Hanken finns på topp fem-listan i världen när det gäller forskning och publikationssamarbete. Det visar en global universitetsranking.
Hanken är femte bäst i världen på forskning och publikationssamarbete, enligt den globala U-Multirank-universitetsrankingen.
Rankingen baserar sig på institutionsnormaliserad data.
- Det betyder att vi i förhållande till vår storlek gjort väldigt bra ifrån oss, säger Hankens rektor Karen Spens.
Datan som används i rankingen är tillförlitlig, det har undervisningsministeriet bekräftat till högskolan.
- Det är en väldigt glad överraskning att ett finländskt universitet finns med på listan, säger Spens.
Rektor Karen Spens säger att resultatet kan ge mera internationell synlighet.Hankens rektor (14.4.2016) Karen SpensBild: Hanken
Att finnas med på listan kan leda till större internationellt erkännande.
- Det här är ett sätt att få internationell synlighet. Nu hoppas jag att omvärlden ännu mera får upp ögonen för oss, säger Spens.
Det har visserligen redan skett i någon mån. Till exempel har antalet sökanden till de engelskspråkiga magisterprogrammen mer än fördubblats (350 i fjol, 833 i år). Av de sökande var över hälften utländska studerande.
Viktigt med internationell personal
Bland de variabler som mäts U-Multirank finns andelen internationell personal. Där klarar sig Hanken utmärkt.
- För oss är det väldigt viktigt med internationell personal, säger Spens.
Helhetsresultatet det bästa
Speciellt bra klarar sig högskolan på punkterna internationella sampublikationer, toppciterade publikationer och citationsfrekvens. Alla punkterna är lika viktiga för högskolan.
- Helhetsresultatet är det bästa, säger Spens, utan att lyfta upp någon specifik punkt som den allra viktigaste.
Då man jämför de 1 300 deltagande universiteten med varandra, noteras Hanken på punkterna internationell mobilitet, andel internationell personal, andel privat finansiering och utexamineringsgrad.
Finlands största solkraftverk togs i dag i bruk i Stensböle i Helsingfors.
Helen Ab:s solkraftverk har närmare 3 000 solpaneler. Panelerna är placerade på taket på skidhallen i Stensböle.
Årsproduktionen beräknas motsvara konsumtionen i ungefär 350 tvårummare i höghus.
Helens två solkraftverk - det nya i Stensböle och kraftverket i Södervik som inledde sin verksamhet för ett år sedan - utgör ungefär 13 procent av hela Finlands solkraftsproduktion.
- Den som skaffar sig en solpanel har konkret deltagit i utvecklandet av energiproduktionen i vårt land. Om solpanelerna i Stensböle säljs slut bygger vi ett tredje kraftverk enligt samma princip. Det är kunderna som bestämmer, säger projektchef Atte Kallio.
Enligt Kallio planeras det också helt nya produktions- och servicemodeller.
- Vi kan bland annat bygga, finansiera och upprätthålla solkraftverk på industrifastigheter. På det här sättet kan kunden fokusera på sin egen kärnverksamhet och samtidigt utnyttja sin egen fastighet för solkraftsproduktion utan grundinvestering, säger Kallio.
Det börjar se mörkt ut gällande ligaishockey i Esbo inkommande säsong. Miljonären Jussi Salonoja tänker inte rädda klubben. I alla fall inte i dess nuvarande form.
Förhandlingar om Blues konkursbo har pågått en tid redan – resultatlöst. Ex-ägaren Jussi Salonoja vill inte betala klubbens skulder.
– Jag tänker inte betala Blues skulder och köra igång ett FM-ligalag ovanpå dess ruiner, berättar Salonoja till Ilta Sanomat.
Enligt Salonoja hade projektet blivit för dyrt. Utöver köpet av ligaaktien på 1,8 miljoner euro tillkommer även alla nästa års kostnader, en summa på cirka 4-5 miljoner euro.
Tidsramen för snäv
Salonoja sågs länge som den person som kunde ha gått in för att rädda klubben. Nu rinner tiden ut i sanden, då ansökningarna om licenser inför nästa säsong ska vara inne senast sista april.
– En annan orsak är den alldeles för strikta tidtabellen, konstaterar Salonoja.
Ny klubb grundas?
Salonoja har dock fortfarande planer för Esbo. Han lovar i princip att ishockey kommer att spelas i staden. Frågan är bara när.
Det ser ut som om att Blues är på väg att försvinna från FM-liganivå. På juniornivå finns fortfarande representationslag som går under namnet Blues, men Salonoja har planer om att eventuellt grunda en ny klubb.
– Det nya hockeylaget kunde till exempel heta Esbo United, eller bara Esbo. För dessa syften har jag redan en logo klar, säger Salonoja.
De var en grupp unga kvinnor varav de flesta inte kunde läsa noter. De stod och plirade bakom ett draperi och spände sig för om det skulle komma någon publik till deras första uppträdande. I dag är Akademiska Damkören Lyran väletablerad, de har gett ut skivor och vunnit tävlingar. Körens grundare Eja Tollet berättar om de första stegen dit.
Det började enkelt, som en kvartett som regelbundet sjöng i en privat våning i Helsingfors. Eja Tollet hade alltid gillat att sjunga, och beslutade sig för att Helsingfors universitet minsann också skall ha en damkör - det hade ju Åbo Akademi också. Det fanns flickor som gillade att sjunga. Och så blev Akademiska Damkören Lyran till.
Det var år 1946, och sedan dess har Lyran blivit en vedertagen kör som spelat in skivor, deltagit i körfestivaler och vunnit tävlingar.
Men hur var det i början? Här möter Eja Tollet Lyrans nuvarande ordförande Mia Hertsberg i ett helt unikt samtal om just det!
Till vänster Akademiska Damkören Lyrans ordförande Mia Hertsberg, till höger Lyrans grundare Eja Tollet.Bild: Yle / Mika Tertsunen
Varifrån kommer namnet Lyran?
- Det tog jag från Åbo, där fanns en kör som hette så förut. Lyran är ett så vackert namn tyckte jag, säger Eja Tollet. Gamla lyror blir naturligtvis harpor. Så understödsföreningen heter Harpan!
Utbildningsnämndens svenska sektion beslutade på torsdag att godkänna ordförande Veronica Hertzbergs motförslag om att bevara Cygnaeus skolhus och inte föreslå en svensk skola på Busholmen.
Sektionens möte tog drygt två timmar och diskussionen uppges ha varit livlig. Sektionen var ändå till slut enhällig och klubbade igenom alternativet där Norsen, Kronohagens lågstadieskola och Cygnaeus lågstadieskola slås ihop till en administrativ enhet. Kronohagen och Cygnaeus får enligt förslaget årskurserna ett till fyra, femmorna och sexorna går i Norsen.
Vi får hållbara lösningar och bra, starka skolor.― Veronica Hertzberg (SFP)
Förslaget går emot linjedirektör Niclas Grönholms beredning som skulle ha stängt Cygnaeus skola och öppnat en ny svenskspråkig skola på Busholmen. Det nya förslaget ska nu beredas för utbildninsnämnden och går sedan vidare via stadsstyrelsen till stadsfullmäktige. Målsättningen är att det behandlas i stadsfullmäktige före midsommar.
Nej till Busholmen
Förslaget som nu ska beredas innebär också att Busholmenföräldrarna får glömma tanken på en egen svenskspråkig skola, åtminstone tills vidare.
- I och med förslaget föll tanken på en svenskspråkig skola på Busholmen.
Utbildningsverket uppmanas ändå följa med hur elevunderlaget på Busholmen utvecklas.
Sektionens ordförande Veronica Hertzberg kallar det nya förslaget en kompromiss. Hon är ändå nöjd.
- Här finns många starka och bra element. Vi får hållbara lösningar och bra, starka skolor.
Diskussionerna kring skolnätet i norra distriktet börjar i maj. Där finns motsatt problem till södra distriktet: det vill säga det finns för få byggnader och man borde hitta nya utrymmen.
Nu är den här, den senaste motionstrenden för barn - nämligen barnyogan. Det är Finlands svenska idrott, FSI, som har lanserat konceptet med barnyoga nu i vår, och mottagandet har varit entusiastiskt.
Många forskningsrapporter visar att dagens barn ofta saknar styrka och spänst. Deras rörelsemönster kan vara väldigt stelt, och de behöver mer smidighet och avslappning i sina normala rörelser.
Det är här yogan kommer in - den har någonting annat och mer att ge än vanlig barngymnastik, säger Eva-Lotta Backman-Winquist som är idrottsintruktör och ansvarar för barn- och ungdomsverksamheten på FSI.
- Barnyoga är lite mer än sagogymnastik. Vi håller yogaställningarna en lite längre stund och det ger barnen bålstabilitet och muskelstyrka.
Dagens barn sitter mycket. Redan från spädbarnsålder placeras de i bil- och andra bärstolar och fraktas från ett ställe till ett annat. Det gör att de ofta saknar både styrka och spänst.
Jerry och Wiljam gillar yoga.Jerry och Wiljam Bild: Yle
- Vi har barn som springer och hoppar och är väldigt skickliga motoriskt, men vi har också barn som saknar den här motoriska skickligheten. De har inte haft möjlighet att ända från början ligga på golvet och sprattla och öva sina ryggmuskler och magmuskler. Via yogan kan vi öva upp just den här muskelstyrkan.
"Yoga är roligt"
Barnyogan går mycket ut på olika djurlekar och -ställningar som lätt fångar barnens fantasi, säger Backman-Winquist.
Och barnen själva tycker att yoga är roligt.
- Det var nog ganska roligt, och det roligaste var att leka ormar och spindlar, säger Wiljam på Folkhälsans daghem i Grankulla.
Eva-Lotta Backman-WinquistEva-Lotta Backman-Winquist leder barnyoga på Folkhälsans daghem i Grankulla Bild: Yle
Jerry, som vet vad yoga är eftersom hans mamma sysslar med det, tycker att grötleken var allra roligast.
- Vi lekte att vi kokade gröt och vi själva var kastruller, säger han.
Kurser i barnyoga i hela Svenskfinland
Idén till barnyoga har Eva-Lotta Backman-Winquist hämtat från Sverige, och nu under våren har hon startat sitt pilotprojekt.
Tillsvidare har hon hållit kurser i barnyoga för daghems- och förskolepersonal i Nyland, och alla kurser har varit fullbokade. Senare ska hon också besöka Åboland och Österbotten.
Meningen är att daghemspersonalen ska få inspiration och kunskap att själva leda yoga-inspirerade stunder med barnen.
- Vi hoppas att konceptet ska slå igenom, att barnen ska få möjlighet att öva sin muskelstyrka och få en grundläggande motorik. Det behövs när de blir större och börjar skolan och också i framtiden för att de ska kunna träna.
Torsdagens omgång i fotbollsligan bjöd på fyra intressanta och, framförallt, målrika matcher. Mariehamn snuvade SJK på konfekten och Inter avgjorde med sent mål.
SJK mötte IFK Mariehamn på hemmaplan, men gick bet på försöket att knipa hem tre poäng
IFK Mariehamns Dever Orgill chockade de regerande mästarna SJK i första halvlek då han satte 1-0 i den 25:e matchminuten, en ledning som höll i sig matchen till slut.
LOPPUTULOS: SJK - IFK M 0-1. Vierasjoukkue tänään parempi. 👏Maanantaina jatkuu Helsingissä. #SJK07#Veikkausliiga
En dålig första halvlek av KuPS gav PK-35 segern i Kuopio.
Gästerna tog ledningen efter sex minuter genom Aleksi Ristola, men hemmalaget utjämnade fem minuter senare. PK-35 drog sedan ifrån, först genom ett självmål av KuPS och därefter genom mål av Mateo Miguez
Trots att PK-35 ökat på till 3-1 i slutet av den första halvlek fick KuPS vittring i andra halvlek då Petteri Pennanen reducerade till 2-3 på straff.
Kuopiolaget kunde dock inte kvittera, och gästerna tog med sig tre poäng.
FT 2-3. Ajoittain hyvää pelaamista, mutta loppukiri jäi vaisuksi eikä KuPS päässyt pisteille. #KuPSlive
Inter vann med sent mål, oavgjort mellan RoPS och HJK
Philip Njoku gav gästerna från Åbo ledningen mot HIFK efter en dryg kvart spelad. Helsingforslaget kom dock tillbaka i andra halvlek då man kvitterade i 56:e matchminuten genom Ville Salmikivi.
Det var ändå Åbogästerna som till slut fick fira sedan Egzon Belica avgjort i 89:e minuten.
– Det såg ut att bli oavgjort. Jag är glad över det andra målet, summerade Inters tränare Job Dragtsma.
RoPs bjöd ligafavoriten HJK på en tuff match hemma i Rovaniemi. Även om Alfredo Morelos gav HJK ledningen efter tio minuter spel var det hemmalaget som replikerade med två raka mål genom Aleksander Kokko och Will John.
HJK kom dock tillbaka och kvitterade innan pausvilan, 2-2, återigen genom Alfredo Morelos, vilket också blev matchens slutresultat.
Sidebys Kebu har lyckats med det som många finlandssvenska artister drömmer om. Han har hittat en hängiven publik ute i Europa. På Youtube-kontot finns redan fem miljoner visningar och den här veckan åker han ut på turné med sin nya skiva.
Sebastian “Kebu” Teir fuskar inte. Alla ljud på den nya skivan Perplexagon som släpps 25.4 kommer från hans enorma samling av analoga synthar. När Kebu spelar för publik alstras all musik live. Soundet är färgat av 70- och 80-talets elektroniska pionjärer.
- Det låter inte modernt. Det gör det inte, säger Kebu.
Kan inte leva på musiken (...ännu)
Kebu har samlat fem miljoner visningar på sin Youtube-kanal och de rullar in i stadig takt. Varje månad får han 250 000 nya klick. Många musiker undrar säkert om det går att leva på fem miljoner klick. Det går det tyvärr inte.
I år kommer Kebu att heltidssatsa på musiken med hjälp av ett stipendium. Efter stipendieåret hoppas han kunna stå på sina egna ben, men det blir svårt.
- Om jag skulle kunna tiodubbla omsättningen kan jag leva på det. Men den måste tiodubblas. Det är inte så lätt.
Tjänar pengar på Spotify (...men inte mycket)
Till de positiva sidorna hör att det faktiskt kommer in en del pengar från den digitala försäljningen och streamingen. Spotifyinkomsterna har ju ett dåligt rykte.
- Jag är förvånad över att det kommer en liten inkomst från streaming.
Kebu tycker att jämförelserna ofta blir fel när folk klagar över att man inte får några pengar från Spotify. Det är svårt att jämföra. En radiospelning ger direkt mer pengar, men då spelas ju låten för tusentals människor på samma gång. På samma sätt måste man dividera lysningarna många gånger om man vill föreställa sig hur många skivköp de representerar. Man lyssnar ju många gånger på en skiva man har köpt.
Det har i alla fall visat sig att det är på den digitala sidan inkomsterna kommer, trots retrovibbarna i musiken.
Att vara musiker är mycket lättare nuförtiden
Även om det är svårt att få ihop en lön så gillar Kebu läget. Han har spelat i olika band hela livet och det har aldrig varit så här enkelt att nå ut.
- Som musiker tycker jag att det här är den bästa tiden för självständiga artister.
Publiken stöder också artisten på ett annat sätt. Han tror att folk köper en digital kopia av skivan för att de vill visa att de stöder artisten.
Hängivna fans kräver å andra sidan mer av artisterna. Kebu känner att borde finnas där men att han inte alltid har tiden.
- I gengäld måste man aktivera sig mer med fans. Det känns lite tungt ibland. En del är lite på gränsen. Det kommer meddelanden stup i kvarten.
Som musiker tycker jag att det här är den bästa tiden för självständiga artister.
Många frågor om syntharna
På torsdag bär det av till Hamburg. Kebu och hans synthar gör tio stopp ute i Europa under de kommande veckorna.
Den typiska konsertbesökaren är en medelålders man som växt upp med Jean Michel Jarre och Vangelis. Efter spelningen kommer det frågor om tekniken.
- Det brukar vara väldigt specifika frågor om synthar. Ganska många av fansen sysslar själva med synthar som hobby.
Ett problem för turnén är att fansen är väldigt utspridda i Europa. När Kebu bokar spelningar blir det en utmaning att få dem samlade på några få ställen. Till veckans spelning i Hamburg kör en del 250 kilometer. Det är egentligen bara i Kebus nuvarande hemort Helsingfors som det är enkelt att få tillräckligt med folk.
När Kebu spelar live är han omgiven av synthar.Kebu ska bli mer klubborienterad.Bild: Tapani Rintala
Råd till den som vill försöka?
Kebu har lyckats med det många finlandssvenska artister hoppas på. Han har hittat en liten men hängiven publik ute i Europa.
Vilka råd har du till de som hoppas göra det du nu gör?
- Man ska vara väldigt självkritisk. Du konkurrerar ju så att säga på en global marknad.
Det gäller att hitta en nisch och nöta på tills man är riktigt bra.
- Nu säger jag sådant som jag själv inte gör. Jag har inte hunnit öva för fem penni, erkänner Kebu och skrattar.
Det gäller att ta chanser men också veta när man ska tacka nej.
- Jag har fått väldigt många dåliga erbjudanden. Jag blev erbjuden en publikationsdeal för Tyskland. När jag började läsa kontrakten såg jag att jag skulle ge bort mina rättigheter för livstid plus sjuttio år. En helt horribelt dålig deal.
Att fixa några spelningar utomlands är också otroligt viktigt för ens rykte. Om du har spelat utomlands blir tröskeln genast lägre när du försöker boka nästa spelning.
- Organisatörerna ser ju att den här killen var i Norge häromdagen och då kan man lita på att han kommer till Hamburg.
Vad är en perplexagon?
Det första som slår en när man öppnar konvolutet till Kebus nya skiva är att de sex första spåren har samma namn. Perplexagon 1. Perplexagon 2. Perplexagon 3. Namnvalen på de sex första låtarna, som utgör A-sidan på vinylen, doftar progressivt 70-tal och matematiska kompositioner.
Perplexagon är en kombination av ordet perplex och termen för en regelbunden månghörning, t.ex. en hexagon.
- Det är något regelbundet och familjärt över låtarna, men när man lyssnar märker man att det inte riktigt är som man väntat sig.
Ett tips för den som vill hitta det där lite udda som finns på skivan är att ibland räkna takterna.
Kebus analoga musik har fått många lyssnareBild: Sebastian Teir
Publiken vill dansa
Den förra skivan To Jupiter and Back var så långt en tribut till Kebus förebilder att han ibland funderade på om han skulle komma undan med det. På den nya skivan Perplexagon har han jobbat mer med ett eget sound som både är modernt och retro.
- Jag ville ha fler låtar som det går att dansa till, berättar Kebu.
Det var ute på spelningarna som han märkte att det behövs fler danslåtar. Därför är nu B-sidan på den nya skivan också inspirerad av modern klubbmusik.
Fansen skapade Kebu
Det är fansen som skapat Kebu. På många sätt.
- Det är en otroligt drivkraft. Det är all respons jag fått via Youtube som har drivit mig framåt, säger Kebu.
För fem år sedan laddade Kebu upp sina första klipp på Youtube. Han fick genast positiv respons. Utan de första fansen hade han knappast gjort sin första skiva To Jupiter And Back som på fredag får sin uppföljare i Perplexagon.
Perpexagon släpps 25.4.
Kebu turnerar i Europa denna och nästa vecka och spelar bland annat i Hamburg, Oirschot, Hannover, Berlin, Odense, Stockholm, Malmö och Växjö.
När klev reality-TV:n in i våra vardagsrum? Och vad har den gjort med oss?
På 70 och 80-talet, innan realityn blev standardunderhållning på TV-kanalerna, hade sakprogrammen en orubblig ställning. De förmedlade information. De försåg oss med kunskap och insikter och lärde oss att arbetarna i Sovjet var lyckliga och att VSB-pakten garanterade freden i vårt land. Sakprogrammen stod för trygghet och orubblighet, och även om många programmakare idealiserade vår östra granne, kunde de flesta ändå läsa mellan raderna eller balansera den politiska skevheten genom att ta del av angloamerikanska program och filmer.
Världens första reality-program
År 1983 visades ändå på Yles kanaler ett program vars konsekvenser ingen kunde förutse. Föga anande programmakarna på Rundradion att TV-världen 30 år senare skulle kretsa kring samma enkla form som man här bestämt sig för att pröva. Visserligen var förverkligandet gammalt, men tänkesättet var nytt och konceptet rentav revolutionerande i all sin enkelhet.
I programmet Aikapommi stuvade man in ett antal personer, företrädesvis kändisar från 80-talet i en bunkerliknande studio. Sedan låstes dörrarna, kamerorna knäpptes på för att registrera det som skedde bland de inlåsta människorna.
Aikapommi var ingen stor framgång. Utförandet präglades alltför mycket av gamla konventioner och även om instängdheten skapade en pressad stämning och fick deltagarna att känna sig utsatta för varandras blickar och kommentarer, så framstår Aikapommi idag som en ganska harmlös och snäll version av det som komma skulle.
Aikapommi var inget Big Brother, även om grundförutsättningarna var de samma. Under de tre dygnen som deltagarna befann sig inlåsta, umgicks man ändå belevat, inga pakter bildades, ingen röstades ut i atomkylan – nej, idag framstår programmet som ett intressant formprojekt och en kuriositet från det tidiga 80-talet.
Robinson gör entré
Men bara 15 år senare hade TV-världen förändrats totalt. De statliga bolagens dominans minskade. Reklamfinansierade kanaler etablerade sig på marknaden och sökte koncept som var snabba och billiga att producera, som inbjöd till identifikation och som gärna fick innehålla ett tävlingsmoment och en lagom dos exotism. Engelsmannen Charlie Parsons hade skapat ett TV-format som han starkt trodde på.
Man placerade ut ett antal människor på en öde ö och lät dem tävla mot varandra tills en segrare kunde utses. I Parsons hemland England trodde ingen på öråd, utröstning och lag som tävlade mot varandra, men i Sverige nappade produktionsbolaget Strix på idén och producerade den första Expedition Robinson-säsongen år 1997 för Sveriges TV.
Robinson Robban blev du med hela svenska folket.Bild: X3M/Catariina Salo
Skratt trots debatt
Även om den första säsongen kantades av livliga diskussioner i fikarum och på dagstidningarnas kultursidor om huruvida det var människovärdigt att rösta ut den svagaste länken i laget, så var Robinson en formidabel succé. Inte ens Siniša Savijas tragiska självmord – världens första Robinson-deltagare som röstades ut – förmådde frånta Robinson dess popularitet och därmed bana väg för den invasion av reality som våra TV-kanaler idag fylls av.
Fördumning och faror
Datingprogrammen och tävlingarna, talangjakterna och förvandlingsnumren. Variationen verkar ändlös och får en satiriker som Arto Salminen i romanen Kalavale (2005) att grunna på en realityshow med arbetsnamnet Auschwitz. Att utbringa dödliga elchocker tillhör inte realityvardagen, men ett uppmärksammat fall i Frankrike år 2010 visade att vi är manipulerbarare än vi tror. Stanley Milgrams berömda lydnadstest maskerad till realityshow och omdöpt till La Zone Xtrême, fick de tävlande att utdela dödliga elchocker.
De bestraffade medtävlarna utgjordes av skådespelare och låtsades reagera på de verkningslösa bestraffningarna. Testet fick stor publicitet och sin beskärda del av kritiken fick också TV-utbudet som enligt många gjorde oss okänsliga och blinda för andras lidande.
Huruvida reality-TV:n är roten till det onda kan man givetvis diskutera, men La Zone Xtrême fungerade verkligen som en tankeställare och ögonöppnare i likhet med Siniša Savijas självmord.
Vad har realityn gjort med oss?
Ett är i varje fall säkert: realityn revolutionerade TV-tittandet och gav oss rätten att döma, kritisera, skratta och håna. Vi behöver inte längre lära oss något. Vi kan hämningslöst frossa i dumhet, flärd och flirt. Vi som andäktigt följde med naturdokumentärer och politiska diskussioner får idag något flackande i blicken. Våra fingrar söker sig obemärkt till fjärrkontrollens kanalbytare för att se om inte grannkanalen bjuder på kärlekskranka lycksökare, obegåvade sångare eller tävlingssugna resenärer som korsade kontinent efter kontinent utan att hinna uppleva något av värde.
Hur hamnade vi här? När skedde det gåtfulla paradigmskiftet som förvandlade kvalitet och innehåll till något stagnerat och ålderdomligt? När blev ytlighet, flams och pinsamheter självklara sätt att slå sig fram i realityvärlden och därmed godtagbara modeller för oss TV-tittare att applicera på vår egen omgivning? Realityn har kommit för att stanna, även om många förutspått dess död.
Kärlek, känslor, spännande tävlingar och människor som överträffar sig själva är ingredienser som alltid kommer att locka tittare. Och kanske vi får vad vi förtjänar när vi utmattade efter en lång arbetsdag slår oss ner i soffan, för att döva våra sinnen med lättuggad underhållning.
Å andra sidan finns det en motsatt tendens som talar för ett helt annat sätt att konsumera TV-program.
Och kanske senare tiders pigga uppstickare som t.ex. Soffpotatisarna visar att den blinda tillbedjan, förundran eller förakt som vi riktat mot aspirerande sångare, dansare, Big Brother-kändisar eller helt vanliga människor som drömmer om sina femton minuter av berömmelse, också håller på att ge vika för en sund självironi och medvetenhet om att man med hjälp av fjärrkontrollen kan utöva en oinskränkt makt.
Dåliga program förpassas till det virtuella helvetet, medan de goda stannar kvar i våra vardagsrum och håller oss sällskap.
I bästa fall skänker de oss också tröst och löften om en bättre och rättvisare värld.
Personer från motorcykelklubben Cannonball misstänks i ett utbrett fall av ekonomisk brottslighet där över en miljon euro lurats av bland annat skattemyndigheterna och snabblånsföretag.
Helsingforspolisen har mellan onsdag och torsdag gjort husrannsakan till flera av motorcykelklubbens utrymmen i olika städer. Polisen vill inte specificera vilka städer eller hur många orter det handlar om.
Polisen har gripit flera personer. Hur många personer det är frågan om är polisen förtegen om, och vill bara uppge att det är frågan om flera gripna. Också polisoperationen i Berghäll på onsdag var del i det här fallet.
De misstänkta har använt sig av tiotals så kallade brevlådeföretag som inte har någon riktig affärsverksamhet. I de här företagens namn har det månatligen sökts om återbetalning av moms av skattemyndigheterna. Återbetalningar har gjorts för över en miljon euro.
Flera gripna i fallet
Polisen har gripit flera medlemmar i Cannonball, men också andra personer än medlemmar i klubben har gripits och fått sina hem genomsökta. De här utomstående personerna har använts som bulvaner i de olika företagen.
Avslöjandet av momsbedrägeriet inleddes i höstas som del av ett större bedrägerifall där utredningen fortfarande pågår. Polisen misstänker att både finansieringsbolag, snabblånefirmor och affärer har lurats på åtminstone över en miljon euro.
"Oerhört organiserat och professionellt"
Fallen undersöks bland annat som bedrägeri och identitetsstöld.
- Verksamheten har varit oerhört organiserad och professionell, uppger Ismo Siltamäki vid Helsingforspolisen.
Han berättar att brotten i praktiken gått till så att samma brevlådeföretag har ansökt om flera lån och skickat falska räkningar till finansieringsbolag för att få in pengar.
Brottsserien består av flera enstaka fall som misstänks ha genomförts organiserat, under klar ledning.
- Förra hösten blev de här bedrägerierna så utbredda att man redan kunde tala om ett fenomen, säger Siltamäki.
Misstänkta i södra Finland
De misstänkta är 25-50-åriga män från södra Finland. Brotten misstänks ha pågått sedan sommaren 2014. Av de tiotals misstänkta sitter några fortfarande häktade.
Antalet brottsanmälningar i fallet närmar sig redan hundra stycken. Helsingforspolisen beskriver fallet som ovanligt stort och uppger att det upptagit ovanligt mycket resurser hos dem sedan hösten. Utredningen fortsätter.
”Finska supertalanger klara för Edsbyn” rubricerar den svenska bandyklubben Edsbyns IF värvningen av bröderna Tuomas och Tommi Määttä.
Mittfältaren Tuomas Määttä är finländsk landslagsman och valdes in i VM:s allstarlag i våras, medan försvarsspelaren Tommi fick stanna hemma som reserv och var därmed inte med om VM-silvret.
Båda fick däremot fira FM-guld med fostrarföreningen Botnia tack vare finalsegern över Akilles. Tuomas var ligans poängkung. Bröderna fyller 20 år på söndag.
– Detta känns stort då framför allt Tuomas varit ett eftertraktat byte. Han är en riktigt bra spelare redan nu men har stor potential att utvecklas ännu mer i den svenska Elitserien. Han kommer att bli en driven spelmotor i laget, säger sportchefen Stefan Karlsson.
– Tommi, som mestadels har spelat libero under ungdomsåren, är duktig på skridskorna precis som sin bror, bra på volley och har också redan nu provat på landslagsspel. Han kan bli en riktigt bra back i Elitserien och på sikt en ny Petteri Lampinen som libero.
Edsbyn slutade sjua i Elitserien den gångna säsongen och avancerade till kvartsfinal, där det blev respass mot Bollnäs med 2-3 i matcher. Bröderna Määttä har skrivit på ett tvåårigt kontrakt med de niofaldiga svenska mästarna.
Sportmagasinet träffade Tuomas och Tommi Määttä i mars. I inslaget medverkar även tränarpappan Esa samt storebror Teemu, som spelar i svenska IFK Kungälv. Se Sportmagasinet med bandyfamiljen Määttä här!
Genast efter första maj inleds stadens egna cykelbonanza - stadscyklarna tas i bruk. Redan nu kan man se de nya cykelstationerna i gatubilden.
Äntligen blir de av, stadscyklarna som planerats fram och tillbaka i flera år. Nu är allt nästan klart, för tillfället installeras cykelstationer runtom i Helsingfors.
Stationerna byggs helt inom tidsramen, berättar projektets ingenjör Samuli Mäkinen från HST.
Stadscyklarnas antal är 500 och de fördelas på 50 stationer. Hyrstationerna kommer att finnas söder om Helsingegatan, alltså i bland annat kärncentrum, Tölö, Berghäll och på Skatudden.
Den andra maj kan du hyra dig en cykel från sådana här ställningar i Helsingfors.Gula hyresställningar för stadscyklar.Bild: Yle / Helena von Alfthan
Cykelnätet ska utvidgas i ett senare skede, planen är att det ska finnas 1500 cyklar och 150 stationer sommaren 2017.
Före den första cykelturen ska du som cyklist registrera dig. Tanken är att registreringen ska öppnas på måndagen, 18.4.
Det kommer också att finnas några cykelstationer där man kan hyra sin cykel utan registrering.
Själva stadscyklarna kan användas från och med den andra maj. Cyklarna kommer att finnas i ställningarna redan några dagar före.
Citykaninerna trivs under villornas terrasser i huvudstadsregionen. Där är det tryggt för dem att föröka sig. På en och samma tomt hittades femtio kaniner.
I Esbo fångade jag 50 kaniner på en villatomt, 32 på en annan och 30 på en tredje.― Hannu Luoto, professionell kaninfångare.
Citykaninstammen ökar explosionsartat i huvudstadsregionen. En orsak är att det har blivit vanligare med terrasser på villaområdena. Under terrassen kan kaninerna tryggt och ostört gräva sig ner i sanden. Tunnlarna under terrassen kan vara tiotals meter långa.
- I Esbo fångade jag 50 kaniner på en villatomt, 32 på en annan och 30 på en tredje. Det har inte funnits en liknande koncentration av citykaniner förut, säger Hannu Luoto, som är professionell citykaninfångare.
Tusentals kaniner
Citykaninjakten avslutades i slutet av mars. Under den fångade man mer än 4000 kaniner. Det är dubbelt fler än under tidigare år.
I huvudstadsregionen finns det en handfull professionella kaninfångare, men allt fler är också intresserade av kaninjakt som hobby. Kaninerna fångas i huvudsak med fällor.
Skogen sätter stopp för kaninens framfart. Där finns rävar, mårddjur och andra rovdjur som äter upp kaninerna.― Hannu Luoto, professionell kaninfångare.
Den längsta citykanintunnel som Hannu Luoto har sett var 18 meter lång. Under den gångna säsongen fångade Luoto 1300 kaniner, mer än någonsin tidigare.
Skogen sätter stopp
Kaninerna har spridit sig också till Vichtis och Klövskog. Längre än så kommer kaninerna inte, tror Luoto.
- Skogen sätter stopp för kaninens framfart. Där finns rävar, mårddjur och andra rovdjur som äter upp kaninerna.
I övrigt menar Luoto att huvudstadsregionen har förlorat kampen mot citykaninen.
- Överallt i världen där citykaninerna har spridit sig till naturen, har de kommit för att stanna.
Efter två raka förluster var det ett helt annat Dicken som kom till den tredje finalmatchen mot HIFK. Det gav också resultat och laget reducerade finalserien till 1–2 i matcher.
Det mesta har gått HIFK:s väg i finalserien mot Dicken och i den tredje finalen hade laget chansen att ta ett stort steg närmare ett guld.
Men Dicken ville annat i den tredje finalen och vann matchen med 20–13.
– Det här var en jätteviktig seger för oss, säger Dickens Martina Genberg till Yle Sporten.
I de två föregående finalerna har Dicken tappat ledningen i den andra halvleken men nu hade man lärt sig sin läxa. Efter halva den första halvleken hade man ryckt upp ett försprång på fyra mål och den här gången höll det hela matchen.
– Nu fick vi äntligen den mentala spärren bruten. Idag höll vi hela vägen och blev inte stela som tidigare, det är jag nöjd med, säger Dickens tränare Thomas Hivert.
Bästa målskyttar i matchen var Dickens Betina Lillqvist och HIFK:s Lotta Kulju med fyra mål vardera.
Sonja Koskinen gjorde en lysande insats i Dickens mål och stod för flera viktiga räddningar.
– Sonja hade nog scoutat hur vi skjuter då hon räddade så många av våra skott idag, säger HIFK:s Johanna Hilli.
HIFK fick en flygande start på finalserien mot Tappara. Ett snabbt mål av Joonas Rask lade grunden till segern.
Helsingfors IFK hade en del svårigheter med Tappara i grundserien. Endast en seger på fyra matcher och i hemmahallen kammade man noll.
När finalserien körde igång på fredagen var allt gammalt glömt och HIFK tog en klar seger.
– Det var ett bra resultat men vi var lite spända i början. Vi tog några dumma utvisningar i matchen men vi spelade ändå bra, säger HIFK:s tränare Antti Törmänen till Nelonen Pro efter matchen
HIFK rivstartade matchen och gjorde mål på sin första målchans. Joonas Rask gjorde 1–0 redan efter 52 sekunder efter starkt förarbetet av Joonas Järvinen.
HIFK var det bättre laget i den första perioden och med 16 sekunder kvar att spela ökade Jasse Ikonen på till 2–0. Ikonens skott ändrade riktning via en Tapparaförsvarare och ställde Tomi Karhunen i målet.
Videogranskning krävdes
I den andra perioden fortsatte HIFK att tugga på och det gav utdelning efter 23 minuter då Yohann Auvitu satte 3–0. Fransmannens skott var ganska så löst men pucken slank mellan benen på Karhunen.
Teemu Aalto försökte rensa undan pucken på mållinjen men han kom någon hundradel för sent. Domaren valde ändå att videogranska målet och pucken dömdes som inne.
Det märktes tydligt att HIFK hade studerat Tapparas spel väl inför matchen och framför allt Patrik Laine gavs nästan aldrig något utrymme att skjuta.
I slutet av matchen tog Tappara ut målvakten för att jaga en reducering men det lyckades inte utan istället kunde Tomi Tuomisto sätta 4–0 i tom kasse.
– Jag vet inte varför vi inte kom upp i normal nivå idag. Men det är ny match imorgon. HIFK överraskade inte oss på något sätt idag. Alla spelare vet vad som krävs nu, säger Tapparas tränare Jussi Tapola till Nelonen Pro.
Polisen meddelar att läraren Päivi Heikinheimo, 49, som försvann i början av januari, har hittats död i Sibbo i närheten av Nickby.
Heikinheimos anhöriga anmälde henne försvunnen i mitten av januari då de inte lyckades få kontakt med henne och då hon inte återvände till jobbet efter jullovet.
Polisen misstänker inget brott och fortsätter att utreda dödsorsaken.
Heikinheimo försvann i Helsingfors, men polisens ledtrådar antydde att det fanns orsak att leta efter henne i Sibbo eftersom signalen från hennes mobiltelefon upphörde i Nickby den 5 januari.
HIFK kopplade ett litet grepp om finalserien tack vare hemmasegern med 4-0 över Tappara. En fransk och en kanadensisk back hörde till Helsingforslagets bärande krafter.
Hemmalaget fick den start på matchen som de önskade då Joonas Rask lyckades överlista Tomi Karhunen redan efter 52 sekunders spel. Trots att Jasse Ikonen utökade HIFK:s ledning till 2-0 vid tiden 19.44 så var öppningsperioden matchens jämnaste och högklassigaste.
– Jag medger att laget var lite nervöst. Jag tror det är helt normalt då väldigt få spelare spelat finaler tidigare, säger Yohann Auvitu till Yle Sporten direkt efter matchen.
– Det här var inte vår bästa match i slutspelet, men mellanperioden var enligt mig vår bästa andra period den här våren. Vi vann trots en viss nervositet.
Du stod för ert tredje mål som godkändes först efter videokontroll. Hur såg du på sekvensen som avgjorde matchen?
– Jag tittade på domare ”Japa” Levonen som visade att det inte var mål. Jag litade på honom då pucken låg på mållinjen bakom deras målvakt Karhunen. Tur att den var inne fast jag inte såg det, summerar den 26-åriga fransmannen.
Trots att matchen verkade avgjord efter HIFK:s tredje mål så menar Auvitu att det var en tuff kväll i rinken.
– Man måste spela 60 minuter. Annars står det 3-3 på tavlan i ett huj. Mot Tappara gäller det att vara fokuserad i 60 minuter, i sju matcher om så krävs.
”Laine är duktig men vi kan inte bara tänka på honom”
I den femte kvartsfinalmatchen mot Pelicans skadade sig Daniel Grillfors och efter det har Yohann Auvitu och Keith Aulie framstått som HIFK:s bästa backpar.
– Det går bra att spela med honom fast är han är från Frankrike, skämtar Aulie efter den första finalen.
– Vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Yohann är duktig framåt och jag sköter mitt jobb bakåt. Han är en fiffig spelare som jag gärna fortsätter att spela med.
HIFK leder nu med 1-0 i matcher. Vad ska ni göra så att Tappara inte avgör lördagens match under de fem första minuterna?
– Det är en bra och svår fråga. Vi vet att Tappara kommer med en helt annan energi i deras hemmarink. Nu ska vi återhämta oss och sen lösa den gåtan.
Hur var det att möta Patrik Laine för andra gången i den finska ligan?
– Visst är han en otroligt duktig spelare. Jag och mina lagkompisar har ändå tidigare mött tuffa motståndare. Klart att vi måste ha full koll på Laine, men det går inte enbart att tänka på honom, fortsätter Aulie som var med om att vinna AHL-mästerskapet med Norfolk Admirals 2012.
Avslutningsvis vill Keith Aulie skicka en hälsning till HIFK-fansen som fyllde Helsingfors ishall till sista plats i den första finalen.
– Sedan jag kom hit i januari tycker jag att stämningen bara blivit bättre och bättre. Det är ett privilegium att spela inför dem speciellt nu i slutspelet. Jag hoppas ändå vi kan förbättra vårt spel och göra dem och oss spelare ännu nöjdare, avslutar Aulie.
