Honka från Esbo stod för den vassare insatsen i toppmötet i damernas fotbollsliga mot tabellettan PK-35 från Vanda. Huvudstadsregionsderbyt bjöd på sammanlagt fem mål.

Linda Nyman tyckte segern var rättvis | Sportinslag

2 min 37 s

Spela upp klipp på Arenan: Linda Nyman tyckte segern var rättvis | Sportinslag

PK-35 och Linda Ruutu inledde starkt och öppnade målkranarna redan efter fem spelade minuter. Esbodamerna lyckades ändå kvittera före den första halvleken var över med mål av Roosa Ariyo.

Katri Nokso-Koivisto: Honka kämpade bättre | Sportinslag

2 min 9 s

Spela upp klipp på Arenan: Katri Nokso-Koivisto: Honka kämpade bättre | Sportinslag

Vandalaget inledde också den andra halvleken i liknande kutym och steg upp i 2-1-ledningen efter dryga 60 minuter, med mål av Sanni Franssi. Två blixtmål inom två minuter efter 80 minuter spelat gav ändå Esbolaget en viktig vinst.

I dagens övriga drabbningar blev det vinster för NiceF och Pallokissat. ÅU och HJK möts i Mariehamn med start kl. 18.30.

Ställningen i tabellen

Trafiksäkerhetsverket Trafi har avslöjat ett ovanligt fall vid Malms flygplats i Helsingfors, där ett litet flygplan har använts för passagerartrafik utan giltigt tillstånd.

Trafi misstänker att det inom ramen för en förening har bedrivits affärsverksamhet som dolts för myndigheterna.

Planet, ett biplan av typen Antonov-2, flög betalande passagerare senast vid Malmi Fly In-evenemanget i maj, uppger Trafi. Trafi har försatt planet på Malms flygplats med flygförbud.

Flyget är registrerat i Litauen och det finns oklarheter med flygcertifikatet hos planets finländska pilot.

Vinden ställde till med problem för flera båtar utanför Helsingfors på söndagen.

Den sydostliga vinden tilltog plötsligt mitt på dagen. Det här ledde till att masten knäcktes på fyra segelbåtar, som måste bogseras i land.

Flera andra båtar behövde också hjälp på grund av vinden, meddelar Finska vikens sjöbevakningssektion.

Ingen skadades i incidenterna.

Det råder varning för hård ostlig till sydostlig vind på Finska viken då det ska blåsa uppemot 14 meter per sekund.

Det finns ett minne i Mirjam Kallands barndom som präglar hur hon förhåller sig till jämställdhet mellan könen. De livliga abborrarna som sprattlade när man drog upp dem ur sjön var pojkfisk, medan mörtarna som hängde passivt i kroken var flickfisk.

-Det säger något om hur jag uppfattade det där med att vara flicka och det där med att vara pojke. Det var liksom självklart att den finare, mer önskade och livligare, tuffare fisken var en pojke.

Barn och barns utveckling fascinerar

I sitt sommarprat tar Mirjam Kalland upp jämställdhet mellan könen. Hon funderar också på ordningsföljden i en syskonskara. Själv föddes hon som nummer tre i en familj med fyra barn.

Trots en rätt stor syskonskara har det funnits plats för låtsaskamrater, ibland gemensamma sådana, som bidrog till att göra lekarna spännande.

-Låtsaskamrater verkar för övrigt vara ett fenomen som håller på att försvinna, åtminstone i västvärlden, vilket är en intressant iakttagelse.

Barn och barns utveckling är överhuvudtaget en sak som fascinerar Mirjam. Både i yrkeslivet och privat, intellektuellt och emotionellt. Varför, det försöker hon ge svar på i sitt sommarprat.

På biblioteken fick man låna bara några böcker i taget och det blev ju jobbigt när man måste springa där stup i kvarten.

Den språkliga identiteten och tvåspråkighet får också plats i Mirjam Kallands prat och hennes stora läsintresse, speciellt som barn.

Mirjam Kalland berättar också om nomaden i sig och hur hon flyttat många gånger under sitt liv. Trots det har hon aldrig bott utanför Ring III. Men den Ostnyländska skärgården finns med, bland annat i form av oändliga sommarlov, daggvått gräs och att springa till ladugården efter varm mjölk på morgonen.

Bland annat de här låtarna spelar Mirjam Kalland i sitt sommarprat:

Mirjam Kalland sommarpratar den 30 juni kl. 10.05 och kl. 18.03 i Yle Radio Vega. Du kan också lyssna på hennes sommarprat på Yle Arenan.

Två timmar, inte längre. Det är den längsta tiden som en jourpatient ska behöva vänta på att få träffa en läkare vid hälsocentraljouren i Pejas i Vanda.

Tidsgränsen var ett av minimikraven i upphandlingsvilkoren från 2011 när avtalet mellan Vanda stad och vårdföretaget Attendo som sköter jouren förnyades. Attendo har skött jouren sedan 2008 och vann även den senaste upphandlingstävlingen när det ursprungliga kontraktet tog slut.

Under våren har väntetiderna inte hållit måttet, och flertalet patienter har klagat.

I början av juni gick staden och Attendo ut med ett gemensamt meddelande där bristerna medgavs och ett löfte om att de skulle åtgärdas.

De flesta har fått vård inom två timmar

Överläkare Jarmo Kantonen från Attendo svarar för hälsocentraljouren vid Pejas. Enligt honom har jourverksamheten tagit tag i utmaningen och ska få ner väntetiderna.

– Som första åtgärd har vi ökat bemanningen vid frontlinjen. Vi har nu två jourande skötare som snabbare kan bedöma vårdbehovet. De backas självklart upp av en ansvarig läkare, men många jourfall klarar sig med ett besök hos skötaren och behöver inte träffa en läkare, säger Kantonen.

Kantonen vill understryka att när det gäller allvarliga akutfall har staden varit nöjd med servicen Attendo levererat.

– Vården av akutfall fungerar, när någon kommer in allvarligt skadad sköts allt omedelbart. När de gäller andra mindre akuta grupper har de allra flesta fått vård inom den utsatta tiden, säger han.

Flera saker hopar sig

På frågan om varför väntetiderna dragit ut under våren kan Kantonen inte sätta fingret på någon enda faktor.

– Dels handlar det ju om att man aldrig till fullo kan förutse hur många som kommer att besöka jouren. Vi har även skolat in ny personal, bland annat våra sommarvikarier så att allt ska rulla på även i semestertider. Så är det många som inte är i behov av akut vård men som ändå kommer till jouren i stället för att boka en tid. Sker allt det här samtidigt så stockar det till sig, säger Kantonen.

Även Vanda stad ombads kommentera. Där uppgavs Timo Aronkytö, direktör för hälsovårdsservicen vara den enda som får uttala sig om avtalet med Attendo. Han var inte anträffbar på grund av arbetsresa.

Uppståndelsen kring 5-åringen som "fick sparken" från ett privat daghem i Helsingfors har fått politiker att tänka om. Nu kan staden inte blanda sig i dylika fall, men nämndeordförande Sanna Vesikansa (De gröna) menar att det är dags att ändra på läget.

Det var i juni som en mamma berättade i Helsingin Sanomat hur hennes 5-åriga barn måste sluta på det privata daghemmet Ankdammen i Helsingfors, eftersom barnet upplevdes som alltför besvärligt och krävande att ta hand om.

Till Yle huvudstadsregionen sade Ankdammens Vd Heidi Ruhala att dagiset helt enkelt inte klarar av att ta hand om barn med specialbehov. Ruhala påpekade dessutom att det i avtalet mellan daghemmet och familjen ingår att dagiset har rätt att säga upp platsen. Det här bekräftades också av daghemsenheten vid Helsingfors stad.

Men Sanna Vesikansa (De gröna), som är ordförande för nämnden som ansvarar för daghemsverksamheten, nöjer sig inte med läget som det är nu. Hon säger att fallet i sig är mycket bekymmersamt.

- Jag undrar fortfarande över uppsägningen. Varför måste man gå så långt att barnets plats sades upp? Något är fel i processerna om det går så här.

Sanna Vesikansa menar att staden inte kan två sina händer, trots att kontrakten tillåter uppsägningar.

- Verksamheten är ju delvis offentligt finansierad, i och med att familjer har rätt till privatvårdsstöd. Staden har en plikt att övervaka att allt går rätt till och vi måste ha mera insyn.

Stadens roll blir större

Enligt Sanna Vesikansa måste villkoren för de privata daghemmen nu ses över. I dag kan privata daghem be om att få konsultation av en kommunal specialbarnträdgårdslärare om det finns särskilt krävande barn.

Men huruvida de gör det, är en annan sak. Sanna Vesikansa menar att staden borde kunna förutsätta att de privata daghemmen faktiskt utnyttjar den möjligheten.

- Jag anser att staden ska kunna förutsätta att daghemmen använder sig av konsulteringen. Hur det ska gå till i praktiken utreds under sommaren och början av hösten.

Staden kommer alltså att ha större inflytande på de privata daghemmens verksamhet, om Sanna Vesikansas tankar blir verklighet. För henne är målet klart:

- Vi behöver inte ett enda fall till i Helsingfors, som det här i Ankdammen.

En läckande toalettstol förstörde flera våningar i en kontorsbyggnad i västra Böle under helgen. Skadorna beskrivs som omfattande.

Själva läckan fanns i fjärde våningen i byggnaden på Fredriksbergsgatan, men vattnet rann ut i våningarna nedanför, ända ner till källarvåningen. Vattnet täckte en yta på ungeför 200 kvadratmeter i varje våning. Vattnet rann ut från en sprucken vattenbehållare till en toalettstol.

Jourhavande brandmästare Toni Fohlin säger till Yle Helsinki att de materiella skadorna är stora och en omfattande renovering är att vänta. Räddningsverket fick veta om vattenläckan strax efter klockan 17 på söndag kväll, varpå läckan stoppades och räddningsverkets enheter började tömma ut vattnet från byggnaden. Läckan misstänks ha pågått så gott som hela veckoslutet.

En eldsvåda i köpcentret Forum i centrala Helsingfors blockerade delar av Mannerheimvägen under förmiddagen. Enligt brandkåren är läget under kontroll.

Snabbmatsrestaurangen McDonalds vid ingången till Forum fick evakueras vid lunchtid. Brandkåren är på plats men åtminstone sex enheter och ingången till köpcentret via Apollo är avstängd.

Polisen dirigerar om trafiken söderut vid Simonsgatans korsning.

Uppdatering: Utryckningen är nu över och trafiken har återgått till det normala.

Utryckning på Mannerheimvägen

Vi klarar oss inte utan vattenrör, avloppssystem, elnät, fjärrvärme och numera inte heller utan datakablar. Och allt har någon gång grävts ner i marken och kräver underhåll.

Så självklart behöver det grävas i våra gator och vägar. Det ifrågasätter knappast någon.

Men när samma gata grävs upp varje sommar, och ibland där emellan också, så börjar man undra. Varför kan stadens olika verk och privata bolag inte koordinera sina grävarbeten bättre?

Ingen sommar utan gropar i Petersgatan

Jag tog reda vilka jobb som har gjorts på Petersgatan under de senaste sex åren. Den gatan är känd för sina ständigt återkommande gatuarbeten.

Tjugo olika grävarbeten hade gjorts under de här åren, inklusive pågående arbeten. Och allt var förstås i allra högsta grad nödvändiga jobb: underhåll, hastiga reparationer, nya datakablar…

Men när jag frågade en av de ansvariga på Byggnadskontoret om Petersgatan och gatuarbeten i allmänhet, så kom det fram att teleoperatörer har svårt att koordinera sina arbeten, eftersom de reagerar på efterfrågan och inte föregår den.

Teleoperatörerna slår ifrån sig kritiken och menar att staden försöker hälla över kostnader för stora grävarbeten på dem. Samtidigt är det klart att de, som privata bolag, inte kan öppna gator ”för säkerhets skull”.

Splitterny asfalt skärs upp igen

Också energibolag lever enligt vad kunden vill ha, vilket kan ställa till med extra grävarbeten i Ilmala, västra Böle. Där har det byggts en hel del nya bostadshus och som bäst håller man på att spränga berg för ett stort kontorskomplex.

Gator har grävts upp när det har dragits nya avlopps- och vattenrör mm. Också gatubelysningen har förnyats och i augusti borde nästan allt gatuarbete vara klart.

Men…nu vill bolag som flyttar in i det blivande kontorskomplexet troligen ha fjärrkyla. Och då ska det grävas igen, suckar projektchef Jarkko Karttunen uppgivet, när jag frågar honom om tidtabellerna i Ilmala.

Splitterny asfalt kommer alltså att skäras upp på nytt. Och jättelika diken, omgärdade av vitorangea stängslen, uppenbarar sig än en gång som hinder i vägen för fotgängare, cyklister och bilister.

Så nödvändigt, men ack så irriterande.

I Hagalund i Esbo pågår som bäst ovanligt lågmälda världsmästerskap. I målboll gäller det nämligen att veta när man ska hålla tyst om man sitter i publiken. Favoritlagets mål kan underkännas om jublet utbryter före domaren blåst av spelet.

Orsaken till de stränga reglerna är att spelarna ute på planen orienterar sig med hörseln. De flesta aktiva inom sporten har någon form av synnedsättning, och för att alla ska vara på samma linje bär spelarna svärtade skyddsglasögon så att ingen ser någonting alls. Bollen som används har en sorts bjällror i sig som spelarna lyssnar efter.

– Man känner av publikens stöd även om man inte hör den när spelet är igång, och det ger en extra kick att känna att publiken faktiskt vill att ditt lag vinner, säger Natalie Ball som spelar i landslaget.

Att ha VM på hemmaplan är med andra ord en idealsituation.

Långväga gäster

Och gästerna, de som inte är på hemmaplan, de verkar enligt vad Ball har hunnit observera riktigt nöjda med arrangemangen.

– Amerikanerna var inte helt nöjda med vädret hittills, de tycker det har regnat hela tiden. Men annars verkar allt bra, bland annat har alla spelare fått regionbiljett i sitt välkomstpaket för att kunna bekanta sig med huvudstadsregionen, berättar Ball.

Själv bor Ball i Helsingfors och är van vid regionkollektivtrafiken, men hon säger att den inte borde vara oöverkomlig heller för utländska synskadade så länge de förstår engelska.

– I spårtrafiken är det ju lätt när en röst säger namnet på följande station så man vet när man ska stiga av. Värre är det i bussarna, då får man hoppas att chauffören kommer ihåg att han lovade berätta när din hållplats står i tur, säger Ball som ett litet utvecklingstips till trafikplanerarena.

Finland på hög nivå

Både dam- och herrlandslaget tävlar på allvar om medaljerna i VM. Herrarna knep paralympiskt guld 2012, medan damerna i samma spel precis blev utan medalj med en fjärdeplats.

Morgonöppet träffade Ball några timmar innan damerna skulle möta en av sina tuffaste motståndare, Turkiet.

– Vi har förberett oss och gått igenom hur vi ska spela, men vi har som mål att visa ett bättre spel än motståndarna. Det borde vi kunna, säger hon.

Spelarna och arrangörerna hoppas att publiken ska hitta arenorna i Hagalund. Inträdet är fritt till alla grundspelsmatcher, matchtidtabellerna hittas här. VM i målboll pågår 26.6-6.7.2014.

På sju olika byggen beställda av Helsingfors stad var det kutym att skriva ut ogrundade räkningar till underleverantörer och kassera ut mellanskillnaden i kontanter. 35 personer misstänks vara inblandade och summorna kan uppgå till över 1,5 miljoner.

Över 4000 sidor långt är polisens förundersökningsprotokoll. Tiotals personer har hörts och fortfarande är det svårt att få summorna att gå ihop. Mutundersökningen är en av de mest omfattande som gjorts i Finlands historia.

Trettiofem personer är misstänkta för bland annat grovt givande av muta, grovt tagande av muta, grovt bedrägeri och grov penningtvätt. Vidare kommer antagligen ett åtal för grovt skattefusk att väckas men den utredningen är fortfarande på hälft.

Många inblandade – samma rutin

Muthärvan fick sin början då byggbolaget Fira brottsanmälde en chef eftersom bolaget misstänkte att han fått ogrundade pengar av en underleverantör, enligt uppgifter i Rakennuslehti. Härvan blev offentlig i maj 2012.

I förundersökningen framgår det att flera projektchefer på flera olika byggbolag varit inblandade, liksom en projektledare på HSB byggherre. De fall polisen nu har fått kännedom om har inträffat under åren 2003 – 2011.

Trots att pengarna rört sig olagligt på flera olagliga byggen, har förfarandet varit det samma på de flesta.

Projektcheferna har instruerat underleverantörer att skriva ut för stora fakturor. Räkningarna har betalats av entreprenören men sedan har underleverantören betalat tillbaka en del av räkningen i kontanter. De pengarna har sedan antingen entrepenörens projektchef eller HSB byggherres projektledare tagit hand om. Hos en projektledare hittade man över 115 000 euro i undangömda kontanter.

Förutom pengar från underleverantörerna har entreprenörerna tillsammans med projektchefen från HSB byggherre tagit betalt för förändringsarbeten och tilläggsarbeten, som sedan HSB byggherre har betalat.

Svårt att få ihop summorna

Trots att både staden och byggbolagen hjälpt till att utreda fallet har det varit svårt att hitta alla ogrundade räkningar, säger förundersökningsledare Ismo Siltamäki. Enligt de uppgifter polisen fått fram skulle det handla om en dryg halvmiljon, men i stadens egna interna utredning framgår det att summorna som betalats ut kan vara över 1,5 miljoner.

Mututredningen vid byggnadskontoret pågår fortfarande

Elva månader om året ligger hon förtöjd i fritidshamnen i Hertonäs. Men under en månad på sommaren för hon ut Skärgårdsteatern till de mest avlägsna kobbar och skär i den finlandssvenska skärgården. Möt M/S Sälö.

Må alla katastrofers onda makter stillna när ni kommer seglande, och måtte alla oväder, grundstötningar och kritiker vekna inför den modiga teaterskutan. - Tove Jansson

- I en månads tid är den här båten vårt hem, vår säng, vår restaurang och vår bastu, berättar Jerry Wahlforss som är årets producent.

Wahlforss är ett bekant ansikte för den finlandssvenska teaterpubliken, och de senaste åren har han kallat Åbo Svenska Teater för sin hemmascen. Att inte stå på scenen i en teaterproduktion är lite skrämmande för honom.

- Det är en väldig massa siffror! Och en massa saker som ska köras och hit och dit, skrattar Wahlforss.

Tove Janssons skuta

Skärgårdsteatern har spridit kultur och teater på finlandssvenska vatten sedan 1969, och firar ett litet 45-årsjubileum i år. Den första skutan, som hette Örnen, döptes om av Tove Jansson i maj 1969.

- Tove döpte om den första båten till Hafsorkestern, vilket för den vane Tove Jansson-läsaren borde ge vissa referenser, säger Wahlforss.

Enligt Skärgårdsteaterns historik döpte Tove Jansson den första båten med följande ord:

”Må alla katastrofers onda makter stillna när ni kommer seglande, och måtte alla oväder, grundstötningar och kritiker vekna inför den modiga teaterskutan”

Hennings reling

Skärgårdsteatern har seglat längs med kusten i olika fartyg under åren, och M/S Sälö är det andra fartyget som teatern kan kalla sitt eget. Den 75 år gamla trålaren ägs och förvaltas av föreningen Skärgårdsteaterns väl. En av donatorerna har även fått sitt namn ingraverat i relingen.

- Det här är Hennings reling, efter författaren Henning Mankell, vi tycker att det är jättekul att han också varit med och stött vår verksamhet, säger Wahlforss.

Scenografin surras fast på däck

Under åren som M/S Sälö seglat i teaterns tjänst har man gjort några smärre förbättringar i konstruktionerna.

- Vi byggde till det här förhuset som också fungerar som kafé för våra vänner under turnén, och i samma veva byggdes trapporna ner till kajutan om, förr gick de nästan rakt lodrät ner, berättar Wahlforss.

Rekvisitan och scenografin som förvaras på däck under turnén måste på varje spelplats bäras i land och byggas upp där var föreställningen hålls. Trots att det blir långa och tunga dagar är Wahlforss ivrig.

- Jag älskar skärgården och att vara ute till havs, så i ärlighetens namn känns det här mera som semester än jobb, ler han.

MS Sälö i bilder

- Det skulle vara tryggare för alla parter om vi hade lagliga bordeller, säger Benjamin Laustiola, som blev känd under pseudonymen Taxichaufför Lindgren. Hans senaste bok Mörkrets Änglar är en våldsam Helsingforsskildring.

Jag känner till ryska kvinnor som betalat bort sina bostadslån genom att jobba som prostituerade, på frivillig basis. - Benjamin Laustiola

- Dels så skulle det vara tryggare för dem som jobbar i branschen och dels för kunderna. Och så skulle staten få skatteintäkter, menar han.

Laustiola tror inte att förbud eller upprensning av fotfolket skulle lösa problemet.

- Efterfrågan finns kvar, det hela skulle bara flytta till internet och då skulle det vara ännu svårare att övervaka. Med ett bordellsystem skulle ingen behöva oroa sig över att där går de nu på gatan.

Nattklubben Soho har utpekats som ett näste för organiserad prostitution. Bild: YLE/Christoffer Gröhn

Den lyckliga horan?

I sin research för boken har Laustiola kommit fram till att de flesta kvinnor som vandrar på stadens gator om nätterna gör det av egen fri vilja.

- På basen av de diskussioner jag fört med poliser så är det sist och slutligen en mycket liten procent av kvinnorna som fallit offer för människohandel, de flesta kör sitt eget race, säger Laustiola.

All form av människohandel tar han avstånd till.

- Den ska bort! Men jag känner till ryska kvinnor som betalat bort sina bostadslån genom att jobba som prostituerade, på frivillig basis.

Laustiola poängterar att allt detta handlar om åsikter och han har varken gjort beräkningar eller planer på hur ett system med bordeller skulle fungera. Men han tror inte heller att politikerna har full koll på hur branschen för nuvarande fungerar.

- Det är nog lite så att de som ojar och vojar sig mest är de som vet minst, säger han.

En trilogi på kommande

Mörkrets änglar är en ganska så mörk skildring av det undre livet i Helsingfors, med våldtäkter, heroinmissbruk och en rejäl mängd knytnävsslag.

- Själv tänker jag inte på om en berättelse är ljus eller mörk, utan jag fokuserar på en hurdan historia jag vill berätta, säger Laustiola.

Som författare vill Laustiola skriva trovärdigt, och enligt Laustiola är prostitutionen ett trovärdigt tema när det kommer till Helsingfors.

- Jag körde taxi på natten i Helsingfors i elva års tid, så jag vet att prostitution finns, var det finns, och hur det ser ut.

Ursprungligen skulle böckerna om taxichauffören Landstam handla om prostitution, men knarket halkade i något skede med i bilden. Den tredje boken är under arbete.

- De två första böckerna tog ju sex år på sig, så man får se. Kanske är jag färdig med den tredje om ett och ett halvt år, skrattar Laustiola.

När Oscar Ohlis började högstadiet träffade han en grupp nior som ville göra hans liv till ett rent helvete. Det gick så långt att polisen fick tillkallas.

Oscar har gjort sig känd som ordförande för Regnbågsankan rf och aspirerande politiker. Han är hemma från Vörå, tillbringade försommaren i Sydostasien och är nu tillbaka i Helsingfors.

Bland annat de här låtarna spelar Oscar i sitt sommarprat:

Oscar Ohlis sommarpratar den 1 juli kl. 10.05 och kl. 18.03 i Radio Vega. Du kan också lyssna på Oscars sommarprat på Yle Arenan.

Då man besöker och bekantar sig med slumpmässigt valda platser kan man lära sig en hel del om närhistorien. Vem visste att det finns en bit rysk krigshistoria i Västra Baggböle, eller att Ring I fått namn efter en gård i området?

Under sommaren plockar vi ut slumpvalda platser i huvudstadsregionen för att sedan besöka dem och kolla in vad det finns för spännande att berätta om dem. I videoklippet intill kan du se hur vi slumpmässigt valde ut Västra Baggböle som det andra besöksmålet.

Namnet Baggböle?

Baggböle är ett gammalt namn, det finns nämnt i skrift redan under 1400-talet, då i formen Byggiabola. I samband med en dom från år 1417 kan man läsa om nämndemannen Magnus i Byggiabola, Magnus torde vara den första, kända personen som är kopplad till bygden.

Förleden bagge är ett gammalt, svenskt ord, det betyder ungefär tjock eller "klumpig. Det har troligtvis använts som ett adjektiv för en person i byn. Böle betyder ungefär gård eller bostad.

Under 1950-talet blev Baggböle en del av Helsingfors, och i samma veva delades stadsdelen upp i två delar, Västra Baggböle och Östra Baggböle. Det är alltså den västra tvillingen vi besöker den här gången.

Gav namn till bullerhelvetet

Ett problem som nämns i samband med Västra Baggböle är buller. En stor del av stadsdelen tvingas utstå buller på över 55 decibel, vilket beror på stora och livliga trafikleder. Tusbyleden utgör gränsen mellan Västra och Östra Baggböle, medan Ring I delar upp Västra Baggböle i en nordlig och en sydlig del.

Då man tittar på vägkartan kan man ofta se ett annat namn för Ring I – Murmästarsvägen. Då är vi plötsligt igen inne på gammal Baggbölehistoria. Murmästars är en av de fyra gårdarna i byn Baggböle i Helsinge socken under 1700-talet. De tre övriga var Landtmästars, Erikas och Prästbacka. Alla utom Erikas har fått vägar i Baggböle uppkallade efter sig.

Bakom kyrkan hittar man rysk krigshistoria

Västra Baggböle består inte bara av finsk historia, även rysk historia går att finna. I skogsgläntan bakom kyrkan hittar man det som för en närsynt kan verka vara ett stort dike, men om man kommit ihåg att ta på sig glasögonen så ser man att diket har raka kanter och inte är format av naturen. Här har människohand varit framme.

”Diket” är en del av befästningen Kreapost Sveaborg från tidigt 1900-tal. På det här sättet försvarade ryssarna Sveaborg, och på land kom försvaret ända ut till Baggböle. Linjen går som en lång halvcirkel runt Helsingfors, och Baggböle är inte det enda stället där ryssarna ställt upp sitt försvar.

Västra Baggböle idag

Stadsdelen som den ser ut nu karaktäriseras av egnahemshusområden med långa, smala, raka vägar i perfekta, räta vinklar mot varandra. Många av husen är byggda i slutet av 1940-talet eller i början av 1950-talet. Att säga att de är frontmannahus är en sanning med modifikation – utseendet stämmer, men invånarna var ofta evakuerade karelare, inte frontmän.

Även om det finns små butiker och ett par ställen att handla dagligvaror i, så kan man inte påstå att kommersialismen skulle ha tagit över i Västra Baggböle. En dam jag träffar på gatan säger att det gärna skulle få vara lite mera service i form av bank, post och kanske lite butiker. Å andra sidan gillar hon att stadsdelen kan beskrivas som en lugn och trevlig landsbygd med fin natur och mycket möjligheter att vara ute och röra på sig. Det bör nämnas att reportern skulle inte själv använda ordet landsbygd för Västra Baggböle, men för en person som bott mer eller mindre hela sitt liv inne i Helsingfors centrum kan ordet nog beskriva orten bra.

Besök i Västra Baggböle

Det här tog Jonas del av då han besökte Västra Baggböle.

I det kalla och regniga vädret håller semesterfirare sig inomhus. Det drabbar också Borgbacken, som under första delen av sommaren sett färre besökare än samma tid i fjol, det berättar Risto Räikkönen, vd för stiftelsen Barnens dag som driver nöjesparken.

Målet denna sommar är att samla in rekordstora 3,9 miljoner euro till förmån för barnskyddsarbete. Än så länge ser det bra ut, trots vädret.

Varje dag måste vara lysande

Den allra viktigaste tiden på året inleds denna vecka. Under juli månad är det främst turister, såväl inhemska som utländska, som dominerar bland besökarna och det är nu som spelet avgörs, enligt Räikkönen.

- I juli måste varenda dag på Borgbacken vara lysande. Det räcker inte att vi har 16-20 000 besökare på veckosluten, utan varje dag i veckan måste vara bra. I genomsnitt 13 000 besökare per dag är vad vi satsar på, då håller det för att nå målet, säger Räikkönen.

En vecka till med dåligt väder klarar parken, men om det fortsätter längre än så kan det bli problematiskt.

- Då får vi göra ändringar i marknadsföringen och i priserna på våra produkter. Vi ska absolut nå vårt mål på 3,9 miljoner, om vi så måste skära ner på annat håll, säger Räikkönen.

Regn kan stänga berg- och dalbana

Den som kommer till Borgbacken en regnig och blåsig dag kan förvänta sig att alla attraktioner inte håller öppet. Till exempel tvingades parken stänga fritt fall-attraktionen Kingi på grund av hård vind i söndags. Också Panorama har vindbegränsningar.

- Det är inget vi själva har hittat på, utan det är myndigheter och tillverkare som anger säkerhetsreglerna. Vi stänger också vattenattraktionerna på hösten om det varnas för frost, och om det regnar väldigt mycket så måste den gamla träberg- och dalbanan stängas, eftersom träet sväller så att vagnarna inte kan åka. Det hör ändå till ovanligheterna, konstaterar Räikkönen.

Någon kompensation får man inte ifall vissa attraktioner har stängt, men ett åkband som köpts på förhand kan användas vilken dag som helst, så länge det inte aktiverats. Om det regnar kan man alltid komma en annan dag istället, säger Räikkönen.

- När jag var liten flockades måsarna kring fälten när vi harvade, men sen plötsligt försvann de, berättar ekobonden Magnus Selenius på bondgården Nyby i Esbo. Jorden hade tagit stryk och måsarnas näring försvunnit.

De flesta kommer med egen bil och hämtar höet, så balarna är lika stora som en vanlig kappsäck och väger ungefär tio kilo. - Magnus Selenius

- Jag funderade på saken och insåg att det inte fanns daggmaskar kvar, så måsarna hade inget att äta. Sen genom att sköta marken bättre och variera växtföljden ramlade jag in på ekoodling, berättar Selenius.

På Nyby gård i Rödskog har man idkat jordbruk i flere sekler och gården har varit i släktens ägor i snart hundra år. Det var från gårdens marker som man i slutet av 1800-talet bröt ut tomten som idag ligger som grund för den omskrivna Rödskogs skola.

Ett naturligt kretslopp

En gång om året skördar Selenius sitt hö, och då åker det in i hötorken och sedan balas det och säljs vidare till hästägare i regionen.

- De flesta kommer med egen bil och hämtar höet, så balarna är lika stora som en vanlig kappsäck och väger ungefär tio kilo, berättar Selenius. Han tar ett par euro per bale.

Hästen är en viktig del i det kretslopp som utgör hans ekologiska höodling.

- Jag använder ju inte konstgjord gödsel, utan gödseln kommer tillbaka hit när hästarna har processat höet, skrattar han.

Höbonde av misstag

Att det skulle bli just höet som utgör stommen av Selenius jordbruk var en slump, höet var egentligen en biprodukt av hans tidiga försök med ekoodlingar.

- Jag hade klövergräs i växtföljden, och när min granne såg det så undrade han om jag inte kunde göra hö åt honom. På den vägen är det.

För eventuella betongbarn är det inte helt självklart att det finns en efterfrågan på hö i huvudstadsregionen, men bonden har naturligtvis ett svar på den frågan.

- Det finns jättemycket hästar här i regionen, och hästar tycker om hö. Naturligtvis äter de också gräs, men höet är näringsrikare.

Metrotunnel är första projektet då Böle i Helsingfors ska förnyas. Stadsdelen ska bli ett nytt stadscentrum år 2040, och de första spadtagen för att förverkliga detta tas nu i juli.

Den närmaste framtiden kommer att föra med sig en del ändrade trafikarangemang på grund av byggarbeten i Böle. Nu i juli flyttas Lokvägen till en omfartsväg på bangården vid järnvägsstationen, för att byggarbetarna ska få rum att schakta tunnlar för en eventuellt kommande metrolinje.

Schaktningen för också med sig sprängningar. Det kommer att finnas mätare i närheten, med vilkas hjälp man kan hålla koll på vibrationerna från sprängningarna, så de inte överskrider tillåtna gränser.

Nya vägar

Böle ska få en ny bro över bangården, den byggs strax söder om järnvägsstationen. Brobygget kommer igång med pålning under sensommaren, och landfästet på västra sidan byggs i höst.

Likaså på hösten inleds byggen av körramper från Industrigatan till Bangårdsvägen, Maskinverkstadsstråkets bro och den östra mynningen av en ny betongtunnel.

Det blir även aktuellt att flytta och förnya vatten- avlopps- och elledningar, vilket för med sig omdirigerad trafik på Bölegatan. Det här händer från och med senhösten.

Byggarbetena är början på ett bygge som ska göra Böle till ett nytt stadscentrum med 20.000 invånare och 50.000 arbetsplatser år 2040.

Det betalas ut mest bostadsstöd i Helsingfors i hela landet. 103 000 personer i staden får bostadsstöd och det betyder att 17 procent av stadens befolkning lyfter bostadsstöd. Hela landets medeltal är 13 procent.

Också i förhållande till grannkommunerna sticker Helsingfors ut, i Esbo får bara dryga 11 procent av befolkningen bostadsstöd och i Vanda ungefär 13 procent.

Hyresgäster får stöd

- Det stora behovet av bostadsstöd i Helsingfors beror dels på att många har små inkomster men också på att låginkomsttagare i regel bor i hyresbostäder och därför har rätt till bostadsstöd. I övriga landet är det vanligare att man äger sin bostad och då får man sällan bostadsstöd från FPA säger Heidi Kemppinen på FPA.

I december 2013 betalade FPA betalade ut olika former av bostadsstöd till dryga 700 000 personer i hela landet. Av dem bor ungefär 15 procent i Helsingfors.

Studerande, pensionärer och låginkomsttagare

Utöver det allmänna bostadsstödet får studerande och pensionärer skilt bostadsstöd.
Av de 103 000 helsingforsare som är berättigade till bostadsstöd är 25 700 studerande, 20 400 pensionärer och 57 000 lyfter allmänt bostadsstöd.

Uppgifterna kommer från FPA

Utnyttja alla kontakter du har, ta hjälp av studentnationerna och var inte så kräsen - så lyder råden till de som till hösten är i behov av en studentbostad. Kapplöpningen är igång och konkurrensen om de lägenheter som finns är hård.

Ungefär 4000 människor står för tillfället i kö till Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse HOAS lägenheter i huvudstadsregionen. Innan juli månad är slut väntas antalet sökande stiga till 6000, uppskattar vd Matti Tarhio. Lägenheterna räcker inte åt alla, och på grund av den stora mängden sökande hamnar Helsingforsbor längre ner i kön, medan de som kommer utifrån, samt de i akut behov av bostad, går före.

Om man är villig att ta emot en lägenhet längre bort och inte anger en allt för låg maximihyra i ansökan är chanserna bättre att få en bostad, enligt Tarhio. HOAS har totalt 9100 lägenheter i Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla.

Nybygge i Majstranden

Också till Majstrandens studentlägenheter är efterfrågan större än utbudet, berättar ekonomisekreterare Guy Karlsson. Ungefär 200 sökande tävlar om knappa 60 lediga lägenheter. En liten tröst har Karlsson ändå till de som nu blir utan: i september står 80 nya lägenheter färdiga i Majstranden, som fördelas bland de som nu inte fått en lägenhet.

Majstrandens ordinarie ansökningstid löpte ut i april, den som lämnat in sin ansökan efter det kommer att få vänta; de behandlas allra sist.

Hos Svenska studenters bostadsstiftelse SSBS ser läget ändå en aning bättre ut, åtminstone på familjelägenhetssidan, uppger bostadssekreterare Kasper Sundström.

- Vi har just nu bara två stycken ansökningar till våra familjebostäder, så om man nu ansöker om en sådan så har man goda chanser att få en lägenhet, säger Sundström. Däremot är kön till enkelrummen betydligt längre och lämnar man en ansökan nu så hamnar man sist i kön.

Ordinarie ansökningstid till SSBS sammanlagt 24 bostäder var i mars.

Nationer och sociala medier hjälper

Sundström medger att läget är svårt i Helsingfors, där bostadsbristen i synnerhet för studeranden är svår. För den som kommer till huvudstadsregionen för att studera, men inte ännu har fått en bostad har han några råd.

- Det gäller att söka tips både efter soffor och mera permanent boende. Sociala medier fungerar också för många i dagens läge.

För den som saknar kontaktnät i Helsingfors och omnejd rekommenderar Sundström att tar kontakt med den egna studentnationen.

- De hjälper gärna till, och ibland kan de också ha lägenheter på eget håll som kan råka vara lediga, berättar han.

För de svenskspråkiga vill Sundström tipsa om det samarbete som SSBS har tillsammans med HOAS, på Kilobranten i Kilo.

- Det är en tomt som SSBS äger, där HOAS har byggt studentlägenheter. Överenskommelsen är att de som är svenskspråkiga har förkörsrätt. Få känner till det här, så jag tror att chanserna att få en lägenhet där kan vara goda.