Nästa år slås alla ämbetsverk i Helsingfors ihop till bara fyra olika sektorer. Nu har Helsingfors valt vilka fyra chefer som ska leda dem.

Det är Juha Jolkkonen som blir chef över social- och hälsovård, Liisa Pohjolainen för fostran och utbildning, Mikko Aho för stadsmiljö och Tommi Laitio för kultur och fritid.

Alla fyra personer har sedan tidigare höga chefsposter inom Helsingfors stad, och alla fyra chefer valdes enhälligt.

Mycket ansvar när ämbetsverk slås ihop

När den nya lednings- och organisationsmodellentas i bruk i Helsingfors nästa år slås över 30 ämbetsverk ihop till bara fyra sektorer. De fyra nya sektorcheferna har alltså stort ansvar.

Tre av de fyra cheferna har en månadslön på 12 000 euro, medan chefen för kultur- och fritidssektorn har en månadslön på 10 000.

Det har redan tidigare blivit klart att centralförvaltningen ska ledas av en kanslichef. Sami Sarvilinna har valts till det jobbet.

Valet av sektorcheferna godkändes i stadsstyrelsen för ett par veckor sedan och i Helsingfors fullmäktige på onsdag kväll.

Chefsvalen ledde till jämställdhetsdiskussion

När chefsvalen behandlades i Helsingfors fullmäktige på onsdag var kandidaterna redan starkt förankrade hos partierna och kandidaternas namn väckte inte något motstånd.

Det uppstod ändå en diskussion om jämställdhet och kvotering. Fullmäktigeledamot Elina Moisio (De gröna) tyckte det är oroväckande att det dels var så få utomstående som sökte tjänsterna, dels att så få kvinnor sökte. Moisio fick medhåll från bland annat Vänsterförbundets Veronika Honkasalo.

Valet av kanslichefen Sami Sarvilinna väckte tidigare i höst motstånd hos SDP som ansåg att kunniga kvinnor hade förbisetts i processen. Räknar man kanslichefen och de fyra nyvalda sektorcheferna är fyra av fem av de högsta cheferna i staden nu män.

- Vad händer om också de som väljs till borgmästare och biträdande stadsdirektörer är män? frågade Honkasalo under onsdagens möte.

Diskussionen i salen utvecklades till att handla om Helsingfors rekryteringsprocesser överlag, om könskvotering och om det är så att stadens organisation är uppbyggd så att kvinnor uppmanas att söka chefsposter. De fyra sektorcheferna valdes ändå enhälligt.

Läs mera:

Helsingfors anställer fyra sektorchefer – lönen upp till 12 000 euro i månaden

Nu när Helsingfors ersätter stadsdirektörerna med borgmästare ska staden också få fyra nya sektorchefer. Trots de nya tjänsterna är det meningen att lönekostnaderna för stadens ledning i sin helhet ska sjunka.

Den sannfinländska gruppen har gett varningar åt både Helena Kantola och Harri Lindell i dag. Lindell har nu avgått från gruppen.

Harri Lindell säger själv till Yle att han lämnar Sannfinländarnas fullmäktigegrupp.

Som orsak till beslutet uppger han att han har en för positiv syn på invandrare jämfört med partiets linje.

Enligt Lindell beror varningen han fick på att han vill hjälpa invandrare.

Det är en månad sedan Lindell ställde sig upp i Helsingfors fullmäktige och bad om ursäkt för att han tidigare varit så invandrarkritisk.

Tvist om utnämning till stadsstyrelsen

Både Lindell och Helena Kantola har också starkt kritiserat att Markku Saarikangas fördes fram som kandidat till stadsstyrelsemedlem i Helsingfors. Saarikangas är inte med i fullmäktigegruppen. Helena Kantola ser kritiken mot Saarikangas som orsak till att hon utdelats en varning.

Platsen i stadsstyrelsen blev ledig när Mika Raatikainen avgick för att bli Sannfinländarnas borgmästarkandidat. Situationen blev konfliktfylld och senare drog Raatikainen tillbaka sin avskedsansökan från stadsstyrelsen.

I det skedet hade Lindell redan meddelat sin grupp att han funderade på att lämna dem. Han uppgav också att han fått erbjudanden från flera andra partier och bland annat funderat på att gå med i Rene Hurstis grupp. Hursti lämnade Sannfinländarna i fjol.

Läs mera:

Jussi Halla-aho återvänder till lokalpolitiken i Helsingfors

Europaparlamentariker Jussi Halla-aho från Sannfinländarna tänker återvända till kommunalpolitiken i Helsingfors. Det här meddelade Sannfinländarnas lokalavdelning i Helsingfors sent på tisdagskvällen.

Helsingfors IFK har spelat över 160 minuter framför hemmapubliken utan att göra spelmål. Trots den löjligt långa måltorkan firade HIFK seger över Sport.

På fredagen förlorade HIFK med 0–4 mot Lukko och på onsdagen var det igen dags att bjuda hemmapubliken på 60 minuter utan måljubel.

Den här gången lyckades ändå gästande Sport inte heller med att få pucken mellan stolparna så förlängning och till slut också straffar väntade.

Då lyckades både Juuso Puustinen och Joonas Rask för HIFK medan Sports skyttar missade.

Lång måltorka

HIFK:s burväktare Kevin Lankinen räddade 23 skott medan kollegan Mika Järvinen stod i vägen för 21 puckar.

Trots segern och det lyckade målvaktsspelet kan HIFK inte vara särskilt nöjda med hur laget presterat på hemmais under den senaste tiden.

Det har nu gått 161 spelminuter och 41 sekunder sedan HIFK senast gjorde mål på Nordenskiöldsgatan. Det skedde i den andra perioden mot Kärpät då HIFK vann med 2–1 för snart två veckor sedan.

Resultat:
HIFK – Sport 1–0 straffar
HPK – KalPa 3–4 straffar
Jukurit – SaiPa 1–3
KooKoo – Lukko 4–0
Pelicans – JYP 3–1
Ässät – TPS 5–6 straffar

Eftisledaren Eric Jacobsen har inte råd att bo tillsammans med sina tre barn och sin flickvän. Om han flyttade från sitt lilla hyresrum i Helsingfors till resten av familjens hyresbostad i Vanda, skulle familjen förlora flera av de sociala stöd de får.

Eric Jacobsen jobbar som eftisledare i en lågstadieskola i Helsingfors. Han tycker om sitt jobb och känner att det är viktigt att ge barnen en trygg och bra eftermiddag efter att skolan tagit slut.

- Men jobbet är väldigt underbetalt, det är inte mycket vi tjänar. Jag får ungefär en tusenlapp i handen, suckar Jacobsen.

Jacobsens flickvän jobbar som sjukskötare och de har tre barn att försörja. De låga inkomsterna gör att de har ovanliga boendearrangemang: Eric Jacobsen hyr ett rum i Helsingfors, medan resten av familjen bor i en hyreslägenhet i Vanda. Om paret bodde tillsammans skulle lönerna räknas ihop till samma hushåll och då skulle de förlora flera sociala stöd.

- Enligt staten skulle vi ha råd med det, men på riktigt skulle det inte gå. Vi kunde kanske få ihop till hyran, men då det gäller mat och kläder och annat nödvändigt - det skulle aldrig gå, säger Jacobsen.

Låg lön och bidrag fungerar inte ihop

Familjen är inte den enda som råkat i kläm när samspelet mellan löneinkomster, beskattningen och olika bidrag inte fungerar.

Ledande ekonom Penna Urrila på Näringslivets centralorganisations EK, menar att familjen är i en typisk flitfälla.

- Olika typer av socialbidrag fungerar dåligt ihop med låga löneinkomster. Systemet utgår från att man jobbar heltid eller inte alls, säger Urrila.

Man blir arg. Jag har jobbat länge, men jag kan inte bo någonstans. Jag har inte ett hem jag kan kalla mitt hem.― Eric Jacobsen

- Vi har länge haft en viss andel av dem som jobbar som inte klarar sig. Människor kämpar och kämpar och märker att det inte lönar sig, säger Ralf Sund.

“Många är i samma situation som vi”

Eric Jacobsens jobb som eftisledare är ett deltidsjobb. Han jobbar 4-5 timmar varje eftermiddag. Han är utbildad fritidspedagog och har jobbat med barn i liknande uppgifter i 25 år. Lönen har alltid varit låg.

- Man blir arg. Jag har jobbat länge, men jag kan inte bo någonstans. Jag har inte ett hem jag kan kalla mitt hem.

- Endel kan säkert uppfatta att ni på ett sätt utnyttjar systemet då ni är skrivna på olika adresser, vad tänker du om det?

- Nej, det är struntprat. Jag tycker att det är helt fel att vi inte har ett val eller någon möjlighet att bo tillsammans. Finansiellt skulle det inte gå. Och det är många som är i samma situation som vi, det är inte bara vi.

Socialbidragen är inte planerade för nya arbetsmarknaden

Den sociala tryggheten i Finland byggdes upp på 1960–70-talen med utgångspunkten att man jobbade heltid och lönenivån var den enda rörliga faktorn. Så är det inte längre och många människor i otypiska arbetsförhållanden råkar illa ut.

- Systemet borde ta bättre hänsyn till de olika sätt att arbeta som finns i dag. Skatter, socialbidrag och eventuella dagvårdsavgifter med mera måste bilda en helhet som gör det lönsamt att arbeta, säger Urrila.

Överallt ser vi att man försöker öka konkurrenskraften genom att sänka lönerna.― Ralf Sund

- Jag tycker att folk ska vara glada för att det finns sådana som vill göra det här jobbet. Om inte vi fanns skulle hela Finland stå stilla på eftermiddagarna, för att alla var hemma med sina barn.

Hur kan fler låglönejobb löna sig för finska ekonomin?

Under hösten har flera ledande politiker och tjänstemän talat för att det behövs flera låglönejobb för att få Finland på fötter.

Ralf Sund på fackcentralen STTK hör till dem som inte vill ha fler låglönejobb. Han ser att lösningen på problemet rent allmänt ligger på makronivå.

- Ganska mycket kan lösas om ekonomiska situationen blir bättre. Vanligtvis går det ju så att när ekonomin går bättre kan löner höjas och snuttjobben och deltidsarbete minskar, säger han.

Jag tror att många väljer att vara arbetslösa istället för att ta ett dåligt betalt jobb.― Eric Jacobsen

- Överallt ser vi att man försöker öka konkurrenskraften genom att sänka lönerna. Tyskland till exempel införde vad de kallar ”minijobs”. Resultatet har inte varit så lyckat, fler kanske jobbar men fler är också fattiga. Det blir som en ond cirkel, säger han.

Bidrag + lön = inte rätt väg

Eric Jacobsen kan inte förstå att det finns de som vill att det ska finnas flera som är i samma trängda situation som han.

- Det stressar mig enormt att pengarna inte räcker till. Jag har fått sömnsvårigheter och ligger ofta vaken om nätterna och grubblar på hur jag ska få ihop det.

Jacobsen tror helt enkelt inte att det är så många som är beredda att jobba för låga löner. Att jobba deltid i en låglönebransch lönar sig inte.

- Om jag var arbetslös skulle jag få ungefär samma summa från Fpa, som jag nu får i lön. Jag tror att många väljer att vara arbetslösa istället för att ta ett dåligt betalt jobb.

Om lönen inte räcker till är det också flera som behöver söka olika bidrag från Fpa, och det kan väl inte vara bra för den finska ekonomin, funderar Jacobsen.

- Jag vet inte vem som har kommit på idén med flera låglönejobb, men det verkar nog som om jag är bättre på mitt jobb än han är på sitt jobb, säger Jacobsen och skrattar.

Alla har under någon period i sitt liv behov av stöd, menar Ralf Sund. När man har små barn, när man är sjuk eller när man blir arbetslös. Så har vi byggt upp vårt samhälle, att man kan få stöd när man behöver.

Men att permanent stödja arbetstagare för att lönenivån är låg, det kan Sund inte godkänna.

- Som en allmän lösning är det mycket konstigt. Det är ett samhälle som är något annat än vad vi tänkt och byggt upp här i Norden, säger Sund.

Namninsamlingen för att alla helsingforsare under 25 år ska få gratis preventivmedel har pågått sedan oktober. Initiativet har i nuläget 2500 underskrifter och Vänsterungas Henrik Nyholm hoppas på en motion senast till nästa fullmäktigeperiod.

Idén till invånarinitiativet i Helsingfors kom från Vänsterunga, Centerunga och De gröna unga.

- Många kommuner ger redan gratis preventivmedel till folk under 18 år eller under 20 år. Det nya med vårt initiativ är att ge gratis preventivmedel till alla under 25 år, eftersom unga mellan 21 och 24 år hör till gruppen som utför flest aborter, säger Nyholm som är aktiv inom Vänsterunga.

Henrik Nyholm är en av inititiativtagarna till kampanjen. Henrik Nyholm är aktiv inom Vänsterunga Bild: Yle/Carina Bruun henrik nyholm,vänsterunga

En kampanj för både män och kvinnor

År 2014 gjordes 1600 aborter i Finland. Enligt Nyholm var en tredjedel kvinnor som redan tidigare gjort aborter.

- Den här riskgruppen borde ha lättare tillgång till preventivmedel. Men eftersom alla ska vara med i kampen mot oönskade graviditeter, ska det vara jämt och båda könen måste vara involverade.

I Helsingfors får man gratis p-piller i tre månader och det första långvariga preventivmedlet, som till exempel spiral, är kostnadsfritt. Även kondomer delas ut gratis i dag.

- Vi vill ha en mer omfattande preventivmedelskedja. Det vill säga kondomer och all hormonell preventivmedel ska vara gratis för personer som är under 25 år.

Nästan 2500 underskrifter

Enligt Nyholm har invånarinitiativet samlat nästan 2500 underskrifter. För att det ska behandlas i stadsfullmäktige ska det finnas 10 000 underskrifter.

- Vi hoppas naturligtvis på fler underskrifter. Annars hoppas vi på möjligheten att göra en motion under nästa fullmäktigeperiod, säger Nyholm.

Vänsterförbundets riksdagsledamot Hanna Sarkkinen har också gjort ett lagförslag av initiativet.

Det är jättebra. Många har inte råd att köpa preventivmedel och därför lämnar de bort det.― Julia Koskimäki, 21 år.

- Många är positivt inställda och framför allt tycker unga att det här är viktigt. De säger att hormonella preventivmedel är dyr, säger Nyholm.

Kompisen hade inte råd med preventivmedel – blev gravid

En kort gallup i centrum av Helsingfors visar att unga välkomnar förslaget

- Det är jättebra. Många har inte råd att köpa preventivmedel och därför lämnar de bort det. Gratis preventivmedel skulle även underlätta för mig, säger Julia Koskimäki som är 21 år gammal.

Har du hört om någon som varit tvungen att lämna bort preventivmedel för att de inte hade råd?

- Det hände min vän och det slutade det med att hon blev gravid. Så det är ett verkligt problem för många, säger Koskimäki.

Janita Lukiini är från Vanda och tycler att invånarinitiativet är bra. Janita Lukiin på järnvägsstationen Bild: Yle/Carina Bruun janita lukiini

- Själv bor jag i Vanda och är jätteglad över att det första långvariga preventivmedlet där är gratis. Fastän man jobbar är preventivmedel dyrt.

Jerry och Ville Bild: Yle/Carina Bruun jerry,ville

- Det låter bra, eftersom det leder till färre oönskade graviditeter, säger Jerry.

Ville håller med sin kompis.

- Det är klart att det är bra med gratis preventivmedel. Det behövs alltid, säger han.

Helsingforspolitikerna kräver nu att alla beslutsdokument om västmetron ska vara offentliga. Röster höjs också för att öppna västmetron till Hagalund först.

Det blev ännu en lång diskussion om västmetron i Helsingfors under onsdagen när fullmäktige behandlade höjningen av maximipriset och låneborgen för metroprojektet.

Ledamot Yrjö Hakanen (FKP) föreslog att låneborgen höjs med det villkoret att västmetrobolagets beslutsdokument från och med nu är offentliga, åtminstone de delar som inte skyddas av lag genom att vara till exempel affärshemligheter.

Hakanen föreslog också att fullmäktige i slutet av januari får en rapport som ska redogöra för hur bolaget försöker se till att metroprojektets tidtabell och budget nu håller.

Hakanens förslag godkändes med klar majoritet i fullmäktige.

Helsingfors krav betyder ingenting utan Esbo

Fullmäktige godkände också en kläm av Tuomo Valokainen (SDP) om att stadsfullmäktige förutsätter att Helsingfors övervakar västmetrons byggåtgärder och hur pengarna används, för att se till att de håller sig inom de överenskomna ramarna.

Vad Helsingfors fullmäktige kräver och förutsätter betyder i praktiken inte mycket om inte också politikerna i Esbo går inför samma krav. Helsingfors är minoritetsägare i Västmetrobolaget.

Första skedet: metro till Hagalund?

Nuutti Hyttinens (Sannf.) kläm om att så fort som möjligt ta i bruk västmetron till Drumsö fick inte gehör. Men flera ledamöter höjde röster för att västmetron skulle tas i bruk stegvis så att den först går från Helsingfors till Hagalund, i stället för att man väntar på att hela metroavsnittet från Helsingfors till Mattby blir färdigt. Bland annat Elina Moisio (De gröna), Laura Rissanen (Saml.) och Ulla-Marja Urho (Saml.) förespråkade en tidigare öppning till Hagalund.

Ville Ylikahri (De gröna) underströk att det är viktigt att vara alldeles säker på öppningsdatumet innan man går ut med ett sådant till medborgarna. I somras hade metrokampanjskyltarna redan klistrats upp på busshållplatserna när meddelandet om metrons försenade start kom.

- Fel datum gavs ut redan en gång, och det vill vi inte vara med om en gång till, säger Ylikahri.

Björn Månsson (SFP) som sitter med i Helsingforsregionens trafiks styrelse påpekar att matartrafiken till Hagalunds metro är svår att arrangera på grund av alla byggarbeten i Hagalund. En lösning där metron först öppnar till Hagalund skulle sannolikt kräva dubbla system med både matarbussar och metro till Mattbyavsnittet öppnar, vilket skulle innebära extra kostnader.

De nedläggningshotade Esboskolorna kan i nödfall användas som tillfälliga lokaler för finskspråkiga elever. Någon permanent lösning är det inte frågan om.

Förra veckan fick många Esboföräldrar en kalldusch: skolorna i Smedby, Bemböle och Rödskog är alla på slaktlistan. Enligt planen upphör Smedsby skola 2021 när det nya skolcentret i Alberga öppnar. Bemböle ska flytta till Lagstad och Rödskog till Kalajärven koulu, bägge redan hösten 2018.

Svenskspråkiga ut, finskspråkiga in?

Yle Huvudstadsregionen har kontaktas av flera föräldrar som har fått höra rykten om att finskspråkiga barn kanske flyttar in i skolorna, trots att de svenskspråkiga ska ut med motiveringen att utrymmena inte är ändamålsenliga.

Vi frågade projektplanerare Vera Schulman om det här stämmer.

- Det kan komma på fråga som en tillfällig nödlösning. Behovet av lokaler är stort på finska sidan.

Främst är det Smedsby som kunde ta emot finskspråkiga elever, men också Bemböle och Rödskog kan komma på fråga.

Men det handlar inte om att svenskspråkiga barn flyttar ut och skolan blir finskspråkig?

- Nej, det gör det inte.

Broar, restauranger och ett promenadstråk vid kajkanten. Så kan Salutorget och området där omkring komma att se ut i framtiden.

Parkeringsplatserna ska bort från Salutorget. Det tycker Helsingfors stadsplaneringsnämnd, som har godkänt ett principbeslut för hur man ska planera Salutorget och området kring det i Södra hamnen.

Som det är nu kommer man bara för att köpa sina jordgubbar och så går man.

Heta Välimäki Heta Välimäki Bild: Yle/Helena von Alfthan Heta Välimäki

Broar

Torgverksamheten ska fortsätta, och till och med utvecklas. Stadsplaneringsnämnden vill se torgstånd som är byggda för året runt-bruk, och det behöver inte bara vara traditionell torgförsäljning.

- Som det är nu kommer man bara för att köpa sina jordgubbar och så går man. Idén är att torget ska vara mångsidigare och livligare än nu, ett modernt ställe där man också vill hålla till. Förutom traditionell torgförsäljning kan man också tänka sig restauranger och caféer, ställen där man kan "hänga", visionerar Heta Välimäki.

Det finns de som vurmar för de orange torgstånden. Medlemmarna av stadsplaneringsnämnden hör inte till dem. salutorget i Helsingfors Bild: Yle/Helena von Alfthan salutorget,salutorget i helsingfors

- Vi vill se gångbroar, så att man snabbare kommer från ett ställe till ett annat och inte alltid behöver gå runt hela hamnbassängen.

Parkeringsplatserna skulle flytta till närheten av det nya färjfästet, enligt de preliminära planerna.

Diskussionen om vård på det egna modersmålet går het efter beslutet om Vasa centralsjukhus. Kan du tala svenska hos läkaren? Berätta om dina erfarenheter!

Frågan om joursjukhuset i Vasa har väckt en livlig debatt också här på Svenska.yle.fi. Signaturen Tomtegumman skriver så här om sina erfarenheter av vård på svenska i Åboland:

"Jag har troligen under mina 60 år aldrig fattat hur fruktansvärd min språkliga situation varit i Åboland och senare Nyland.
(...)
Och likadant då jag flyttade till Helsingfors, fattade aldrig att jag kunde kräva (ens önska) en svensktalande barnmorska då barnen föddes. Nu måste jag följa en relativt ung dementanhörig till neurologer i Åbo, alla på finska."

Juho Mäkelä fortsätter i HIFK. Den erfarne anfallaren vill ha revansch efter en knackig säsong. ”Jag har motivation och vilja att visa vad jag kan”, säger Mäkelä.

HIFK hade fullt upp att fixa nytt kontrakt under förra säsongen. Laget säkrade sin ligaplats först i den sista omgången.

Nu rustar klubben för att undvika en lika knepig säsong nästa år. En av spelarna som ska se till att det blir mål framåt är Juho Mäkelä. På torsdagen skrev han under ett nytt ettårsavtal med HIFK.

– Det känns utmärkt. HIFK tog emot mig fint förra säsongen och båda parter vill fortsätta det här samarbetet, säger Mäkelä på klubbens hemsida.

Mäkelä gjorde åtta mål i fjol, lika många som Pekka Sihvola. Den rutinerade duon var HIFK:s två bästa målskyttar. Trots det är Mäkelä inte nöjd.

– Jag har motivation och vilja att visa vad jag kan. Jag är inte nöjd med helheten.

På torsdagen gjorde HIFK också klart med Tommi Vesala. Han kritade på för två år till i Helsingforslaget.

Femteklassaren Lukas får på inrådan av läkare inte vistas i Winellska skolan i Kyrkslätt på tre månader. Orsaken är de svåra symptom han får av inomhusluften i skolan. Hans mamma önskar en barack där han kan få undervisning men kommunen lovar inget.

Yle Huvudstadsregionen berättade i september om att elever i Winellska skolan haft bland annat huvudvärk och varit illamående i skolan och att den dåliga inomhusluften är orsaken.

För Mikaela Lindbergs sons del har situationen förvärrats sedan dess.

- Då kunde han ännu vara i skolan, men sedan blev det värre och värre. Det gick så långt att han kräktes i skolan. Efter det kunde han vara en dag i skolan och så kräktes han, sedan kunde han bara vara en timme och så ringde han mig och sade att han kräkts. Magen tömdes helt och benen bär inte, sade han. Därefter kontaktade vi professor Ville Valtonen, berättar Mikaela Lindberg.

Läkare: Lukas har mögel- och fuktskadesjukdom

Valtonen är pensionerad infektionsläkare från Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt men har fortfarande mottagning i en privat klinik.

- Jag upplevde en stor lättnad då Valtonen direkt svarade på ett mejl om Lukas symptom med att det tyder på symptom av mögelskador. Senare besökte Lukas honom och vi fick höra att Lukas har utvecklat en överkänslighet för kemikalier, säger Mikaela Lindberg.

Han kunde bara vara en timme i skolan så ringde han mig och sade att han kräkts. Magen tömdes helt och benen bär inte, sade han.― Mikaela Lindberg om sin son.

Lukas bedöms sannolikt, enligt Valtonens utlåtande, ha en mögel- och fuktskadesjukdom. Det viktiga är därför att han inte utsättas för mögel och Valtonen anser därför att det bör ordnas distansundervisning för Lukas i till exempel tre månader för att se om han under den perioden blir bättre. Yle Huvudstadsregionen har tagit del av Valtonens utlåtande.

- Lukas klasslärare har hjälpt oss med material och Lukas har varit med på mitt jobb. Jag har sedan undervisat honom kvällstid. Vi har haft ett möte med rektorn och tanken är att han ska få distansstudier via Skype. Några timmar i veckan kan en lärare komma hem om det behövs men huvudsakligen har föräldrarna ansvar för undervisningen, säger Lindberg.

Mikaela Lindberg och Nina Johansson har båda barn i årskurs fem i Winellska skolan. Mikaela Lindberg (till vänster) och Nina Johansson har barn i Winellska skolan. Båda mammornas barn har fått symptom på grund av den dåliga inomhusluften. Bild: Yle/Rose-Marie Dahlström förälder,Kyrkslätt,mikaela lindberg,nina johansson,skolbarn,winellska skolan

"Min dotter får andnöd i skolan"

Enligt Mikaela Lindberg finns flera andra elever som också har fått symptom av att vistas i Winellska skolan.

Nina Johanssons dotter går i samma klass som Lukas.

- Hon har svåra symptom. När hon vistas i vissa lokaler i skolan får hon andnöd fastän hon sitter stilla. Enligt läkaren har hon astma och får inte vistas inne i skolbyggnaden eftersom hon får symptom. Vi misstänker att hon har fått astma av att vistas i skolan, säger Nina Johansson.

Johanssons dotter gör nu skolarbetet hemma och försöker hinna ifatt sina klasskamrater eftersom hon varit så mycket sjuk.

Åtgärder under jullovet

Under hösten har skolbyggnaden undersökts flera gånger och undersökningarna visar på fukt i konstruktionerna och att luftkonditioneringen inte fungerar. Det finns damm och annat smuts i luften, enligt en färsk rapport som har gjorts av en konsultbyrå.

Det finns speciellt fukt i de delar av konstruktionen som ligger närmast marken och en totalrenovering bör göras. Skolbyggnaderna som har undersökts är byggda 1968 och 1986.

Enligt Kyrkslätts byggchef Jarno Köykkö finns det inte mögel inne i byggnaden, men däremot i konstruktionen, vilket också framgår av rapporten.

Olika åtgärder ska vidtas redan under jullovet. Det handlar om en storstädning av byggnaden och dessutom ska luftkonditioneringen renas.

Hon har svåra symptom. När hon vistas i vissa lokaler i skolan får hon andnöd fastän hon sitter stilla.― Nina Johansson om sin dotter

Jarno Köykkö säger att han tror att de åtgärder som nu planeras kommer att räcka.

- Vi kommer att vidta omfattande åtgärder i byggnaden, mer omfattande än vad konsultbyrån föreslår. Jag tror att symptomen som eleverna får minskar efter det, säger Köykkä.

Föräldrarna önskar barack - kommunen lovar inget

Både Mikaela Lindberg och Nina Johansson hoppas att kommunen bygger en barack för deras barn.

- Jag möter varje dag en pojke som är otroligt ledsen eftersom han vill vara i skolan. Han vill träffa sina vänner, han vill vara med sin klass och han tycker om att gå i skolan. Jag vill därför att det byggs en barack för de barn som har symptom så att de kan ha kontakt med sina vänner i skolan, säger Mikaela Lindberg.

- Man borde ordna med en barack för de barn som reagerar, så att de ändå kan vara i skolan och få den sociala biten, säger Nina Johansson.

Byggchef Jarno Köykkä säger inte omedelbart ja till förslaget om en barack.

- Det finns inget beslut om en barack. Vi försöker nu åtgärda lokalerna så att alla kan vistas där. Problemet är förstås de som är känsliga, de kan aldrig utlovas lokaler där de inte får symptom. Det är väldigt utmanande.

Men vad ska då den pojke göra som enligt läkaren inte får vistas i skolan på tre månader? Måste han bara få distansundervisning?

- Vi har också andra tillfälliga lokaler, som andra skolor, där en elev kan gå tillfälligt. Men det är bildningsväsendet som fattar beslut om det. Förstås är det tråkigt om ens kompisar är i en annan skola, men alternativen är få i det här fallet.

Köykkä bedömer att det räcker omkring ett halvt år att bygga en barack.

För att få reda på hur många elever som har fått symptom och om åtgärderna som görs under jullovet har någon effekt ska en symptomenkät enligt Köykkä göras i januari-februari.

Rättelse klockan 10.26: Uppgiften om att det finns mögel i konstruktionen lades till i artikeln.

Det blir ingen förskolegrupp på Busholmen i Helsingfors nästa år. Utbildningsnämndens svenska sektion sade nej till förslaget. Jeena Westerholm säger nu att hon och hennes son får en orimligt lång väg till förskolan.

Minervaskolan, som ligger på Apollogatan i Främre Tölö, ska renoveras med start på våren. Enligt utbildningsverket ska både förskolan och skolan därför flytta för ett och ett halvt år till tillfälliga lokaler på Sandstrandsvägen 6 i Sandudd. På Busholmen har man hoppats att en förskolegrupp vid Minervaskolan skulle flytta till daghemmet Pärlan på Busholmen under renoveringen.

Tjänstemännen på utbildningsverket anser att en liten förskolegrupp i daghemmet Pärlan vore väldigt sårbar både med tanke på personalresurser och ekonomiska resurser. Samtidigt skulle också den andra gruppen i Minerva förskola bli liten och sårbar.

Förslaget om förskola på Busholmen har fått stöd i utbildningsnämndens svenska sektion men majoriteten röstade ändå mot det förslaget på torsdagens möte. Ordförande Veronica Hertzbergs (SFP) Busholmenförslag fick tre röster medan tjänstemännens Sanduddsförslaget fick fyra röster.

"Blir orimligt lång resetid"

Jeena Westerholm med familj bor på Busholmen och hennes son ska börja i förskolan nästa höst.

- Jag förstår tjänstemännens åsikt men anser att det i praktiken blir en omöjlig kombination att föra barnet från Busholmen till Sandudd. Jag jobbar i Hagnäs och om jag för min son till Sandudd på vägen räcker min jobbresa med kollektivtrafiken omkring en timme. Det är orimligt, och det är en lång restid inom ett litet område i Helsingfors, säger Westerholm.

- Om jag dessutom för våra två andra barn till daghem talar vi om en restid till jobbet på minst en och en halvtimme, säger Westerholm.

Jeena Westerholm är finskspråkig men hennes man är svenskspråkig. Hon ser det ändå som självklart att barnet går i en svenskspråkig skola.

- Jag som finskspråkig vill att barnen går i en svenskspråkig skola eftersom det stärker minoritetsspråket. Men jag kan medge att det gör mig ledsen att jag på det här sättet försvårar vårt familjeliv bara för att jag vill att barnen ska gå i skola på svenska.

Läs mera:

Utbildningsverket: Nej till förskola på Busholmen

Busholmenföräldrarna har hoppats på en förskola på Busholmen i Helsingfors, men utbildningsverket säger nu nej. En förskolegrupp i daghemmet Pärlan på Busholmen är inte ändamålsenlig, slår tjänstemännen vid utbildningsverket fast.

Europadomstolen anser att en kvinnas yttrandefrihet kränktes när hon dömdes för ärekränkning för att hon framfört en misstanke om att fadern till hennes barn hade utnyttjat barnet sexuellt. Tingsrätten och hovrätten i Helsingfors dömde henne tidigare.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna gav sin dom i fallet på torsdagen.

Helsingfors tingsrätt dömde kvinnan till böter för ärekränkning år 2009 och hovrätten fastställde domen två år senare. Kvinnan hade under ett telefonsamtal med en socialarbetare vid barnskyddet framfört en misstanke om att fadern till hennes barn hade utnyttjat barnet sexuellt. Barnet föddes 2004.

Tingsrätten och hovrätten ansåg i sina domar att det saknade betydelse att kvinnan hade berättat om sin oro för en myndighet med tystnadsplikt. Kvinnan hade förutom böter också dömts att betala skadestånd och att ersätta rättegångskostnaderna. Hon besvärade sig över domen till Europadomstolen och ansåg att den kränkte hennes yttrandefrihet.

Europadomstolen: Den som agerar för barnets bästa ska inte straffas

Europadomstolen gav kvinnan rätt. Domstolen anser att det har gjorts intrång i hennes yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen.

I målet vägdes två viktiga intressen mot varandra - att skydda sitt barn mot att utnyttjas av en förälder och att skydda en förälder mot ett ogrundat ingrepp i rätten till privatliv och familjeliv.

Europadomstolen anser att barn och andra i sårbar ställning har särskild rätt till statens beskydd. En person som agerar för barnets bästa ska inte behöva vara rädd för straffrättsliga påföljder för att denne larmar hälso- eller socialvården. Det var enligt Europadomstolen betydelsefullt att kvinnan hade berättat om sin oro för en myndighet med tystnadsplikt och ett bötesstraff var en orimlig påföljd av att hon hade gjort det.

Europadomstolen bestämde att staten ska betala kvinnan 8 000 euro i skadestånd, 5 000 euro i skälig ersättning och 6 000 euro för att ersätta rättegångskostnaderna.

Mera fakta behövs innan man kan fatta beslut om sammanslagningar och nedläggningar, slår nämnden Svenska rum i Esbo fast.

- Nu måste vi ta tid på oss och fundera på vad vi behöver på lång sikt och hur alla olika faktorer påverkar varandra, säger Kurt Torsell (SFP) som är ordförande för nämnden.

Förra veckan presenterades förslaget att Bemböle skola skulle slås ihop med Lagstads skola i Esbo centrum, att Smedsby skola läggs ner och att Rödskogs skola skulle flytta till Kalajärven koulus lokaler.

Nu är det alltså time out.

- Vi vill inte förhasta oss och göra oss av med något som vi om tio år kanske märker att vi trots allt skulle ha behövt, säger Torsell.

Visst hör det till beslutsfattarens vånda att man i något skede måste sätta stopp för utredningar och fatta beslut. Men väldigt raskt marscherat har det varit i det här fallet.― Kurt Torsell (SFP).

- Tjänstemännen kommer nu att fundera på hur man går vidare härifrån, vilka utredningar som behövs och med hurdan tidtabell det ska ske.

Tycker du att man har gått för fort fram hittills?

- Nå jo, nog har man ju det. Visst hör det till beslutsfattarens vånda att man i något skede måste sätta stopp för utredningar och fatta beslut. Men väldigt raskt marscherat har det varit i det här fallet.

- Vi förstår att vi måste se över vårt hus med jämna mellanrum, men när vi gör det måste vi ha genomtänkta lösningar så att man inte plötsligt märker att man har gjort något tokigt.― Kurt Torsell

- Det här berör hela svenskheten i Esbo. Om vi plockar bort en enhet påverkar det hela skolnätet. Vi har ganska glest med svensk service redan nu.

Is i magen tycker SFP:s Kurt Torsell att det behövs. Bild: Yle/Carina Bruun kurt torsell,morgonöppet,sfp

Vad tror du, hur kommer det till slut att gå med skolorna i Bemböle, Smedsby och Rödskog?

- Det är omöjligt att säga. Det saknas ännu sådan fakta som jag absolut vill se för att jag ska vilja vara med om att fatta ett beslut. Så det kan jag inte svara på.

Föräldrarna vill blir hörda

En som är glad och försiktigt optimistisk är Hanne-Grete Christensen. Hon har tidigare berättat om de sorgliga stämningarna i skolan för en vecka sedan, när föräldrarna fick höra förslaget om att Bemböle skola ska slås samman med Lagstads skola.

Christensen är mamma till tredjeklassaren Oliver och förskoleeleven Emilia, som bägge går i Bemböle skola.

Då upplevde föräldrarna att de inte hade fått säga sitt. Nu finns det en chans till det, hoppas Christensen.

- Vi alla föräldrar tycker nog att det här är jättebra! Nu har vi tid att säga vårt. Vi vill bli hörda. Men det är klart att man inte vet hur det till slut går.

Läs mera:

Bemböle-föräldrar tänker kämpa för sina barns skola

Planerna på skolsammanslagningar väcker vrede och sorg.

För tio år sedan filmade vi en intervju med keramikkonstnären Caroline Slotte för tv-programmet Stilbyrån. Miljön var en antikaffär där ägarinnan skänkte söndriga porslinstallrikar åt konstnären. När jag kom över tröskeln till Ritva Blomqvists antikaffär på Högbergsgatan i Helsingfors försvann min rädsla för fina antikaffärer.

Ritva Blomqvist har klätt upp sig i en röd Marimekko-klänning inför julen. Ritva Blomqvist står i sin antikaffär iklädd en röd klänning. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola antikaffär,ritva blomqvist

Som en kyrka

Lokalen i ett beigefärgat nyrenässanshus påminde om en kyrka med högt i tak och glänsande kristallkronor i taket. I affären fanns högar med gammalt porslin, hyllor med de finaste spetsdukarna från olika prästgårdar och pastellfärgade figuriner i biskviporslin. Bakom kassan fanns svarta katolska krucifix, antika ortodoxa ikoner och en vit porslinsmadonna med gulddekorationer i en glaskupa.

Jag hade kommit till himlen, eller till ett kloster, där den ljushåriga lilla damen Ritva var nunnan, abbedissan. Radion hördes svagt i bakgrunden när en av hennes medhjälpare Saara eller Reijo packade in antikviteter i tidningspapper. Jag blev som frälst av stämningen. Alla hade tid. Jag såg inga mobiltelefoner, jag såg ansikten, händer och porslinsdockor.

Ritva Blomqvist har prytt julfönstret med porslinsdockor och röda amaryllisar. Porslinsdockor och röda amaryllisar pryder ett julfönster. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola amaryllis,dockor

En av stamkunderna, Maini, sitter med en midnattsblå sidenduk runt huvudet och njuter av sitt kaffe. Hon berättar plötsligt om sin barndom i krigets Helsingfors. Hur hon såg råttor på Nylandsgatan. Om hur hungern kändes för ett litet barn på väg till daghemmet. Om bomberna.

Sanna kommer in i affären. Hon samlar på dockor. Hon beundrar Ritvas senaste fynd, en antik docka från 1800-talets slut. Ritva har tålamod. Hon försöker aldrig övertala någon att köpa något. Hon låter kunden fundera, ibland i flera år. I antikaffärens bakrum finns det alltid plats för långa reservationer.

En antik docka med en äkta minkboa runt halsen. En porslinsdocka i svarta kläder med en vit minkboa runt halsen. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola antikaffär,porslinsdocka

Föremål med aura

För mig var antikaffärerna tidigare något skrämmande. Priserna var skyhöga och tänk om något antikt kristallföremål skulle falla ur mina händer. Hos Ritva finns inte den här känslan. Hon ser på föremålen som på människor. Vissa föremål har en egen otroligt fin aura. De kommer till disken och försvinner med detsamma, för alla vill ha dem. Vissa föremål har så märkvärdiga historier bakom sig att Ritva inte alltid tror att de är sanna.

En ljusröd månskenslampa från slutet av 1800-talet. En ljusröd månskenslampa hänger i en antikaffär. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola antikaffär,månskenslampa

På onsdagskvällarna möts stamkunderna. Ritvas frisör, Maini och hennes väninnor och kräftdoktorn från Lojo. Ritva får kakor och blommor. Det är den lyckligaste platsen i Helsingfors. Alla är glada och de antika föremålen blir som symboler för något större. Jag ser hur frisörens blick förflyttar sig till Slottet i Versailles när han lyfter upp ett par tunga, antika ljusstakar i kristall. På Ritvas disk ser jag en liten svart nunna i keramik. Det är som Ritva själv. Hon jobbade på ett kloster i Tyskland när hon var ung.

En efterkrigstida festklänning i bruten spets dekorerad med vita glaspärlor. En vit festklänning i spets. Bild: Yle/Pia-Maria Lehtola antikaffär,spetsklänning

För två år sedan i december fick Ritva höra att hennes affär måste stänga. Lokalen vid Högbergsgatans hörn skulle renoveras. Efter att Ritva mist sin man för några år sedan blev affären ännu viktigare för henne. Hon fick tiden att gå bättre och kunderna hjälpte henne komma över den stora sorgen. Efter trettio år vid samma hörn var hon tvungen att tänka om. Följ med vad som hände i Dok 30 Ritvas kloster i Yle Fem och på Arenan.

Matchen mellan serieledande Dicken och nästjumbon Sparta blev aldrig spännande. Dicken avgjorde redan i den första halvleken och vann med klara siffror.

Nästan allt har gått som på räls för Dicken under hösten i damernas FM-serie i handboll. Laget har vunnit nio av tio matcher. Enda plumpen i protokollet kom i derbyt mot HIFK i november.

På lördagen tog laget en komfortabel seger då man besegrade nästjumbon Sparta med 31–24. Dicken avgjorde matchen redan i den första halvleken och laget gick till pausvila i ledning med åtta mål.

Sparta gjorde vad man kunde för att försöka utmana Dicken i andra halvleken men då skillnaden mellan toppen och botten är så pass stor är det svårt.

Sparta lyckades putsa till siffrorna lite i slutet men var aldrig nära att hota Dickens ledning.

Dicken kommer nu att få fira jul som serieledare.

Resultat:

Sparta – Dicken 24–31

BK-46 – Atlas 33–24

HIFK – Åbo IFK 39–24

HIFK hann spela nästan 160 minuter i ishockeyligan utan att göra mål. Mot Ilves spräckte Lennart Petrell nollan och men det var hemmalaget som knep segern efter förlängning.

Sorsapuisto i centrala Tammerfors har varit skådeplatsen för två utomhusmatcher på två dagar. I fredags förlorade Ilves derbyt mot Tappara med 3–4 efter förlängning men på lördagen blev det seger.

Matchen präglades av väldigt tuffa tag och i den första perioden tvingades Ilves anfallare Markus Jokinen lämna isen efter att han tacklats av Joe Finley. Finley fick ingen utvisning för sin tackling och Ilves tränare Karri Kivi kunde inte tro sina ögon.

I slutet av den första perioden kastade också Matt Generous och Brett Bulmer handskarna och båda fick matchstraff efter det.

Matt Generous och Brett Bulmer kastade handskarna i första perioden Brett Bulmer och Matt Generous i slagsmål Bild: Miikka Jääskeläinen / AOP Brett Bulmer,ishockey,Matt Generous,sport

HIFK gjorde mål till slut

Ilves tog ledningen i början av den andra perioden då Matias Sointu hittade rätt men HIFK lyckades vända på steken.

HIFK hade en puck i mål i mitten av den andra perioden men domaren valde att inte godkänna målet. Men det efterlängtade målet skulle komma till slut.

Med sju och en halv minut kvar att spela av den andra perioden var Lennart Petrell stark framför målet och satte in kvitteringen. Det hade då gått 159 minuter och 13 sekunder sedan laget senast gjorde mål i en ligamatch.

Lika länge dröjde det inte till följande mål. Endast en minut efter Petrells kvittering gjorde Henri Tamminen 2–1 för HIFK.

HIFK:s ledning höll till den 52:a minuten då Markku Flinck till hemmapublikens stora glädje satte in kvitteringen.

Matchen gick till förlängningen och där avgjorde Jerry D´Amigo för Ilves.

Resultat:

Ilves – HIFK 3–2 e.fö

Många finländare har svårt att stanna upp och koppla av. Vi blir allt mer stressade av ett konstant informationsflöde och höga prestationskrav.

Därför utropar projektet Lappvikens källa sinnesfrid på tre språk vid det gamla sjukhusområdet i Lappviken i Helsingfors.

Projektet är en del av Föreningen för mental hälsa och man jobbar för att främja mental hälsa och hålla liv i sjukhusområdet. Katja Liuksiala, planerare vid Lappvikens källa, vill påminna om att stanna upp i tillvaron.

- Det är en krävande tid vi lever i och före julen är det bra att stanna upp lite och tänka på vad som är viktigt, säger Liuksiala.

Kristian Wahlbeck som är utvecklingsdirektör vid Föreningen för mental hälsa håller med om att finländarna behöver mer sinnesfrid för att förbättra den psykiska hälsan.

- Definitivt. Vi behöver mycket mer sinnesfrid och medvetenhet om nuet, säger Wahlbeck.

Han menar att det räcker med att stanna upp en riktigt kort stund och känna efter vad som finns runtom oss och vilka färger, dofter och ljud vi uppfattar.

Oroligt världsläge ökar stressnivån

Liuksiala menar att det är sociala medier och flödet av våldsamma nyheter som gör oss så stressade.

- Man kanske aktivt försöker att inte tänka på Aleppo och Syrien men oroliga nyheter finns överallt och jag tror att människan inte totalt kan stänga sådana saker ute, säger Liuksiala.

Hon menar att sociala medier gör redan små barn oroliga och att olika verktyg för att lugna ner sig därför behövs mer än någonsin.

Liuksiala säger att ett enkelt sätt att öka det psykiska välmåendet och slappna av är att vistas i naturen. Hon tycker att man i Finland inte tillräckligt utnyttjar den natur som finns.

Emmi Sulander har har kommit för att lyssna på utlysningen av sinnesfriden. Hon menar att prestationskraven i samhället är väldigt höga och det gör att vi är konstant stressade.

- Vi har så bråttom i vardagen att vi inte har tid att lugna oss och göra saker som gör oss glada, säger Sulander.

Efter att sinnesfriden utropats i mikrofonen från andra våningen i sjukhuset leder Liuksiala en enkel yogaövning för publiken.

Frågan om tvåspråkiga skolor eller skolbyggnader är ett eldfängt samtalsämne i Svenskfinland. Det finns ändå enheter med två skolor under samma tak där man har gått in för att ta ut det bästa av båda språken.

Den skolenhet i Finland som har gått längst i samarbetet mellan finsk och svensk skola under samma tak är Edsevö skola och Edsevön koulu i Pedersöre i Österbotten.

Skolorna har drygt tjugo år av aktivt samarbete bakom sig.

Allt började med boomen på 1990-talet när skolor skulle profilera sig.

- Vi satte oss ned och funderade vad vår styrka var och vad vi kunde satsa på, säger Edsevö skolas rektor Sonja Cederberg.

I början var samarbetet småskaligt, eftersom man var mycket noga med att modersmålet och den egna kulturen inte skulle naggas i kanten.

- Under årens lopp har vi tagit vara på nya idéer och möjligheter som har kastats fram. Så har vi småningom kommit fram till den modell vi har i dag, säger Cederberg.

Den så kallade Edsevömodellen är unik i vårt land. I dag har språkgrupperna gemensam undervisning i praktiska och konstnärliga ämnen. Också elevrådet och direktionen är gemensamma. Personalen talar var och en konsekvent sitt eget modersmål. Hela skolan är gemensam och klassrummen för de finska och svenska eleverna ligger om varandra.

Edsevömodellen har smittat av sig på eleverna. På rasterna leker alla tillsammans och också barnen talar sina egna språk med varandra.

- Alla hittar så småningom sitt sätt att hantera båda språken, säger Mika Järvinen som är rektor i Edsevön koulu.

Många elever håller på att lära sig det andra inhemska språket. Ingen är negativt inställd till den andra språkgruppen. En del svenska elever går till och med på heltid i en finsk klass.

Alla hittar så småningom sitt sätt att hantera båda språken.― Mika Järvinen

Samarbetet skolorna emellan kräver en hel del både tid och planering. Allt från läsordning till fester planeras tillsammans på lika villkor för båda skolorna.

- Vilja är nyckelordet för vår modell, slår Järvinen fast. Samarbete kräver tid och att hitta tid kräver vilja. Där viljan finns, finns också tid och möjligheter.

I Edsevö är också festerna gemensamma. Eleverna sjunger på båda språken. Elever sjunger tillsammans i klassrum edsevö skola,edsevön koulu,grundskolans lågstadium,Pedersöre,skolan (fenomen)

För lärarkåren är Edsevömodellen en möjlighet att göra något banbrytande.

- Det här har gett mera än någon annan arbetsplats, säger läraren Kaisa Tala. Här fungerar samarbetet verkligen. Det vi gör här påverkar attityder. Vi märker att vi alla är finländare och har samma värde

Samarbete ger tolerans för livet

Rektorerna Sonja Cederberg och Mika Järvinen har utvecklat en unik modell för samarbete mellan skolor med två språk under samma tak. Kvinna och man sitter vid ett mötesbord med en dator uppslagen framför sig. edsevö skola,edsevön koulu,grundskolan,grundskolans lågstadium,mika järvinen,Pedersöre,rektorer,sonja cederberg

Att tala om tvåspråkiga skolor uppfattas inte som politiskt korrekt i Svenskfinland. Edsevömodellen har fått utstå mycket kritik. Sonja Cederberg säger att kritiken är obefogad.

- Kritiken bottnar i okunskap. Man vet inte vad vi håller på med. Jag önskar att vi fick flera besök så att folk fick se vad vi har att bjuda på.

Jag tror man kan sätta eleverna var som helst i landet utan att de ser snett på nån annan.― Sonja Cederlöf

Skillnaden mellan när samarbetet i Edsevö startade och i dag är stor. Båda skolorna har lärt sig mycket under åren.

- Vi förstod oss inte på den andra kulturen, minns Cederberg. Genom att lära oss av den andra kulturen och bli mera toleranta. Jag tror man kan sätta eleverna var som helst i landet utan att de ser snett på nån annan.

Nickby hjärta skriver tvåspråkig historia

Eleverna lär sig svenska genom lekar i Nickby hjärta. Pojkar lär sig svenska genom lekar på högstadienivå i Nickby hjärta i Sibbo. Bild: Yle/Anna Savonius Elever,lekar,nickby hjärta,pojkar,språkinlärning,svenskundervisning

I Nickby hjärta - Nikkilän sydän i Nickby centrum i Sibbo samsas Kungsvägens skola och Sipoonjoen koulu.

Här tar man de första gemensamma stegen som två skolor under samma tak. Skolhuset invigdes i höstas och tillsammans har skolorna över 600 elever i årskurserna 7-9.

Rektorerna Petra Paakkanen (t.v.) och Liisa Juga under symbolen de jobbar för att förverkliga. Rektorerna i Nickby hjärta ser upp mot skolans symbol, ett hjärta, på skolväggen. Bild: Yle/Anna Savonius liisa juga,nickby hjärta,petra paakkanen,skolan (fenomen),tvåspråkighet

Diskussionerna och planerandet inför samexistensen pågick ett år på förhand.

- Det fanns en rädsla för att svenskan, skulle bli i minoritet, säger rektorn Petra Paakkanen i Kungsvägens skola.

Den finska kollegan Liisa Juga är entusiastisk. Nickby hjärta är hittills den enda skolenhet där två så kallade högstadieskolor med olika språk delar utrymmen.

- Vi skriver historia, säger Juga. Vi är glada över den här möjligheten.

Nickby hjärta har utvecklat en unik modell för språkbadseleverna. De går halva tiden i Sipoonjoen koulu och halva tiden i Kungsvägens skola.

Tillsammans som separata skolor

Lika långt i samarbetet som i Edsevö har Nickby hjärta inte kommit ännu. Byggnaden är tvåspråkig, men i övrigt fungerar skolorna skilt för sig.

Vid samarbete skolorna emellan är det alltid två språk som gäller. Eleverna ska bemötas på sitt modersmål av alla i personalen.

- I Kungsvägen går alla lektioner på svenska, säger Paakkanen. Lektionerna är helt på svenska hos oss.

Eleverna i båda språkgrupperna använder inte ännu spontant det andra inhemska språket, men inställningen är god.

Jasmin Rentola började läsa svenska först i sjuan. Den här hösten har det gått upp för henne att Finland verkligen är ett tvåspråkigt land i praktiken.

- Vi hade praktisk arbetslivsorientering parvis med Kungsvägens skola. Då måste man kommunicera hela tiden på båda språken, säger hon.

Mera samarbete och umgänge på önskelistan

Samarbetet utvecklas hela tiden i Nickby hjärta. Eleverna har många förslag.

- Morgonsamlingarna kunde vara gemensamma, säger Sara Aarros.

Gemensamma skolturneringar och jippon under alla hjärtans dag är andra förslag.

Tommy Weckström, Pernilla Tackman och Ellen Sillman i korridoren på den svenska sidan av Nickby hjärta. Tommy Weckström Pernilla Tackman och Ellen Sillman står vid ett av spelborden i skolcentret Nickby hjärta i Sibbo Bild: Yle/Anna Savonius Elever,ellen sillman,nickby,nickby hjärta,pernilla tackman,tommy weckström

Ellen Sillman och Tommy Weckström vill ha mera umgänge under skoldagarna. Nu får eleverna inte vistas i varandras skolkorridorer.

- Man kunde få göra det en timme i veckan och umgås mera på det sättet, säger Ellen.

- Man borde få gå och vara var som helst, säger Tommy. Mera tillställningar tillsammans och fler blandtimmar några gånger i veckan skulle också vara roligt.

Stark tvåspråkighet ger ord för livet

En allt större andel av de svenska eleverna kommer i dag från tvåspråkiga hem. Att höra och växla mellan båda språken parallellt är alltså något helt naturligt för många barn. Hur bra de klarar av det beror på hur mycket föräldrarna har kommunicerat med dem från början.

Doktoranden Jenny Lindgren forskar i tvåspråkighet. Logopeden och doktoranden Jenny Lindgren i Åbo stadsbibliotek Bild: Yle/Maud Stolpe jenny lindgren

Trots att vardagen är ganska tvåspråkig för en stor del av finlandssvenskarna och trots att man bara kan registreras med ett modersmål, är doktoranden Jenny Lindgren övertygad om att man kan ha två jämnstarka språk.

- Barn inser ganska tidigt att pappa säger namnet på ett föremål på ett språk och mamma har ett annat ord för det, säger hon. Så småningom får barnet flera olika ord för samma objekt och förstår att det finnas fler och fler dubbletter i ordförrådet.

Lindgren säger att barn lätt kan lära sig tre till fyra språk parallellt. Det kan ändå ta lite längre tid för flerspråkiga barn än andra att lära sig språken.

- Ju fler språk som kommer med i barnets vardag desto mindre tid har barnet att fördela på varje språk. Det kan bli en annan balans mellan språken där något är starkare och något är svagare, men barnet lär sig nog båda språken så småningom.

Räknar man språkutvecklingen i antalet ord, har tvåspråkiga barn ofta sammantaget flera ord i sitt ordförråd än enspråkiga barn.

Sänds även i Yle Fem, måndag 19.12.2016 kl 20.00
samt tisdag 20.12.2016 kl 17.25.

Veterinäravgifterna är höga, vart man än vänder sig. Men i Helsingfors saknas förmånliga kommunala veterinärer helt och hållet. Chefsveterinären på smådjurssjukhuset föreslår försäkring eller eget bankkonto för hunden.

- Jag bor i Helsingfors, men är från Vasa. Jag går alltid till veterinären i Vasa om det är möjligt, eftersom det är billigare. Jag tycker att jag får mer personlig service där än i Helsingfors där stora veterinärkedjor har tagit över och veterinärerna växlar varje gång, skriver en anonym tipsare till Svenska Yle.

Inga kommunala veterinärtjänster i Helsingfors

I Helsingfors finns inga kommunala veterinärer som vårdar husdjuren enligt de kommunala taxorna. Staden har köpt tjänsterna från universitetets djursjukhus, det vill säga smådjurssjuhuset i Vik, som har fri prissättning. Priserna ligger på samma nivå som på många privata kliniker. Helsingforsarna slipper endast jourtillägget om de vänder sig till smådjurssjuhuset i Vik.

- Priserna ligger på en medelnivå, eftersom vi har tillgång till all utrustning och kan erbjuda specialsjukvård. Vissa åtgärder kan vara billigare eftersom vi har veterinärstuderande hos oss, säger Katariina Thomson som är chefsveterinär på smådjurssjukhuset i Vik.

I dagsläget är djurägarnas krav ganska höga, så de grundläggande tjänsterna tillfredsställer inte de behov som ägarna har.― Katariina Thopmson, Chefsveterinär på smådjurssjukhuset-

En vanlig vaccinering är alltså dyrare i Vik än till exempel hos den kommunala veterinären i Esbo.

- Det är upp till städerna att avgöra om de vill ordna tjänsterna själva. I huvudstadsregionen finns det kliniker som ordnar grundläggande veterinärtjänster för ett förmånligare pris än hos oss. Men i dagsläget är djurägarnas krav ganska höga, så de grundläggande tjänsterna tillfredsställer inte de behov som ägarna har, säger Thomson.

Selma är en irländsk setter. Hon fick vård för sin sjuka tass i Evidensia. Det kostade ägarna 140 euro. Selma är en Irländsk setter Bild: Yle/Carina Bruun hund,selma

Vad tycker du själv, borde det finnas en kommunal klinik i Helsingfors?

- Jag kan inte ta ställning, det är upp till staden att avgöra. Men det kan löna sig att köpa en sjukförsäkring till sitt djur. Annars kan man spara en månadspeng som går till djuret.

Hur ska man klara sig i Helsingfors som djurägare?

- Man måste ta veterinäravgifterna i beaktande när man köper ett djur. Det fungerar inte på samma sätt som sjukvården för människor. Det vill säga det finns ingen lagstadgad kommunal hälsovård för djur.

Hur ofta har ni stött på ägare som inte har råd att vårda sitt djur?

- Visst händer det. Det finns olika lösningar, till exempel delbetalning. Men det måste diskuteras skilt med varje kund. Lagen kräver ändå att vi måste ge första hjälp, säger Thomson.

Patientmängden i Vik växlar från dag till dag

Enligt Thomson har smådjurssjukhuset i Vik tillräckligt med kapacitet att ta hand om alla patienter i huvudstadsregionen.

- Ibland är det ingen kö och ibland är det kö. Under jourtid tar vi hand om de mest brådskande patienterna, säger Thomson.

Hur ofta måste ni hänvisa till en annan klinik?

- Det beror på tillståndet. Under jourtiden bedöms djuren i den ordning de kommer in. Ibland kan väntetiden bli längre och då kan ägarna välja att gå till en annan klinik.

Ganska ofta hänvisar jag kunderna till privata kliniker som har bättre utrustning att ge specialsjukvård.― Taija Kuronen, veterinär i Esbo

Enligt Thomson borde man ändå få tid till en vanlig hälsogranskning redan följande dag eller följande vecka.

- Om efterfrågan på tjänster ökar så har vi råd att öka på vår kapacitet. Vi har utrymme och möjlighet att rekrytera mera folk.

Kan bli billigare för Esbo- Kyrkslätt och Grankullabor

Esbo, Grankulla och Kyrkslätt har köpt de akuta veterinärtjänsterna av smådjurssjukhuset i Vik, men patienterna kan vända sig till Esbos kommunala veterinär för de grundläggande veterinärtjänsterna.

- Vi tävlar inte på något sätt med de privata klinikerna, eftersom vi inte har någon chans att erbjuda samma service. Ganska ofta hänvisar jag kunderna till privata kliniker som har bättre utrustning att ge specialsjukvård, säger Taija Kuronen som är Esbos kommunala veterinär.

Många kommer inte att ha råd att ta sitt djur till veterinären ifall de bara kan ty sig till privata tjänster.― Taija Kuronen, veterinär i Esbo

Men grundveterinärvården kan hon sköta med förmånligare priser än de privata klinikerna.

- Grundläggande tandstensborttagning kostar mellan 120 och 150 euro här. På en privatklinik kan samma åtgärd kosta från 400 euro. För många med lite pengar är det en stor skillnad och därför är det viktigt att kommunal veterinärvård finns, säger Kuronen.

Vårdreformen kan betyda slutet för kommunala veterinärtjänster

Hon är orolig över att den nya vårdreformen kan innebära att den privata marknaden tar över helt och hållet och att man slopar de kommunala veterinärtjänsterna.

- Många kommer inte att ha råd att ta sitt djur till veterinären om de måste vända sig till privata tjänster. Det innebär att djuren kommer att lida i stället för att få hjälp och då har vi ett stort djurskyddsproblem, säger Kuronen.

Hur många patienter har du nu?

- Vi tar emot tidsbeställningar eftersom vi inte bara kan sitta här och vänta på att det kommer in patienter med akuta problem. Därför har vi ganska bråttom. Jag är tvungen att varje dag skicka patienter vidare till andra kliniker, säger Kuronen.