HIFK:s anfallarbjässe Kai Kantola stod för den första semifinalens hårdaste tackling då han sänkte Tapparas Juhani Jasu i den neutrala zonen. Ingen utvisning, inga krav av tränarna – men ändå granskar ligan fallet.
Det var i början av den andra perioden som kvällens mest omtalade smäll ägde rum. Juhai Jasu förde pucken över den egna blålinjen och plötsligt däckades han av Kai Kantola. Se video på tacklingen här (Liiga.fi)!
Tacklingen träffade åtminstone delvis huvudet på Jasu, som fick lämna isen blödande. Domarna såg ändå inget regelvidrigt och Kantola tilldelades ingen utvisning.
Efter matchen var tränarna dessutom överens: Tacklingen verkade vara ren.
– Från båset såg det ut att vara en bra tackling. Det här är en evighetsdiskussion, en del vill att det ska tacklas, andra inte. Jasu står upp, han fick en blessyr, det är för tidigt att säga något om nästa match, säger Tapparas tränare Jussi Tapola.
Domarna såg inte något fel i Kai Kantolas tackling.Kai Kantola diskuterar med domare.Bild: Matti Raivio/All Over PressKai Kantola
– Det var en hård och ren tackling. Klart att vi efter det fick utvisningar lite lätt, säger för sin del HIFK-lotsen Antti Törmänen.
Men ligan för tacklingen vidare. Matchövervakaren Sami Seppälä berättar för sajten Jatkoaika att det handlar om ett rutinmässigt ingrepp.
– Det är inte min uppgift att bedöma om tacklingen var regelvidrig eller inte. Domarna ansåg att den var ren, så Kantola fick inte någon utvisning. Men eftersom motståndaren skadade sig så måste vi granska tacklingen, säger Seppälä till sajten.
Inför avspark i Fotbollsligan väljer jag kallt att dra ett streck rakt igenom min projecerade sluttabell i ligan och klassa serien i en övre våning och en nedre våning. Dessutom kan man i bägge segmenten klart identifiera två andra grupper: eliten och bottenträsket.
I den övre våningen återfinns HJK, SJK, Ilves, IFK Mariehamn, FC Inter och VPS. Av dessa utgår jag från att HJK, SJK och Ilves är medaljlagen och utgör eliten i årets serie medan IFK Mariehamn, FC Inter och VPS måste lyckas överträffa förutsättningarna om de vill blanda sig i medaljstriden.
Övre våningen - Eliten
För HJK handlar 2017 om en återgång till det normala. Om och då serien avslutas med ett FM-guld för Finlands genom tiderna mest framgångsrika lag kommer man att ha vunnit sex av de nio senaste titlarna i serien. Det är, för att låna Joe Cocker och Jennifer Carnes att hamna ”Up where they belong” för de mesta mästarna. Materialet är helt enkelt överlägset alla andra och spetskompetensen hos Morelos, Yaghoubi och Tanaka gör HJK dessutom med största sannolikhet också ett roligt lag att titta på.
Duon Atomu Tanaka - Alfredo Morelos kommer att leda HJK till guld.Atomu Tanaka och Alfredo Morelos firar mål.Bild: Marko Tuominiemi / All Over PressAlfredo Morelos,Atomu Tanaka,HJK Helsingfors
SJK utmanar, men turbulensen i truppen har varit för stor för att nå ända fram. De yttre förutsättningarna må vara ypperliga och kistan bottenlös när det kommer till att förstärka laget, men Sixten Boström hinner inte bygga ett lag som vinner två av tre matcher på den korta tid han har sitt förfogande. IFK Mariehamn kunde ifjol springa iväg med seriesegern med endast 61 poäng (17 segrar totalt) som saldo men i år kommer ribban för ett FM-guld att landa på 70+ poäng och dit når inte dagens SJK (som förresten vann sitt FM-guld 2015 med 60 poäng).
Ilves rider in på bronspallen på en våg av idrottslig entusiasm inom staden. Fjolåret gick bra för Jarkko Wiss manskap, flera spelare fick sitt genombrott på gräset vid Tammela stadion och truppen andas ungdomlig iver och potential. När Tammerforsfotbollen levde sin senaste storhetstid gjorde man det under United-flagga men idrottsstaden i Birkaland är redo för en ny era av fotbollsdominans som inte andas plats och snabba cash utan anor, traditioner och hårt arbete.
Bakom medaljtrion snusar IFK Mariehamn, FC Inter och VPS på en europaplats.
Övre våningen - Euroutmanarna
IFK Mariehamn har inte försämrats på ett avgörande sätt, men saknar ändå just de spelartyper som lade grunden för guldet ifjol. Viitala, Orgill och Assis var en ryggrad som laget i utgångsläget saknar men lever däremot den estniske målvakten Andreas Vaikla och den påtänkte svenske mittfältskreatören Robbin Sellin upp till förhandshajpen kan det bära ända till medalj.
För FC Inter finns det mycket goda signaler i luften, men en överhängande hotfull aura svävar alltjämt över klubbens förehavanden. Att Shefki Kuqi är en hetlevrad tränare har knappast gått någon förbi, men han har ännu inte bevisat att han är en speciellt bra tränare. Nu har han haft både tid, resurser och arbetsro att skapa något med kraftig Shefki-stämpel på, huruvida det blir framgång, kräftgång eller fullständig implosion är omöjligt att förutspå och det är också något av charmen med att gå på fotboll i Åbo i sommar. Det och anfallarna Furuholm och Njazi Kuqi.
Shefki Kuqis andra säsong i Åbo kan sluta i jubel eller raseri.Shefki Kuqi, SJK-Inter, hösten 2016.Bild: All Over Press / Marko TuominiemiShefki Kuqi
I Vasa får man bland annat gå och se europeisk klubbfotboll på Sandviken i år, något som laget mot alla odds efter en horribel säsongsstart lyckades fixa med en stark slutforcering. Inom organisationen lämnar man ingenting åt slumpen och under Petri Vuorinen vänder man ut och in på varje detalj. Individuell fysträning, kostrådgivning, dataanalys och personlig feedback av ett brett tränarteam har skapat ett strålande ramverk, men i utgångsläget är truppen på tok för tunn för att leverera de resultat som staben skapar förutsättningar för. VPS har slagit in på helt rätt väg som fotbollsförening i Finland, men lagbygget blev lite på hälft.
Sen då?
På nedre plan huserar KuPS, RoPS, FC Lahti, Helsingfors IFK, JJK och PS Kemi.
I Kuopio, Rovaniemi och Lahtis verkar man gå en trist och intetsägande säsong till mötes, där sommaren går ut på att reta topplagen och plocka sina överlevnadspoäng från interna matcher och sammandrabbningar med bottenträskets trio, Helsingfors IFK, JJK och PS Kemi.
Nedre våningen - also rans
KuPS är en ny utmaning för Jani Honkavaara, som har ett gott rykte som tränare. Han får skapliga resurser till sitt förfogande och ärver ett projekt som tidvis stampat på stället trots goda signaler (speciellt från juniorproduktionsfronten). Med nyckelspelare som Otso Virtanen i mål, Sebastian Sorsa i backlinjen, Reuben Gabriel på mittfältet och Gbolahan Salami i anfallet finns pusselbitarna för framgång till klubbens förfogande, men trots förväntningarna landar laget på samma plats i tabellen som ifjol.
Gbolahan Salami en otroligt viktig kugge för KuPS, men hur långt räcker det?Gbolahan Salami.Bild: Matti Raivio / All Over PressGbolahan Salami
I Rovaniemi brottas man med sedvanliga problem, en stor omsättning på truppen under vinterhalvåret och sent anlända förstärkningar med mycket potential. Efter silveråret 2015 misslyckades Juha Malinen med att förvalta framgångens arv och föreningen tog ett steg bakåt. Ser man till försäsongen och truppens kvaliteter är det i år dags för ett steg i sidled för RoPS. Mest spännande för i år blir att se om Sakari Tukiainen kan leverera i den inhemska ligan.
FC Lahti har potentiellt ligans bästa mittfältare i Hendrik Helmke, men han har redan hunnit bli en seniorspelare och är både skadebenägen och oförutsägbar. Vilken Helmke som dyker upp i Lahtis avgör långt hur offensivt produktiva Lahtislaget kan vara. Målskyttet är en fråga som många grubblat kring när de granskat FC Lahtis trupp, Rafael saknas och Jasse Tuominen (10 mål ifjol) har dragit till Vitryssland. Laget spelar sina tre första matcher i serien på bortaplan i Seinäjoki, Tammerfors och Tölö och skulle behöva en bra start för att få medvind under 2017, annars blir det snålblåst och målsnålt och bottenstrid.
Nedre våningen - bottenträsket
Helsingfors IFK tar mycket plats i Fotbollsligan, men någon plats i täten kan man inte förutspå för laget utgående från försäsongens resultat och de signaler som hörs ur kamratleden. Den uteslutande inhemska spelartruppen har kvalitet i åldermännen Tomi Maanoja, Tommi Vesala, Mika Väyrynen och Juho Mäkelä men flera spelare behöver ännu ta det där sista steget för att blomma ut på seniornivå i den inhemska serien. Skulle det vara upp till fansen och deras passion vore det inga problem för IFK att hållas i serien, men på plan lär det bli svettigt i år igen.
Mika Väyrynens och HIFK:s försäsong var ett fiasko.Mika Väyrynen sitter på planen.Bild: Toni Hekkala / All Over PressHIFK Fotboll,Mika Väyrynen
JJK som lag och Jyväskylä som idrottsstad har bättre förutsättningar att livnära ett ligalag i fotboll än vad Kemi har. Tränaren Juha Pasoja (ironiskt nog hemma från Kemi) kommer att hålla sitt krigande gäng just ovanför PS Kemi under säsongen, även om det blir en strid på kniven. JJK var inte seriens bästa lag under 2016 i division ett och långt ifrån ett ligalag på pappret 2017. Däremot hade laget redan ifjol en förmåga att vända jämna matcher till sin fördel, och trots en stor omsättning fungerar det faktum att ingen tror på Harju-grabbarna som den tändvätska som krävs för överlevnad.
PS Kemi kom, såg och etablerade sig i serien, men här tar det roliga slut. Kontinuiteten har varit ett stort problem och tidvis kunde man ha installerat en svängdörr på omklädningsrummet. Aubrey David har potential att ge en defensiv stadga framför den rutinerade målvakten Oskari Forsman, men ett lag som lutar sig på Jussi Aalto för offensiva fyrverkerier lär nog bli besvikna. Hissen ner.
KHL-klubbarna Jokerit och Kunlun Red Star har tecknat ett ”unikt” samarbetskontrakt för att främja utvecklingen av ishockeyn i Kina, meddelar Helsingforsklubben. Ett betyg på vår professionalitet, säger Hjallis Harkimo.
Kunlun Red Star har redan tidigare ansvarat för utvecklingen av ishockeyn i landet såväl på junior- som seniornivå. Det kinesiska U20-landslaget spelar i den ryska MHL-juniorligan och U18-landslaget i en nordamerikansk serie. Kunlun har ansvarat för lagen.
Nu har klubben valt att gå vidare med ett fördjupat samarbete och valet föll på Helsingforsklubben Jokerit.
– Jokerit är Europas mest professionella organisation med långa anor, säger Kunlun Red Stars styrelseordförande Xiaoyu Zhao i ett pressmeddelande.
Hjallis Harkimo och Xiaoyu Zhao.Hjallis Harkimo skakar hand med Xiaoyu ZhaoBild: JokeritHjallis Harkimo,xiaoyu zhao
Jokerit själv kallar samarbetskontraktet för en "ensamrätt" att utveckla ishockeyn i Kina. För 50-årsjubilaren Jokerit var det ett välkommet besked.
– Kontraktet är ett betyg på vår professionalitet och ett tecken på att vårt arbete inom den finländska ishockeyn uppskattas. En fin inledning på jubileumsåret, säger Hjallis Harkimo.
Praktiskt taget kommer samarbetsavtalet att betyda att Jokerit spelar en stor roll i arrangemangen kring vinter-OS i Peking år 2022, skriver klubben.
NHL har också visat intresse
Kina har visat sig vara ett hett marknadsområde för både KHL och NHL. Den nordamerikanska proffsligan meddelade för en knapp vecka sedan att man kommer att ordna träningsmatcher i landet före säsongen 2017-18 kör igång.
Enligt NHL var det en följd av den kinesiska regeringens målsättning att ha 300 miljoner vintersportsutövare i landet före vinter-OS i Peking 2022.
Gary Bettman vill se att NHL engagerar sig i Kina.Gary Bettman, maj 2008Bild: Jeff Kowalsky / EPA / All Over Pressbettman,gary bettman
Ligan använder sig också av superstjärnor från andra grenar – David Beckham och Kobe Bryant – för att marknadsföra matcherna i Kina.
Bettman påpekade också att nylanseringen av ishockeyns World Cup var ett steg mot ett mer internationellt NHL. Något besked om Kina kommer att få delta då turneringen ordnas nästa gång kom ändå inte.
En solklar guldfavorit, en tydlig silverkandidat och flera jämlika bronsaspiranter med utropstecken kring KuPS och frågetecken kring Inter. Yle Sporten har pratat med 15 ligaprofiler inför premiären.
Yle Sporten har pratat med 15 ligaprofiler inför onsdagens fotbollsligapremiär och av dem rankade 14 HJK som etta. Den enda som nobbade Helsingforsklubben var lokalrivalen HIFK:s målvakt Carljohan Eriksson.
– Jag vägrar tippa på en viss Helsingforsklubb som mästare, säger Eriksson som trots den principiella oviljan medger att HJK ser oerhört starkt ut.
– De har överlägset bästa resurser i Finland, har fått in ett par spelare som passar in perfekt i paletten plus att hela tränarstaben med ”Bana”, Jose Ribeiro och Juho Rantala har en likadan filosofi som de hela tiden utvecklar.
Guld eller sparken för Mika Lehkosuo.Mika Lehkosuo, våren 2017.Bild: All Over PressMika Lehkosuo
Mika ”Bana” Lehkosuo inleder sin fjärde säsong som HJK:s chefstränare. Det första året slutade med guld – men de två senaste har man fått nöja sig med mindre ädla medaljer.
– HJK tar tillbaka guldet nu, tror den sjufaldiga finländska mästaren Mathias Lindström. Om det inte lyckas blir inte Lehkosuo kvar säsongen ut. Så är det bara.
– Om inte HJK med det här materialet och den här budgeten vinner har de nog misslyckats, sammanfattar Ilvestränaren Jarkko Wiss den allmänna uppfattningen.
Hög nordisk klass
HJK har värvat de inhemska landslagsmännen Moshtagh Yaghoubi och Juha Pirinen, samt beprövade ligalirare som Faith Friday Obilor, Demba Savage och Hannu Patronen, och sydde tidigt samman truppen.
– HJK har återgått till ett koncept som jag har svårt att förstå varför man överhuvudtaget kunde lämna, när man igen plockar in de bästa finländarna kryddat med spelare som man vet att kan prestera på hög nivå, säger Jani Lyyski.
Jani Lyyski vet att han får bråttom med Atomu Tanaka och de övriga HJK-höjdarna i sommar.Jani Lyyski, HJK-IFK Mariehamn, hösten 2016.Bild: Yle/Tomi HänninenIFK Mariehamn,Jani Lyyski
Lyyskis IFK Mariehamn förlorade hemma mot HJK med 0-3 i finska cupen för några veckor sedan – och ålänningarnas lagkapten var oerhört imponerad av motståndaren.
– Det är ett lag som på hemmaplan står sig hur bra som helst i konkurrens med andra nordiska lag, menar förra säsongens bästa ligaförsvarare.
– Deras lagbygge sitter redan. De har möjlighet att göra på det här sättet och göra värvningarna som behövs. Jag är förvånad över att de under de senaste åren bytt koncept, men nu har de igen insett att det är de som ska vara Finlands ledande klubb.
”Inte alls avundsjuk”
RoPS-tränaren Juha Malinen stämmer in i hyllningskören. Han är övertygad om att HJK är klassen ovanom alla andra – precis som det ska vara.
– De förändringar som klubben och ”Bana” har gjort är smarta, och känslan är allt starkare att HJK är en riktig storklubb. Och jag är inte alls avundsjuk, tvärtom.
– Jag hör till den skolan som redan på 1990-talet öppet var av åsikten att HJK ska vara framgångsrikt – det hjälper alla, tror Malinen.
SJK klar silverfavorit
Yle Sporten bad 15 spelare, tränare och ex-spelare tippa de tre bästa i ligan. SJK var den enda som förutom HJK placerades som etta (av Carljohan Eriksson) och därtill hade nio stycken Seinäjokiklubben på andra plats.
Många betonade SJK:s finansiella styrka som möjliggör högklassiga förstärkningar, som passar in i den nya tränaren Sixten Boströms pussel. Potential finns i mästaren anno 2015.
– De har haft en turbulent försäsong, men Sixten är en tränare som har en klar bild av hur hans lag ska spela och med SJK:s ekonomiska muskler ser klubben nog till att de är med och slåss där uppe, motiverar Mathias Lindström.
Sixten Boström har redan lotsat SJK till cupfinal mot HJK.Sixten Boström, SJK:s tränare, våren 2017.Bild: LehtikuvaSixten Boström
Klassmålvakten Mihkel Aksalu fortsätter mellan stolparna, Mehmet Hetemaj är ovärderlig på mittfältet och längst fram finns bland annat Billy Ions och MLS-nyförvärvet Anatolé Abang.
– Jag litar på att ”Siku” får gruppen att spela ihop och han har också tidigare visat att han får ut bra resultat av bra lag, säger HIFK-keepern Eriksson.
”Blir KuPS stora år”
Bakom den förmodade toppduon HJK och SJK är fältet samlat med röster på KuPS, FC Inter, Ilves och IFK Mariehamn.
Mest röster bland bronsaspiranterna samlade KuPS, som bland annat förstärkt laget med HJK-kaptenen Sebastian Sorsa, Nigerias VM-spelare Reuben Gabriel och Skottlandsproffset Otso Virtanen.
– Jag har en känsla att det här blir KuPS stora år, säger ex-målvakten Magnus Bahne som tippar Kuopiolaget som tvåa. De har värvat bra och ”Honsu” (tränaren Jani Honkavaara) hämtar med sig en ny drivkraft.
Lyckas Kuqi kuva humöret?
Åsikterna går isär beträffande FC Inter. Åboklubben floppade förra säsongen och var i egenskap av nästjumbo tvungen att kvala om sin ligaplats mot lokalkonkurrenten TPS.
Shefki Kuqi, som ersatte den långvariga tränaren Job Dragtsma under sommaren, fortsätter på posten och har fått in meriterade spelare i till exempel Julien Faubert och Timo Furuholm.
– Inget ont om Dragtsma, men jag tycker föreningen behövde en nytändning och en ny röst i omklädningsrummet, säger Lindström som tror Kuqi har egenskaperna som krävs för att vara en framgångsrik tränare.
– Förutsatt att han lyckas hålla humöret i styr på sidan av planen och undviker alla konflikter med spelare och andra inom föreningen, tillägger den tidigare Interbacken. Det är hans största hotbild.
”Negativ aura kring Inter”
Jani Lyyski ställer sig väldigt skeptisk till Inters chanser. Han tycker Inter inte agerade som ett sammansvetsat lag när IFK Mariehamn besegrade dem i finska cupen för en månad sedan.
– Jag tror inte ett dugg på Inter, säger Lyyski. De sprang runt och skällde på varandra och jag bävar för hur de får ihop till ett lag. Det är säkert kompetenta spelare, men nä, det var en negativ aura kring laget. Jag fick ingen god känsla.
Får hetlevrade Shefki Kuqi ihop ett harmoniskt lag?Shefki Kuqi.Bild: All Over PressFC Inter Åbo,fotboll,Shefki Kuqi,Tipsligan
När Interikonen Magnus Bahne får höra kritiken är den spontana reaktionen att Lyyski har fel. Även om Bahne inte säger det rakt ut saknades passionen under Dragtsmas sista tid – en passion som kan ta sig uttryck på olika sätt.
– Det har varit ganska tyst på planen under de senaste åren och att skälla på varandra kan i det här fallet vara en bra sak. Att man inte låter allt gå igenom fingrarna. Att ställa krav, vara sur och eventuellt säga lite fult ibland kan också fungera som tändvätska.
– Sedan har jag inte varit på plats personligen och hört om det varit något jättenegativt som sagts, men i mina öron låter det som om kravnivån helt enkelt är hög, konstaterar Bahne.
Guldkrabbis på Åland
IFK Mariehamn tog ett sensationellt ligaguld förra säsongen, men i år vill inte ens Lyyski placera dem i topp-3 i förhandstipsen. Vi måste höja oss både ett och två snäpp först, säger lagkaptenen.
Av dem som Yle Sporten intervjuat inför seriestarten tippar endast Lyyskis lagkamrat Kristian Kojola IFK på prispallen. De övriga är mer försiktiga – även om ingen förutspår en total flopp.
– Det blir inte som Leicester som haft det jättejobbigt efter guldet, men lite mästerskapskrabbis tror jag ändå på. Jag har jättesvårt att se att de skulle upprepa den otroliga prestationen, säger Carljohan Eriksson.
Måltjuven Dever Orgill har lämnat fredens öar.Dever Orgill, här i match mot SJK.Bild: Marko Tuominiemi / All Over PressDever Orgill
Eriksson pekar på att Dever Orgill, Diego Assis och Walter Viitala försvunnit av de största guldklossarna, och att IFK förra säsongen hade ett enormt flyt på skadefronten.
– IFK spelade inte en så jättefin fotboll i fjol, upplever VPS-mittfältaren Sebastian Strandvall. De var nästan äckligt disciplinerade i sitt försvarsspel och tack vare det vann de ligan. Skillnaden i år är att de inte har Orgill och Assis längre.
– Sett till det tycker jag att de knappt kan klara en placering topp sex. De har en ganska bra stomme kvar från ifjol, så de kommer inte att floppa. Men de kommer absolut inte att förnya mästerskapet.
I botten placerar nästan alla som deltagit i Yle Sportens utfrågning duon JJK på sista och PS Kemi på näst sista plats, med ströröster för RoPS och HIFK.
Hur det går klarnar med start på onsdag, då fotbollsligan startar med matcherna HJK-VPS och SJK-FC Lahti.
I Helsingfors har 23,2 procent av de röstberättigade röstat på förhand. Det är betydligt fler än i kommunalvalet 2012. Valet av borgmästare kan ha en inverkan på valdeltagandet.
I huvudstadsregionen brukar Grankullabor vara mest aktiva med att förhandsrösta i val, så också den här gången. Över en av tre, eller 35 procent, av de röstberättigade har redan röstat i Grankulla. Det är ungefär lika många som i kommunalvalet 2012.
I Helsingfors har 23,2 procent av de röstberättigade röstat på förhand. Det är över tre procentenheter mer än i förhandsröstningen 2012.
Experter och forskare har varit kritiska till att borgmästarvalet har fått en stor roll i kommunalvalet i Helsingfors. Däremot tycks många forskare vara ense om att valet av borgmästare kan leda till ett större valdeltagande i Helsingfors.
Det är nya Helsingforsfullmäktige som väljer borgmästaren, men sannolikt är att det största partiet får borgmästarposten.
Så många förhandsröstade i huvudstadsregionen
Stad/kommun
Förhandsröstningen 2017
Förhandsröstningen 2012
Helsingfors
23,2 %
19,8 %
Esbo
21,3 %
20,3 %
Vanda
19,3 %
17,9 %
Grankulla
35,0 %
35,0 %
Kyrkslätt
21,2 %
19,1 %
Hela landet
26,3 %
24,7 %
Valdeltagandet i Vanda under 50 procent?
En del forskare befarar att valdeltagandet i Vanda kan bli så lågt som under 50 procent. I kommunalvalet 2012 var valdeltagandet i Vanda lägst i hela landet, då 51 procent.
- I Vanda är det många som till exempel jobbar i Helsingfors och kanske därför inte känner att kommunalpolitiken i Vanda är bekant, säger Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi.
Åtminstone i förhandsröstningen var Vandaborna ändå aktivare än i förra kommunalvalet. Över 19 procent röstade på förhand, mot lite under 18 procent i förra valet.
I Esbo har 21,3 procent röstat på förhand, vilket innebär en ökning på en procentenhet jämfört med 2012.
I hela landet röstade nästan 1,2 miljoner på förhand, vilket motsvarar 26 procent av de röstberättigade. De som inte ännu har röstat kan rösta på valdagen den 9 april mellan klockan 9 och 20.
Västmetrobygget framskrider nu enligt den uppdaterade tidtabellen. Västmetrons konstruktioner får grönt ljus efter färska utredningar och metrobanan sägs vara i mycket gott skick.
Enligt Teknologiska forskningscentralen VTT:s utredningar skakar metrotågen inte på metrobanan.
- Metroförarna har sagt att den nya banan känns jämnare än den gamla östmetron. Det handlar om millimetrar. Skenorna har mätts både vertikalt och horisontellt, säger Ville Saksi, vd för Västmetrobolaget.
Invånare störs inte av buller
Det har också gjorts en utredning om hur västmetron påverkar grannskapet. Också den utredningen ger goda resultat i och med att metron inte förorsakar oljud eller att bostäder skulle skaka.
- Vi har läget under kontroll jämfört med många andra länder där metrobuller eller -skakningar kan förorsaka mycket besvär för byggnader och invånare, säger Saksi.
Också betongen som har använts i västmetrobygget har undersökts och den är i gott skick.
Västmetrobygget i Esbo inleddes 2009. Efter det har projektet präglats av en rad större och mindre svårigheter. Bland annat har budgeten stigit från cirka 700 miljoner euro till nästan 1,2 miljarder euro.
Enligt den nuvarande tidtabellen öppnas metroförbindelsen till Mattby nästa höst.
Om någon tvivlade på ifall den stora favoriten HJK och lagets stora profiler lyckas leverera genast från start i fotbollsligan, lär de ha övertygats i samband med premiären. VPS fick känna på HJK:s styrka.
Mer eller mindre alla har tippat att HJK i år kravlar tillbaka upp på högsta pallen i herrarnas fotbollsliga efter två raka säsonger utan guld.
Därtill har Helsingforslagets colombianske anfallare Alfredo Morelos nämnts som huvudfavorit till skyttekung, medan Atomu Tanaka hos många ligger högst i spekulationer kring årets bästa spelare.
Såväl laget som de två stjärnnamnen levererade genast i premiären.
Målexplosion
Fotbollsligans öppningsmatch mellan HJK och VPS på Tölö fotbollsstadion var jämn den första halvtimmen – men sedan sprang hemmalaget ifrån.
I den trettioandra minuten spelade Tanaka stiligt fram Morelos till ligasäsongens första fullträff, och sedan satte japanen själv igång med målskyttet.
Först nickade den 167 centimeter långa mittfältsvirtuosen in 2–0 på Juha Pirinens inlägg och stunden senare slog Tanaka in trean via VPS-backen Veli Lampi. Fullträffen bokförs som Lampis självmål.
Rejäl risbastu
HJK fortsatte anstormningen efter paus. Hemmalaget tilldelades en straff i den 53:e minuten, då Timi Lahti fällde Pirinen – dock möjligen utanför straffområdet.
Oavsett förvaltade Akseli Pelvas säkert straffen och gav HJK en 4–0-ledning. Den ledningen höll sig endast i elva minuter innan Tanaka slog in femman.
5–0 var även slutresultatet och HJK inledde därmed säsongen 2017 med en strålande insats – VPS med en betydligt dystrare prestation.
– Det här var en stormvarning. Vi vill att alla kommer hit med skiten i byxorna, säger HJK-mittbacken Hannu Patronen i ISTV:s intervju.
– Vi hade tålamod och slutresultatet säger allt. Vi kom bra in i matchen och hade inga problem i slutet av matchen heller, säger mittfältaren Moshtagh Yaghoubi till Yle Sporten.
Däremot hoppas sannolikt VPS-tränaren Petri Vuorinen att hans kommentarer inför matchen inte stämmer.
– Då vi inleder mot HJK så vet vi genast var vi befinner oss spelmässigt – om vi är på den nivå vi vill vara på, sade Vuorinen som var arg på lagets insats efteråt.
Den nya simhallen i Alberga hade enligt simhallschefen Ari Jaakkola i fjol 40 000 besökare i månaden. I år vid samma tid har siffran varit 50 000. De här besökarna, alltså tiotusen fler per månad, menar Jaakkola att främst är sådana som tidigare har brukat använda Hagalunds simhall.
- I fjol tyckte vi redan att vi hade mycket besökare i Alberga - men har man sett, det visade sig att det rymdes tiotusen till, säger simhallschef Ari Jaakkola.
Det blir ganska trångt.
Alberga simhall tar nu emot många simmare också från sydöstra Esbo.Alberga simhall, gamla delenBild: Yle/Helena von Alfthanalberga simhall,simhallar
- Det här börjar nog närma sig smärtgränsen. Ibland under rusningstid tar skåpen i omklädningsrummen slut, och då får folk lov att köa innan de får köpa biljett.
Jaakkola berättar att man ändå sällan behöver köa längre än ett tiotal minuter för att få ett skåp. Oftast är det kvällstid det blir så här trångt, men också dagtid är det uppenbart att det nu finns en simhall mindre i Esbo, då simundervisningen för skolorna i Hagalund har flyttats över till de andra simhallarna.
Simundervisningen för barnen i Hagalund hålls i andra simhallar i Esbo, och likaså simskolorna.Flytdynor på rad i simhallBild: YLE/Maria Helsingbadringar,flytdynor,flytringar,hjälpmedel,simhall,simkunnighet,simma
Den bästa tiden ifall man vill ta ut svängarna i bassängen är på vardagar strax efter klockan två innan eftermiddagsrusningen sätter igång. Då brukar det finnas gott om plats.
Esbovikens simhall har också haft lite fler besökare än normalt - också det enligt Ari Jaakkola på grund av att folk som normalt har simmat i Hagalund har sökt sig annanstans.
Hagalunds simhall är en funkispärla
Simhallen i Hagalund har varit stängd för reparation sedan sommaren 2016. Arbetet i bastur och duschutrymmen är snart klart, och nu kommer det att vara en paus då man kartlägger vad som ska göras härnäst och hur. Bland annat är det stora problem med fukt i betongen under bassängerna.
Simhallschefen Ari Jaakkola vet att det är många som är frustrerade över att de inte får simma där de brukar och där det är mest praktiskt för dem.
- Nog är det ju trist att veta att alla som skulle vilja simma inte har möjlighet till det. Men det finns inte mycket man kan göra. Simhallen i Hagalund är i så dåligt skick att den helt enkelt måste repareras.
På hösten 2015 kunde man ännu plaska här. Nästa gång man kan göra det är tidigast i slutet av 2018Hagalunds simhallBild: Yle/Carina Bruunhagalunds simhall
Detaljerna kring hur allt ska göras är ännu oklara. Det som står klart är att Museiverket precis som under den förra renoveringen kommer att vara inblandat, eftersom simhallen är en skyddad byggnad. Den är ritad av arkitekten Aarne Ervi och är en del i den kännspaka arkitekturen i Hagalunds centrum.
Den förra, grundliga renoveringen ägde rum så sent som 2005.
Simhallen kan öppna allra tidigast i slutet av år 2018.
De fyra senaste säsongernas medaljlag Dicken missar semifinal i herrarnas handbollsliga. Sjundeå IF är inne bland de fyra bästa, medan GrIFK och Atlas sliter vidare. Bland damerna är Dicken en seger från final.
Sjundeå IF är klart för semifinal i herrarnas handbollsliga. Den tredje kvartsfinalsegern mot Dicken satt hårt åt, men Ian Martins mål i sista stund gav hemmalaget segern med 20–19.
Matchen var oerhört jämn ända från start och ingetdera laget ledde i något skede med mer än två mål. I halvtid var siffrorna oavgjorda 10–10.
Ian Martin var matchens bästa målskytt med sju fullträffar, medan Benny Broman nätade fem gånger hos utslagna Dicken som tagit medalj de fyra senaste säsongerna.
Upphämtning av GrIFK
I kvällens andra herrkamp stod Grankulla IFK för en imponerande vändning. Atlas, som ledde kvartsfinalserien med 2–1 och hade matchboll, var bättre i en dryg halvlek – men sedan tog IFK över.
I halvtid ledde Atlas med 16–12 och också några minuter in på andra halvlek 18–14, men därefter vann hemmalaget den avslutande knappa halvtimmen med hela 19–8 och matchen med 33–26.
Den femte och avgörande kvartsfinalen spelas i Vanda på söndag.
I damernas FM-serie är Dicken en seger från final efter kvällens 29–26-bortaseger över säsongens positiva överraskning Åbo IFK i Samppalinna bollhall.
ÅIFK bjöd dock den gästande storfavoriten på en rejäl stjärnsmäll i inledningen. Hemmalaget ledde med siffrorna 10–5 efter den första kvarten, men Dicken vände snabbt.
Vid halvtid var ställningen redan 15–18 och efter paus stod Dicken för sex av den andra halvlekens sju första fullträffar, bland annat de tre första genom Carolina Böckelman.
Efter det jämnades spelet ut och Dicken vann till slut med ”bara” tre bollars marginal. Bästa målskytt var ÅIFK:s junior Ellen Norrgrann med nio strutar, medan bortalagets Alexandra Ahlroth kom upp i sex mål.
Dicken leder serien med 2–0 och kan avgöra finalplatsen på hemmaplan på söndag. I den andra semifinalserien leder HIFK mot Sjundeå IF med 2–0. Där spelas match nummer tre på fredag.
Moshtagh Yaghoubi flydde till Finland år 2006. Nu vill landslagsmittfältaren att fler ska få chansen att leva i trygghet. Måndagens tvångsdeportering kom som en chock, säger Yaghoubi till Yle Sporten.
På måndagen tvångsavvisades tio flyktingar från Finland till Afghanistans huvudstad Kabul. Det ledde till demonstrationer på bland annat Helsingfors-Vanda flygplats och Medborgartorget
Moshtagh Yaghoubi – landslagsmittfältare och en av HJK:s största profiler – stod på flygplatsen med en skylt i handen. För Yaghoubi var det självklart att delta i demonstrationen.
– Jag tog mig själv hit som flykting och har fått chansen att leva och bo i ett tryggt land och förverkliga mina drömmar, säger Yaghoubi till Yle Sporten.
Fotbollsåret har börjat fantastiskt för Yaghoubi och HJK. "Klubi" är klart för cupfinal och vann över VPS i premiären med 5–0.Moshtagh Yaghoubi, HJK, våren 2017.Bild: Matti Raivio / All Over PressHJK Helsingfors,Moshtagh Yaghoubi
Fadern mördad i Afghanistan
Yaghoubi anlände till Finland som flykting år 2006. Vid millennieskiftet sköts Yaghoubis pappa till döds i Kabul. Familjen tog sig till Iran, där våldet fortsatte. Flykten till Finland blev räddningen.
– Mamma har berättat att pappa var på väg hem från jobbet. Plötsligt hördes det en smäll och en duns. Mamma öppnade dörren och hittade pappa på marken, sade Yaghoubi i en intervju 2015.
Den senaste tiden har Afghanistan och Kabul blivit en allt farligare plats. Nästan 11 500 civila dödades eller skadades i Afghanistan år 2016 enligt FN-operationen Unamas årliga rapport. Många av offren är barn, som trampar på minor eller skadas av vägbomber.
Det finns inga jobb och ingen mat. Situationen är dålig.― Moshtagh Yaghoubi
– Finland gör kontinuerligt bedömningar om vilka länder som är säkra för återvändande asylsökande, säger Sipilä till HS.
Utrikesminister Timo Soini (Sannf) kommer med kritik mot högljudda demonstranter.
– Det blir inte bättre av att skrika. I det här landet följer vi Finlands lag, säger Soini i Helsingin Sanomat.
Utrikesministeriet avråder finländare från att resa till Afghanistan och skriver att ”risken för våld är ytterst hög”. Samtidigt ses landet som tillräckligt säkert för avvisade flyktingar.
Yaghoubi var tidigare kapten i U21-landslaget.Moshtagh Yaghoubi kisar.Bild: All Over PressFinlands U21-herrlandslag i fotboll,fotboll,Moshtagh Yaghoubi
Slog tidigare tillbaka mot rasism
Det här är inte första gången som Moshtagh Yaghoubi säger ifrån.
År 2015 frågade sig den dåvarande U21-landslagskaptenen om han verkligen vill representera Finland. Det här efter att ha blivit utsatt för rasism.
– Det är väldigt sårande. Jag har bott här i tio år, är finländare och tycker att det är en ära att spela för Finland. När jag sedan möter dessa rasister så ställer jag mig frågan, vill jag verkligen representera er? sade Yaghoubi till Yle i december 2015.
Yaghoubi A-landslagsdebuterade för Finland i VM-kvalmatchen mot Turkiet i mars.
Ian Martin blev Sjundeå IF:s matchhjälte i den fjärde kvartsfinalen mot Dicken. Han avgjorde matchen och kvartsfinalserien med fyra sekunder kvar på matchuret i Sjundeå bollhall på onsdag kväl.
Slutresultatet skrevs 20-19 (10-10) och matchen var just så jämn som siffrorna säger. Bägge lagens försvarsspel fungerade utomordentligt bra.
Rony Léven i SIF:s mål stod än en gång för några riktiga paradräddningar, men också andremålvakten Mika Malassu lyckades bra i de korta sekvenser han stod mellan stolparna. Malassu stoppade nämligen inte mindre än tre sju meters kast.
Då omkring fem minuter återstod att spela hade SIF ledningen med tre mål (19-16). SIF-spelarna lyckades inte hålla tätt då Dickens slutspurt tog vid. Helsingforsarna gjorde tre mål och lyckades hålla tätt hemåt.
Timeout och en sista körning
Med nitton sekunder kvar att spela var ställningen 19-19 och tog Sjundeå IF timeout. Ian Martin berättade efter matchen att laget då bestämde sig för att göra en körning man inte tidigare gjort i matchen.
– Det lyckades och det blev mål, säger Martin som med fyra sekunder kvar sköt segermålet för SIF.
Dickens Benny Broman får omild behandling av SIF:s Ian Martin.SIF:s Ian Martin stoppar Dickens Benny Broman.Bild: Yle/ Bubi AsplundDicken,handboll,handbollsmatch,handbollsspelare,Handbollsspelare (Herrar),Helsingfors,kvartsfinalmatch,Sjundeå,Sjundeå IF,Västnyland
– Känslan att se att bollen gå i mål var helt obeskrivlig. Patrik Roslander (Dickens målvakt) var på den, men att se att bollen sjunker i mål var nog skönt.
Rémy berömmer Sjundeå
Dickens Anton Rémy sade att Sjundeå IF gjorde en bra match.
– Med det kan vi vara nöjda att vi kämpade till slut i dag. Det var frågan om små marginaler, säger Remy som inte var särskilt överraskad att kvartsfinalserien blev tuff.
– Vi var säkert favorit i det här matchparet, men det spelade förstås ingen roll. Vi är säkert alla besvikna.
Cocks nästa
I semifinal får Sjundeå IF en ännu vassare motståndare, nämligen Cocks från Riihimäki. Ian Martin lovar att SIF bjuder Cocks på en verklig överraskning.
SIF:s Gustav Svanbäck flyger in i Dickens målgård.SIF:s Gustav Svanbäck hoppkastar bollen mot mål.Bild: Yle/ Bubi AsplundDicken,gustav svanbäck,handboll,handbollsmatch,handbollsspelare,Handbollsspelare (Herrar),Helsingfors,kvartsfinalmatch,Sjundeå,Sjundeå IF,Västnyland
– Vi har ett bra försvar nu. Vi har släppt under 60 mål på tre matcher. Matcherna mot Cocks kommer att bli underhållande och vi kommer att överraska, säger Sjundeås matchhjälte.
Miro Korja och Christoffer Metsämäki dömde inför 600 åskådare.
Sjundeå IF-Dicken 20–19 (10–10)
3-1 i segrar Målskyttar, SIF: Ian Martin 7, Ardo Puna 6, Jan Hagman 3, Theo Westerlund 2, Gustav Svanbäck 1, Atte Marjamäki 1. Målskyttar, Dicken: Benny Broman 5, Max Granlund 4, Anton Rémy 3, Valdar Noodla 3, Joacim Broman 3, Jukka Kamula 1.
Sedan förra kommunalvalet har antalet kandidater minskat med nästan 4000, och de som ställer upp är äldre. Medelåldern bland kandidaterna i hela landet har stigit med ett år från 49 år till 50 år.
Den här utvecklingen märks speciellt bland kandidater under 35 år och över 65. I årets kommunalval ställer färre yngre kandidater och fler äldre upp än i förra valet.
Det finns ändå kommuner där medelåldern har sjunkit, Närpes är en sådan kommun. Där har medelåldern sjunkit med fyra år, från 49 till 45 år, vilket är mest i hela landet.
Det allra yngsta startfältet finns i Halsua i Mellersta Österbotten, där medelåldern är 42 år. I Puumala i Södra Savolax är medelåldern högst, 57 år.
Hela valets äldste kandidat är 97-årige Paavo V. Suominen, Sannfinländare från Tammerfors.
((vis:1182110))
Pensionärerna ökar mest
Speciellt i Åboland ökar antalet pensionerade kommunalvalskandidater. På Kimitoön ställde sex pensionärer upp i kommunalvalet år 2012 och i år är de 12 stycken. I procent är ökningen den största i Svenskfinland. I Pargas har antalet pensionärer ökat från 12 till 20 och i Åbo från 36 till 57.
Den största procentuella minskningen bland pensionerade kandidater skedde i Grankulla, där antalet mer än halverades.
Med hjälp av sökrutan kan du se läget i din kommun. Den interaktiva grafiken visar förändringen i antalet pensionärer (blå) och antalet personer vars yrke har att göra med vård (röd) eller bildning (orange) från valet 2012 till valet 2017..
((vis:1182188))
En som gör comeback i lokalpolitiken är pensionären och veteranpolitikern Jan-Erik Enestam (SFP).
- I Åboland har vi fler invånare som är 65+ än genomsnittet i övriga landet och det återspeglas naturligtvis i kandidatuppställningen. Om samma människor ställer upp i år som förra gången har de dessutom blivit fyra år äldre, säger Enestam till Kommuntorget.
Jan-Erik EnestamJan-Erik Enestam anser att Vasa har mer att tjäna på en kommunsammanslagning.Bild: Yle/Joni Kyheröinenjan-erik enestam,kommunutredare,kommunutredning,österbotten
Vårdreformen har inte påverkat yrkena bland kandidaterna
I och med den planerade vårdreformen kommer beslut om vårdfrågor att flytta från kommunerna till landskapen. Det kommunfullmäktige som nu väljs kommer att ha mindre att säga till om i vårdfrågor. Det här märks ändå inte i kandidatuppställningen.
De som arbetar inom vården utgör cirka 11 procent av alla kandidater (de var 9,8 procent i förra valet). De som arbetar med bildning är drygt 8 procent (ingen ändring sedan 2012). På nationell nivå märks vårdreformen inte i kandidatuppställningen. Forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom på Kommunförbundet ser positivt på det.
Marianne Pekola-Sjöblom är forskningschef på KommunförbundetMarianne Pekola-SjöblomBild: Kommunförbundetkommunförbundet,marianne pekola-sjöblom,pekola-sjöblom,Västnyland
- Vi önskar förstås att möjligast många olika yrkesgrupper ställer upp i valet. Människor inom både vård- och utbildningssektorn arbetar med frågor som är väldigt nära kommuninvånarna, och känner till läget i deras vardag bra.
Enligt Pekola-Sjöbloms är den privata sektorn är ofta starkast representerad bland kandidaterna, medan studerande och arbetslösa är underrepresenterade.
- Det är positivt om siffrorna visar att flera yrkesgrupper är representerade bland kandidaterna, säger hon.
Så gjorde vi
Informationen om kandidatenas yrke är den de själva uppgett i kandidatuppställningstabellerna som Justitiemministeriet ger ut.
Kandidaterna uppger sitt yrke som fritt formulerad text i tabellen. Vi har gjort en grov indelning av yrken, där vi med hjälp av nyckelord sorterat kandidater i kategorierna: Pensionärer, Vård, Utbildning (inkl. barndagvård, skolor och bibliotek) och Övriga.
Varje kandidat finns endast i en kategori. Sorteringen har gjorts så att alla pensionärer finns med i pensionärsgruppen. Det betyder alla som titulerat sig med flera titlar, till exempel “rektor, pensionär” endast finns i kategorin pensionärer.
Listan på alla yrken finns här. Yrkestitlarna är de som kandidaterna uppgett.
En lärare vid Espoon seudun koulutuskuntayhtymä Omnia kränkte en estnisk studerande framför hela klassen. Skolan har nu betalat en gottgörelse på 2 000 euro för diskriminering efter förlikning av diskrimineringsombudsmannen. Det är första gången det här sker.
Det var under en lektion i december i fjol som en kvinnlig lärare uttalade sig osakligt om en kvinnlig studerande i 20 års åldern och allmänt om karaktären och inställningen hos personer från Estland. Den estniska studeranden hade gått ut från klassrummet och läraren uttalade sig inför resten av klassen.
Lärare bad om ursäkt och skolan gav läraren en anmärkning. Studeranden kontaktade ändå diskrimineringsombudsmannen som bedömde att det handlade om trakasserier som förbjuds i diskrimineringslagen. Diskrimineringsombudsmannen har nu förhandlat fram en förlikning mellan skolan och den studerande. Förlikningen resulterade i en ursäkt från skolan och en gottgörelse på 2 000 euro för diskriminering.
"Allvarligt när en lärare trakasserar"
Det här var första gången som skolan efter förhandlingar hos diskrimineringsombudsmannen ersätter en studerande efter att en lärare agerat osakligt.
Diskrimineringsombudsmannen Kirsi Pimiä är nöjd med slutresultet och påminner att skolan enligt diskrimineringslagen har en särskild skyldighet att säkerställa att trakasserier eller annan diskriminering inte förekommer.
- Det är särskilt allvarligt när en lärare utsätter en studerande för trakasserier. I detta fall har läraren gjort kränkande uttalanden inför andra studerande vilket är förnedrande. Mobbning är inte enbart en fråga som berör offret. När detta sker måste läroanstalten visa för alla sina studerande att lärarens agerande inte var acceptabelt, säger Pimiä i ett pressmeddelande.
Diskrimineringsombudsmannen Kirsi Pimiä.Kirsi Pimiä är Diskrimineringsombudsman i FinlandBild: Yle/Anna Savoniusdiskrimineringsombudsmannen,Diskrimineringsombudsmannen,kirsi pimiä
Jobbar kvar
I det skriftliga förlikningsavtalet ber Omnia om ursäkt, förbinder sig att betala gottgörelse till studeranden och förbinder sig att granska sin verksamhet så att något motsvarande inte händer igen.
- Vi tar denna fråga på allvar och behandlar den tillsammans med personalen och studenterna. Vi samtalar och tar lärdom, säger Omnias direktör Sampo Suihko.
Den kvinnliga läraren jobbar kvar vid skolan.
Omnia erbjuder bland annat yrkesutbildningar, vuxenutbildningar och gymnasieutbildning för vuxna. Medlemskommuner i Espoon seudun koulutuskuntayhtymä Omnia är Esbo, Grankulla och Kyrkslätt.
Diskrimineringsombudsmannens byrå uppger att man utreder andra liknande fall för tillfället.
Helsingforsbornas trygghetskänsla har inte rubbats av till exempel terroristattackerna i Europas storstäder. Enligt en trygghetsundersökning som Helsingfors stad har gjort tycker invånarna i Helsingfors att staden är ungefär lika trygg som tidigare.
Det här är femte gången som Helsingfors stad undersöker hur trygg staden är enligt dess invånare. De tidigare undersökningarna är gjorda 2003, 2006, 2009 och 2012. Trygghetskänslan har blivit starkare under åren 2003-2012.
Den färskaste undersökningen gjordes vid årsskiftet 2015-2016 och resultatet pekar på att trygghetskänslan under de senaste åren har hållits på en stabil nivå. Nästan 90 procent av de som svarade känner sig trygga eller ganska trygga i Helsingfors.
Undersökningen gjordes samma höst som terroristattackerna i Paris ägde rum. Dessutom väckte flyktingströmmen till Europa och Finland oro hos många finländare.
Forskare är överraskade över att trygghetskänslan i Helsingfors inte verkar ha rubbats.
Terroristattacker tycks inte leda till en ökad känsla av rädsla.― Vesa Keskinen, forskare, Helsingfors stad
- När undersökningen gjordes talades det om terroristattacker, flyktingströmmar och gatupatruller. Diskussionen svämmade över på sociala medier. Vi antog att det här skulle synas i trygghetsundersökningen, men att det inte gör det är en stor överraskning. När 4 000 människor i lugn och ro får svara på en enkät tycks dylika händelser inte leda till en ökad känsla av rädsla, säger Vesa Keskinen, forskare med huvudansvar för trygghetsundersökningen.
Kan man dra den slutsatsen att terroristattacker i världen inte påverkar trygghetskänslan i Helsingfors?
- Precis så är det. I invånarnas vardag syns de inte. Men om man på ett mer allmänt plan frågar om tryggheten i Finland har försämrats så kan det hända att folk svarar att så är fallet. Men i den enskilda invånarens vardag har inga märkbara ändringar skett under de senaste åren. Förstås kan situationen förändras snabbt om det händer någonting i Helsingfors, säger Keskinen.
Många i Helsingfors demonstrerade mot rasism i september 2016 under devisen "Nu räcker det!".Folkmassor på Senatstorget i Helsingfors.Bild: Marcus Rosenlund/Yleantirasism,Helsingfors,peli poikki,Senatstorget
Rädslan för sexualbrott ökar
Trots att mycket i trygghetsundersökningen tyder på att invånarna i Helsingfors upplever att staden är trygg finns det också oroväckande trender i undersökningen. Till exempel är unga kvinnor betydligt räddare för att bli utsatta för sexualbrott än tidigare.
Risken för att utsättas för sexualbrott i Helsingfors har ökat.― Vesa Keskinen, forskare, Helsingfors stad
Av 15-24-åriga kvinnor är nästan 40 procent ganska eller väldigt rädda för att utsättas för sexualbrott. År 2012 var motsvarande siffra cirka 25 procent.
- Det här har att göra med tidpunkten för undersökningen, det vill säga årsskiftet 2015-2016. Då talades det om sexuella trakasserier och polisen i Helsingfors rapporterade om överfallsvåldtäkter, säger forskaren Vesa Keskinen.
Också brottsstatistiken ger en förklaring till att rädslan har ökat. Antalet anmälda sexualbrott ökade i Helsingfors år 2016.
- Risken för att råka ut för sexualbrott i Helsingfors har ökat under de senaste åren, säger Keskinen.
I Berghäll känner sig invånarna tryggare än tidigare.Polisen patrullerar på "Piritori"Bild: Yle/Tino OksanenBerghäll,körbanor,piritori,polisfordon,Sörnäs metrostation,Sörnäskurvan,vasaskvären,ås,Åshöjden
Stora skillnader mellan stadsdelarna
Trygghetskänslan i de olika stadsdelarna i Helsingfors varierar mycket. På ett allmänt plan kan man säga att känslan av otrygghet är minst på småhusområden samt i de södra stadsdelarna. Mest otrygghet upplever invånare i utkanterna av staden i höghusområden i öst och väst.
När invånarna fick säga hur de upplever tryggheten dagtid i sitt bostadsområde fanns det inga större skillnader. Men på veckoslutskvällar varierar trygghetskänslan mycket.
I 20 av 34 distrikt har inga större förändringar skett sedan 2012. Men i Mellungsbacka, Malm, Böle, Kampmalmen (består av Främre Tölö, Lappviken, Gräsviken, Kampen och Busholmen) och Degerö har känslan av otrygghet ökat under de senaste åren.
Det här förklaras enligt forskarna ofta med aktuella händelser som snabbt kan leda till att känslan av otrygghet ökar. Till exempel i Bortre Tölö har stödboendet på Rosavillagatan sannolikt lett till att en del invånare känner sig otrygga.
För vissa stadsdelar går det bättre. Invånare i Berghäll, Haga, Parkstad, Bocksbacka, Kårböle, Nordsjö, Skomakarböle, Åggelby, Estnäs, upplever att den egna stadsdelen har blivit tryggare jämfört med 2012.
Enligt forskarna förklaras en ökad trygghetskänsla i till exempel Berghäll av att befolkningsstrukturen har förändrats.
En del invånare med invandrarbakgrund känner sig otrygga då de går på stan.Människor i centrum av HelsingforsBild: Yle/Tega Okecentrum,forum,helsingfors,mannerheimvägen,shopping,shoppingcentrum,shoppingkasse,snabbmat,spårvagn,stan,stockmann
Invånare med främmande språk med för första gången
I år har invånare med annat modersmål än finska eller svenska för första gången fått delta i undersökningen. Av de 4 000 som svarade på enkäten har 345 ett annat modersmål än finska eller svenska.
Helsingforsbor med ett främmande modersmål känner sig mer otrygga i det egna bostadsområdet jämfört med finsk- och svenskspråkiga. Invånare med ett annat modersmål känner sig också otryggare än finsk- och svenskspråkiga då de rör sig dagtid i centrum av Helsingfors.
Däremot finns det inga skillnader i hur finsk- och svenskspråkiga och invånare med annan språkbakgrund upplever tryggheten i kollektivtrafiken.
Helsingforsbor med ett främmande modersmål är också oroligare över alkoholdrickande på allmänna platser än finsk- och svenskspråkiga.
Forskaren Vesa Keskinen tycker att undersökningen i det stora hela ger en positiv bild av Helsingfors.
- Det finns mera positivt än negativt i undersökningen. Till exempel har Helsingforsborna under de senaste åren själva bevittnat färre fall av våld än tidigare. Helsingfors är nog en ganska speciell stad, sammanfattar forskaren Vesa Keskinen.
Här följer några plock ur trygghetsundersökningen där Helsingforsbor fritt kunde berätta något om sin stad.
"I tidningarna skrivs det negativa nyheter (krig, våldtäkter, dråp, IS, otrygghet, flyktingar). De är de största faktorerna som ökar känslan av otrygghet. Inte det man ser runt omkring sig." (Kvinna, 35 år)
"Helsingfors är en rolig och trygg stad. Vi ska hålla den som sådan." (Man, 30 år)
"Gällande diskussionerna den senaste tiden vill jag säga att jag aldrig har upplev några störande incidenter i närheten av Berghälls mottagningscentral. Fulla finländare orsakar mera otrygghet för mig än alla invånare med invandrarbakgrund sammanlagt." (Kvinna, 28 år)
"Helsingfors är en mycket trygg stad för att vara en huvudstad i Europa. Närmast är det knarkare och alkoholister som gör varandra illa." (Man, 42 år)
"Mest oroar jag mig för mina barn som är unga vuxna och ganska ofta rör sig i Helsingfors på kvällarna." (Kvinna, 63 år)
"Flickvännen vill inte gå ensam sent på kvällen. Jag går emot henne till busshållplatsen eller hämtar henne med bil. För kvinnornas del har trygghetskänslan försämrats den senaste tiden." (Man, 31 år)
HIFK är nere i en djup brygga i hockeyslutspelet. Den första hemmamatchen mot Tappara blev en lång djupdykning.
Ett stort magplask. Så kan man sammanfatta HIFK:s insats i i kvällens semifinalmöte med Tappara.
HIFK-spelarna uppträdde på det hela taget håglöst och väntade bara på katastrofen. Den kom också som ett brev på posten.
Hemmaspelarna lämnade isen med 5–2 i baken efter ett par sena tröstmål, ett 2–0-underläge i serien mot Tappara och en visselkonsert från hemmapubliken.
Tidig bortaledning
Tammerforslaget vann seriens första match på hemmaplan i tisdags med 2–0. Regerande mästaren fortsatte där man avslutade den första dusten i Helsingfors.
Joona Luoto skickade in 1–0 bakom Kevin Lankinen efter drygt fyra minuters spel. Resten av perioden höll HIFK jämna steg. I den andra perioden rasade hemmalaget ihop fullständigt.
Jani Lajunen dunkade tidigt in 2–0 när han fick stå helt sopren framför Lankinen. Inom loppet av 96 sekunder i mitten av perioden kom sedan två kallduschar till.
Dominik Hrachovina.Dominik Hrachovina.Bild: Matti Raivio/All Over PressDominik Hrachovina,Kai Kantola
Hrachovina slog slutspelsrekord
Kai Kantola tog en utvisning på 2+2 minuter för hög klubba. Tappara utnyttjade det. Henrik Haapala solokörde in 3–0 och sedan spelade Haapala fram till Teemu Nurmi som satte 4–0.
I den andra perioden satte dessutom Tapparas målvakt Dominik Hrachovina slutspelsrekord. Han slog den förre Tapparamålvakten Juha Metsolas rekord för längst hållna nolla från 2013. Metsolas rekord låg på 210 minuter och 59 sekunder.
HIFK:s mardrömskväll fullbordades nitton sekunder in i den tredje perioden. Veli-Matti Savinainen fick fritt fram och placerade in 5–0 assisterad av Kristian Kuusela.
Tappara ett spöke
HIFK:s enda ljusa stund för kvällen kom under de tio sista minuterna. Juuso Puustinen spräckte Hrachovinas nolla och gjorde hemmalagets första semifinalmål i vår. Hrachovinas nolla höll totalt i 233 minuter och 21 sekunder.
Ett par minuter senare putsade Micke-Max Åsten siffrorna ytterligare efter en stor miss av Hrachovina.
Tappara vann ändå totalt rättvist och har ett strupgrepp om HIFK. Helsingforslaget har förlorat samtliga matcher mot Tappara den här säsongen och väldigt lite talar för en vändning just nu i reprisen på fjolårets finalserie.
– Tappara spelade precis som man ville, men det här räcker inte från HIFK-håll. Man måste jobba hårdare. Alla måste förbättra sin arbetsmoral om HIFK vill ta en seger på lördag, säger Yle Puhes expert Kimmo Kuhta.
På lördag spelas den tredje drabbningen i Tammerfors.
Resultat:
HIFK–Tappara 2–5 (0–1, 0–3, 2–1)
Mål: 0–1 Joona Luoto (Aleksi Elorinne), 0–2 Jani Lajunen (Blake Parlett, Alexander Bonsaksen), 0–3 Henrik Haapala (Valtteri Kemiläinen, Dominik Hrachovina), 0–4 Teemu Nurmi (Henrik Haapala, Valtteri Kemiläinen), 0–5 Veli-Matti Savinainen (Kristian Kuusela, Valtteri Kemiläinen), 1–5 Juuso Puustinen (Roope Hintz, Joonas Rask), 2–5 Micke-Max Åsten (Robert Leino). 2–0 i matcher till Tappara.
Raset kom i den andra perioden. HIFK-tränaren Antti Törmänen var av naturliga skäl besviken. ”Vi tog en dum utvisning och sen dog matchen”, säger han till Nelonen Pro.
HIFK jagade en kvittering i semifinalserien mot Tappara. Det gick precis tvärtom.
När klockan stod på 40.19 skickade Veli-Matti Savinainen in 5–0 till gästerna. Tappara tog till slut andra raka segern i serien – den sjätte totalt mot HIFK den här säsongen – med 5–2 och har spelat sig fram till ett utmärkt läge.
– Om man försöker vinna en match utan att vinna närkamper är det omöjligt, säger HIFK-tränaren Antti Törmänen till Nelonen Pro.
"Fanns en del positivt"
Törmänen var relativt nöjd med den första perioden. I den andra kom raset. HIFK släppte in tre mål på några minuter.
– Vi fick en dålig start på andra. Sedan tog vi en dum utvisning och tappade in två puckar. Där dog matchen.
– Det fanns en del positivt, men det var bara glimtar av det. I tredje var vi där. Det måste vi ändå bygga vidare på.
Tappara på väg mot ny final
I Tapparalägret var man av förståeliga skäl betydligt nöjdare. Laget har skaffat sig ett utmärkt läge för att ta sig till spel om FM-guldet för femte året i följd.
– I två och en halv period spelade vi bra. I andra perioden visade vi hur vi ska spela i den här serien. Även om det blev stora siffror tycker jag ändå att det var lite jämnare än så. Målen svänger det mentala läget snabbt, säger Tapparas tränare Jussi Tapola till Nelonen Pro.
– HIFK startade starkt, men efter ledningsmålet vände det och vi dominerade fram till de tio sista minuterna. Vi borde inte lyfta foten från gaspedalen, men så blir det ofta, säger Veli-Matti Savinainen till Yle.
Ett av dragplåstren i årets upplaga av Sirkus Finlandias show är sex kor. Dressören Latoya Donnert har jobbat med cirkushästar, men den här gången är det kossorna som gör som hon vill.
Milka, Nutella, Linda, Doris, Diana och Lila är cirkuskossor till yrket. Det innebär en sex månader lång turné, 8 000 kilometer på vägarna och föreställning varje kväll.
100 bilar och 50 släp hör till Sirkus FinlandiaCirkus Finlandia inleder säsongen i Kariscirkus finlandia
Latoya Donnert är sjunde generationens cirkusartist. Hennes specialgebit är hästar, men i vintras åkte hon till Danmark för att träna med kor. Och nu får den finländska publiken veta vad allt en ko kan gå för.
Djuren lockar
Lantbruksdjuren har alltså ersatt de vilda djuren på våra europeiska cirkusar. Djur på cirkus är viktiga. Åtminstone om man får tro Jimmy Johansson, teknisk chef vid Sirkus Finlandia.
Jimmy Johansson är teknisk chef vid Sirkus FinlandiaJimmy Johansson, teknisk chef vid Cirkus Finlandia 2017cirkus finlandia,jimmy johansson
- Publiken vill se djur i manegen. Det är bara så. Och vi är beroende av att locka folk, säger Johansson.
- Men alla våra djur behandlas med respekt. De har utomordentliga förhållanden under hela turnén, säger han.
Lama och afghanhundar
Förutom kossorna hör också fyra lamor och tre afghanhundar till årets cirkusfölje. Det är Joulia Tchakanova som uppträder med dem.
Bland årets cirkusdjur finns också en lama och afghanhundarCirkusartist Joulia Tchakanova uppträder med lama och afghanhundar på Cirkus Finlandia 2017joulia tchakanova
Och fyra hästar.
- Jag var själv ryttare på min pappas och farbrors Cirkus Gala i Sverige i tiderna, berättar Jimmy Johansson. Jag och mina bröder uppträdde i många år och vi vann flera tävlingar för cirkusartister ute i Europa på den tiden.
På Sirkus Finlandia heter årets hästdressör Ignat Ignatov. Han är en av de utländska artisterna som fått plats i ensemblen trots att Sirkus Finlandia satsar inhemskt i år.
Inhemskt för Finland 100 år
I år får ovanligt många inhemska artister plats på Sirkus Finlandia.
- Det är ett medvetet val såhär Finlands 100-åriga historia till ära, säger Jimmy Johansson. Vi har en cirkusskola i Lahtis och ungdomarna måste få komma ut och visa upp sig.
Sebastian är ett exempel. Han är årets konferencier.
Sebastian ser till att cirkuspubliken trivsSebastian fungerar som konferencier på Cirkus Finlandia 2017Bild: john f. tremblaycirkus finlandia,sebastian
Ada Forsberg är också en ung inhemsk artist som underhåller i årets show. Hennes specialnummer är att stå på huvudet i en gungande trapets högt upp i kupolen.
Ada Forsberg i trapetsen högt upp i kupolenTrapetsdansös Ada Forsberg, Cirkus Finlandiaada forsberg
Det här kallas Washington.
Ada Forsberg inledde sin cirkusbana redan som 9-åring i Borgbackens cirkusskola. Idag är hon utexaminerad från cikrusskolan i Lahtis.
Nu står en sex månader lång turné för dörren för Ada och alla andra i Sirkus Finlandia. De 100 bilarna och 50 släpvagnarna ska rulla 8000 kilometer genom vårt avlånga land. Tältet ska resas 200 gånger.
Precis såsom familjen Jernströms cirkus har gjort i 40 års tid.
Skall man utgå från expertisen inom deltagargardet i Yle Sportens tävling #ligatipset2017, blir fotbollsligasäsongen en promenad i parken för de 27-faldiga mästarna HJK från Helsingfors.
På fredagsförmiddagen, när långt över 600 rader strömmat in till den anrika tipstävlingen #ligatipset2017 är siffrorna mer tydliga än någonsin.
Knappt fem procent har tippat SJK som vinnare i en serie där knappa två procent lagt sin röst på antingen FC Inter eller de regerande mästarna IFK Mariehamn.
Totalt 552 tippare, eller 88,89 procent tror på ett FM-guld för HJK. HJK inledde också säsongen på ett övertygande sätt genom att slå VPS på hemmaplan med 5-0.
Också ifjol var HJK favorit till guldet bland deltagarna i #ligatipset2016, men inte med motsvarande, hisnande siffror som i år. Bland fjolårets deltagare hade två (2) personer tippar guld till IFK Mariehamn.
Så här har deltagarna tippat mästare i årets serie:
HJK, 552 deltagare
SJK, 30 deltagare
FC Inter, 12 deltagare
IFK Mariehamn 10 deltagare
Helsingfors IFK, 7 deltagare
Ilves, 6 deltagare
KuPS, 3 deltagare
VPS, 1 deltagare
Fördelningen av mästare i #ligatipset2017Bild: Yle/Antti KoivukangasTipsligan
Totalt antal tips beaktade i sammanställningen 621.
Det vanligaste namnet för kommunalvalskandidater i huvudstadsregionen är Timo. Många kandidater är studerande eller företagare, lite fler är män än kvinnor, och väldigt få har ett annat modersmål än finska eller svenska.
Medelkandidaten i huvudstadsregionen är en 47-årig man, företagare och heter Timo Korhonen.
Så ser det ut när vi plockar ut data på medelålder, kön, vanligaste yrke med mera på alla kommunalvalskandidater som ställer upp i Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Kyrkslätt.
Fler män än kvinnor, och få som talar andra språk
Av de knappt 2800 kandidaterna är 55 procent män. Huvudstadsregionen har en lite jämnare könsfördelning än vad hela landet har. På nationell nivå är 60 procent av kommunalvalskandidaterna män.
33 riksdagsledamöter ställer upp i huvudstadsregionen, och 231 av kandidaterna är redan fullmäktigeledamöter som alltså ställer upp för omval.
Animerad grafik om kandidatstatistik.Typiska kandidater i huvudstadsregionen
Knappt fem procent av kandidaterna har något annat modersmål än finska eller svenska.
Majoriteten av kandidaterna har finska som modersmål, 2274 stycken. 357 uppger svenska som modersmål, det är nästan 13 procent av kandidaterna.
Bara två stycken har engelska som modersmål och bara en samiska. Totalt 138 kandidater, bara knappt fem procent, har något annat modersmål än finska eller svenska. Vänsterförbundet har flest kandidater med ett annat modersmål än finska eller svenska.
Små skillnader mellan partierna
Väldigt stora skillnader är det inte på kandidaterna hos de olika partierna.
Medelåldern för kandidaterna ligger för så gott som alla partier i huvudstadsregionen någonstans mellan 45 och 50 år. Den äldsta kommunalvalskandidaten i huvudstadsregionen är Samlingspartiets Aira Samulin, 90 år, som ställer upp i Helsingfors.
Bara De grönas kandidater har en något lägre medelålder, 42. De gröna utmärker sig också gällande könsfördelningen. De flesta partier har fler kandidater som är män, men hos De gröna är 57 procent av kandidaterna kvinnor. Hos SFP är 52 procent kvinnor.
Sannfinländarna har den snävaste könsfördelningen på sina kandidater, 75 procent är män.
Sannfinländarna har den snävaste könsfördelningen på sina kandidater, 75 procent är män.
Företagare, studerande och pensionärer
Studerande är välrepresenterade bland kommunalvalskandidaterna i huvudstadsregionen. Hos Samlingspartiet och Centern är företagare den vanligaste yrkesbenämningen, hos De gröna, SDP och SFP är det vanligast att kandidaten är studerande och hos Vänsterförbundet och Sannfinländarna är den vanligaste benämningen pensionär.
Dels mer underhållande matchevenemang samt proffsigare mediabeteende och marknadsföring, dels kraftigare identitetsbyggande ända från barnaskor. Det finns mycket att göra för att utveckla fotbollsligan.
När Yle Sporten frågar ett tiotal spelare, ex-spelare och tränare hur de skulle utveckla herrarnas inhemska fotbollsliga cirkulerar svaren kring några teman: identitetsarbete, matchevenemang, marknadsföring och supporterband.
Ett återkommande tema är även förhållandena. För att få upp publiksiffrorna måste åskådarna trivas – och det sker lättare på en modern fotbollsstadion. Ett exempel många lyfter fram är SJK:s stadion i Seinäjoki.
– Det är helt klart steg nummer ett, säger IFK Mariehamns lagkapten Jani Lyyski. Att du har tillräckligt moderna faciliteter så publiken dels kan sitta i solen och dels i lä under tak.
– Det blåser ju vårstormar på var och varannan arena, och jag lyfter på hatten för dem som kommer till Jakobstad eller Mariehamn och tittar på fotboll i början på maj när det blåser tio meter i sekunden och är iskallt.
SJK:s nya hemmastadion ett föredöme. Här Johannes Laaksonen i ligapremiären mot FC Lahti.Johannes Laaksonen, SJK-FC Lahti, 5.4.2017.Bild: Marko Tuominiemi / All Over PressFC Lahti,fotboll,Johannes Laaksonen,Seinäjoen Jalkapallokerho
Därtill finns det en hel del att utveckla i själva matchevenemangen. Publiken måste bjudas på upplevelser såväl på som utanför planen.
– Man ska leverera en underhållande tillställning, det ska helt enkelt vara trevligt att gå på match, konstaterar Sebastian Strandvall.
– Upplevelsen ska funka för en så bred publik som möjligt, också barnfamiljer ska kunna ta sig på match. Allt från äldre till de allra yngsta ska trivas och ha kul – och det är upp till varje enskild förening att klara av det.
Ingen ”potkupallo”
Problempunkterna är många. Haltande serier, ett landslag på knä, bristfälliga planer för att nämna några. Fastän alla tillfrågade är överens om att spelkvaliteten tagit stadiga steg framåt, ska man även inse realiteterna på den punkten.
– När vi i april spelar på planer full av gyttja kan man inte börja fantisera om Lionel Messi eller Cristiano Ronaldo och direkt jämföra med La Liga, påminner FC Inter-ikonen Magnus Bahne.
HJK:s japan Atomu Tanaka hör till de bästa spelarna i ligan just nu.Atomu Tanaka, april 2017.Bild: Matti Raivio / All Over PressAtomu Tanaka,HJK Helsingfors
Här spelar även medierna i Finland en betydande roll, menar Strandvall. VPS-mittfältaren säger att den inhemska ligan underskattas och även får utstå mycket oförtjänt kritik.
– Ifall det görs ett supersnyggt mål i utländska serier lyfts det upp stort också i finska medier, säger Strandvall som anser att en motsvarande inhemsk kalasträff inte hyllas i samma utsträckning.
– Jag tror överhuvudtaget media har en viktig roll i att göra ligan mer attraktiv. Att man inte pratar om den som nån ”potkupalloliiga”, för det är den inte. Absolut inte.
Mager marknadsföring
Strandvall inser att ligan, lagen och spelarna givetvis måste göra sig förtjänta av den positiva uppmärksamheten – och här ligger även ett ansvar på klubbarna och ligaorganisationen.
– Ligan borde marknadsföras bättre. Det är ganska sällan man ser fotbollsreklam på tv, medan det varit ganska svårt att undgå reklam om till exempel hockeyslutspelet, säger HIFK-målvakten Carljohan Eriksson.
– Det skulle vara viktigt att få in folk i klubbarna som förstår såväl fotboll, marknadsföring som finans, och inte bara tänker på fotboll som idrott, utan också kan show- och underhållningsbiten.
Eriksson medger att kombinationen är svår och syftar på de många ligaföreningars ansträngda ekonomiska läge.
– De borde ju göra det halvt pro bono om man jämför med vad de kunde få någon annanstans.
Proffsigare i division 3
Men även mindre insatser kan bära långt. Aktiviteten på hemsidor och sociala medier varierar stort från klubb till klubb – och här krävs inte nödvändigtvis enorma summor pengar, men desto mer kreativitet.
– Det finns klubbar i tredje och fjärde divisionen i Finland som har proffsigare information om sina lag än vissa ligaklubbar. Det säger ganska mycket om nivån, summerar HIFK-keepern Eriksson.
Carljohan Eriksson ser ställvis bättre webbaktivitet i lägre divisioner än ligan.Carljohan Eriksson, sommaren 2016.Bild: Yle/Tomi HänninenCarljohan Eriksson
Videoklipp från träningar och presentationer av spelare på YouTube, Twitter och Facebook, samt tävlingar och andra jippon där spelarna är direkt inblandade, lyfter flera spelare fram som tänkbara idéer som alltför sällan förverkligas i Finland.
– Man måste våga synas och höras, och sticka ut hakan så man får en snyting nu och då, säger den tidigare mittbacken Mathias Lindström som får medhåll av Sebastian Strandvall.
– Jag vill ändå tro att vi spelare på nåt plan är förebilder för ganska många, säger han. I Finland råder en ganska stark jantelag, man ska inte tro att man är nånting. Men jag tycker inte det är någon skam i att lite lyfta fram spelarna som stjärnor.
Använd spelarna!
Strandvall efterlyser större exponering och rapportering förutom via medier, även klubbarnas egna kanaler. Ju stoltare man är över produkten man försöker sälja, desto bättre blir slutresultatet.
– Jag tror det går att göra mycket mer, och då pratar jag inte bara om sociala medier och klubbens egna webbsidor, utan också staden där man är verksam, säger Strandvall som berättar att de flesta VPS-spelarnas kontrakt ger klubben rätt att använda dem i marknadsföringssyfte.
– Men trots det kommer man aldrig upp i ens två timmar per månad, beklagar han sig. Man använder sig inte tillräckligt av spelarna. Vi kan nog göra nytta och ge mervärde på andra ställen än bara planen, på olika evenemang med sponsorer och andra. Så skulle vi synas mer i närsamhället.
Barnen eller föräldrarna först? Magnus Bahne och Mathias Lindström oense.Magnus Bahne och Mathias Lindström kramar om varandra, FC Inter, 2014.Bild: Juha Tamminen / All Over PressMagnus Bahne,Mathias Lindström
Magnus Bahne håller med. En större synlighet skulle även kunna bidra till starkare, tidigare klubbkänsla hos ungdomar – och i längden högre publiksiffror.
– Lagen och spelarna ska inte vara främmande för allmänheten. Framför allt att stranda sig ännu mer hos idrottande barn, göra fler besök till skolor och dagisar. Den vägen kanske barnen kommer hem och spontant säger att ”hej, jag vill gå på fotboll!”, tror Bahne.
– Jag påstår att det är precis tvärtom, kontrar Mathias Lindström som menar att vägen till mer dignande läktare istället går via föräldrarna som i sin tur tar barnen med sig till stadion.
– Efter det behöver du inte göra så mycket för att få de barnen som fans. I andra länder ser man att supporterskapet går i släkten, och om inte föräldrarna hejar på nåt lag blir det ganska svårt att heller få ungarna hemskt intresserade.
5 år med pappa – 50 år själv
Finland ligger flera tusen åskådare bakom de nordiska grannarna Sverige, Danmark och Norge i publiksnitt. Förra säsongen följde i medeltal 2 551 åskådare med herrligamatcher här hemma, medan motsvarande siffra i till exempel Allsvenskan var 9 967.
Att hissa upp siffrorna är en lång process som bottnar i att bygga upp en starkare fotbollskultur och klubbidentiteter som medför en automation i att anhängare år efter år, i generation efter generation, dyker upp när det egna laget spelar.
Timo Furuholm fick ett fint avsked av fansen när han lämnade tyska Hallescher i vintras.Fansen i Hallescher tackar Timo Furuholm i samband med sista matchen, december 2016.Bild: Viadata / All Over PressFans,Hallescher FC,Timo Furuholm
Sista ordet får FC Inters anfallare Timo Furuholm, som återvänt till Finland efter en fem år lång sejour i det utpräglade fotbollslandet Tyskland.
– Allt handlar om hur starkt du är bunden till klubben, och ju yngre det sker att du känner dig som en Inter- eller HJK-supporter, desto starkare blir bandet, säger Furuholm som menar att verkliga fanförhållanden håller i vått och torrt livet ut.
– Du ska som ung finna din väg till stadion och där hitta nånting speciellt. Så funkar det i Tyskland. Du går på match med hela familjen varje lördag klockan två. De fem första åren kanske du är med för att pappa bestämmer, men de följande femtio kommer du sen av din egen fria vilja.
