. Även tävlingsverksamheten ökar och vi har flera gymnaster i varje tävlingsklass, speciellt i de högre flickklasserna, där det tidigare saknats deltagare.
Senaste helg ordnades FSG-mästerskapen i Grankulla, som samlade närmare 300 deltagare, från olika håll i Finland. Vi har även satsat på utbildning av ledare och erbjuder tränarkurser på svenska, som vi ser som en otroligt viktig uppgift. Det är genom tränarna som vi får kunskap i föreningarna och gymnasterna får rätt typ av träning från början.
Reglerna och rörelserna är desamma på alla språk men att få träna och tävla på svenska är speciellt viktigt för gymnasterna men också för tränare och domare. Att delta på FSG-mästerskap är för gymnasterna något speciellt, förutom att göra dina tävlingsserier får du träffa dina idrottsvänner som du varit på läger med och du har möjlighet att diskutera gymnastik på ditt modersmål.
Gymnastikkretsen sträcker sig från Åland, via Helsingforsregionen upp till Österbotten. Det finns en stark gemenskap mellan de finlandssvenska gymnastikföreningarna, som skapar en trevlig miljö, vilket bådar gott med tanke på träning och utveckling. Att trivas med sin gren och ha det roligt, leder ju ofta till att man fortsätter länge och hålls motiverad. Att kunna diskutera med träningskompisen då man står i kö och väntar på sin tur är viktigt speciellt för de yngre barnen. Det finns ett tydligt behov av verksamhet på svenska så att alla gymnaster kan känna sig trygga och hemma i sin träningsmiljö.
Karolina Stenfors-Roiha
Koordinator för redskapsgymnastik
Finlands Svenska Gymnastikförbund
Bastun Löyly i Helsingfors har drabbats av en brand, men räddningsverket säger att läget är lugnt.
Jourhavande brandmästare vid Helsingfors räddningsverk berättar för Yle att någon form av brand har uppstått i Löylys rökbastu. Räddningsverket är på plats och har tagit hand om branden.
Det är ändå inte någon stor brand, och det ser tillsvidare inte ut som om någon stor fara skulle ha uppstått.
Helsingin Sanomat var först med nyheten. Tidningen kan rapportera att inga personskador har uppstått, men det blir en del materiella skador.
I de flesta svenskspråkiga daghem, förskolor och skolor kan barnen välja mellan mjölk, vatten och surmjölk i samband med måltiderna. Ibland serveras även juice, hemgjord saft eller kakaodrycker till frukost. Det kan variera stort mellan till exempel daghem och daghem, liksom vem som bestämmer om barnens mat och dryck.
En intern förfrågan bland småbarnsföräldrar inom Svenska Yle visade, att det finns olika kutym vid daghem och skolor när det gäller barnens möjligheter att självmant välja dryck i samband med måltiderna. Några medarbetare blev upprörda över att andras barn tvingades dricka mjölk, medan andra hade diskuterat praxis med personalen och kommit överens förfarandet gällande de egna barnen. Diskussionen avslöjade att det råder olika kutym vid olika enheter, till och med inom samma stad eller kommun.
Därför beslöt Vega Dag att fråga vilka drycker och mejeriprodukter barn i de svenskspråkiga daghemmen, förskolorna och lågstadierna får samt vilken praxis som råder, det vill säga vem bestämmer och varför.
OBS! Längst ner i denna artikel finns ett formulär i vilket du kan dela med av dina åsikter och erfarenheter!
Ett modernt kök med gröna och vita skåpdörrar.Bild: Yle/Juho Karlssonbarnvårdsarbete,daghem,kalax,Närpes,skogsdungens daghem,Österbotten
Vi skickade ut en enkät till cirka 600 mottagare. Vi fick sammanlagt 150 svar, med en fin spridning från Lovisa i öst till Karleby i norr. Bland de svarande finns även personer som är föreståndare för flera daghem och kosthållschefer med ansvar för flera skolor.
Kortfattat visar svaren att barnen dricker mest mjölk och vatten, sedan surmjölk. Övriga populära mejeriprodukter är smör, ost och yoghurt. Enkäten visar också att det i huvudsak är föräldrarna eller barnen som själva väljer vad de vill dricka till måltiderna.
Föräldrarna bestämmer om barnen dricker mjölk eller vatten, men inte vilken mjölk. Den är alltid fettfri.
Enkätsvaren visar dessutom att ansvaret för besluten om och inköpen av barnens måltidsdrycker kan vara fördelat på många personer och instanser. De görs av enhetens personal, kommunens kosthållschef, centralkökets personal eller matleverantören.
Vissa enheter fattar självständiga beslut i samråd med föräldrarna och barnen, medan andra följer kommuners rekommendationer och upphandlingsdirektiv mera bokstavligt. I svaren kan man även utläsa en viss misströstan mot att handlingsutrymmet för att påverka bespisningen är begränsad.
Statens skolmjölksprogram styr förstås användningen av sådana mjölkprodukter som är stödberättigade!
Vi önskar att vi kunde servera ekologisk mjölk.
Föräldrarna bestämmer om det är mjölk eller vatten som barnet dricker, men de kan inte påverka vilken mjölk. Den är alltid fettfri.
Det hör till arbetet och pedagogiken att uppmuntra och inspirera till ett öppet sinne gällande mat och smaker. Fettfritt och margarindirektiv är inte alltid enkla att motivera, men de binder oss.
Liten flicka dricker mjölk ur ett glas.Bild: Yle/Berislav Jurisicdryck,flickor,Komjölk,mjölk (mjölkprodukter)
Vad dricker barnen till maten?
I så gott som varje daghem, förskola och skola serveras dagligen mjölk (98,7%) och vatten (94,6%). Mjölken är fettfri, med låg fetthalt eller laktosfri för allergiker samt i något fall ekologisk.
Surmjölk förekommer i hälften av alla enheter. I drygt en femtedel (22,1%) av daghem och skolor kan barnen också välja växtmjölk, i vissa fall endast med föräldrars samtycke eller mot läkarintyg. I enstaka fall bjuds det på hemgjord saft, kakaodrycker och juice i samband med frukosten.
Förutom ovannämnda drycker serveras yoghurt i samband med mellanmål till knappa hälften (40,3%) av barnen.
Smör eller margarin (74,5%) och ost (69,8%) är de vanligaste mejeriprodukterna vid sidan om mjölk, surmjölk och yoghurt. I vissa enheter serveras ost några gånger i veckan, då som pålägg till bröd i samband med sopprätter. Enstaka daghem och skolor har ibland kvarg och grynost på menyn. I ett fall bjöds barnen på äggsmör och grynost till pirog och i ett fall på fetaost.
Ansvaret för inköp av livsmedel kan variera stort i olika kommuner och städer. I vissa fall är det personalen, i andra kommunens kosthållschef (tekniska verket) eller matleverantören.
Det är i första hand kommunernas och statens kostrekommendationer (60,4 %) som styr vilka måltidsdrycker och mejeriprodukter som skall köpas in till daghem och skolor. Själva upphandlingen och distributionen sker främst genom kommunens eller stadens kosthållschef eller centralkök.
Det är staden och matleverantören som bestämmer vad som serveras. Smöret betalar skolan själv.
Vi dricker den mjölk som kommunen serverar. Vi har inte valt själv, utan den mjölk som severas bestäms någon annanstans.
Skolan tillfrågas nog inte. Detta är vad som serveras och bestäms av intern service/ kosthållssidan.
En sjättedel av de svarande (16,8 %) uppger att besluten om inköp fattas självständigt inom enheterna. En tiondel (10,1 %) uppgav att besluten fattas av en tredje part, till exempel den matleverantör som kommunen eller staden ingått avtal med.
I Esbo är det Esbo catering som planerar måltiderna och dess innehåll, gäller även måltidsdryckerna.
Några gånger i veckan ordnar rikssvenska Yvonne Leipsalu frivilligt en öppen förskola i svenska församlingens lokaler. Här samlas föräldrar och barn för att snacka svenska och fika tillsammans. En sångstund med svenska barnvisor finns alltid med i programBild: Yle / Jenny Blomqvistförskola,lek,yvonne leipsalu
Vem bestämmer vilka drycker barnen får dricka?
I de flesta fall bestämmer barnen (30,2 %) och/eller föräldrarna (34,9 %) vad barnen dricker i samband med måltiderna, ofta tillsammans med personalen (24,8 %).
Barnen väljer av det utbud vi har (barn med specialdieter handleds av personal) under övervakning.
Personalen rekommenderar mjölk. Diskuteras med vårdnadshavare och elev.
Jag tycker det är viktigt att barnen också har möjliget att välja dricka vatten vid maten.
Personalen brukar ge ett glas mjölk först, sedan får barnen bestämma om de vill ha vatten.
En tiondel (10,1 %) av daghemmen och skolorna uppger att personalen bestämmer vad får barnen dricker. I de fall personalen bestämmer sker det lika ofta på basis av kommunens rekommendationer som rådande praxis. I ett enda fall bestämmer serviceproducenten om vad barnen får dricka.
Personalen brukar ge ett glas mjölk först, sedan får barnen bestämma om de vill ha vatten. Barnen ber dagilgen om vatten då de t ex är ute och blir törstiga. Då får de det.
Maten kommer från skolan, men vi har kommit överens om att mjölk är det som gäller.
Om ingen diskussion förts med föräldrar så dricker barnen i regel mjölk.
Växtdrycker i en köpvagn.Bild: Svenska Yle / Leo Gammalsdrycker,havre,kokos,Macadamiasläktet,mandel,nötter,Sojaböna,sojaprodukter,vegetariska produkter
Mjölk dricks i stort sett lika mycket (69,1 %) som för två år sedan. I en knapp tiondel (9,4 %) av svaren ansåg man att konsumtionen har minskat, men samtidigt ser man en liten ökning i konsumtionen av laktosfri mjölk och växtmjölk.
Huvudsakligen dricker barnen mjölk vid alla måltider. Oftast är det på grund av magbesvär då föräldrarna ber oss bjuda på bara vatten.
Flera barn dricker vatten nu jämfört med hur det var förr när alla drack mjölk. Sen har ju antalet ris- eller havremjölk ökat. Förr fanns det knappt någon som drack "special"mjölk, men nu finns det en i nästan varje grupp.
De som behöver dricka någon annan typ av mjölk får ju naturligtvis den sorts mjölk de behöver. Andra barn är inte intresserade av att dricka av de olika dietmjölksorterna och erbjuds inte heller dessa.
En skål med yoghurt och jordgubbar. Bild: Yle/Monica Forsselljordgubbar,yoghurt
Oroliga för sockret
Sockerhalten i yoghurtar och safter väckte starka reaktioner bland de svarande, Vissa daghem uppger sig ha blivit sockersmarta, andra serverar saft eller läskedrycker endast vid festliga tillfällen som infaller en-två gånger om året.
Vid vår enhet serveras inte saftsoppor eller saft i samband med måltiderna. Varken vid lunch eller mellanmål. Vi har gjort ett medvetet val att själva tillreda morgonmål och mellanmål och försöker servera en så hälsosam och mångsidig kost som möjligt. Lunchen får vi från ett storkök.
Kimitoöns kommun har gått in för att minska på sockermängden i de måltider vi serverar. Köket gör till exempel sin egen yoghurt på bär och naturell yoghurt. Det serveras bär till gröten istället för sylt.
Det är positivt att de smaksatta yoghurtprodukterna tagits bort eller reducerats till produkter med mindre socker.
Skall barnen själva få bestämma vad de äter och dricker i daghem och skolor? Hur bra känner småbarnsföräldrar till praxis i daghem och skolor? Fattar kommunerna bra beslut ifråga om upphandling av måltider för daghem och skolor? Har mejeribranschen ett för stort inflytande i den offentliga sektorn? Är mjölk en överskattad näringskälla? Dela med dig av dina åsikter eller ställ frågor i formuläret nedan!
Ligapremiären mellan PS Kemi och HIFK spelas – i Rovaniemi. Det får PS Kemis klubbledare att se rött.
Säsongsöppningen mellan PS Kemi och HIFK blir av på lördag. Matchen spelas däremot inte i Kemi. Det ligger snö på den konstgräsplan som var tanken att bli matcharena.
I stället blir det match i Rovaniemi. Det andra alternativet var att flytta den till juli. Nu blir det alternativ ett. Det tas inte emot speciellt väl i norr.
– Om jag har förstått det rätt är det HIFK som har tagit beslutet. De vill spela den på rätt tidpunkt och i Rovaniemi, säger PS Kemis klubbledare Arto Hakala till Ilta-Sanomat.
– Det är för jävligt med de här klantarna i Helsingfors.
"Ryggraden har brustit"
Hakala säger att han har erbjudit pengar för att bland annat ersätta HIFK-supportrarnas kostnader. Nu blir det i stället extrakostnader på tusentals euro för att flytta matchen till Rovaniemi, där man dessutom går miste om största delen av publikintäkterna.
Enligt Hakala har man diskuterat med HIFK:s vd René Österman och ligan.
– Han sa att jag ska ringa tillbaka. Nu har ryggraden brustit så pass mycket där att man varken svarar eller ringer upp. Det finns ingen stake där.
Förstår frustrationen
Österman säger att en flytt till juli hade gett HIFK extrakostnader på flera tusen.
– En resa dit är inte gratis direkt. Två resor dit och vi har samma utgifter som de har. Samtidigt förstår jag Kemis frustration.
Fotbollsligan startar med två matcher i morgon. Då är det HJK–VPS och SJK–FC Lahti som gäller. På lördag fortsätter ligan med fyra matcher.
HIFK tog ett stort kliv mot en ny finalplats i handboll. Johanna Hilli smällde in nio mål när favoriten skaffade sig matchbollar.
I lördags startade HIFK semifinalserien mot SIF med en storseger. På hemmaplan blev det 38–22 till Helsingforslaget.
I kväll var det snudd på måste för SIF att kvittera serien hemma i Sjundeå. Det var också jämnt länge. HIFK gick in till paus med en tvåmålsledning efter ett par sena mål av Linda Cainberg.
I andra halvlek fortsatte lagen att följas åt en stund, men under den sista kvarten kom dödsstöten. HIFK ryckte och vann till slut med sju bollars marginal. Johanna Hilli var bästa målskytt med sina nio fullträffar.
Tack vare 27–20-segern har HIFK chansen att punktera serien och ta sig till final i match tre i Idrottshuset i Helsingfors. Den drabbningen spelas på fredag.
I den andra semifinalserien möts Dicken och ÅIFK. Dicken vann den första matchen. Del två spelas i morgon.
Resultat:
SIF–HIFK 20–27 (11–13)
SIF: Ellen Voutilainen 5, Sofie Lindholm 4, Madeleine Lindholm 4, Elin Sjölund 3, Anna-Mi Weurlander 2, Aino Pietiläinen 1, Corinna Jensen 1.
HIFK: Johanna Hilli 9, Linda Cainberg 8, Kathlen Ax 4, Ida Väyrynen 2, Petra Friman 2, Silja Borgarsdottir Sandelin 1, Victoria Berg 1. 2–0 i matcher till HIFK.
Favoriten tog hem den första semifinalmatchen i finalreprisen. Tappara vann en tajt dust mot HIFK. "När Tappara spelar så här är de svårslagna", säger Yle Puhes Kimmo Kuhta.
Det kändes som att det var dagen efter den stora festen i Tammerfors. Det kokande kvartsfinalderbyt mellan Tappara och Ilves var över.
Då dök inte ens 5000 åskådare upp till den första semifinalmatchen mellan Tappara och HIFK. Reprisen på förra säsongens finalserie blev också en snål tillställning.
Den första perioden blev mållös. I mitten av den andra perioden kom avgörandet. Tappara vände spelet och Sebastian Repo tog skott från en relativt dålig position. Kevin Lankinen, som i övrigt gjorde en fin insats i HIFK:s mål och var gästernas bäste spelare, släppte in avslutet enkelt. Se målet här.
"Välförtjänt seger"
Tappara hade stora problem mot Ilves. I kväll blev det också svettigt resultatmässigt – framför allt på grund av ett ineffektivt powerplay.
Fjolårsmästaren hade fem numerära överlägen, men lyckades inte spräcka den nollan. I stället kom 2–0 i slutminuten i tom kasse genom Veli-Matti Savinainen.
Tappara vann välförtjänt. Bland annat hade HIFK bara tre skott på mål i den tredje perioden när laget skulle jaga en kvittering. Totalt noterades hemmamålvakten Dominik Hrachovina för tolv räddningar.
– Det här var en välförtjänt seger. Tappara var väldigt smarta. När de spelar så här är de svårslagna, säger Yle Puhes expert Kimmo Kuhta.
Den andra matchen spelas på torsdag i Helsingfors.
Resultat:
Tappara–HIFK 2–0 (0–0, 1–0, 1–0)
Mål: 1–0 Sebastian Repo (Otso Rantakari, Pekka Saravo), 2–0 Veli-Matti Savinainen (Kristian Kuusela, Aleksi Elorinne). 1–0 i matcher till Tappara.
Åk hem till ditt land svartskalle, du är ingen riktig finländare, jag önskar någon skulle döda dig. Glåpord och hot om våld är vardag under kommunalvalskampanjen, berättar två politiker med invandrarbakgrund.
Förra veckan gick Helsingforskandidaterna Suldaan Said Ahmed (VF) och Ozan Yanar (De gröna) ut med berättelser om de rasistiska påhopp de får utstå dagligen under sina kommunalvalskampanjer.
Det är glåpord och våldshot, både på sociala medier och på öppen gata mitt i stan. Suldaan Said Ahmed fick senaste veckan dödshot per sms. Från samma telefonnummer kom det först ett telefonsamtal.
- Jag svarade och frågade vem det var, men tonen blev snart rätt aggressiv och han började hota med våld. I det skedet insåg jag att det inte är någon idé att fortsätta samtalet, jag önskade en bra dag och lade på. Sedan började det komma dödshot per sms.
Har polisanmält
Han har en polisanmälan på gång om händelsen. Han upplever att han inte kan röra sig fritt eller föra kampanj ensam, eftersom det så ofta hänt att någon närmat sig aggressivt.
Ozan Yanar känner igen känslan. Som riksdagsledamot kan han vidarebefordra alla hotfulla meddelanden till skyddspolisen - men han är orolig för alla vanliga medborgare som får liknande hot.
Rasistiska påhopp är helt enkelt vardag i kampanjen, de kommer ett par gånger om dagen. Han kan kallas till exempel svartskalle (på finska "mutiainen").
De säger åk tillbaka till ditt land, du är inte finländare.
- De säger åk tillbaka till ditt land, du är inte finländare. Det här är sårande också för dem som röstat på mig. Jag är ingen utomstående, det här är mitt land, säger Yanar och fortsätter:
- Om någon har något emot det får de bara vänja sig vid det. Invandrare kommer att bli ministrar och företagsledare och det är bara att vänja sig. Det här är mitt land.
Vänsterförbundets Suldaan Said Ahmed fick förra veckan dödshot per sms.Porträtt på Suldaan Said AhmedBild: Nelli Kivinensuldaan said ahmed
Hot mot demokratin
Både Ozan Yanar och Suldaan Said Ahmed ser rasismen och hatmeddelandena som ett allvarligt hot mot en större sak än deras egen säkerhet.
- Folk har sagt att jag inte borde röra mig ensam. Det är ett hot mot demokratin om politiker måste börja begränsa sig på det sättet. Det har varit en fin sak i Finland att till och med ministrar får föra kampanj i fred, det måste vi hålla fast vid, säger Ozan Yanar.
Det är ett sätt att försöka tysta ner folk. Men vi kommer inte att vara tysta.
Tror du det här kan leda till att folk inte vågar ställa upp i val?
- Ja i värsta fall är folk rädda för hatstormen de kan råka ut för. Och det är ju inte bara politiker, utan också privatpersoner som råkar ut för det här. Till exempel folk som hjälper flyktingar läggs ut på hatsajter. Det är ett sätt att försöka tysta ner folk. Men vi kommer inte att vara tysta.
Suldaan Said Ahmed håller med.
- Det måste vara lätt att gå med i politiken. Det ska vara låg tröskel för alla med olika bakgrund att gå med. Så är det inte nu, säger han.
Det måste vara lätt att gå med i politiken. Det ska vara låg tröskel för alla med olika bakgrund att gå med. Så är det inte nu.
Han upplever att hoten blivit värre sedan han fick en synligare roll i politiken: han sitter sedan i fjol med i Vänsterförbundets partiledning som vice ordförande för partifullmäktige.
- Jag var den första mörkhyade personen som valdes till partiledningen och efter det har det varit så här. Det är oroväckande att det går åt det här hållet i Finland, att politiker måste fundera om det är tryggt att fortsätta sin kampanj. Det bästa med Finland har alltid varit att det är tryggt att delta i samhällsdiskussionen och att man kan röra sig fritt, säger Suldaan Said Ahmed.
Det bästa med Finland har alltid varit att det är tryggt att delta i samhällsdiskussionen och att man kan röra sig fritt.
Har du kunnat föra kampanj inför valet precis på det sätt du planerat?
- Jag vill inte ge rädslan någon makt, men visst måste jag fundera ett par gånger vilka tillfällen jag deltar i. Det är klart jag hade velat röra mig och föra kampanj också ensam. Men nu behöver jag överväga om jag kan göra det. De säger att de vet var jag rör mig, var jag arbetar. Jag är väldigt orolig för vart samhället är på väg. Det finns människor som vill tysta ner finländare som jag.
Riksdagsledamot Ozan Yanar ställer upp i Helsingfors för De gröna.Ozan YanarBild: Yle/Sandra Anttilaozan yanar
Gråzoner svåra att få bukt med
Suldaan Said Ahmed önskar att myndigheterna var mer alerta gällande hatprat och hot, och att fler ställde upp och visade solidaritet och att de inte accepterar rasismen och hatet.
En oroväckande sak enligt Yanar är att så stor del av meddelandena landar i gråzoner, med meningar som kalkylerat är formulerade på ett sådant sätt att de inte uppenbart är straffbara.
- De skriver inte “Jag ska döda dig” utan i stället “Jag önskar att någon skulle döda dig”. Här behöver vi lagstiftare se över om lagen behöver uppdateras.
De skriver inte “Jag ska döda dig” utan i stället “Jag önskar att någon skulle döda dig”.
Både Suldaan Said Ahmed och Ozan Yanar påpekar att de också har fått mycket positiv respons sedan de skrivit offentligt om de rasistiska påhoppen.
- Jag är tvungen att fortsätta, jag är inte en sådan som ger upp. Jag tror att vi kan stoppa det här tillsammans. Kanske jag kan vara någon sorts banbrytare för oss finländare som har brun hud och för alla minoriteter, säger Suldaan Said Ahmed.
Både han och Ozan Yanar är övertygade om att de som sprider rasistiska hatmeddelanden är en högljudd minoritet - men därför skulle det vara så viktigt att den tysta majoriteten visar att de inte accepterar rasismen.
- Jag får kramar och uppmuntrande ord på gatan. Jag tror att den tysta majoriteten börjar vakna nu, säger Yanar.
Somaliska politiskt aktiva efterlyser större röstdeltagande bland somalier. Kandidaterna vill ändå betona att de vill jobba för alla stadsbor, inte specifikt somalier.
SFP:s kommunalvalskandidater i huvudstadsregionen är dåliga på att redovisa för sina valbidrag på förhand. Kandidater från nästan alla andra riksdagspartier har redovisat stöd från Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland, men inte SFP.
Enligt förhandsredovisningen på Statens revisionsverks webbplats har de största bidragen från Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland gått till kommunalvalskandidater i Helsingfors. Maria Ohisalo (Gröna) och Nasima Razmyar (SDP) har fått 1 500 euro var från stiftelsen, medan Silvia Modig (VF) fått 1 700 euro.
– Jag meddelade i min ansökan till stiftelsen att min valbudget är ungefär 4 000 euro. Jag skrev att om jag får stöd från stiftelsen kan jag förnya min webbplats så att den också finns på svenska och så kan min valreklam vara på svenska. Jag ansökte inte om någon summa utan den slog stiftelsen fast, säger Modig.
Det största redovisade stödet har gått till Samlingspartiets borgmästarkandidat Jan Vapaavuori. Han har fått 2 000 euro från stiftelsen medan hans partikamrat Laura Rissanen fått 1 500 euro.
– Det är det största enskilda stöd jag har fått. Det var samma summa som jag fick inför kommunalvalet 2012, säger Rissanen.
Jan Vapaavuori (Saml) har fått 2 000 euro från Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland.Jan Vapaavuori 17.3.2016Bild: Petteri Paalasmaa All Over PressJan Vapaavuori,Samlingspartiet
SFP:s partisekreterare har rekommenderat kandidater för stiftelsen
Stöd på över 800 euro bör redovisas och inför kommunalvalet 2012 fick sammanlagt 40 kandidater bidrag på mer än 800 euro från Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland. Största delen, eller 33 kandidater, representerade SFP. Mest pengar, eller 3 000 euro, fick Christina Gestrin, Nils Torvalds, Björn Månsson, Päivi Storgård och Thomas Blomqvist.
Stiftelsens ordförande Henry Wiklund berättade i februari i Hufvudstadsbladet att stiftelsen stöder kandidater i kommunalvalet med sammanlagt 200 000 till 300 000 euro. 75 procent av stöden går till SFP:s kandidater, uppgav Wiklund då. Yle Huvudstadsregionen har inte fått tag på Wiklund.
För SFP:s del kanaliseras stiftelsestödet via partiet, vilket inte gäller för övriga partier.
– Jag har föreslagit för stiftelsen vilka kandidater som borde få ett stöd. Men i sista hand är det stiftelsen som bestämmer, säger SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff.
Hur många kandidater har du föreslagit?
– Det minns jag inte på rak arm.
Kan du kolla upp det?
– Kandidaterna redovisar för sina stöd efter valet.
Guseff säger till slut att antalet ligger på mellan 50 och 100.
Partisekreteraren är den som bäst känner till kandidaterna. När det gäller stödsumman är det framför allt ambitionen och storleken på kampanjen som är avgörande.― Partisekreterare Fredrik Guseff (SFP)
"Summan bestäms utgående från ambition och kampanjstorlek"
Guseff säger också att han har kommit med förslag till stiftelsen om hur stort stöd olika kandidater ska få.
– Partisekreteraren är den som bäst känner till kandidaterna. När det gäller stödsumman är det framför allt ambitionen och storleken på kampanjen som är avgörande. En del kandidater gör småskaliga kampanjer och andra gör mer omfattande kampanjer. Det är dyrt att göra kampanj i huvudstadsregionen.
Finns det kandidater som har ansökt men inte fått stöd?
– De flesta som har ansökt har jag rekommenderat, säger Guseff.
"Jag kan ha oväntade utgifter och har därför inte redovisat"
Två SFP-kandidater som har fått stöd från stiftelsen är Satu Björkstén som ställer upp i Esbo och Karin Palmén som ställer upp i Helsingfors. Björkstén säger att hon fick 1 500 euro från stiftelsen, vilket hon också hade ansökt om.
I Björksténs valannons i Hufvudstadsbladet förra veckan anges stiftelsen som betalare.
– Jag har själv betalat för annonsen men pengarna har kommit från stiftelsen, förtydligar Björkstén.
Björkstén säger att hon inte har gjort en förhandsredovisning eftersom hon ännu inte vet hur stor valbudget hon kommer att ha.
Karin Palmén säger att hon fått ett stöd på 750 euro från stiftelsen.
– Jag hade ansökt om en lite högre summa, säger hon.
Varför har du inte redovisat för din valbudget på Statens revisionsverks webbplats?
– Jag kommer att göra det. Jag kan ännu ha oväntade utgifter och får kanske ytterligare bidrag och därför har jag ännu inte redovisat.
Karin Palmén (SFP) säger att hon fick en lite mindre summa från stiftelsen än hon hade ansökt om.Karin PalmènBild: Karin Palmènkarin palmen
Guseff: Kandidaterna får avgöra om de redovisar på förhand
Laura Rissanen säger att hon inte heller vet exakt vad hennes valbudget landar på. Hon har ändå gjort en förhandsredovsining där det framgår att hennes kostnader för valkampanjen är 12 150 euro, varav omkring hälften täcks med bidrag utifrån.
– Man behöver inte vara så exakt med förhandsredovisningen då den bara är riktgivande. Vi har nu påmint våra kandidater i Helsingfors att de ska göra en förhandsredovisning då många inte gjort det, säger Rissanen, som är gruppordförande för Samlingspartiet i Helsingforsfullmäktige.
SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff säger att det enda direktiv han gett är att det är kandidaterna själva som avgör om de gör en förhandsredovisning.
– I samband med att stiftelsestödet har beviljats har jag informerat kandidaterna om att det är upp till dem själva att redovisa för det på förhand, säger Guseff.
Partiet har ändå inte uppmanat kandidaterna att göra en förhandsredovisning? Skulle det inte se bra ut?
– Vi har konstaterat i våra instruktioner att man måste göra en redovisning i efterhand men att det är frivilligt att göra en på förhand.
Vem betalar för valkampanjen?
Vem som betalar för kandidaternas valkampanj redovisas på vaalirahoitus.fi.
Kandidaterna kan göra en förhandsredovisning som ska lämnas in senast den 8 april, det vill säga dagen före valdagen. Förhandsredovisningen är frivillig.
En egentlig redovisning av valfinansieringen ska göras av dem som valts till fullmäktige. Det gäller både för ordinarie ledamöter och suppleanter. Redovisningen ska göras inom två månader, det vill säga senast 12 juni, efter det att valresultatet har fastställts.
