I Hertonäs bibliotek läser man inte längre bara tidningar och lånar böcker, nu delas där ut mat också. Hertonäs matandelslag har delat ut mat till sina medlemmar i biblioteket från och med början av juni.

Matandelslagets verksamhet går ut på att kunderna beställer närproducerad ekologisk mat direkt av odlarna som sedan kan avhämtas varje vecka. Matandelslag finns det redan många av i huvudstadsregionen men det kan vara svårt att hitta en plats för utdelningen.

- Staden hotade att riva biblioteksbyggnaden och då föreslog vi att hyra ett utrymme här för att locka fler besökare. Det här är en bra plats för vår verksamhet eftersom biblioteket ligger centralt och människor i alla åldrar besöker det, säger Olli Repo, grundaren till Hertonäs matandelslag.

Olli Repo, grundaren till Hertonäs matandeslag Grundare för matandelslaget i Hertonäs

Repo var till en början skeptisk till idén att använda biblioteket som en utdelningsplats och trodde att folk som kommer för att låna böcker skulle klaga, men få har klagat berättar bibliotekarien Janne Juurinen.

- De flesta har varit nyfikna och intresserade och jag tycker samarbetet har fungerat bra. Det syns till och med i statistiken, vi har aningen fler besökare nu än tidigare, säger Juurinen.

Janne Juurinen, bibliotekarie vid Hertonäs bibliotek Bibliotekarie, Hertonäs bibliotek

Linus Hielm-Dahlberg besöker Hertonäs bibliotek varje vecka. För honom spelar det inte så stor roll var i Hertonäs han avhämtar sin mat men han ser en del fördelar med att matandelslaget håller till i biblioteket.

- Då man har barn är det behändigt att låna och lämna tillbaka böcker samtidigt som man kommer efter maten, säger Hielm-Dahlberg.

För tillfället kan endast kunder som beställt varor på förhand avhämta sin mat, resten av verksamheten är på sommarpaus. Från och med augusti kan vem som helst igen köpa närproducerad mat i bibliotekets tidningssal varje tisdag och torsdag mellan klockan två och sju.

De vitkindade gässen i huvudstadsregionen kan sprida campylobacter. Det här framkommer i en pågående studie vid Helsingfors universitet.

Helsingin Sanomat rapporterar om studien, i vilken man upptäckt campylobacter i de vitkindade gässens avföring. Ett tusental prover har samlats in, och i en tiondel av proverna har man hittat campylobacter. Studien är ännu pågående.

Campylobacter kan orsaka diarré hos människor, och också hundar kan drabbas. Därför uppmanas alla att hålla sig borta från gässens avföring. Vanligtvis sprids bakterierna om avföringen, avsiktligt eller oavsiktligt, hamnar i munnen.

Helsingin Sanomats artikel: Helsingissä pesivien hanhien uloste saattaa levittää ripulia

Över tiotusen personer sökte till Aalto-universitetet, men endast var sjätte blev antagen. Handelshögskoleutbildningen var populärast bland de sökande.

Sammanlagt 1661 personer av 10.588 sökande lyckades ta sig en plats som nya studerande vid någon av Aalto-universitetets utbildningar i höst. Det betyder att 15,7 procent av sökandena fick en studieplats.

De flesta ska börja studera något av utbildningsprogrammen inom teknik eller arkitektur, hela 1100 nya studerande har antagits till dessa linjer.

Handelsstudier är pop

Aalto-universitetets handelshögskola har inga problem att fylla studieplatserna, handelsstudier är universitetets mest åtråvärda om man mäter i antalet sökande. Av 3138 sökande fick ungefär var tionde, eller närmare bestämt 333 personer, en studieplats vid enheten i Tölö. Dessutom antogs 80 nya studerande till verksamhetsstället i S:t Michel, där var antalet sökande 913.

Den svåraste inriktningen för sökande var konst och design, här blev endast 115 av 1577 sökande antagna, eller drygt 7 procent.

Lagom till jullovets början ska Mattlidens skola i Esbo få en flyttbar tillbyggnad. Det här är ungefär en månad senare än planerat.

Tillbyggnaden beräknas vara klar att tas i bruk den 19 december, två dagar innan jullovet kör i gång. Ursprungligen skulle den vara klar redan i november, men på grund av fördröjningar tidigare i projektet blev man tvungen att ordna upphandlingen på nytt, och då blev projektet försenat.

Dessutom prioriteras skolbyggnader med dålig inneluft framom tillbyggnader då man bygger upp flyttbara skollokaler, vilket gjort att Mattliden flyttats neråt på åtgärdslistan.

Mattlidens skolas tillbyggnad är ca 500 kvadratmeter stor.

I smyckesaffären Atelier Eklöf på Georgsgatan i Helsingfors glimmar ringarna, halsbanden och alla pärlor i skyltfönstren och i vitrinskåpen.

Guldsmeden Annika Eklöf halkade in på gravyrbanan lite av en slump. Efter sin guldsmedsutbildning fick hon ett arbete som graverare, och numera driver hon Atelier Eklöf med sin man Petri Eklöf. Bland smyckena Eklöf plockat fram hittas en version av Borgåkorset, ett halsband med Tahitipärlor och en kopia på Härskarringen, den ring som Sagan om Ringen- trilogin kretsar kring.

Hårt men kreativt

Annika Eklöf berättar att hon inspireras av musik och historisk konst. Idén om hur hennes smycke Borgåkorset skulle se ut fick hon i Domkyrkan i Borgå.

- Den första tanken var att jag ville göra ett kors som var ordentligt tjockt och tungt och inte så papperstunt som de som guldsmedsaffärerna säljer är. Jag satt i Domkyrkan i Borgå och lyssnade på min dotter som sjöng i kören Diskanten och så tittade jag upp i taket på de där vackra målningarna. Så började jag skissa och utgående från det har jag sedan gjort korset. Gravyren är då enligt målningarna i taket, fast lite förenklade, berättar Eklöf.

- Jag har alltid varit intresserad av hantverk, jag har målat och hållit på med allt möjligt som man gör med händerna. Jag blev fascinerad av guldsmedsarbete redan under skoltiden och efter att jag blev student gick jag på konstlinjen i Västra Nylands folkhögskola. Där började jag med silverarbete och kom sen in på Lahden muotoiluinstituutti, säger Eklöf.

Verksam i Helsingfors

Annika Eklöf är uppvuxen i Sibbo men har sina rötter i Borgå som ättling till den kända Borgåprofilen August Eklöf. För tretton år sedan tog hon över en gravörmästares verkstad och fortsatte med hans arbete. Därför är hon fortfarande verksam i Helsingfors. Och så finns där flera kunder, enligt Eklöf.

Som guldsmed är det inte bara att designa och göra smycken. Att driva en affär och företag kräver mycket arbete.

- Affären ska vara städig, alltid ska någon stå i kassan och sälja och så ska vi gravera och smida också. Då när det är mycket jobb blir det arbete från morgon till kväll. När det är lugnare stunder kan man bli inspirerad och designa i lugn och ro, säger Eklöf.

Specialist på handgravyr

Annika Eklöf har tidigare arbetat enbart som handgraverare, och fortfarande är gravyr hennes specialområde. Eklöf tar emot ringar, skedar och andra föremål som kunder, och också andra guldsmeder lämnar in. Vad för slags prylar har hon graverat?

- Oj! Det kommer in allt från pokaler, plattor, pennor, yxor, skiftnycklar och knivar. Vad som helst kommer folk med och frågar om det går det och gravera på. Vanligtvis går det inte att gravera för hand på till exempel stål, men då tar jag fram mikroborren och graverar med den. Med den graverar jag också på glas, säger Eklöf.

Hon gör också om smycken, designar själv och kan som tidigare nämnt, gravera in mönster i nästan allt mellan himmel och jord.

Sannfinländarnas blivande riksdagsman Mika Raatikainen tycker att det behövs mer invandring i Finland i framtiden. Raatikainen tror inte att vi annars kan lösa problemen som befolkningens åldersstruktur för med sig.

- Vi är ett snabbt åldrande samhälle, så helt klart är att vi kommer att behöva mer invandring i Finland. Men de som kommer borde följa lagen.

Raatikainen har jobbat som polis i Helsingfors i nästan 30 år. Han har en svenskspråkig mamma och en dotter som har gått i svenskspråkigt gymnasium.

Hans inställning till det svenska språket är förhållandevis liberal om man beaktar att han ersätter Jussi Halla-aho i riksdagen, då Halla-aho åker till EU-parlamentet.

- Någon slags valfrihet skulle kanske vara bra, men att helt bli av med svenska språket i finskspråkiga skolor låter inte heller så bra.

Övriga nya riksdagsmän är Samlingspartiets Elina Lepomäki (ersätter Jyrki Katainen) och Mikael Palola (Henna Virkkunen), Socialdemokraternas Harry Wallin (Miapetra Kumpula-Natri) samt Vänsterförbundets Katja Hänninen (Merja Kyllönen).

Den stora mängden turister vållar problem för de som bor och jobbar på Sveaborg. En lösning kunde vara att ge de som bor på öarna, och de som jobbar där, förkörsrätt till färjan.

I april lämnade Sveaborgssällskapet rf in en motion till HST om att i planerna på en ny färjeterminal på Sveaborg ta invånare och de som jobbar där i beaktande. I dagsläget har invånarna inte förkörsrätt till färjan, vilket de enligt motionen i enlighet med lagen om främjande av skärgårdens utveckling borde ha rätt till. Sveaborgs invånare har inga andra färdmedelsalternativ, konstaterar Sveaborgssällskapet i motionen.

Arja Karhuvaara (Saml), fullmäktigeledamot i Helsingfors, håller med. Under den brådaste turistsäsongen måste man planera sina resor extra noggrant så att man inte försenar sig.

- När det är mulet är det inte lika illa, men om solen skiner och man ska iväg någonstans så får man nästan räkna med att vänta på följande färja, säger hon.

Sveaborgssällskapets förslag är en skild port som de som bor och jobbar på Sveaborg skulle ha nyckelkort till, antingen i sitt resekort eller i invånarkortet som alla som bor och jobbar på Sveaborg redan har.

- Men en sådan port vill såklart ingen betala för, så jag föreslår att de som bor och jobbar här helt enkelt visar upp sitt invånarkort och så får de gå först. Så sätter man upp klara och tydliga skyltar så att alla förstår vad det är som gäller. Sedan kan man kanske i framtiden införa porten och utveckla invånarkorten så att de blir nyckelkort, säger Karhuvaara.

HST-affärsverkets direktion har i ett utlåtande om Sveaborgssällskapets motion konstaterat att det i dagsläget inte finns portsystem som kan kontrollera specialprivilegier hos passagerare.

Parkering vållar huvudbry

Det är inte bara de fulla färjorna som orsakar huvudbry för invånarna på Sveaborg, berättar Karhuvaara. Också bristen på parkeringsplatser försvårar resandet till och från ön. Att ta med bilen till ön är på grund av färjornas storlek krångligt, och dessutom dyrt. Därför har invånarna parkeringsrätt i Kronohagen, på Skatudden och vid Kaserntorget. Men på sommaren blir det problem.

- Om man kommer sent på kvällen hem från landet ska man först hitta någonstans på torget att stå medan man lastar av alla sina saker, barn, hundar och packning. Det är i sig redan svårt. Sedan ska man ännu köra iväg långa vägar med bilen för att hitta en parkeringsplats för natten. Många här på Sveaborg har hittat på alternativa lösningar till att ha bil, det rör sig mycket vagnar och skottkärror av olika slag på våra vägar, säger Karhuvaara.

Sveaborg är en livsstil

Karhuvaara har bott på ön sedan 1982. Trots problem med att ta sig till och från ön, och med vilsna turister som vandrar in i hemmet, så har hon varit kvar på ön i alla år. Att bo på Sveaborg kräver rätt inställning.

- Man vet ju hur det är när man kommer hit. De som inte vet, och ändå vill bo här, så flyttar nog ganska snabbt bort igen, tror Karhuvaara.

Att bo på Sveaborg ställer också krav på ens livsstil, konstaterar hon. Man kan inte ha ett jobb där man börjar klockan 6 på morgonen, eller har väldigt udda arbetstider, så som flygvärdinnor. Också vänner och släktingar får ha lite överseende, menar Karhuvaara.

- En sommar när jag hade födelsedagsfest fick mina gäster vänta i tre timmar på att få plats på färjan till Sveaborg, och fyra timmar när de skulle tillbaka till fastlandet. I år har jag nog min fest i stan, skrattar hon.

Pedagogie magister Berit Dahlin blir ny verksamhetsledare för Svenska pensionärsförbundet.

Dahlin kommer att tillträda i mitten av augusti. Hon tar över efter nuvarande verksamhetsledare Veronica Fellman som i stället blir verksamhetsledare för Servicehusstiftelsen i Sibbo.

Dahlin är nu ansvarig för svenska ungdomsfrågor i Helsingfors och har tidigare arbetat med bland annat massmedier och utbildning.

Svenska pensionärsförbundet är en av de största finlandssvenska medborgarorganisationerna med över 19 000 medlemmar.

Det syns ingen ljusning vad gäller mängden barn som behöver en fosterfamilj. Ritva Mantila vid barnskyddet på Helsinfors stad bekräftar att behovet fortsättningsvis är stort.

- Bara i Helsingfors väntar 40-50 barn på fosterfamiljer och också i resten av landet behövs fosterfamiljer, säger Mantila.

Behovet är konstant och har varit det i flera år. Mantila ser inte framför sig någon plötslig lösning och tror att det även i framtiden kommer att behövas flera fosterfamiljer.

Barnskyddet strävar efter att hitta fosterfamiljer för barn istället för institutionsvård. Först och främst söker man efter en familj i barnets närhet.

- Vi behöver så många potentiella fosterfamiljer som möjligt, för att kunna erbjuda en familj för alla som behöver. Dessutom är det bra med valbarhet, så man kan hitta den bästa familjen för varje enskilt barn.

Ser man till statistiken så har siffrorna gått uppåt mellan åren 2010 och 2012, då 17 830 barn i Finland var placerade utanför hemmet. Åldersmässigt säger Mantila att det också finns ett stort behov för fosterfamiljer för barn i tonåren.

Hur bli en fosterfamilj?

Mantila säger att flera potentiella fosterfamiljer behövs och uppmanar intresserade att ta kontakt. Processen att bli fosterfamilj börjar med att man kontaktar socialverket som sedan för saken vidare bland annat genom handledning som förbereder familjen på att ta emot ett fosterbarn.

- Vi ordnar fyra gånger per år en Pride-handledning, som förbereder nya fosterfamiljer. Om man inte kan delta i den så kan man komma överens om en personlig handledning, förklarar Mantila.

Tid och förståelse för barnen är de viktigaste egenskaperna hos en fosterfamilj, men Mantila säger att det inte finns några särskilda kriterier för vem som lämpar sig som fosterfamilj.

Många familjer funderar på vilka typer av svårigheter barnen i fråga har, säger Mantila.

- En del av barnen har koncentrationssvårigheter och problem som uppstår till följd av svåra förhållanden, till exempel kan de sakna tilltro till vuxna eller familjemedlemmar.

En lurendrejare är i farten i Kronohagen. En äldre man påstår att han blivit utskickad för att fixa titthål och gångjärn på dörrar, men han är inte en av fastighetsskötarna i området, säger Ari Viinikainen som jobbar som fastighetsskötare vid fastighetsbolaget Määttä i Kronohagen.

- De flesta liknande arbeten går via fastighetsbolagen så det är nog frågan om en lurendrejare, säger Ari Viinikainen.

Viinikainen har hört om två fall. Ett där mannen erbjöd att byta gångjärnen på en dörr. Det var endast familjens barn som var hemma och de släppte inte in mannen. I det andra fallet lurade mannan en kvinna på pengar.

- Det hände på Manegegatan. Mannen tog sig in i trapphuset och erbjöd att byta ut titthållet på en äldre kvinnas dörr. Kvinnan tackade ja och hela arbetet kostade cirka 100 euro och kvinnan fick inte ens något kvitto för det, berättar Viinikainen.

Kolla med fastighetsbolaget om du är osäker

Det är inte olagligt att byta ut titthål och ta betalt för det. Viinikainen säger dock att man sällan behöver byta ut dem och i det här fallet byttes titthålet ut på den yttre dörren som är på fastighetsbolagets ansvar. Dessutom fick kvinnan inget kvitto vilket tyder på att mannen jobbar svart.

Seppo Helenius bor i Kronohagen och hade besök av en man som fixade gångjärnen på hans dörr för inte så länge sedan. Helenius är osäker om han hör till dem som blivit lurade.

- Mannen hade på något sätt tagit sig in i trapphuset och plingade på min dörr. Han sade att han är pensionerad men att någon före detta kund hade bett honom att fixa gångjärnen i huset. Han visade sitt id-kort och gav ett kvitto då arbetet var klart så jag tror nog att han var en ärlig man, säger Helenius.

Om man är osäker uppmanar Ari Viinikainen en att ringa till det fastighetsbolag som är ansvarigt för ens hus och kolla om arbetet verkligen är beställt.

- Man ska också komma ihåg att man inte behöver öppna dörren till huset för någon, de som gör liknande arbeten har alla nycklar till husen, säger Viinikainen.

Fallen är i Helsingforspolisens kännedom men de har inte fått in några anmälningar

Efter ett förlusttyngt första år har HNS privatsjukhus HUCS Ab i år kommit upp önskad arbetstakt, det vill säga kring 200 operationer per år.

HUCS Ab utför i dagens läge ungefär 15 till 20 operationer varje månad, vilket motsvarar förväntningarna. Privatsjukhuset koncentrerar sig främst på krävande och dyra operationer, till exempel neurokirurgi.

Under sitt första år gick sjukhuset med rejäl förlust, 750.000 euro, vilket berodde främst på brist på skötare och på ett försenat verksamhetstillstånd. Enligt vd Janne Aaltonen var förlusten lite större än väntat.

I år går det betydligt bättre, då man har kommit upp i önskad arbetstakt ser också ekonomin bättre ut. Aaltonen menar ändå att det inte är fråga om några stora vinster i år, om allt går enligt planerna torde bokslutet sluta nära ett nollresultat.

Läs Yle Helsinkis rapportering om ämnet: Aivoja operoidaan nyt tavoitetahdissa HUSin yksityissairaalassa

Yle Huvudstadsregionens tidigare rapportering:
Stort intresse för jobb vid privat sjukhus
HNS styrelse godkände privatsjukhus

Hundratals gravstenar på gravgårdarna i Helsingfors har fällts under sommaren. Orsaken är arbetsplatssäkerheten, då vingliga gravstenar orsakat olyckor på gravgårdarna.

Gravstenar som faller av sig själva har blivit en riskfaktor för de som rör sig på Helsingfors kyrkliga samfällighets gravgårdar. Arbetsskyddsmyndigheterna har därför gett order om att risken måste elimineras, så personalen har fällt stenarna.

Under våren har det skett några olyckor efter att gravstenar fallit omkull. Skadorna har som värst handlat om benbrott. Farligast är situationen vid urnlunden i Sandudd, där över hundra stenar har fällts. Några tiotal stenar har fällts på andra håll på Sandudds gravgård, och på övriga håll i Helsingfors ytterligare ungefär hundra stenar. Många av gravstenarna står på dålig grund, och då kan en sten falla bara av att en besökare som sköter om en grav lutar sig mot den.

Stenen vid en grav är den begravdes anhörigas egendom, och det är på deras ansvar att ta hand om den. Helsingfors kyrkliga samfällighet har försökt förmedla information om säkerhetsriskerna till anhöriga genom annonsering på gravgårdarna och genom att personligen ta kontakt, men alla anhöriga har inte nåtts. Därför har flera anhöriga blivit bestörta då de upptäckt vad som skett.

Kyrkliga samfällighetens överträdgårdsmästare Ari Pipatti beklagar den tråkiga situationen för de anhöriga, men för att undvika ytterligare olyckor var det nödvändigt att vidta snabba åtgärder.

Nästan 42 år har Göran Ekegren arbetat inom idrottsväsendet i Esbo stad när han i höst går i pension efter att ha varit semesterledig hela sommaren.

– Under åren har det blivit en del sparad semester över som måste tas ut, så mycket övertid hade jag inte samlat på mig, säger Ekegren.

Han inledde sin karriär som svenskspråkig idrottsinstruktör och har bland annat hunnit med att vara sekreterare för de svenskspråkiga idrottsföreningarna när han nu pensioneras som idrottsplatschef.

Idrott och Esbo nära hjärtat

Idrotten har funnits med som en röd tråd sedan Ekegren var liten också privat. Sen några år tillbaka är han ordförande för Esbo IF, som varit hemmaföreningen sedan barndomen.

Hemorten har undantaget de två första veckorna i livet också varit Esbo.

– Jag föddes i Kyrkslätt, två veckor innan vi flyttade in i familjens hus i Esbo när det blev färdigt. Är man hemma i Esbo så är man hemma där. Staden har allting, strand, stad och ödemark. Jag flyttar knappast någonsin någon annanstans, säger Ekegren.

Metropolfusionsplaner får inte stöd hos honom.

– Varför skulle vi gå samman med någon? Esbo har allt och vi har skött våra egna uppgifter, säger Ekegren.

En intelligent stad låter som något som finns i framtiden. Faktum är trots allt att städerna redan har många intelligenta drag. Det här kan man få se på en ny utställning på vetenskapscentret Heureka i Vanda.

- Städerna börjar redan ha flera intelligenta drag, säger innovatör Darielle Lönnblad på vetenskapscentret Heureka.

- Meningen är att teknologin och informationen ska vara offentlig för invånarna så att de kan utnyttja den i olika vardagliga beslut, säger Darielle Lönnblad.

Den intelligenta staden handlar alltså inte om flygande bilar, utan snarare om teknologi som gör livet i stadsmiljön enklare, tryggare och mer miljövänligt. Exempel på intelligenta funktioner är busstidtabeller i realtid, säger Lönnblad. Att fundera på alternativa energikällor, för att bidra till den hållbara utvecklingen, är en annan viktig del av den intelligenta staden.

Snart kan man hyra solpaneler, ifall man inte vill eller kan ha solpaneler på sitt eget tak. Helsingfors energi kommer från och med våren 2015 att sälja solenergi till kunder. Tanken är att kunderna hyr en solpanel och får den mängd el som panelen producerar.

- Det är cirka 200 kWh, det vill säga ungefär lika mycket som går år på en månad i en vanlig höghuslägenhet, säger Roland Westerberg på Helsingfors Energi.

Exakt vad det kostar kunden är inte ännu bestämt, men Westerberg tror att det handlar om en summa under tio euro per månad för det år som man hyr solpanelen. Eftersom solenergi enligt det här konceptet är betydligt dyrare än andra energiformer är man inte helt säker på hur stort intresset för solenergin kommer att vara.

Solkraftverket i Södervik i Helsingfors ska årligen producera 260 000 kWh, vilket motsvarar energiförbrukningen i ungefär 130 tvårummare.

- Jag tror absolut att det kommer att finnas de som gärna betalar lite extra för miljövänlig energi, säger solenergiprofessorn Christian Breyer vid Villamanstrands tekniska universitet.

En extra kostnad på ungefär hundra euro per år är inte så mycket, menar Breyer, samma summa går i ett huj om man tankar bilen eller båten. I Breyers hemland Tyskland är solenergin betydligt mera utbyggd än i Finland, men det beror mycket på att samhället har gått in för att stöda den energiformen.

Solpaneler på tak blir en allt vanligare syn i Finland, men oftast ger de energi för samma fastighet som panelerna är monterade på.

Breyer efterlyser nya regler som skulle garantera för de enskilda energiproducenterna att de får ett bra pris för den överloppsenergi som matas in i nätet under soliga dagar och att kunderna kunde köpa motsvarande mängd energi under kalla mörka kvällar till ett skäligt pris.

- Längtan har gått som en röd tråd genom hela mitt liv, ungdomens längtan efter äventyr, kärlek och resor förde mig långt berättar Herman Lindqvist i sitt sommarprat. Herman Lindqvist är känd för oss som populärhistoriker, författare och journalist.

Redan som tioåring, hemma i Helsingfors, stod det klart för Herman, det enda yrke man kunde ha var journalistens, helst utrikeskorrespondentens. Och så blev det, med första stationering i Prag för Aftonbladet.

- Mer än tjugo år drog jag från krig till katastrof, jag rapporterade från nära håll från mer än tjugo olika krig i Asien, Mellanöstern, Afrika, Central- och Sydamerika. Och jag njöt av varje sekund, samlade på mig en allt större erfarenhet av krig, nöd, död och elände.

En stor del av Herman Lindqvists sommarprat handlar uttryckligen om det älskade jobbet som utrikeskorrespondent. Han avslöjar att drivkraften ingalunda var pressfrihet eller längtan efter att delge sanning utan snarare en längtan efter spänning, stilla sin nyfikenhet och dämpa äventyrslusten. Beslutet och önskan om att lägga av och komma hem skedde i Libanon mitt under pågående krig. I sitt sommarprat bjuder Herman Lindqvist på en spännande berättelse hur han tog sig ut från Beirut och i säkerhet.

Växte upp i Helsingfors

Barndomen och ungdomsåren bodde Herman Lindqvist i Helsingfors i och med att fadern skulle bli press- och kulturansvarig på den Svenska Beskickningen i Helsingfors. Några år blev totalt 19 år för familjens del.

- Det var ett skyddat och priviligierat liv vid Salutorget i Helsingfors ... ett slags rikssvenskt Skansen i det finlandssvenska Helsingfors.

Skoltiden började däremot mer dramatiskt. Första dagen blev Herman nedslagen på skolgården för att han talade rikssvenska. Han fick snabbt veta att rikssvenskar är fega. De hade inte varit med i kriget då finnarna svalt, kämpade och dog.

- Det vara bara för mig att torka blodig näsa samt att börja prata finlandssvenska. Så blev jag tvåspråkig på svenska, på rikssvenska och finlandssvenska.

Bland annat den här musiken spelar Herman Lindqvist i sitt sommarprat:

Herman Lindqvist sommarpratar den 4 juli kl. 10.05 och 18.03 i Radio Vega. Du kan också lyssna på hans sommarprat på Yle Arenan

Här hittar du en lista på alla Vegas sommarpratare 2014!

Beskeden om eftisplatser har skickats ut till föräldrar i Helsingfors och i år får alla 755 svenskspråkiga ettor och tvåor en plats, men nästa år ser läget ut att bli betydligt sämre.

Jenni Tirronen jobbar som specialplanerare för eftermiddagsverksamheten vid utbildningsverket. Hon är nöjd med läget och den nuvarande verksamheten men säger att nästa år inte alls ser lika lovande ut.

- De här sparkraven kommer säkert att påverka eftermiddagsverksamheten här i Helsingfors. Hur mycket vi påverkas är svårt att säga eftersom vi inte vet det exakta antalet ansökningar än. Vi kommer att ta emot ungefär 800 ansökningar för läsåret 2015-2016 om det ser ut som tidigare. Det här innebär att alla tvåor inte får eftisplats på svenska sidan, säger Tirronen.

I Helsingfors handlar det om cirka 500-600 andraklassister som kan bli utan eftisplats. Hur stor procent av dessa är svenskspråkiga är svårt att säga.

Lekparksverksamhet på svenska i framtiden

Hela 400 finskspråkiga tvåor blev utan eftisplats i år. På finska sidan finns dock lekparksverksamhet som ett alternativ, så ingen har helt och hållet blivit utan en plats.

- Parkverksamheten finns för tillfället endast på finska. Verksamheten skulle kunna finnas med svenskspråkig personal i framtiden också. Jag hoppas vi kan samarbeta med barnomsorgsverket och reda ut om det är möjligt att ordna det på svenska i Helsingfors.

Det är barnomsorgsverket som är ansvarig för parkverksamheten och de säger att det inte alls är omöjligt med verksamhet på svenska i framtiden, men att det förstås kräver diskussion och ett gott samarbete med utbildningsverket.

De barn vars föräldrar inte ansökt i tid om en eftisplats får besked om lediga platser i augusti.

Mattlidens gymnasiums nya rektor är vald - det blir Saana Ruotsala som tar över tjänsten efter Gun-Maj Roiha (bilden) som går i pension. För tillfället jobbar Ruotsala som rektor i Kemijärvi i Lappland.

Saana Ruotsala börjar jobba som rektor vid Mattlidens gymnasium från och med årsskiftet. För tillfället är Ruotsala rektor för gymnasiet Kemijärven lukio. Mattlidens gymnasium är inte obekant för Ruotsala, hon har tidigare jobbat där som lektor i kemi och matematik. Bland övrig erfarenhet kan nämnas att hon jobbat som lärare i kemi och fysik i Sverigefinska skolan i Stockholm.

Sixten Boström var tvungen att lämna posten som chefstränare för Helsingforslaget HJK i våras. Beslutet kom som en överraskning för många, men det fanns också de som inte var särskilt förvånade. Boström har nu fått lite tid att reflektera över vad som hände i våras men fortfarande saknas en del svar.

- Det är svårt att säga vad anledningen är, det kom överraskande för både mig och spelarna, berättar Boström.

Fortfarande mycket fotboll

Sixten Boström har sett alla matcher i årets VM hittills och efter att ha tillbringat nästan fem år i allsvenskan så blir det också en hel del matcher från Sverige att följa med. Fotbollen är inte bara ett yrke, det är en livsstil som onekligen tar upp mycket av Boströms tid.

- Fotboll är fortfarande roligt, men det gäller att hitta nya nischer hela tiden.

Fotbolls-VM spelar en viktig roll för Boström för tillfället. I och med VM får man en intressant värdemätare på hur fotbollen mår som sport. VM bidrar också till att ge den dagliga dosen av fotboll som behövs för en person som har fotbollen som yrke, passion och livsstil.

Kunde ha varit trummis i Kent

Musiken har en viktig roll för många idrottare och Boström är inget undantag. Kent är en favorit i lurarna under Boströms egna joggingrundor.

Mat är också något av en passion och det var mycket nära att Boström skulle ha försvunnit iväg till USA och påbörjat en kockutbildning.

- Det var efter tiden i Jakobstad som tanken var att flytta till New York och påbörja en kockutbildning. Men fotbollförbundet hann före, berättar Boström.

Fotbollens betydelse i Boströms liv är stor, men det har också funnits andra drömmar. Maten var den ena och den andra var drömmen om att bli trummis. Trumpinnarna fanns och takt och rytm övades flitigt mot en telefonkatalog.

Bästa VM turneringen

Den pågående VM-turneringen har imponerat stort på många och fotbollen verkar må mycket bra för tillfället, något som också Boström håller med om. Men vilken turnering, genom tiderna, har gjort störst intryck på en person som på heltid ägnar sig åt fotboll?

- År 1994 var vi en grupp på sju till åtta personer som hyrde en paketbil och körde mellan San Fransisco och Los Angeles och det gjorde ett stort intryck på mig, minns Sixten Boström.

Torsdagen den 10 juli i Sport i Radiohuset med Robban är Bobi Wallenius sportgäst. Då kommer han, bland annat, att berätta vilket som på riktigt varit den bästa VM turneringen genom tiderna.

En person hamnade under tåget i Kilo i Esbo strax före klockan tolv på fredagen. Olyckan störde tågtrafiken en stund.

På grund av den beklagliga händelsen stängdes elektriciteten av på spåret en stund, vilket ledde till att tågen från Helsingfors mot Åbo stod stilla. Strax före klockan ett höll tågtrafiken på att återgå till det normala, men en del turer kan inhiberas eller bli försenade.